Idag är det Lovis födelsedag. Vår alldeles genomgoda och charmiga fyraåring. Vår kameleont. Hon som är tuffare än sin storebror i flera situationer, men som i så många andra situationer behöver trygghet och närhet. Hon som upplevs som lugn och ganska försiktig hos andra men lever ut till fullo här hemma och bland de hon känner sig trygg med. Jag försöker att inte dämpa henne här hemma, utan låter henne ta plats. Låter henne höras. Hon behöver det.

Hon är sin lillasysters beskyddare och värnar om henne i vått och torrt. Hon låter Molly få sin vilja igenom alldeles för ofta, även om hon nu äntligen börjar säga stopp. Bara för att Molly gråter och skriker så behöver inte Lovis ge henne sin banan när Molly redan har ätit en och Lovis ingen. Till exempel. Men visst är det fint att se att hon vill sin syster så gott. De leker väldigt fint tillsammans och det är mycket rollekar, gärna om lämning och hämtning på förskolan.

Lovis är ett typiskt mellanbarn och går ofta in och medlar mellan sina syskon. Det händer dessutom att Isac går genom Lovis när han vill ha något som Molly har. Lovis tar mer plats i lekarna med Isac nu och är gärna med och skapar förutsättningarna på ett annat sätt än tidigare. Hon vill också vara med och styra upp och inte bara följa med.

Hon har börjat på ny förskola under hösten och trivs bra. Men som jag skrev tidigare så är hon betydligt mer försiktig där än hemma. Hon har Molly på avdelningen bredvid och de brukar få komma över till varandra titt som tätt, vilket på något vis känns viktigare för Lovis än för Molly. Det ger henne en trygghet och möjlighet att leva ut lite mer även på förskolan.

Hon äter helt okej och det beror bland annat på att hon har börjat smaka på mat som hon tidigare har trott att hon inte tycker om. Hon är inte jättemycket för sötsaker och blir nöjd ganska snabbt.

Hon är fortfarande pappas flicka och kommer in mer eller mindre varje natt för att få vara nära pappa. Hon är just nu inne i en period där trygghet är jätteviktigt och hon är rädd för att bli lämnad ensam. Hon vill ha stenkoll på var vi är och kollar ofta till oss när hon leker i ett annat rum.

Hon är en iakttagare som gärna vill se andra först innan hon själv tar del av leken. Hon är lyhörd, intuitiv och har hög integritet. Du får kämpa för att nå in till Lovis, men har du väl vunnit hennes hjärta så får du så mycket tillbaka.

Lovis, du är så himla härlig och ditt kroppsspråk och dina gester när det liksom bubblar ur dig är bland det bästa jag vet. Något jag skulle vilja spara i en liten burk och plocka fram ibland när jag behöver muntras upp. Alla skulle ha en Lovis i sitt liv. Vi älskar dig. Till månen och tillbaka.

Det var lördag och jag hade gått tre dagar över tiden. Jag hade känt av några värkar och lite av vattnet hade gått. Men förlossningar skulle ju ta lång tid så vi åkte till IKEA. Jag menar, vi höll ju på att renovera tvättstugan och behövde köpa stommar och bänkskiva, för vi skulle ju ha barn snart. Väldigt snart uppenbarligen. Mindre än sex timmar senare var han där. Isac. Vår lilla knodd.

Och idag fyller han sex år. Den genomgoda, fantastiska lilla människan. Han som gör mig stolt varje dag. Han som har tappat två tänder och börjat skolan. Han fyller sex år.

Min syster har hört att någonstans i den här åldern "slutar de kunna saker". Där är vi inte än. Just nu är han så himla hjälpsam mot både oss och sina syskon. Alltså inte alltid. Långt därifrån. Men ändå ganska mycket. Han fixar gärna smörgåsar till hela syskonskaran, skär frukt och hjälper Molly dra upp dragkedjan och så vidare.

Han stortrivs i sin förskoleklass och är omtyckt bland de andra barnen. Varje vecka får de en av Majas alfabetssånger i läxa och de övar vi på här hemma. (Nostalgitripp för mamman.) Han ritar och skriver mycket och läser lite då och då. Han älskar att fiska och vill ha många akvarium här hemma med abborrar, laxar och hajar, bl.a

Han har under sommaren fått testa på orientering och det har varit kul. Kanske allra mest kul att få vara i skogen och leta kottar och sånt. Nu har han precis börjat med lite friidrott och verkar nöjd än så länge. Det är kul att vara med och titta. Han som för några år sedan var så blyg i grupper är nu med och tar plats och vågar delta. Jag var orolig för skolan eftersom han gått i ett annat område när han gick i förskolan och inte kände de andra. Men det har verkligen gått hur bra som helst och det är så skönt att se. Han tar gärna kontakt med andra barn och har lätt för att hitta nya vänner.

Han är snäll och omtänksam och har en stark känsla för ordning. Det är inte för inte som moster har kallat honom för "ordningspolisen" under hans uppväxt. Han håller hårt på vissa traditioner och vill gärna göra saker på ett visst sätt så det kan vara lite jobbigt när småsyrrorna inte leker som han har tänkt. Isac behöver förberedas och vill gärna ha lite koll innan vi kastar oss in i något nytt.

Han kan såklart bli arg han också och även om han kanske inte har kommit in i någon sexårstrots än så märks det att han har närmre till känslostormar nu. Tårar är närmre än tidigare när det inte går som han har tänkt sig eller när syrrorna bråkar med honom. Samtidigt har han nära till skratt och hittar gärna på små bus, hyss och grimaser för att få oss andra att skratta.

Underbara, kloka lilla människa. Du är så fin rakt igenom och gör världen till ett bättre ställe. Vi äskar dig till månen och tillbaka.