mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Lovis

Av Malin - 25 oktober 2016 22:55

Idag är det Lovis födelsedag. Vår alldeles genomgoda och charmiga fyraåring. Vår kameleont. Hon som är tuffare än sin storebror i flera situationer, men som i så många andra situationer behöver trygghet och närhet. Hon som upplevs som lugn och ganska försiktig hos andra men lever ut till fullo här hemma och bland de hon känner sig trygg med. Jag försöker att inte dämpa henne här hemma, utan låter henne ta plats. Låter henne höras. Hon behöver det.

Hon är sin lillasysters beskyddare och värnar om henne i vått och torrt. Hon låter Molly få sin vilja igenom alldeles för ofta, även om hon nu äntligen börjar säga stopp. Bara för att Molly gråter och skriker så behöver inte Lovis ge henne sin banan när Molly redan har ätit en och Lovis ingen. Till exempel. Men visst är det fint att se att hon vill sin syster så gott. De leker väldigt fint tillsammans och det är mycket rollekar, gärna om lämning och hämtning på förskolan.

Lovis är ett typiskt mellanbarn och går ofta in och medlar mellan sina syskon. Det händer dessutom att Isac går genom Lovis när han vill ha något som Molly har. Lovis tar mer plats i lekarna med Isac nu och är gärna med och skapar förutsättningarna på ett annat sätt än tidigare. Hon vill också vara med och styra upp och inte bara följa med.

Hon har börjat på ny förskola under hösten och trivs bra. Men som jag skrev tidigare så är hon betydligt mer försiktig där än hemma. Hon har Molly på avdelningen bredvid och de brukar få komma över till varandra titt som tätt, vilket på något vis känns viktigare för Lovis än för Molly. Det ger henne en trygghet och möjlighet att leva ut lite mer även på förskolan.

Hon äter helt okej och det beror bland annat på att hon har börjat smaka på mat som hon tidigare har trott att hon inte tycker om. Hon är inte jättemycket för sötsaker och blir nöjd ganska snabbt.

Hon är fortfarande pappas flicka och kommer in mer eller mindre varje natt för att få vara nära pappa. Hon är just nu inne i en period där trygghet är jätteviktigt och hon är rädd för att bli lämnad ensam. Hon vill ha stenkoll på var vi är och kollar ofta till oss när hon leker i ett annat rum.

Hon är en iakttagare som gärna vill se andra först innan hon själv tar del av leken. Hon är lyhörd, intuitiv och har hög integritet. Du får kämpa för att nå in till Lovis, men har du väl vunnit hennes hjärta så får du så mycket tillbaka.

Lovis, du är så himla härlig och ditt kroppsspråk och dina gester när det liksom bubblar ur dig är bland det bästa jag vet. Något jag skulle vilja spara i en liten burk och plocka fram ibland när jag behöver muntras upp. Alla skulle ha en Lovis i sitt liv. Vi älskar dig. Till månen och tillbaka.

Av Malin - 24 juli 2015 00:02

Har släppt iväg grabbarna i familjen upp till norra Jämtland tillsammans med min pappa. En vecka av fiske, tunnbröd och mys väntar dem. Isac var så exalterad när de packade i tisdags. Och när de startade resan klockan fem igår morse var det inte tal om att somna om i bilen. Tre timmars konstant pratande från Isacs sida innan han till slut slumrade runt åtta.

Idag har de varit ute och fiskat. Isac fick första och största fisken. Han har sett två helikoptrar. En blå och en röd. Till middag åt han massor av tunnbröd och innan de la sig rodde de ut med båten och la i nät. Så lycklig.

Med två småsyskon så får han höra en hel del "inte nu", "snart" och "sen". Nu får han en hel vecka med pappa och morfar och gissa om han njuter. Och som jag önskade att jag hade kunnat vara med och upptäcka världen genom hans ögon. Nästa år hoppas jag att vi åker upp hela familjen. Just i år kändes det lite för långt för Molly som inte är glad i att åka bil plus att det kanske inte är direkt anpassat för en ettåring däruppe.

