Nu har vi släppt taget. Nu har vi låtit henne vandra vidare. Hon är i svampskogen med min morfar och äter korv. Hon flyger fram över stock och sten, precis som förr.

Även om jag satt bredvid henne när hon tog sitt sista andetag kan jag ändå inte förstå. Jag vill inte förstå. Hon är borta.

Jag ville bara skrika stopp när veterinären gav henne sprutan. Jag ville ta med henne hem. Det kan inte vara sant att jag har klappat hennes lurviga päls för sista gången. Att jag har sett henne komma travandes med rumpan på sniskan för sista gången. Att jag har pussat henne på pannan för sista gången. Det kan inte vara sant.

Älskade Daisy, vad det gör ont i våra hjärtan. Du har varit så fantastisk på alla sätt och vis. Så omtyckt och så familjekär. Så söt och så full av godhet. Så full av bus och glädje. Du var ingen hund. Du var Daisy.

Vi bär med dig i våra hjärtan för evigt.

 

Malin

15 maj 2013 07:56

STOR kram till dig! Kan tänka mig att Daisy har det riktigt härligt i svampskogen med morfar nu <3

http://annamalins.blogg.se

Malin

15 maj 2013 22:07

Tack Malin!

 

Ulrika

15 maj 2013 09:20

Usch, att ta farväl av en familjemedlem är inte roligt.... Stor kram till dig/er!!

http://livetpalovberga.blogspot.com

Malin

15 maj 2013 22:06

Nej, roligare saker finns det... Men på något vis är det en lättnad att det är gjort och slippa gå och fundera mer på när. Kramar

 

Helene

16 maj 2013 18:26

Men vad sorgligt :( Daisy som alltid funnits med! Kan inte ens tänka mig hur det känns. Kram på er alla

http://helene10.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...