mochamanda

Alla inlägg under januari 2014

Av Malin - 24 januari 2014 22:53

Igår när jag skulle cykla hem från jobbet fastnade jag i en diskussion med några kollegor om tillfällen då man har varit mer eller mindre disträ och gjort konstiga/dumma saker. Inte visste jag då att jag ett halvt dygn senare skulle kliva in på kontoret med en ny historia efter en stunds disträhet samma morgon.

Jag hade ont i huvudet när jag vaknade och kände mig inte särskilt pigg. I och med att jag dessutom hade bakningen på jobbet och således skulle ha med mig två springformar med "lyxig kladdkaka" och en skål med grädde så tyckte jag att jag för en gångs skull kunde ta bil.

Sagt och gjort. Jag kommer senare än vanligt till jobbet men lyckas som tur är slinka in på den sista, förvisso trånga, platsen. Jag konstaterar att företagskortet som ska sitta synligt är borta och kliver ur bilen. Jag har haft ett extra och tänker att jag får gå och hämta det på kontoret och packar därför ut ryggsäck och påsen med springformarna i ur bagageluckan. Inser, innan jag börjar gå, att "reservkortet" är hemma och ställer ner packningen bakom bilen för att ringa Andreas. Han har inte sett kortet. Jag går tillbaka till förarsätet för att kolla om det har blåst ner och under stolen, som det hade gjort en annan gång. Men som sagt, parkeringsplatsen är trång, och jag kommer inte åt att öppna dörren tillräckligt mycket för att titta efter kortet.

Det är nu jag får den briljanta idéen att kliva in i bilen och backa bak den en knapp billängd för att kunna leta efter det där kortet. Backar, kliver ur bilen och tittar oförstående på min ryggsäck som ligger lite bortknuffad och snöig bredvid bilen. Det tar mig någon sekund att förstå var jag har gjort, men därefter slänger jag mig snabbt ner på knä i snön för att se vart mina kladdkakor tagit vägen...

Lyckligvis har jag inte kört över påsen med hjulen utan snarare kört över den i mittemellan hjulen. Det enda som hade hänt var att den ena springformen som stod ovanpå den hade blivit nerknuffad och stod bredvid, fortfarande i påsen. Tack för det! Men hej hopp så disträ man kan vara. Hur kan man glömma mågot man gjorde bara någon minut tidigare? Fascinerande. Behöver jag ens tillägga att jag inte hittade kortet och istället fick ställa mig på betalparkeringen...

ANNONS
Av Malin - 22 januari 2014 16:34

Sitter hos frisören och kan konstatera att denna dag är många gånger bättre än gårdagen. Jag och två lika pratglada vänner gjorde att jag var sent hemma efter måndagens ridning. Halvtolv var klockan när jag landade i sängen. Båda barnen hamnade strax därefter hos oss och Lovis var väl mer eller mindre överallt i sängen. Hon trasslade till och med in sina tår i mitt hår. Två gånger. När klockan ringde 05:40 var jag inte överdrivet pigg.

Jobbet var hektiskt, rörigt och intensivt. Rullade tillslut hem efter nån timmes övertid, åt mat, la barnen, struntade i allt vad städ och plock heter och la mig i sängen. Somnade tidigt och när Lovis vaknade och ville in till oss var klockan halvfyra. Halvfyra! Wow. Det får gärna upprepas. För det mesta ligger hon mer eller mindre hela nätterna hos oss. Och det har jag inget emot om hon bara kunde ligga lugnt och stilla och sova.

Betydligt mer utvilad och med jobbet under kontroll har dagen varit rätt harmonisk. Och nu sitter jag alltså här i frisörstolen och blir ompysslad. Nog föredrar jag denna dag före gårdagen. Besparar er än spegelselfie med folie i håret!

Tack och hej

ANNONS
Av Malin - 16 januari 2014 21:17

Hej hopp i detta snöiga vinterland. Äntligen. Helt underbart. Även om det är lite kämpigare, lite tyngre och lite mer tidskrävande att cykla fram och tillbaka till jobbet. Men ganska mysigt ända. Och bra motion.


  

Bjuder väl på en snöig selife efter en cykeltur till jobbet.


Isac har äntligen satt sig på boben också. Han kan ju vara rätt bestämd av sig, den där lille grabben. Tidigare har han totalvägrat att pröva, mjuka fällen på sitsen, ratt och lysen till trots. Men skam den som ger sig. När vi gick till mormor och morfar drog vi boben efter oss och Isac gick. Vi frågade ett par gånger om han ville åka, men tjatade inte. När vi sedan skulle gå hem ville han tända lysena på boben och precis när vi skulle börja gå sneglade han på den och kastade sig sedan plötsligt ner på sitsen och tjoade och skrattade och njöt hela vägen hem. Tänk att mamma och pappa hade rätt. Igen. Det var ju roligt att åka bob! Nåja, Isac behöver tid när det gäller nya saker. Det har vi fått lära oss. Fram till och med i somras(?) var nya skor en tuff utmaning. I skoaffärer var han hysterisk och vägrade mäta fötterna och för att få på nya skor var det mer eller mindre tvång som krävdes. Hemma fick vi locka och pocka och ge skon massa mysiga attribut. Varma, sköna, mjuka. Eller berätta att mormor så gärna vill se skorna. Vad som helst bara han tog på sig skon. För när skon väl har kommit på och använts en gång så var den sedan som vilken annan sko som helst. Tokunge.   


I förra inlägget skrev jag om våra stökiga nätter. Jag kan inte minnas när jag sov en hel natt senast. Kanske när jag var i Stockholm och sprang tjejmilen i höstas? Eller just det, en natt när jag flydde ner i källaren för att jag skulle upp så tidigt på morgonen. Jag kan inte heller minnas när vi sov en hel natt utan barn i sängen. Isac är en periodare. Det kan gå flera veckor utan att han kommer in och sedan kommer han in varje natt. Just nu kommer han oftast in tidig morgon och somnar om en liten stund. Dock kan han vakna och ropa/prata i sömnen och då behöver vi gå in till honom en liten stund. Lovis vaknar flera gånger redan under kvällen och det märks att hon vill ha oss nära. Med andra ord sover hon större delen av natten hos oss. Dock så ligger hon för tillfället relativt nöjt och stilla intill oss så vi sover mycket bättre nu än för ett par veckor sedan då hon var som en virvelvind natten igenom.


Ja, jag vet. Detta hör småbarnsåren till och jag skriver inte detta i klagande ton. Det är mer ett konstaterande och för framtida minne. Jag tror att det gäller att sänka kraven på sig själv när nätterna har varit extra jobbiga och påminna sig själv och varandra om att det är en övergående period. Sen hur lång perioden kommer att vara, det bör man nog inte spekulera i! ;) Jag tror dock att det är som min mamma brukar säga. Man förstår inte hur trött man är förrän man kommer ur det. Och så är det nog. 

 

Och appropå trött. Om mindre än åtta timmar ringer klockan. Dags att göra mig klar för sängen. Nattinatti.

Av Malin - 7 januari 2014 22:03

Tröttisfamiljen här efter en riktig knasnatt. Efter att ha varit vaken mellan tre och halvsex i natt var jag glad över att ha flextid på jobbet. Ställde fram klockan en dryg timme och när barnen äntligen började komma till ro så somnade tillslut också jag om en liten stund, ensam i Isacs lilla säng.

Lovis är inne i någon av alla dessa faser. Hon äter dåligt, sover oroligt och är i extra stort behov av närhet och trygghet. Hon sover mer eller mindre hela nätterna hos oss just nu. Några gånger kan vi få henne att somna om i sin egna säng under kvällen, men runt midnatt brukar det vara nästintill omöjligt. När vi då tar in henne till oss så vill hon i princip krypa under skinnet på oss. Om man så försöker flytta henne en centimeter så börjar hon gråta högt. Det är som att hon tror att vi ska lägga ner henne i en låda och stoppa in henne i en garderob i källaren och glömma bort henne. Som sagt, närhet och trygghet verkar vara extra viktigt för henne just nu, så det är bara att krama och gosa så mycket det går. Många pussar har hon att ge också!

För övrigt har en nionde tand tittat ut i dagarna också vilket såklart inte heller har underlättat för sömn och humör på vår lilla dam.

Nu hoppas jag att i alla fall storebror sover gott natten igenom. För att ha båda i vår säng är uppenbarligen ingen lyckad kombo.

Nattinatti från tröttisjag

Av Malin - 1 januari 2014 10:55

Vi hade en alldeles jättetrevlig nyårsafton igår med goda vänner, lekar och massor av god mat. Lovis vaknade och hade svårt att somna om och var därför vaken och firade tolvslaget med oss medan Isac sov som en stock.


Våra tokiga små knattar.


Dagen innan nyårsafton spenderade vi i Mariebergsskogen med kusin E. Lite sol bröt av det annars så gråa vädret och vi hade en härlig stund med djur och korvgrillning.



God fortsättning till er alla!

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ mochamanda med Blogkeen
Följ mochamanda med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se