mochamanda

Alla inlägg under oktober 2014

Av Malin - 26 oktober 2014 19:56

Så har även Lovis fyllt år (igår). Två år gammal blir vårt lilla troll. Fast frågar man henne så fyller hon fem.

 

 

Hon var inte många veckor gammal förrän jag började kalla henne för mitt lilla minimonster. Och det lever hon upp till än idag. På sitt sätt. Det är inte så att hon får värsta utbrotten eller så. Det är nog mer det att hennes uttryck blir rätt intensiva. Det är liksom ingen tvekan när hon vill något, blir arg över något eller blir ledsen. Det hörs och märks. Här hemma i alla fall. På förskolan biter hon ihop i likhet med sin storebror. Precis som deras mamma gjorde när hon var liten.


Lovis är, som många säger, redig. Hon kan och vill klara mycket själv och nåde dig om du försöker hjälpa till! Då kommer det där minimonstret fram. Så fort vi nämner ordet clementin börjar hon vifta med armarna och halvt om halvt skrika "Kan, jag kan, jag kan!!" Och nog lyckas hon både skala och dela clementinen själv. Sen om hon äter upp den är en annan sak. I somras lärde sig Isac att knäppa bältet i bilen själv. Lovis tyckte då såklart att hon också skulle klara det. Redan när ordet bil nämndes så började det viftas med armarna. En gång hade vi verkligen inte tid att låta henne pilla med bältet själv i fem minuter innan hon accepterade hjälp utan Andreas knäppte bältet direkt mot hennes vilja. Upprört och ilsket skrek och grät hon "jag kan, jag kan, jag kan!!" om och om igen i tio minuter tills hon däckade. Strax därefter var vår bilresa slut och vi lyfte henne över i vagnen där hon fick fortsätta sova. Efter en halvtimme vaknade hon med att ryck, satte igång att vifta med armarna och ropa "jag kan!"... Och om ni undrar hur många gånger man hinner säga "jag kan" under tiden man får tänderna borstade!? Ärligt talat så vet jag inte. Jag brukar tappa räkningen. Ja, som ni förstår så är det inge fel på viljan hos denna tjej. Jösses. Men så lär hon sig också saker då hon absolut ska klara allt själv, även om det emellanåt är frustrerande för såväl henne som för oss. 

Lovis är en tuff solstråle med mycket vilja och en himlans massa bus i blicken. Samtidigt har hon ett stort närhetsbehov och behöver tanka mycket närhet med mamma och pappa på såväl dagen som natten. Hon har ett leende som sträcker sig över hela ansiktet och hon är oemotståndlig när hon lägger huvudet på sned och fyller blicken med bus. Hon pratar massor och meningarna blir allt längre och ordförrådet allt större. Hon berättar saker med en enorm inlevelse och gestikulerar och har sig.

 

Isac är hennes stora idol och hon härmar allt. ALLT. Hon tar efter ord, uttryck, rörelser och beteenden. Lilla ekot som mormor brukar kalla henne. Men hon blir också allt tuffare mot honom och hon låter sig inte köras över. Hon busar gärna med Isac och kittlar honom och emellanåt kan hon även vara en riktig liten retsticka. Mot Molly är hon hur go som helst. Hon pussar och kramar och pratar med Molly. Och nappen vill hon gärna hjälpa till med. Lite för mycket... Men hon är mån om henne och tycker om att vara där hon är och gosa och prata med henne.

 

Till skillnad mot sin djurtokiga mor är Lovis inte särkilt förtjust i djur, i alla fall inte på nära håll. Vi jobbar på det. Hon är även känslig mot höga och okända ljud och kan tycka det är otäckt att vara ute om hon hör till exempel en maskin jobba några tomter bort. 

 

Hon är envis och tar inte ett nej för ett nej. Hon testar och utmanar och kan inte bara låta bli att t.ex stoppa in Mollys napp i sin mun, trots att hon såväl vet att hon inte får.Hon börjar få koll på siffror och har räknat från 1-14. Hon spexar och busar när hon får besök- springer fram och tillbaka, slänger sig på knä på golvet och snurrar runt, runt, runt. Hon har precis börjat säga sitt namn "Ovsi". Tidigare har hon kallat sig själv för "minna". Hon tycker om att leka med lego och även fisher price-gubbar. Dockor är också populära. Bilar där man kan öppna och stänga dörrar är också roliga. Senast hon var hos kusin E fyllde hon en polisbil med russin. Inte jättepopulärt hos moster. Hehe.

