För nu är livet så underbart.

I somras, på min systers bröllop, sa jag i talet till henne att vi trots våra olikheter alltid har haft en gemensam dröm. Drömmen om en familj. Vi har båda längtat efter att kunna åka på skidsemestrar tillsammans med våra familjer, laga massa god mat och mysa i mängder.

Idag när vi satt samlade runt bordet hemma hos oss, kände jag att vi var en bra bit på väg in i drömmen. Där satt vi, jag med Isac i knäet, Andreas med Lovis i famnen och A och T med deras E i knäet. Och det kändes så rätt! Det är det här vi har längtat efter. Och det behövs inte ens någon semester för att känna så. Livet är underbart. Här och nu. Mitt i vardagen.

Tack och godnatt. Nu är jag så trött att jag somnar och tappar mobilen mellan orden jag skriver! Dags att sova!? Ja, jag skulle tro det. Nattinatti och kramar från familjen. Kortet nedan är från igår kväll precis inne vi gick över till grannarna för en god middag.