Lovis tycker att det är lite ovant att vara utan Isac och pappa, men reder sig rätt bra. Lite konfundersam är hon ändå och idag sa hon att när hon blir kille ska hon också åka iväg med pappa och morfar. My mistake. Vi har pratat om att killarna skulle åka iväg och att vi tjejer skulle vara kvar här och hitta på roliga saker. Fick förklara att när hon är fyra så får hon också åka iväg och fiska med pappa och morfar. Det handlar inte om att vara kille eller tjej.

Har väl tänkt försöka skämma bort Lovis lite extra denna veckan och idag tog vi med oss mormor till leklandet. Lovis kunde därmed få fullt fokus från en av oss hela tiden. Hon åkte och åkte och åkte. Hoppade, sprang och busade. Helnöjd. Mormor följde sedan med oss hem och sover nu bredvid Lovis som är rätt nöjd.

I dagarna tre har jag, mamma och min syster försökt smida någon form av semestertripp för de kommande dagarna. Inte för långt bort och inte alltför dyrt. Men vädret till helgen liksom? Nja, vi får se om vi kan ta oss i väg i början av nästa vecka. Lite semesterfeeling vill vi ha trots allt. Precis som grabbarna på bilden nedan.

Puss på er. <3

En tuffing som åker och åker och åker.

Och appropå inget. Nu går Molly. Nu GÅR Molly. Inte bara enstaka steg mellan möbler utom genom hela huset. Det finns nog inget sötare. Heja Molly.

Okej, dåligt komponerade bilder här. Men äh. Det får va så ibland.

Nattinatti

Av Malin - 12 maj 2015 10:29

Pappas lilla flicka har passerat två och ett halvt år och hon börjar bli en riktig liten stjärna. Hennes intensitet när hon berättar saker är så härlig. Hela hon lyser upp och hon fångar oss med blicken och berättar och spricker sedan upp i ett enda stort leende. Hon är tuff, men samtidigt blyg. Hon uttrycker känslor för oss, men håller tillbaka när hon inte känner sig lika hemma. Hon är, som många säger, redig. Hon fixar mycket själv och det är lätt att glömma bort att hon trots allt inte är så stor. Hon ligger långt fram i talet med långa meningar och stort ordförråd. Hon tar plats här hemma och står upp mot Isac, men på förskolan går hon hellre undan när det blir för mycket.


Som storasyster är hon kärleksfull, om än lite burdus. Hon hjälper gärna till när vi ska byta blöja och hejar på när Molly gör framsteg. Som lillasyster är hon en retsticka. Men också otroligt go. Hon ställer upp på Isacs påhitt och leker diverse rollekar med honom. Hon ser upp till honom och vill göra allt han gör. Hon kramar honom och frågar alltid efter honom när han inte är hemma. Hon trivs i lekparken och kan gunga ungefär hur länge som helst. Rutchkana är också toppen och hon tar sig numera uppför repstegarna. Inomhus kan hon sitta länge och leka på egen hand. Bädda ner gosedjur, leka med ett flygplan med tillhörande resväskor och passagerare och annat som man kan sitta och pyssla med.


Det är mycket bus i den här tjejen och en hel del "Jag bara skoja" när hon gjort eller sagt tokiga saker. Men för det mesta vet hon vad som är fel men kan ändå inte låta bli att fråga om hon får göra det ändå. Om det är lördag och vi berättar det spärrar hon upp ögonen och munnen blir alldeles rund och hon frågar med förväntan i rösten "Får man äta lördagsgodis då?". Inte för att hon är så mycket för godis egentligen, det är mer grejen som är spännande. Hon är också snabb på att anmärka när vi säger fel. Om vi säger Lovis till Molly till exempel så får vi snart höra: "Mamma, du sa feeel!"


Om det är någonting som är viktigt för Lovis så är det familjen. Hon blir så lycklig när alla är med. "Hela kallemiljen!" säger hon glatt. Men favoriten är pappa. Hon är verkligen pappas flicka och det är så fint att se. Hon är en solstråle som charmar alla när hon lägger huvudet på sned och lite blygt berättar något för att sedan spricka upp i ett stort leende. Hon har dock en riktig surläpp också, eller snarare en surhaka. Hela underläppen sticks fram och hakan rynklas när hon känner sig ledsen eller förolämpad. Det finns en del integritet i den tjejen, precis som hos storebror  och det märks när hon blir trampad på tårna.