 

 


Älskade lilla solstråle och minimonster. Du är ett charmtroll utan dess like. Mitt hjärta smälter varje gång du lägger huvudet på sned med ett stort leende och busiga ögon. Du är vår lilla stjärna.

Av Malin - 21 oktober 2014 23:25

Väntar på att mini ska somna. Det verkar inte ens vara nära. Men hon är i alla fall nöjd med att hänga med mig i soffan så jag slipper gå runt och bära. Det blir annars en hel del bärande och vaggande om dagarna. Såpass att jag liksom har kommit på mig själv med att stå och vagga från fot till fot även när jag inte har barn i famnen. Som i kön på Ica till exempel. Snyggt. Hur som helst visas Grease på tv:n just nu och jag sitter och ler av nostalgi. Så det gör inte så värst mycket att jag måste hänga i soffan med Mollibollen.

För övrigt kan jag väl skapa en lista med temat amningshjärna idag.
1. Upptäcker när jag har hämtat barnen och står utanför garaget att jag inte tog med mig någon nyckel när jag gick hemifrån (kan låsa garagedörren utan nyckel...). Utelåst.
2. Upptäcker att jag förutom nyckeln har glömt att låsa framdörren. Hehe. Se där ja, det löste sig ju bra.
3. Går till skötbordet för att byta blöja på Molly. Går från skötbordet och upptäcker att jag istället har bytt hennes kläder. Bra där.

Av Malin - 18 oktober 2014 21:26

Alltså denna dagen. Fem stjärnor till den. Vi var helt klara när Isacs och Lovis kalas startade. Jag menar, hur ofta händer det!? Presenter, tårtor, fika och massa underbar släkt. Två överlyckliga barn. Take away från Spicy Hot till middag och sedan invigning av bastun. En varm och skön timme spenderade vi i relaxen med nöjda barn. Det bastades, duschades och badades åt alla håll och kanter. Och nu när alla barnen har somnat väntar Så mycket bättre och tårtrester. Som sagt. Fem stjärnor. Fem stora, lysande stjärnor till denna dag och min familj. Ni är bäst.


 

         

Av Malin - 9 oktober 2014 20:17

Nu finns det ingen återvändo. Vi har skrivt under. Vi har nu sålt vårt hus och har lite drygt tre månader kvar innan vi lämnar det vidare. Det känns lite... vemodigt. En liten klump i magen. Ska vi lämna det här huset som vi har lagt så mycket hjärta och energi på!? Samtidigt är vi stolta och glada. Vårt hårda jobb verkar ha varit uppskattat. Inte mindre än 52 par/familjer var här på visningarna. Totalt fem visningar och sju budgivare senare var det avslutat och det gick helt klart bättre än vad vi hade vågat drömma om.


När den här biten är avklarad är det äntligen dags att blicka framåt. Att se nästa mål framför oss. Det kommer att bli en resa det också, precis som det här har varit. Lite annorlunda, men ändå lite lika.


Vi ska nämligen bygga nytt. Vi har köpt en tomt på Kartberget och ska bygga ett tvåplanshus där. Det ska bli så kul att nu äntligen få bita tag i projektet på riktigt. Vi är i startgroparna och håller fortfaradne på att forma vårt hem. Vi plöjer mängder med planlösningar och funderar på vad som är viktigt för oss. Om ett par-tre veckor ska vi få ett första utkast från arkitetkten och det väntar vi med spänning på.


Här är vi vid den lilla badviken (Klarälven) som ligger några hundra meter bort.


Isac, Lovis och pappa ligger på bryggan och spanar efter fiskar. Nästa sommar kommer bryggan att vara full av båtar. Ett par hundra meter härifrån bor vi och nog kommer vi att kunna se i alla fall en liten bit av älven från plan två.


Lekparken testas naturligtvis.


Länge trodde vi att vi skulle bli kvar på Råtorp, men ibland vill ödet annorlunda och som vanligt var det till sist slumpen som spelade en avgörande roll. Det känns inspirerande att flytta till ett område där alla kommer att vara nya och söka kontakt och det kommer dessutom att vara gott om barnfamiljer. 


Det är väl inte alltför svårt att räkna ut att det kommer att bli ett hyfsat glapp mellan våra boenden. Men som det ser ut nu så kommer vi ändå att bli kvar på Råtorp fram till dess att det är dags att flytta in i vårt nya hus. Mina helt fantastiska föräldrar lånar ut sitt hus till oss för att själva leva i en kappsäck under tiden. Men med hjälp av en bland annat fem månader lång säsong i deras nyfunna kärlek- husvagnen, en längre resa till Spanien, lån av barns lägenheter och diverse weekends hos släktingar så verkar det ändå som att det ska gå att sy ihop det, vilket vi är enormt tacksamma för. Toppen för barnen att kunna vara kvar på förskolan till och med nästa sommar.


Nej, nu är det dags att googla planlösningar igen. Följ oss här på bloggen för att hänga med på vår resa vettja!




Av Malin - 9 oktober 2014 11:55

Idag är det alltså fyra år sedan. Fyra år sedan vår Isac föddes. Det känns som igår, samtidigt som jag inte ens kan minnas livet innan. Och tänk att han dessutom har hunnit med att bli storebror både en och två gånger under sina fyra år.

Han börjar bli stor, vår lille kille. Och det blir roligare och roligare att konversera med honom för varje dag. Det är så fantastiskt att höra honom berätta så detaljerat om sina upplevelser och vi märker att han kommer ihåg så mycket och kan berätta om saker som har hänt för länge sedan. Isac som inte var jättetidig med talet har tagit igen det med råge och pratar väldigt rent. Han pratar mycket och gärna med de han känner och alltmer med okända, även om han fortfarande är rätt blyg. "Jag kan prata så mycket" var något han ofta sa till oss i somras. Glad och stolt.

Han är fortsatt intresserad av bokstäver och siffror. Alfabetet kan han utantill och han klarar av att skriva några bokstäver. Han kan läsa sitt namn och känner igen Lovis namn. Han kan alla färger, till och med på engelska. Han kan även räkna till tio på engelska och även några ord och uttryck (Dora och Diego är populärt här hemma). Han leker fortfarande mycket med sina djur och det är nu mycket rollekar såsom mamma, pappa, barn. Det märks att han tar in omgivningen allt mer och vi ser och hör hur han funderar över det han möter. Allt från filmer, böcker och saker som händer på förskolan brukar vi få prata om.

Han är en väldigt snäll storebror som delar med sig och tänker på sina syskon, mån om att ingen av dem ska glömmas. Han tycker om Molly och blir så glad när han märker att hon ger respons. Ibland tar han fram en docka, drar upp tröjan och låter dockan ammas. Han leker bra och gärna med Lovis och är duktig på att hjälpa henne.

Han äter det mesta. Ibland. I perioder äter han ungefär inget. Han är, precis som sin mamma, tokig i choklad. Han gillar att hjälpa till i köket, särskilt när det ska bakas.

Isac tillsammans med sin bästis tillika kusin.

Isac är stormförtjust i sin kusin E. Hon och mormor är väl de personer som Isac pratar allra mest om och längtar efter varje dag. Han berättar mycket vad han tycker om. Han kan även säga att "Mamma, det var en rolig idé!" "Nej, va tokigt". "Igår" är för Isac ett samlat uttryck för alla dagar som har passerat.

Isac är fortfarande lite av en ordningspolis och vet vilka regler som gäller och ser till att omgivningen följer dem. Han är känslig och det är inte ofta jag behöver höja rösten till honom. Om jag väl gör det får det liksom inte rätt effekt och han kryper in i någon form av skal och kläderna som jag har bett honom att ta på sig kommer definitivt inte på. Med honom får jag helt enkelt ta lite andra vägar.

Isac har fått sin pappas kropp och är väldigt atletisk. Han älskar att hoppa och gör det mest hela tiden. Han är duktig på att klättra och har bra koll på kroppen. Studsmattor är en stor favorit och han hoppar gärna med grannen E. Isacs favoritställen är badhuset, leklandet, Mariebergsskogen och mormor och morfars husvagn.

Underbara, söta lilla du. Som vi älskar dig lilla tokunge. Du gör oss lyckliga varje dag. 

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards