Alldeles nyplockade, ljuvligt doftande hallon, banan, special-K och lite naturell yoghurt. Hej frukost. God morgon världen!  

Igår kväll var äntligen hela familjen samlad igen. Isacs pappa kom hem efter fyra dagar i Italien med sina föräldrar och bröder. De har tillsammans upplevt Cortina där brödernas farfar tog VM-guld i längdskidor 1927. Samme John Lindgren vann även den tredje upplagan av Vasaloppet. Så nog borde det finnas lite påbrå hos hans sonsonson, John Isac Lindgren. :)

Jag och Isac hade en trevlig kväll igår med girlsen från skolan. Alla med begynnelsebokstaven M. Lite småroligt ändå. Isac härjade som vanligt, men han var inte i närheten när jag på något sätt välte ner en tallrik med morotskaka och kladdkaka med blåbär- och hallonsås på. Den landade upp och ner. Och jag vågade knappt lyfta på tallriken för att se förödelsen. Lyckligtvis var mattan svart! Och hemska jag skrattade i flera minuter. Vad hände liksom?

Men Isac var inte sen att kladda han heller. Han hann med att doppa handen i bärsåsen i jakt efter en sked och även grabba tag i en bit morotskaka. Mmmmmmmm, konstaterade Isac. Gott. Det är verkligen full fart nu. Jag märker det mer när vi är någonstans. Här hemma vet jag lite mer när jag måste vara på vakt och när jag kan slappna av. Är man borta måste man vara på vakt heeela tiden. Blommor, dukar och allt som finns i greppvänlig nivå riskerar att dras ner.

Här hemma har han upptäckt hur man öppnar frysen. Lyckligtvis tycker han också om att stänga saker. Men det blir nog ett besök på IKEA för att köpa lite barnspärrar till vissa skåp, samt möblera om lite i skåpen.

Någon börjar lägga ihop ett plus ett. De höll på bra länge och jag fångade slutet på leken.

Ha en trevlig dag! 

Hemma efter en underbar helg i Köpenhamn. Tänker för kvällen nöja mig med lite bilder och noteringar från de senaste dagarna.

Redo för Take That! Och ja, vi tillhörde den lyckliga skaran som hade biljett till fredagens konsert och fick därför se den magnifika showen. För er som missat; lördagens konsert blev inställd på grund av en magsjuk Robbie.   

Det här är vad jag har på mig när jag vill vara fin. Det här är det ENDA jag har att välja på när jag vill vara fin. Dags att fylla på garderoben?? 

Fina syster i en ännu finare(?) tröja! ;)

På den här bilden kan till och med jag se några gemensamma drag. Vi kanske är systrar trots allt!
 

Värt att notera:

• Det är inte alltid SJ:s fel. Konduktören lät, med rätta, aningen bitter när hon förklarade att anledningen till stoppet var att en resenär dragit i nödbromsen i en av vagnarna utan anledning.
• I Danmark måste bebisarna vara otroligt frusna då de flesta var nedbäddade under tjocka duntäcken och/eller med knäppta överdrag på vagnen. Jag gick i t-shirt i den härliga sommarvärmen.
• Jag är glad att vi inte satt några rader ner till vänster på konserten och därför slapp få ett helt glas öl kastat på oss från några roliga(?) personer högre upp.
• På vägen hem från konserten följde vi med strömmen bort från Parken i hopp om att såsmånigom hitta en buss. När vi efter att ha vandrat i regnet bra länge frågade vi en bredvid oss vart vi var på väg. Hon slog ut med armarna och svarade att hon inte hade en aning. En till som följde med strömmen.
• Jag har rejäl träningsvärk i vaderna. Varför? Jo, redan efter 50 meter i "finskorna" fick jag skavsår på båda hälarna som jag hade glömt att tejpa. Gick därför och krullade ihop tårna för att försöka minska kontakten mellan hälar och skor den timmen vi vandrade. Aj.
• Det kan aldrig bli för mycket ost. Trodde vi. Men efter middagen i Köpenhamn så får vi nog lov att ta tillbaka den åsikten. Jösses.
• Efter typ 20 år har jag och min syster insett att drys faktiskt betyder strössel. Vi har alltid trott att det var namnet för det oboyliknande pulvret som man kan få sin glass doppad i och blev därför duktigt förvånade när försäljaren upprepade gånger frågade vilken sort vi skulle ha och vi enformigt svarade drys.
• Andreas vill hemst gärna ha en vit pedalhink till relaxen. Jag hittade en fin inne på Magasin. Till den fanns en matchande toalettborste. Den kostade nästan 1300. Danska kronor. Jag brydde mig inte om att kolla priset på pedalhinken.
• Efter att ha klivit på tåget mot Malmö och det har börjat rulla blir Anna vit i ansiktet och konstaterar att vi sitter på FEL tåg. Vi var på stationen i god tid och beslutade att ta ett tidgare Öresundståg, vilket ska vara okej. Dock inte om den biljett man egentligen har köpt är en SJbiljett. Med tårar i ögonen förklarade vi vårt misstag för tågpersonalen och vi fick åka gratis till Malmo och slapp staffavgiften på 800 kronor var. TACK.

Nu ska jag se förlängningen i VM-finalen. Min sötaste som fått sin tredje tand under helgen ligger och sover sött. Min andra älskling är i Italien. Isac har med andra ord tillbringat hela helgen med mormor och morfar. Och som han har busat. Från morgon till kväll. Mormor och morfar har haft fullt upp och somnar nog gott ikväll. Men mer om det i morgon.

Nattinatti

Smulpaj med dagens skörd av blåbär och hallon samt vaniljsås. Chokladbollar och hemlagad fläderblomssaft. Semifinal på TV:n. Jo tack. Vi har det bra! Om bara Sverige nu kunde se till  att vända detta!!!

Efter lunch tog jag och Isac en cykeltur till Örsholmsbadet. Isac hade somnat på vägen dit och jag fick lite egentid i solen. Skönt, men saknade ganska snart Isacs sällskap! När han vaknade blev det bad och bus i vattnet och på stranden.

Min älskade underbare goding.

De två små tänderna kommer snart få sällskao av två däruppe. Känner nånting hårt där som är på gång. 

Väl hemma fortsatte eftermiddagen och kvällen i samma härliga anda. Moster A kom och sällskapade över middagen och Isac var på ett strålande humör. Efter ett bad och lite mys var det läggdags och hör och häpna: Lika besvärlig som läggningen var i lördags, lika enkel var läggningen i kväll. Jag la honom i sängen, gav honom en puss och gick ut. Ett litet gnäll precis när jag gick ut, men sen ingenting. Inte ett knyst! När jag kikade in efter tio minuter så satt han lugnt och pillade med någon leksak. När jag kikade in tio minuter senare hittade jag honom som bilderna nedan.

Kunde verkligen inte låta bli att fota lite med blixt och allt innan jag varsamt la honom till rätta. Det ser ut som att han somnade sittandes. Älsklingen.

För att fira den lyckade läggningen, eller ja, bara för att vi tyckte att vi förtjänade det så gjorde jag och moster lite marängsviss med daimglass, maränger och nyplockade hallon. Lyx.

Somrigt värre.      

I lördags hade vi trevligt besök av Andreas moster och hennes man. Ett dopp i älven och god mat blev det. Dock tog det oss samma kväll inte mindre än två timmar att få Isac att somna. Som jag skrev rätt så nyligt, läggningarna går inte särskilt enkelt just för tillfället. Så nu är vi där. Igen. De här faserna vi går igenom. Och då menar jag vi som i vi föräldrar. När det som tidgare har fungerat helt plötsligt inte gör det längre och rutinerna som tidigare suttit som ett smäck är som bortblåsta. Och så står vi här som frågetecken och prövar 20 olika metoder på en kväll. Typ. Men nu är det dags att bestämma oss för vilken väg vi vill gå och när vi ändå är i farten så passar vi på att justera matrutinerna och lägga till ett mål lagad mat på eftermiddagen. 

Vi är måna om att inte lägga till några yttre faktorer för att få Isac att somna. Inte behöva gå med vagnen, inte behöva en flaska ersättning, inte behöva vaggas i famnen eller dylikt. Det är lockande att ta till något av ovanstående när det krånglar, men som tur är så är både jag och Andreas fruktansvärt envisa, på gott och ont. Isac är också rätt så envis. Det visade han i lördags. Men så fort vi har hittat ett sätt som vi tycker känns rätt för vår familj så är vi konskventa. Men att hitta det "sättet" är inte alltid det lättaste.

Vad jag har insett nu är i alla fall att det inte är någon idé att lägga honom ner gång efter gång så fort han ställer sig. Det skapar bara en enorm frustration hos oss alla tre. Som jag känner nu så är nyckeln att lägga honom i sängen innan han är för trött. Mätt och nöjd och avslappnad. Låta honom leka i sängen och komma till ro på egen hand. Är vi kvar i rummet vill han bli upplockad och fokuserar på det och det kan då bli mer gnäll än om vi inte är hos honom. Det är också ett viktigt mål för oss att han ska kunna somna själv. Det har fungerat jättebra tidigare och det tror jag är en av förklaringarna till att han sedan länge har sovit hela nätterna igenom. När han vaknar till på natten så kan han somna om själv utan att vi behöver komma in och hjälpa honom.

Att komma till ro och somna är inte lätt när det finns så många intryck att smälta. Men det är rätt skönt när man väl har somnat.

Dit vill vi hitta tillbaka och det kommer vi att göra. Men vi kommer också att få det här problemet igen. Och igen. Det händer så mycket i Isacs liv och allt kommer att ändras tusen gånger om. Vi kommer att stå som frågetecken många gånger framöver och försöka hitta vårt sätt. Men det är ju också en av alla de fantastiska resor som ett barn innebär. Och sedan belöningen när det faktiskt fungerar och alla är nöjda.

Innan jag fick barn funderade jag såklart emellanåt på hur jag ska veta hur jag ska göra. Jag insåg dock tidigt hur instinktivt allting är. Hur naturligt det kommer. Hur vi känner vårt barn bäst. Det är häftigt. Riktigt häftigt.

Och genom att skriva detta inlägg känner jag mig genast lite klokare och lite säkrare på att vi är på rätt väg. Att få sätta ord på tankar och funderingar hjälper mig att se saker lite klarare. Skönt.

Ha en trevlig måndag! Här hemma räknar vi dagarna tills Andreas går på semester följt av föräldraledighet. Sista veckan nu!  

Igår fyllde vår lille ögonsten nio månader. Stora killen. Han är det bästa i vårt liv. Han förgyller varje dag på sitt alldeles egna vis. Blöta pussar, underbara skratt, höga tjut och vilda framfärder.

Förra veckan konstaterade Andreas hur duktiga vi är på att direkt ta reda på saker som vi inser kan vara farligt för Isac istället för att vi "tar det sen". Minuten senare hör jag en svordom och skyndar mig in i hallen för att se vad som hade hänt. Andreas hade hört Isacs glädjetjut och sedan hade han varit tyst ett tag. Inte konstigt. Isac stod med en brödbit i högsta hugg och hade stoppat in en annan i munnen. Vart hade han hittat dessa? Jo i kompostpåsen som min käre sambo ställt vid dörren för att ta ut. Sen. Ironi?

Och appropå ironi. Samma dag var jag och handlade. När jag stod i kassan härjade Isac som vanligt i kundvagnen. Kvinnan bakom mig sa då: "Stabil". Jag har ingen som helst aning om hon menade det eller inte, men det roliga är att hon sekundrarna senare lyckas välta sin korg med följden att äggen går sönder. Jag kunde inte låta bli att mumla "stadig?" för mig själv och fick sedan göra mitt bästa för att inte skratta.

Och när vi ändå är inne på temat mataffärer. Isac tycker det är roligt att handla. För det mesta. Igår testade han rösten om och om igen. Högre och högre. Ljusare och ljusare. Skulle gissa att några lämnade affären med huvudvärk. Men de övriga charmar han med leenden och förtjusta läten. Några skrämmer han halvt om halvt livet ur också när han plötsligt ger ifrån sig ett högt tjut. Det är effektivt om jag har med mig någon mer och handlar och kommer bort från dem. Då hör jag på lång väg Isac och det är bara att följa tjuten.

Avslutar med en liten bildserie från förra veckan. Någon är visst på rymmen.  

Tålamod. Tålamod. Tålamod. Ja, det måste jag ha i massor när det äts lunch här hemma. Det tar en mindre evighet. I mitt tycke. Isac tycker det är roligt att äta lite själv med händerna. Men det allra bästa är vattenflaskan. Den kan han aldrig få nog av. Särskilt inte nu när han verkligen har fått grepp om hur han ska göra för att få i sig vatten. En sked ska han också ha i handen. Gärna den mamma matar med också, utöver den han redan har. Och om jag väl lyckas avlägsna vattenflaskan utan allt för vilda protester och får in en sked mat i munnen så stoppar han genast in sin sked efteråt och all mat ramlar ut. Om jag inte låter honom ha varken sked eller vattenflaska i handen? Ja, då är det vilda protester och maten ramlar ur munnen lika fort som den kommit in. Slutsats? Tålamod. Tålamod. Tålamod.

Idag hade jag kokat en halv deciliter makaroner och till det fck han tre små köttbullar och lite majs och ärtor. Men när jag ser hur mycket som ligger på golvet, i hans stol, i haklappen och kvar på tallriken undrar jag hur mycket han egentligen får i sig??? En köttbulle? Några få makaroner? Jaja, alla barn tar igen dåliga dagar sägs det. Och får han Sempers pastasnäckor med skinka så hinner jag knappt blinka förrän maten är borta. Hmmm. Mammas mat är tydligen inte lika god! :)

Wild and crazy!  Han lyckas till och med få mat i håret.  

Nej, nu ligger min lille buse och sover och det finns massor att göra. Förbereda middagen till exempel. Det är inte mycket sitta still på dagarna nu inte med en liten kille som upptäcker och undersöker allt!

Har precis avslutat ett samtal med en vän och numera före detta klasskompis. Vi har pratat en hel del jobb och annat och jag känner mig motiverad och peppad att börja plugga nu till hösten så att jag kan bli klar jag också! Om någon har tips på ett intressant ex-jobb inom energi- och miljö så får ni gärna hojta till!

Till middag idag blev det etiopisk kycklinggryta. Mums. Jag trodde faktikst inte att man kunde laga sånt här från grunden själv. Men det är rätt enkelt faktiskt.  I alla fall den här rätten.

Med hjälp av ett antal kryddor, vitlök, sambal olek och lite olja så får man en härlig kryddpasta med namn Berbere. Tillsätter man sedan fräst lök, tomatpuré, vatten och kyckling så får man en god gryta som serveras med ris och kokt ägg(!).  Gott.

Nej, nu ska jag återgå till att ägna all min uppmärksamhet på fotbollen!

Heja Sverige!!

Trevlig kväll!