Isac?

 
Sid?   

Gårdagens besök på universitetet blev uppskjutet till idag. Vi tog bussen dit och hälsade på alla goa klasskompisar. Isac var vaken och gjorde sitt bästa för att charma dem. Vi tog sedan bussen tillbaka till stan där Isac fick göra sin första shoppingrunda innan vi hälsade på pappa på jobbet. Nu sitter vi i soffan och myser framför Idol.

Gårdagens aktivitet blev istället för universitet ett besök hos Isacs gammelmormor. Vi tog bussen även denna gång. Lyckades komma iväg runt 16.30 och var inte direkt ensamna på bussen, men vi klarade oss bra. Vi blev kvar ett par timmar innan vi promenerade hem tillsammans med Daisan som spenderat dagen på Rud hos gammelmormor. Jag tycker det är häftigt hur Isac binder mig och min mormor samman på ett nytt sätt. Sättet att föda barn ändras liksom inte och det är intressant att höra hennes historier.

Imorgon blir Isac tre veckor och det är konstigt, nästan läskigt, hur fort man vänjer sig. Jag får en del frågor om hur det känns och om det är som jag hade föreställt mig. Men allt kommer så naturligt och jag är inte alls så osäker som jag trodde att jag skulle känna mig. Kanske finns det lite instinkter i en i alla fall. Och om det är som jag trodde? Jag hade på något sätt inga förväntningar på hur det skulle vara för jag kunde inte föreställa mig alls hur livet som mamma skulle vara. Men det är underbart. Ingen tvekan. Sen är det klart att det inte är lätt alla gånger och så sent som i natt rullade några tårar nerför kinden när Isac var hungrig och hade ont i magen och jag var jättetrött och visste inte vad jag skulle göra för att han skulle bli nöjd. Men mitt hjärta smälter när jag tittar på honom med sina stora nyfikna ögon som studerar omgivningen.

Vår goding. Vi älskar dig!