Tog oss ut i det gråa vädret och hittade denna bana några minuters promenad hemifrån. Toppen tyckte Isac och grannen E. Hit kommer vi gå tillbaka!

Även Lovis var nöjd och knallade runt och undersökte hindren.

Är så sugen på att uppgradera min kamerautrustning, men vad mycket det finns att välja på! Jag och Andreas har suttit mer eller mindre hela eftermiddagen och googlat och jämfört och funderat och pratat med en duktig kille. Men ju mer vi läser ju svårare blir det! Gah!! Canon EOS 70D, Canon EOS 7D, Nikon D7100? Help!

Nåja, vi ska inte stressa fram beslutet. Nu ska jag lägga ner googlandet av kamera för ikväll och istället jaga rätt på en dessert för nyårsafton. Jag vill hitta något riktigt gott, snyggt och lagom utmanande. Självklart i chokladens tecken!

God fortsättning till er alla. Här njuter vi av ledighet och tid tillsammans.

Julafton tillbringades med alla mina syskon och deras familjer. Tänk att ha alla så nära och att kunna träffas såhär. Det är verkligen helt fantastiskt. På juldagen tog vi en tur till min morbror och moster som bor utanför Ölme. Fiskdamm i stallet och korvgrillning i regnet. Lika härligt som alltid att vara där. Det är ett ställe som har en särskilt plats i mitt hjärta. Så många dagar jag tillbringade där på somrarna när jag var yngre. Hästar, hundar, katter, skog, vatten. Ett riktigt paradis. Och två underbara människor som alltid har tagit hand om mig.

Idag har jag tagit en tur till stan med min bästa E och fyndat lite på rean, både medvetet och omedvetet. Köpte två plagg till Lovis som det visade sig vara 40% rabatt på utan att jag hade förstått det. Sånt gillas. Väl hemma igen fyllde vi huset rejält. Tre ettåringar, tre treåringar, en fyra och ett halvtåring och en sjuåring. Och alla härliga föräldrar plus E och J. Forna VAIK som börjar ha som annandagstradition att träffas!? Andra året i rad vi får till det i alla fall. Mycket trevligt och så häftigt vad som har hänt i barnväg på bara några år. Vilket gäng.

Det har blivit väldigt lite foton de här dagarna tyvärr. Men två stycken bjuder jag på i alla fall! :)

Två små goa kusiner i väntan på julmat.

Samma kusiner hjälper till att fylla på hö till hästarna på juldagen. 

Det var nästan så att jag skrattade åt mig själv igår när jag skrev att jag hoppades på att kunna gå hem lite tidigare idag. Men att klockan skulle hinna passera sju innan jag rullade hem hade jag dock inte räknat med. Nåja, nu väntar i alla fall två veckors ledighet och det ska bli så skönt. Tid med familj och vänner som inte riktigt har hunnits med senaste tiden väntar.

Boken som jag hade tänkt läsa under ledigheten har jag redan läst ut. De sista 250 sidorna plöjde jag på två timmar efter att barnen hade somnat ikväll. Sandmannen av Lars Kepler. Hur bra som helst. Den gick helt enkelt inte att lägga ifrån sig. Jag rekommenderar er verkligen att läsa hans böcker. Detta var hans fjärde och jag väntar ivrigt på hans femte!

Ja, så har det känts de senaste dagarna. Lite lättdistraherad och tankar som flyger iväg. Känslan av ledighet som närmar sig. Ändå har jag haft massor att göra vilket bland annat resulterade i att jag tillbringade tolv timmar på kontoret idag. Hoppas att kunna gå hem i vanlig tid imorgon, gärna lite tidigare till och med. Men det här med att bli klar... Det dyker liksom alltid upp nåt som man har missat eller så är det någon annan som gör en ändring och så blir det helt plötsligt bråttom och tidsnöd igen. Jag börjar förstå och vänja mig vid det. Tur att jag gillar problemlösning!

Nu ska jag hinna med lite annat innan jag dunsar ner i sängen!

Trevlig helg till er alla.

En slitig vecka med flera timmar extra på jobbet gör att jag välkomnar helgen med öppna armar. En vecka kvar att jobba innan två veckors julledighet. Ytterligare en tuff och stressig vecka är dock att vänta. Jag börjar förstå vad mina kollegor menar när de säger "antingen är man stressad för att man har för lite att göra eller så är man stressad för att man har för mycket att göra". Just nu är det definitivt det sistnämnda. Jag är just nu såå glad att vi tog en sväng till Ullared tidigt i höstas och avklarade allt julklappsbestyr där och då. Det enda som jag har inplanerat i helgen är att städa. Det har liksom inte hunnits med. Belöningen blir inhandlande av julgran! Annars tänker jag ta det så lugnt det bara går, samla energi och umgås med familjen som jag knappt har hunnit träffa under veckan. Kanske sätta ihop det där pepparkakshuset också.

Isac har för övrigt en adventskalender med små paket. Dagens paket ville han dock inte öppna. "Det räcker med paket" sa han. "Jaha, okej" sa vi och hittade på något annat att göra istället.

Och hur gick gårdagens luciafirande? Att ta på tomtekläderna var väl inte morgonens roligaste moment, men när de väl var på var allt lugnt. När vi kom till förskolan fick vi till och med sätta på luvan. Precis som jag hade hoppats på stod han med de andra barnen. Luvan åkte ner över ögonen, han stod blixtstilla med händerna i munnen och sjöng inte med en enda gång. Men han stod där, med de andra. När vi pratar här hemma om deras luciatåg berättar han ivrigt att han stod på bordet bredvid sin kompis L. Och han låter så stolt och glad när han berättar om sina upplevelser. Och det är, alla dagar i veckan, allt som betyder nåt!

Trevlig helg!

Frukost på sängen innan klockan hade slagit sex. Det är kärlek det. Tack älskling. Dock fick jag en oväntad present(?) på väg till jobbet. Punktering. Fick således en halvtimmes promenad tidig morgon.

Tårta och presenter avrundade dagen. Andreas hade klurat länge och väl och en ny ridhjälm väntade innanför paketet. Mycket välbehövligt. Min gamla är läskigt sunkig och fruktansvärt gammal. Och jag har liksom inte kommit mig för att unna mig en ny. Så tack älskling!

Imorgon väntar luciafirande på förskolan. Det ska bli mysigt. Även om Isac har gått och nynnat på några låtar här hemma så skulle jag tro att han hellre sätter sig hos oss än står framme bland de andra och sjunger. Idag när de hade övat hade han varken sjungit eller gjort rörelser, men när han satt ensam kvar vid matbordet, då minsann. Då kunde han alltihopa!

Det är många som tycker att Isac är lik mig, men i det här fallet är det nog lite gener från Andreas som har fallit igenom. Jag har alltid tyckt om att uppträda i alla dess former. Isac däremot, får vi ibland pusha lite och inte bara i dessa situationer. Men vi märker snabbt var gränsen går och då får vi stanna. Tänja gränserna lite, lite i taget. Så om han i alla fall står med de andra i morgon, om än på ett litet hörn med mig eller Andreas alldeles i närheten så är jag nöjd. Små steg.

Nattinatti från födelsedagsbarnet

Så skönt med lördag kväll. Veckan har varit stressig med en riktig topp igår. Då vankades det julfest med jobbet som jag och några kollegor anordnade. 20-/30-talstema och 65 personer. Det fanns en hel del att fixa samtidigt som jag hade en hel del som behövde bli gjort i själva jobbet. Jag höll väl näst intill på att springa ner kollegorna när jag sprang mellan kontoret och skrivaren och upp och ner för trappor för att hinna med allt. Men festen kändes lyckad och det var verkligen jättetrevligt. Det är ett härligt gäng, inte bara de på min avdelning utan även alla andra. En sån här kväll är toppen när man får chansen att prata med kollegor på andra avdelningar.

Idag har det bakats inte mindre än fem sorters julgodis. Alla med choklad. Skräll. En tur till badhuset hanns också med. Trots att det var nyöppning för hela badhhuset som äntligen är klart var det riktigt lugnt. Ganska väntat en lördag eftermiddag.       

Fjäder och boa á la 20-/30-tal. Mumsigt julgodis till lördagsmys. Nam.

Trevlig lördagkväll till er därute.

Isac tre år och två månader. Lovis ett år och en och en halv månad.

Helt plötsligt står vi här igen. Vi står här och ser hur även Lovis har blivit stor. Jag minns det med Isac. Hur vi plötsligt insåg hur mycket han förstod. Hur stort det passiva ordförrådet var. Och nu är det alltså Lovis tur. Och jag blir lika förundrad denna gång. När jag frågar om vi ska bada springer hon till trappan och slår på barngrinden. När jag säger att vi ska gå till sängen går hon genom hela huset till sin säng. Igår fick hon och Isac en varsin  pepparkaka. En kvart senare står hon på golvet och pekar mot köket och springer iväg. Hon kommer strax tillbaka och pekar återigen. Jag frågar om jag ska följa med och ställer mig upp. Hon springer än snabbare bort och ställer sig och pekar på pepparkaksburken. Älskade du, så mycket du förstår. Och så mycket du vill. Det är så underbart att se dig växa. 

Det känns som att hon är inne i en harmonisk period. Hon är så strålande glad. Hon skrattar och busar och härjar som aldrig förr. Hon och Isac har mer och mer glädje av varandra och det värmer så. Isac har också växt den senaste tiden. Det är flera som sagt att han har börjat pratat så mycket och det stämmer. Han pratar och han pratar och han pratar. Med allt och alla. Han pratade med tyskar på Teneriffa när han matade kaniner. Han pratade och log mot några av de som arbetade i restaurangen på hotellet när de busade med honom. Han som annars brukar vända bort blicken. Han har börjat uttrycka sina känslor mer. Han talar om när han tycker att saker är roliga som t.ex när planet landade och krängde till ett par gånger (till övriga resenärers fasa) ropade Isac klart och tyligt att det var "loligt flyga, en gång till!!" Han har uttryckt att han tycker om att göra saker. Som när vi bakade saffransbullar i helgen. "Jag tycker om och baka med dig mamma" sa han flera gånger. Så underbara små ord. Han hjälpte mig även att städa och dammtorka med våt trasa och sa "jag tycker om att städa med dig mamma." Man ska inte utgå från att barn tycker det är tråkigt med städning! :)

Jag har väntat på det här med känslor och jag är glad att han äntligen börjar dela med sig av vad han känner. Jag hoppas att han fortsätter att utveckla den biten och även säger ifrån åt andra hållet. Tidigare har han istället blivit tyst och det uppmärksammade personalen även på förskolan. De flesta andra barn kanske gråter och skriker när det händer något. Isac går undan och blir tyst. Jag upplever att det har blivit bättre och att han säger ifrån bättre. När jag berättade för mamma om att Isac gick undan nickade hon igenkännande. Tydligen var jag likadan när jag var liten. Sådan mor sådan son.

Våra fina tokstollar

Det vi väntar på nu är det här med att Isac ska bli blöjfri. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag tycker att det är lite jobbigt att han inte är blöjfri än. Det känns som att alla runt omkring blir blöjfria en efter en mellan två och tre års ålder. I somras gick han utan en hel del och kissade glatt i gräset om och om igen. Men det här med potta. Nja. Även nu under vintern går han utan blöja här hemma titt som tätt på egen begäran. Men när han blir kissnödig ser man hur han kämpar och trots att det börjar droppa vill han inte sätta sig på pottan. Ibland sätter han sig om vi sätter på en film eller ger honom en kaka (ja, en muta...) och då kan han sitta där. Men han slappnar inte av och kissar. Och det är så frustrerande när jag ser hur kissnödig han är och jag är dålig på att inte låta frustrationen lysa igenom. Alla säger att när han är redo så är han och då kommer han att ta initiativet. Jag önskar att jag hade bättre tålamod och jag får dåligt samvete när jag känner att jag försöker för mycket. Det måste komma från honom. Jag vet. Men när det börjar droppa och jag ser att han tycker det är jobbigt är det svårt att inte försöka övertala honom till att sätta sig på pottan. Blöjan har han heller ingen lust att ta på sig just då. Tips någon?

Nu blev det visst en mindre uppsats här och har ni nått ända ner hit är jag imponerad. Men som ni kanske har märkt så duggar inte inlägget särskilt tätt så när jag ändå satte mig här med datorn så var det lika bra att passa på. Livet tar tid just nu och då får jag prioritera så gott det går. Det är inte så mycket mer att välja på.

Kram och godnatt