Hon äter bra på förskolan. Här hemma är det lite blandat. Ibland vägrar hon smaka, ibland äter hon några skedar och ibland massor. Leverpastejssmörgåsar och frukt går alltid hem. Köttfärssås och spagetti är en favorit liksom korv och pannkaka. Yoghurt, flingor och russin skulle hon kunna leva på. Hon sover bra om nätterna, vaknar för det mesta någon gång på natten och kommer upp till oss eller så går Andreas ner till henne. Hon sover middag ganska ofta, men inte alla dagar.


Hon är än så länge ganska lugn och inte särskilt trotsig. Det är än så länge glimten i ögat när hon busar. Vi får väl se vad jag skriver om ett halvår när hon är tre.


 

Älskade lilla charmtroll. Så mycket bus och så mycket kärlek i dig. Du är en fantastisk liten person. <3


Av Malin - 26 oktober 2014 19:56

Så har även Lovis fyllt år (igår). Två år gammal blir vårt lilla troll. Fast frågar man henne så fyller hon fem.

 

 

Hon var inte många veckor gammal förrän jag började kalla henne för mitt lilla minimonster. Och det lever hon upp till än idag. På sitt sätt. Det är inte så att hon får värsta utbrotten eller så. Det är nog mer det att hennes uttryck blir rätt intensiva. Det är liksom ingen tvekan när hon vill något, blir arg över något eller blir ledsen. Det hörs och märks. Här hemma i alla fall. På förskolan biter hon ihop i likhet med sin storebror. Precis som deras mamma gjorde när hon var liten.


Lovis är, som många säger, redig. Hon kan och vill klara mycket själv och nåde dig om du försöker hjälpa till! Då kommer det där minimonstret fram. Så fort vi nämner ordet clementin börjar hon vifta med armarna och halvt om halvt skrika "Kan, jag kan, jag kan!!" Och nog lyckas hon både skala och dela clementinen själv. Sen om hon äter upp den är en annan sak. I somras lärde sig Isac att knäppa bältet i bilen själv. Lovis tyckte då såklart att hon också skulle klara det. Redan när ordet bil nämndes så började det viftas med armarna. En gång hade vi verkligen inte tid att låta henne pilla med bältet själv i fem minuter innan hon accepterade hjälp utan Andreas knäppte bältet direkt mot hennes vilja. Upprört och ilsket skrek och grät hon "jag kan, jag kan, jag kan!!" om och om igen i tio minuter tills hon däckade. Strax därefter var vår bilresa slut och vi lyfte henne över i vagnen där hon fick fortsätta sova. Efter en halvtimme vaknade hon med att ryck, satte igång att vifta med armarna och ropa "jag kan!"... Och om ni undrar hur många gånger man hinner säga "jag kan" under tiden man får tänderna borstade!? Ärligt talat så vet jag inte. Jag brukar tappa räkningen. Ja, som ni förstår så är det inge fel på viljan hos denna tjej. Jösses. Men så lär hon sig också saker då hon absolut ska klara allt själv, även om det emellanåt är frustrerande för såväl henne som för oss. 

Lovis är en tuff solstråle med mycket vilja och en himlans massa bus i blicken. Samtidigt har hon ett stort närhetsbehov och behöver tanka mycket närhet med mamma och pappa på såväl dagen som natten. Hon har ett leende som sträcker sig över hela ansiktet och hon är oemotståndlig när hon lägger huvudet på sned och fyller blicken med bus. Hon pratar massor och meningarna blir allt längre och ordförrådet allt större. Hon berättar saker med en enorm inlevelse och gestikulerar och har sig.

 

Isac är hennes stora idol och hon härmar allt. ALLT. Hon tar efter ord, uttryck, rörelser och beteenden. Lilla ekot som mormor brukar kalla henne. Men hon blir också allt tuffare mot honom och hon låter sig inte köras över. Hon busar gärna med Isac och kittlar honom och emellanåt kan hon även vara en riktig liten retsticka. Mot Molly är hon hur go som helst. Hon pussar och kramar och pratar med Molly. Och nappen vill hon gärna hjälpa till med. Lite för mycket... Men hon är mån om henne och tycker om att vara där hon är och gosa och prata med henne.

 

Till skillnad mot sin djurtokiga mor är Lovis inte särkilt förtjust i djur, i alla fall inte på nära håll. Vi jobbar på det. Hon är även känslig mot höga och okända ljud och kan tycka det är otäckt att vara ute om hon hör till exempel en maskin jobba några tomter bort. 

 

Hon är envis och tar inte ett nej för ett nej. Hon testar och utmanar och kan inte bara låta bli att t.ex stoppa in Mollys napp i sin mun, trots att hon såväl vet att hon inte får.Hon börjar få koll på siffror och har räknat från 1-14. Hon spexar och busar när hon får besök- springer fram och tillbaka, slänger sig på knä på golvet och snurrar runt, runt, runt. Hon har precis börjat säga sitt namn "Ovsi". Tidigare har hon kallat sig själv för "minna". Hon tycker om att leka med lego och även fisher price-gubbar. Dockor är också populära. Bilar där man kan öppna och stänga dörrar är också roliga. Senast hon var hos kusin E fyllde hon en polisbil med russin. Inte jättepopulärt hos moster. Hehe.

 

 


Älskade lilla solstråle och minimonster. Du är ett charmtroll utan dess like. Mitt hjärta smälter varje gång du lägger huvudet på sned med ett stort leende och busiga ögon. Du är vår lilla stjärna.

Av Malin - 22 juni 2014 21:04

19 dagar kvar till beräknad förlossning, eller troligtvis 20. Jag gick över tre dagar med Isac, två dagar med Lovis så visst blir det väl bara en dag över den här gången!? Jag menar, någon logik måste det väl finnas i det hela? :)


Nåja, jag har gått på föräldraledighet och försöker ta in att nästa anhalt liksom är förlossningen. Vi har under helgen packat upp bebiskläder, köpt miniblöjor och diskuterat namn. Tänk att Kompis snart är här. Jag blir lite pirrig bara jag tänker på det. Med mindre än tre veckor kvar till beräknad förlossning borde väl BB-väskan var packad? Nja, jag ligger lite efter på den biten. Får ta tag i det under veckan när barnen är på förskolan. 


Jag har för övrigt inte hunnit med att berätta den underbara nyheten att lilla kusin J har tittat ut. Oj, så tårarna rann när jag fick reda på det. En liten minimini som är söt som socker. Två veckor blir hon på tisdag.


Fina, fina J!

 

"Mosters bebis vann!" konstaterade Isac. Jag visste inte att det var en tävling!? Men okej, grattis då kära syster. Du vann. 


Och annars då? Isac och Lovis är rätt harmoniska och leker bra tillsammans jsut nu. Mycket bus och skratt även om vi emellanåt får påminna dem om att leka tillsammans eller att turas om när de vill ha samma saker. Isac är väldigt hjälpsam och tar till exempel av Lovis skorna när vi kommer till förskolan. Han är mån om sin lillasyster och ser till att vi har koll på henne när vi går nära bilar. Han som kanske inte var jättetidig med att prata, pratar nu extremt tydligt och rent. Och hur mycket som helst. När vi åt lunch härom veckan babblade han så mycket att vi tillslut fick säga till honom att vara tyst och äta. "Men jag Måste prata" förklarade han. Han pratar med alla och berättar om det ena och det andra. Det är helt underbart.


För Lovis del har det också hänt mycket med pratet. Det kommer nya ord varje dag och det blir allt oftare två ord i följd. De två vanligast orden är "Kan" och "Min" tätt följda av Isa (Isac), mamma och pappa. Och just ordet "kan" lär vi få höra ett tag framöver för denna tjej på ett år och åtta månader kan  a l l t . Pust. Hon kan hälla upp mjölk själv. Hon kan borsta tänderna själv. Hon kan ta på sig kläderna själv. Hon kan klättra upp i bilstolen själv. "Kan" säger hon och viftar bort oss med armarna om vi försöker hjälpa till. Det gulligaste hon säger är "Aam" och "Mouss" Kram och puss. Älskade lilla du, som jag undrar hur du kommer att reagera när du blir storasyster. Hon är världens solstråle och charmar alla. Efter en timme eller två. För hon behöver tid innan hon känner sig bekväm. Innan dess är det kläng på mamma och pappa som gäller.


Det kommer att bli tuffare den här gången när vi får en bebis. Inte bara för att vi har två syskon som behöver oss. Och inte heller bara för att Lovis är yngre än vad Isac var när Lovis föddes. Utan snarare för att Lovis är Lovis. Isac är och har alltid varit rätt enkel, om man får säga så. Han lyssnar, hjälper till och är rätt så medgörlig även om det såklart kommer allt fler trotsiga infall. När Lovis föddes var det likom inga problem med Isac. Han var nöjd och lätt att ha att göra med. Lovis har sedan hon var nyfödd varit betydligt mer tydlig i vad hon vill och inte vill, på gott och ont. Och just det att hon har behov av närhet, att hon vill vara i famnen bra länge när hon är på nya ställen, eller till och med när hon träffar mormor och morfar gör att det kommer bli en större utmaning den här gången. Därför känns det extra skönt att Andreas kommer att vara hemma i sju veckor med oss så att allt hinner sätta sig lite. Det är väl den största fördelen med att få en sommarbebis den här gången. Semester, varmt väder och långa härliga dagar tillsammans.


Det är fascinerande hur olika personligheter de har Lovis och Isac. Just den här tydligenheten som Lovis har, som emellanåt är rätt utmattande då hon vill och INTE vill så många saker, är något jag har saknat hos Isac som hellre blir tyst och går undan, hopplös att förstå vad som är fel. Lik sin mamma. Hehe. Och Isac som alltid har varit så lätt att lämna och inte ens tittat åt oss när vi gått medan Lovis inte har velat släppa taget om oss. Jag har skrivt det tidigare. Jag trodde att jag var ödmjuk redan efter första barnet. Att jag förstod att barn var olika och att det många gånger faktiskt inte spelade någon roll hur vi föräldrar gör. Men ärligt talat. Jag förstod inte. Jag hade ingen aning. Men nu vet jag. Och det är häftigt!


Det ska bli så spännande att se vem Kompis blir. Blir hen lik Lovis eller Isac? Eller kommer det liksom bildas en triangel av olika egenskaper med syskonen i ett varsitt hörn? Jag längtar så efter att få lära känna vårt nya barn. En livlig liten sak är det i alla fall som bökar och har sig i magen. Snart ses vi! <3

Av Malin - 13 mars 2014 20:01

Lovis och Isac närmar sig ett och ett halvt respektive tre och ett halvt år. För varje dag som går blir de allt tightare, men samtidigt blir det så tydligt att de är olika individer. Och det är häftigt! Jag trodde att jag var ödmjuk med vårt första barn och att jag förstod att barn är och förblir olika oavsett hur vi gör som föräldrar. Men efter att ha fått vårt andra barn får jag nog erkänna att jag hade en bit kvar. Vi kan inte göra på samma sätt med Lovis som vi gjorde med Isac. Det som var rätt för honom är sällan rätt för Lovis. Det ska bli så spännande att se vem Kompis blir lik. Eller kommer Kompis skapa tredje punkten i en triangel mellan syskonen vad gäller egenskaper. Jag kan knappt vänta på att lära känna Kompis.


Kommer Kompis bli en Lovis eller en Isac eller en mix av båda? Eller en tredje alldeles egen liten individ? Troligtvis det sistnämnda. Oavsett så längtar vi efter dig, Kompis.


Lovis närmar sig ett och ett halvt och det börjar komma ord. Mamma, pappa, hej och mea=mera är väl de mest frekventa. Och så "nej" förstås. Det får vi höra ofta samtidigt som hon skakar på huvudet. Annars märks det att hon härmar mycket nu. Mia=kusin E, bäbä=äpple, kätta=klättra, oppa=hoppa är väl en del av de ord hon brukar härma. Hon är så medveten om allt i sin omgivning och snappar upp det mesta. Det finns liksom inget som går henne obemärkt förbi. Hon ser allt och finns det något på bordet som hon vill ha så ser hon till att göra oss uppmärksamma på det med rejäla gester och massa prat/gap.


Hon ska göra som Isac och har ingen som helst förståelse för att det skiljer två år emellan dem. Hon har en stark vilja och talar om när det inte är något som passar eller om någon tar något ifrån henne som hon vill ha. Hon är kräsen i maten. Pasta, frukt, korv, blodpudding och smörgås är favoriterna. Pannkakor är ingen höjdare. Hon sover sådär om nätterna och nästan uteslutande hos oss. Det är inte så att hon är direkt vaken, men hon sover oroligt och kan gny och gnälla i sömnen, vilket väcker mig titt som tätt. Och om någon av oss går upp ur sängen för att till exempel gå in till Isac så blir hon vansinnig och gråtar högt. Mamma och pappa ska vara nära. Punkt.


Hon är oftast som en liten solstråle när vi lämnar henne hos nära och kära. Hon showar och charmar utan dess like, gärna i sällskap av Isac, men också på egen hand. Hemma i vardagen är det oftast lite mer kläng på mamma och pappa och det är ofta lite kämpigt och stressigt att föröka laga middag om bara en av oss föräldrar är hemma. Hon tycker om sånger och berättelser med rörelser och är riktigt duktig på att härma rörelserna. Hon är kärleksfull och tycker om att kramas och pussas. Närhet är och har alltid varit viktigt för henne


Älskade lillasyster, är en underbar liten tjej som förstår så mycket och vill så mycket. Du tar för dig så av omvärlden och det är häftigt att följa dina framsteg.


Isac närmar sig tre och ett halvt. Han är egentligen inte särskilt trotsig. Inte så som jag föreställer mig trots i alla fall. Han skriker inte och slänger sig inte på marken. Det är väl snarare surläpp och förorättad min och en spagettikropp som liksom inte bär honom om vi vill att han ska ta sig från A till B mot sin vilja. Han är ruggigt envis och det är noga när det t.ex gäller vilka tallrikar och glas som ska stå på bordet och han vet preciiiis vad Lovis ska ha. Lyckligtvis bryr sig inte Lovis om att Isac byter ut hennes blåa glas mot ett grönt mitt i måltiden. Appropå mat, det är inte dirket mycket som går hem hos herrn nu inte. "Rent" ska det vara. Ingen sås! Det mesta i kyckling-, fisk- och köttväg dissas. Korv går hem liksom gröt, frukt, yohurt, smörgås, pasta, ris, matlagningsyoghurt, creme fraiche, gurka, majs, pannkakor, blodpudding. På förskolan däremot äter han det mesta, så vi är inte direkt oroliga utan låter honom plocka av det han vill här hemma nu och hålla en god stämning istället för att tjafsa och tjata. Förhoppningsvis vänder det såsmåningom.


På förskolan trivs Isac riktigt bra. Från att tidigare ha varit lite av en ensamvarg är han nu med i ett gäng om fyra kompisar. De leker mycket med djuren tillsammans, vilket är Isacs favoritsyssla. Dinosaurier tar allt större plats såväl på förskolan som hemma och han har stenkoll på bland annat "triceratops". "Två horn mellan ögonen och ett på nosen" förklarar han ivrigt. Han räknar allt han kommer över såsom taggar på gaffeln, fingrar, mat och gatubelysning på vägen hem från förskolan. Han räknar upp till 30 och kan alla bokstöver, stora som små. Han vet vilka fyra bokstäver och i vilken ordning de sitter i namnet Isac. Idag hade han visat sin pedagog att hans smörgås såg ut som en triangel. Han jobbar med höger och vänster och har rätt 8 av 10 gånger.


Han vill gärna hjälpa när vi lagar mat och städar. Att få spraya rengörningsmedel i badrummet är nog bland de roligaste, men han är även en hejare på att dammtorka. Han är mån om sin syster, men blir också allt tuffare och mer hårdhänt och vi får säga ifrån titt som tätt. Han har börjat sjunga tillsammans med oss, vilket är helt underbart. Han är totalt fast för Diego och varvar emellanåt med Dora. Två väldigt pedagogiska barnprogram som varvar svenska och engelska, jobbar med färger, former och siffror och bygger in en hel del fakta om djur som Isac suger åt sig som en svamp av.


Han har koll på att jag har en bebis i magen och brukar visa mellan händerna hur stor (liten) den är. Han har fortfarande blöja, men det märks att han blir allt mer redo för att klara sig utan. Han måste bara välja det själv, annars kommer vi ingenstans. Tjatar vi går det åt fel håll. Han sover okej om nätterna, men vaknar väl oftast nån gång per natt och saknar ett gosedjur eller så kommer han in till oss. Han pratar så mycket nu och beskriver och återberättar. Ordförrådet är stort och det är så underbart att konversera med honom om stort och sått. Han frågar om lov på sitt eget lilla vis. "Får man göra det?" Svarar jag nej försöker han med: "Mamma säga jo istället".


Älskade storebror, du är en underbar kille med ett stort hjärta och det är så härligt att ha dig vid vår sida.

Av Malin - 16 januari 2014 21:17

Hej hopp i detta snöiga vinterland. Äntligen. Helt underbart. Även om det är lite kämpigare, lite tyngre och lite mer tidskrävande att cykla fram och tillbaka till jobbet. Men ganska mysigt ända. Och bra motion.


  

Bjuder väl på en snöig selife efter en cykeltur till jobbet.


Isac har äntligen satt sig på boben också. Han kan ju vara rätt bestämd av sig, den där lille grabben. Tidigare har han totalvägrat att pröva, mjuka fällen på sitsen, ratt och lysen till trots. Men skam den som ger sig. När vi gick till mormor och morfar drog vi boben efter oss och Isac gick. Vi frågade ett par gånger om han ville åka, men tjatade inte. När vi sedan skulle gå hem ville han tända lysena på boben och precis när vi skulle börja gå sneglade han på den och kastade sig sedan plötsligt ner på sitsen och tjoade och skrattade och njöt hela vägen hem. Tänk att mamma och pappa hade rätt. Igen. Det var ju roligt att åka bob! Nåja, Isac behöver tid när det gäller nya saker. Det har vi fått lära oss. Fram till och med i somras(?) var nya skor en tuff utmaning. I skoaffärer var han hysterisk och vägrade mäta fötterna och för att få på nya skor var det mer eller mindre tvång som krävdes. Hemma fick vi locka och pocka och ge skon massa mysiga attribut. Varma, sköna, mjuka. Eller berätta att mormor så gärna vill se skorna. Vad som helst bara han tog på sig skon. För när skon väl har kommit på och använts en gång så var den sedan som vilken annan sko som helst. Tokunge.   


I förra inlägget skrev jag om våra stökiga nätter. Jag kan inte minnas när jag sov en hel natt senast. Kanske när jag var i Stockholm och sprang tjejmilen i höstas? Eller just det, en natt när jag flydde ner i källaren för att jag skulle upp så tidigt på morgonen. Jag kan inte heller minnas när vi sov en hel natt utan barn i sängen. Isac är en periodare. Det kan gå flera veckor utan att han kommer in och sedan kommer han in varje natt. Just nu kommer han oftast in tidig morgon och somnar om en liten stund. Dock kan han vakna och ropa/prata i sömnen och då behöver vi gå in till honom en liten stund. Lovis vaknar flera gånger redan under kvällen och det märks att hon vill ha oss nära. Med andra ord sover hon större delen av natten hos oss. Dock så ligger hon för tillfället relativt nöjt och stilla intill oss så vi sover mycket bättre nu än för ett par veckor sedan då hon var som en virvelvind natten igenom.


Ja, jag vet. Detta hör småbarnsåren till och jag skriver inte detta i klagande ton. Det är mer ett konstaterande och för framtida minne. Jag tror att det gäller att sänka kraven på sig själv när nätterna har varit extra jobbiga och påminna sig själv och varandra om att det är en övergående period. Sen hur lång perioden kommer att vara, det bör man nog inte spekulera i! ;) Jag tror dock att det är som min mamma brukar säga. Man förstår inte hur trött man är förrän man kommer ur det. Och så är det nog. 

 

Och appropå trött. Om mindre än åtta timmar ringer klockan. Dags att göra mig klar för sängen. Nattinatti.

Av Malin - 4 december 2013 20:31

Isac tre år och två månader. Lovis ett år och en och en halv månad.

 

Helt plötsligt står vi här igen. Vi står här och ser hur även Lovis har blivit stor. Jag minns det med Isac. Hur vi plötsligt insåg hur mycket han förstod. Hur stort det passiva ordförrådet var. Och nu är det alltså Lovis tur. Och jag blir lika förundrad denna gång. När jag frågar om vi ska bada springer hon till trappan och slår på barngrinden. När jag säger att vi ska gå till sängen går hon genom hela huset till sin säng. Igår fick hon och Isac en varsin  pepparkaka. En kvart senare står hon på golvet och pekar mot köket och springer iväg. Hon kommer strax tillbaka och pekar återigen. Jag frågar om jag ska följa med och ställer mig upp. Hon springer än snabbare bort och ställer sig och pekar på pepparkaksburken. Älskade du, så mycket du förstår. Och så mycket du vill. Det är så underbart att se dig växa. 


Det känns som att hon är inne i en harmonisk period. Hon är så strålande glad. Hon skrattar och busar och härjar som aldrig förr. Hon och Isac har mer och mer glädje av varandra och det värmer så. Isac har också växt den senaste tiden. Det är flera som sagt att han har börjat pratat så mycket och det stämmer. Han pratar och han pratar och han pratar. Med allt och alla. Han pratade med tyskar på Teneriffa när han matade kaniner. Han pratade och log mot några av de som arbetade i restaurangen på hotellet när de busade med honom. Han som annars brukar vända bort blicken. Han har börjat uttrycka sina känslor mer. Han talar om när han tycker att saker är roliga som t.ex när planet landade och krängde till ett par gånger (till övriga resenärers fasa) ropade Isac klart och tyligt att det var "loligt flyga, en gång till!!" Han har uttryckt att han tycker om att göra saker. Som när vi bakade saffransbullar i helgen. "Jag tycker om och baka med dig mamma" sa han flera gånger. Så underbara små ord. Han hjälpte mig även att städa och dammtorka med våt trasa och sa "jag tycker om att städa med dig mamma." Man ska inte utgå från att barn tycker det är tråkigt med städning! :)


Jag har väntat på det här med känslor och jag är glad att han äntligen börjar dela med sig av vad han känner. Jag hoppas att han fortsätter att utveckla den biten och även säger ifrån åt andra hållet. Tidigare har han istället blivit tyst och det uppmärksammade personalen även på förskolan. De flesta andra barn kanske gråter och skriker när det händer något. Isac går undan och blir tyst. Jag upplever att det har blivit bättre och att han säger ifrån bättre. När jag berättade för mamma om att Isac gick undan nickade hon igenkännande. Tydligen var jag likadan när jag var liten. Sådan mor sådan son.


Våra fina tokstollar


Det vi väntar på nu är det här med att Isac ska bli blöjfri. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag tycker att det är lite jobbigt att han inte är blöjfri än. Det känns som att alla runt omkring blir blöjfria en efter en mellan två och tre års ålder. I somras gick han utan en hel del och kissade glatt i gräset om och om igen. Men det här med potta. Nja. Även nu under vintern går han utan blöja här hemma titt som tätt på egen begäran. Men när han blir kissnödig ser man hur han kämpar och trots att det börjar droppa vill han inte sätta sig på pottan. Ibland sätter han sig om vi sätter på en film eller ger honom en kaka (ja, en muta...) och då kan han sitta där. Men han slappnar inte av och kissar. Och det är så frustrerande när jag ser hur kissnödig han är och jag är dålig på att inte låta frustrationen lysa igenom. Alla säger att när han är redo så är han och då kommer han att ta initiativet. Jag önskar att jag hade bättre tålamod och jag får dåligt samvete när jag känner att jag försöker för mycket. Det måste komma från honom. Jag vet. Men när det börjar droppa och jag ser att han tycker det är jobbigt är det svårt att inte försöka övertala honom till att sätta sig på pottan. Blöjan har han heller ingen lust att ta på sig just då. Tips någon?


Nu blev det visst en mindre uppsats här och har ni nått ända ner hit är jag imponerad. Men som ni kanske har märkt så duggar inte inlägget särskilt tätt så när jag ändå satte mig här med datorn så var det lika bra att passa på. Livet tar tid just nu och då får jag prioritera så gott det går. Det är inte så mycket mer att välja på.


Kram och godnatt

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards