mochamanda

Alla inlägg under oktober 2012

Av Malin - 31 oktober 2012 20:57

Puss på dig.


Myyyyyys.


Tända ljus.


Dagen idag har som jag skrev nedan bestått av BVC-besök. Men städning i form av plock och piff har det också blivit, likaså en löprunda för Andreas del. Dagen avrundades med middagsbesök av mormor och morfar och med städat hus, tänd brasa, tända ljus och underbara barn var det en härlig stund.


Nu sitter jag i soffan med de få godisbitarna som häxorna och spökena har lämnat kvar. Isac blir inte det minsta rädd för spökena som ringer på dörren, men däremot väldigt avundsjuk på godiset dem får! :) Så han fick tillslut en liten geisha att smaska på i soffan. Det är ju lillördag trots allt.


Hoppas ni har en trevlig kväll därute!

Av Malin - 31 oktober 2012 20:20

Den här bilden är från första mötet mellan Isac och Lovis som då var ett halvt dygn gammal.


Just de här kläderna som Lovis har på sig på bilden var också kläderna som Lovis hade på sig på sitt första BVC-besök som hon var på idag. Vi stöter på barnmorskan som har följt mig under graviditeten och hon kommer fram och gratulerar och frågor något om hur stor "han" var. Jag bryr mig inte om att korrigera och samtalet är snart över. Mössan, säger jag till Andreas när bm har gått vidare, som en förklaring till varför hon så självklart sa "han".


Strax därefter kommer den andra barnmorskan förbi som vi hade lite kontakt med när vi gick i föräldragruppen med Isac. Hon frågar efter namnet men säger sedan också "han" när hon pratar om Lovis.


Och nej, jag bryr mig inte det minsta om någon tror att Lovis är en han istället för en hon. Jag tar inte illa vid mig. Det går ju liksom inte att se när de är så små. Det är först nu i Isacs ålder som det börjar bli lättare tycker jag. Men, det är så uppenbart att det är färgerna som styr. Hade jag satt en rosa mössa på Lovis hade det inte varit någon tvekan.


Nu är ju inte jag någon jätterosa tjej direkt, men jag har faktiskt redan några rosa favoriter i garderoben till Lovis. Dock kommer dem att blandas upp med alla andra härliga färger och även kläder som Isac har haft. Att ständigt klä henne i rosa för att ingen ska tro att hon är en kille är inget jag tänker göra. Hon får väl bli min finaste pojkflicka då. Isac går förövrigt i rosa stövlar varje dag och han bryr sig knappast. Men tänk va det är inprogrammerat med färger och kön. Det är ju lite galet ändå.


Besöket i övrigt gick jättebra. Vikten var 3805 gram. Hon har därmed passerat födelsevikten med råge på mindre än en vecka och ökat 400 gram på tre dagar. Så nog verkar hon få mat! Det är bara hennes mamma som får bita sig i fingret när hennes dotter suger tag. Såriga bröstvårtor är ingen höjdare, men nu verkar det tack och lov vara på väg bort.

Av Malin - 30 oktober 2012 20:42





Dessa härliga bilder kom till efter att jag la ner Lovis på golvet varpå hennes storebror snabbt la sig bredvid. "Mysa" sa han. Om hjärtat smälte. Jag trodde inte att jag skulle hinna ta fram kameran innan ögonblicket var förbi. Men där hade jag fel. Det hann bli en hel serie med bilder och såväl mamma som pappa hann med att mysa med dem båda.


När det var dags för Isac att sova bad jag om en puss. "Lovis" sa Isac och gav istället henne två pussar. Mamma fick ingen. Men vad gör det? Älskade fina storebror och älskade underbara lillasyster.


Life is good.




Av Malin - 29 oktober 2012 20:55

Om några timmar blir vår finaste Lovis fyra dygn. Tänk vad snabbt livet kan förändras. Jag tyckte allt var bra innan. Nu är det ännu bättre. Nu är det helt fantastiskt. Isac verkar tycka om sin lillasyster och idag gav han henne till och med en puss. På något vis verkar han inte tycka att det är det minsta konstigt att hon är här hela tiden. <3


Vår lilla tjej vill vara nära, nära. Jag ska försöka njuta av den här tiden då hon sover på en mest hela tiden, för jag vet att jag om några månader kommer att sakna den. Precis som med Isac kretsar livet åter kring soffan med Iphone och TV som sällskap och amningskudde, filtar och handdukar som stöd, särskilt en dag som denna när det är ett fruktansvärt höstrusk utanför dörren. I morgon ser vädret bättre ut och vi lär ta åtminstone en promenad med Isac och pappa till någon lekpark.


Amningen har kommit igång bra även om Lovis njuter mer av den än mamma än så länge, men det rättar nog till sig snart. I övrigt mår jag oförskämt bra för att vara så kort tid efter förlossningen. Att jag slapp sy är en stor del i det hela. Inga skavande och obehagliga stygn. TACK. Vikt såhär några dagar efter förlossningen är 81 kg. 5 kg mindre än toppnoteringen än så länge med andra ord. Inte för att jag bryr mig just nu. Det är mest för att minnas.


Mamma och Isac tittar på Spöket Laban. Lovis sover. Lyx att ha två sånna godingar i famnen tycker mamma. <3


Sleeping beauty


Hej, här har ni mig.

Av Malin - 28 oktober 2012 20:39

Det började ganska prick klockan 18. Jag hade varit ute på en promenad med min syster och våra små ett par timmar tidigare. Det sägs ju att promenader ska vara bra för att få igång förlossningar. Och klockan 18 kom också första värken. Inte särskilt jobbig, men ett hopp om att något skulle kunna vara på gång. Drygt tio minuter senare kommer nästa. Och så fortsätter det.


Runt sjutiden ringer jag Andreas som är kvar på jobbet och berättar att det kan vara något på gång. Han håller precis på att avsluta och beger sig snart hemåt. När klockan närmar sig åtta har tiden mellan värkarna krympt till 5-6 minuter och vi funderar på om vi ska köra Isac till mormor och morfar eller lägga honom här hemma. Chansen att vi ska åka till förlossningen någon gång under natten känns rätt stor och Andreas kör därför iväg Isac till mormor och morfar. Iklädd pyjamas vinkar Isac hejdå till mig och säger klart och tydligt "Nattinatti". En bild jag bar med mig när det var som jobbigast under förlossningen.


När Isac är borta sätter jag mig vid datorn och skriver ett sista obekymrat blogginlägg. Mobilen ligger brevid och klockar värkarna. Värkarna är fortfarande hanterbara och allt känns mest spännande. När klockan har passerat nio springer vi runt som yra höns och packar lite småsaker och städar. Helt plötsligt är det drygt tre minuter mellan värkarna. Jag sätter mig i soffan ett tag och det lugnar ner sig lite grann. Andreas är stressad och vill åka.


När klockan har passerat halvtio tänker jag att det kanske är lika bra att åka in. Med vetskapen om att det gick snabbt förra gången och med vetskapen om att det är en del undersökningar och annat som ska genomföras innan jag får lustgasen känner jag att det är dumt att vänta till dess att värkarna börjar bli outhärdliga. 21.56 klockar jag en värk innan jag stänger av mobilen och går in på förlossningen.


Väl på plats i undersökningssalen börjar värkarna bli tätare och för varje värk som går gör det ondare och ondare. Jobbigare och jobbigare. Jag vill bara in i förlossningssalen och få lustgasen.


Runt 22.30 får jag träffa  barnmorskan och jag är 5 cm öppen. Lustgasen är äntligen min. Dock får jag nog erkänna att jag hade höjt den till skyarna efter förra förlossningen och jag tycker inte riktigt att den hjälpte lika mycket den här gången. Kanske hade jag lite väl höga förväntningar!?


Värkarna är täta och jobbiga och jag kramar sönder Andreas stackars fingrar och andas som en tok i masken. När klockan närmar sig halvtolv känner Andreas, vis av förra förlossningen, igen att det verkar nära till krystvärkar och ringer efter barnmorskan. Hon kommer direkt och kan konstatera att jag 55 minuter efter den förra mätningen nu är öppen 9 cm. Det dröjer inte lång tid efter det förrän vattnet går som en projektil. Ingen tvekan på det liksom. Jag känner allt mer att krystvärkarna tar över och helt plötsligt känner jag att huvudet är så nära ute det bara går. I väntan på krystvärk flämtar jag som en överhettad hund för att på något vis uthärda smärtan. I nästa värk kan jag äntligen trycka ut huvudet och i nästa resten av Krabaten. Klockan är 23.46.


Krabaten torkas av och göms i en handduk. Jag och Andreas tittar frågande på varandra. Vad blev det? Barnmorskan lyfter bort handduken och håller upp Krabaten och vi tittar en stund för att verkligen säkerhetsställa att vi ser rätt. Det är en tjej. Vi har fått en dotter! Känslan är obeskrivlig och allt känns bara helt underbart. Det är så häftigt. Det är nog det bästa man kan vara med om.


Vår lilla tjej mår toppen och hon tar bröstet och äter i nästan två timmar! Jag får en spruta i låret och ut kommer snart moderkakan. Barnmorskan synar den och konstaterar att den ser fin ut och undersöker sedan mig som får samma resultat. Inte ett endaste stygn behövs. Så skönt!


När vår dotter verkar ha ätit klart vägs och mäts hon. 3645 g och 51,5 cm lång. 35 cm om huvudet. Hon får sedan mysa med sin pappa medan jag tar en dusch. När familjen åter är samlad kommer brickan med svenska flaggan och vi kan fira att vår dotter har kommit.


Nedan följer samma resa fast i bilder med klockslag. Nog gick det rätt fort ändå. Och det tackar jag för.



 


Och som rubriken avslöjar - Vår dotter har fått namnet Lovis och hon är den finaste som finns! <3

Av Malin - 26 oktober 2012 22:01

Igår, knappt tre timmar efter att det förra blogginlägget publicerades, föddes vår fina dotter. 51,5 cm och 3645 g. Vi mår jättebra allihopa och Isac har klappat försiktigt på sin lillasyster. Det finns massor jag vill dela med mig av i såväl bilder som ord, men det får vänta till dess att jag har tid och lust till att starta igång min gamla dator. Nu blir det sängen tillsammans med min underbara dotter. <3

Nattinatti

Av Malin - 25 oktober 2012 20:52

Fick ett ryck i förmiddags och åkte in till stan med Isac. Ville höstpynta lite här hemma på byrån i hallen. Temat blev inte helt oväntat lite Halloween-inspirerat. Ännu bättre när en del av dekorationerna dessutom är ätbara! :)







Kan inte tro att det redan är torsdag igen. Det innebär Kockarnas kamp och Hela Sverige bakar! Bästa kvällen i veckan!

Av Malin - 24 oktober 2012 20:30

Det är en trött mamma som sitter här i soffan. Därför blir det sängen direkt när "Nybyggarna" är slut. Andreas är redan där. Han längtade efter vår nya säng! :)


Idag pajade vår bil. Bra tajming va? Andreas fick krypköra till närmsta verkstad på tre cylindrar som han berättade för mig. "Jaha, men hur många är det annars då?" var min kommentar. Här har ni en som har superkoll på bilar. Not. Men bilen ska vara redo att hämtas i morgon efter att ha fått ett tändstift bytt så vi får se hur vi löser det. Det kanske får bli mitt och Isacs äventyr imorgon. Dock blir det en bit att gå då bussar inte tar oss hela vägen fram, så vi får väl se hur vi gör.


Men det är ingen fara på taket om det skulle dra igång nåt inatt. Då kommer mormor och morfar hit till Isac och vi kan ta deras bil. No need to worry.


Just nu känns det dock precis som vanligt. Det är en rätt galen tanke att jag skulle kunna vakna upp i natt med värkar eller av att vattnet går. För det känns verkligen inte så nu. Men det skulle ju kunna hända. Svårt att ta in liksom. Men det går inte att går runt och tänka på det hela tiden. Då skulle jag bli tokig!


Jaja, så är läget. Ha de gött mina vänner!

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26
27
28
29 30 31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards