Försöker varva ner efter att ha skickat iväg några jobbhandlingar såhär på kvällskvisten. Trots att jag fick gå hem för att vab:a redan 10:30 så har jag under dagen fått ihop elva jobbtimmar. Det är verkligen inget att skryta över att jag har lyckats kombinera jobb och vab, men idag hade jag inget val. Handlingar skulle ut, Andreas var upptagen med möten och min kollega som är insatt i projektet låg hemma i influensa. Just do it. Laget före jaget. Men nu är jag klar. Eller nåja, jag har släckt den värsta branden i alla fall. Det är lite typiskt dock att vabbandet infaller en dag som denna som redan var ovanligt stressig. Men det är väl så det ska va. Allt eller inget liksom. Precis som senast när det var vab.

Återigen är det magsjuka. Men det verkar lindrigt då Isac bara spytt en gång på dagis och under eftermiddagen ätit smörgåsar som har fått stanna kvar. Nu är det bara att hoppas att vi övriga klarar oss...

Nattinatti mina vänner

Då har vi hoppat in i maj månad och det är nu 10 veckor kvar till Kompis är beräknad. Ärligt talat hinner jag knappt med att tänka på att vi snart har en liten minimänniska hos oss igen. Som jag har berättat tidigare så är det många tankar kring hus och hem och andra praktiska ting som tar upp all tid som blir över efter det vardagliga göromålen. Dock kan vi bocka av en punkt. Familjesäng.

Familjesäng från Jysk. Fördelen med just den från Jysk är att underslafen är 120 bred och överslafen är 80 bred. Det i kombination med att den är låg gör stegen förhållandevis flak och lätt att klättra upp och ner på.

Och efter en och en halv vecka är jag så glad över denna investering. Isac verkar trivas som bara den där uppe och har helt plötsligt börjat sova hela nätterna igenom. Peppar peppar. När Lovis vaknar någon gång under natten går Andreas in och lägger sig bredvid henne och jag får vår säng för mig själv! Det är skönt att få lite utrymme och inte behöva trängas med hela familjen just nu. Jag sover allt sämre på grund av graviditeten och då är det skönt att få lite utrymme och inte väckas av barn som bökar bredvid mig i sängen titt som tätt.

För några veckor sedan fick vi möjlighet att träffa Isacs och Lovis nyaste kusin. Framför allt Isac tyckte att det var spännande och var nyfiken på lilla kusin E. Mycket lek och bus med kusin A och kusin O blev det förstås också.

Påskhelgen firade vi på hemmaplan efter att magsjukan hade härjat hos oss under veckan. På söndagen åkte vi dock till Bomstad och hängde där en stund. Detta efter att följande konversation hade ägt rum ett par veckor tidigare.

Isac: Jag vill till havet mamma.

Jag: Till havet?

Isac: Ja, jag vill leka med båten i havet. (En större leksaksbåt)

Jag: Men det är så långt dit.

Isac: Vi får åka bilen.

Jag: Men pappa har ju bilen.

Isac: Vi får ta xx:s bil (grannens bil)

Treåringen som har lösningar på allt. Men så åkte vi alltså till havet. Eller ja, Vänern i alla fall. En solig förmiddag och vi lekte i vattenbrynet en stund innan vi fikade för att sedan avsluta med lite lek.

Och så var det Kolmården förra helgen. Uppskattat som bara den av båda barnen. Soligt och härligt båda dagarna och lite folk. Toppen att åka innan högsäsong. Ifjol var vi där på midsommar och då var det också rätt lugnt.

En liten catch up på vad vi har pysslat med de senaste veckorna. Nu ska jag hoppa i säng och sova så gott jag kan. Det där med sömn är en ganska viktig pusselbit just nu. Nattinatti.

Sitter på tåget efter en underbar helg på Kolmården med min finaste trio. Dessa vinkade jag dock av i Norrköping för att på egen hand fara vidare mot Uppsala. Har möte där imorgon och då flyget var fullbokat kändes detta som en extremt smidig lösning. Jag kan sova till halvåtta istället för att kliva upp kvart i fem. Det är väl det allra bästa. Kanske jag till och med får en hel natts sömn på köpet.

Men fy vad jag är glad att ingen av oss veckopendlar eller nåt i den stilen. Det kändes så avigt att skiljas från dem för att åka åt olika håll. Och trots att jag är hemma om ett dygn igen så saknar jag dem massor. Så där så att det gör lite ont. Tur att jag har Kompis i magen att trösta mig med.

Fripassagerare på Tropicarium. Lovis var inte jättenöjd över att dessa små ockuperade hennes vagn. Isac tyckte att det var desto roligare och det var en skräckblandad förtjusning när en av aporna mellanlandade på hans axel som ni kan ana på bilden uppe till höger.

Hoppas ni har haft en solig och härlig helg! Tack och hej från mig.

Just när jag började undra om vi ställde in Kolmården lite väl snabbt kunde feber och förkylning konstateras på lilltjejen här hemma. Nåja, i ett halvt dygn var vi alla friskförklarade.

Trots detta har vi fått en hel del gjort idag. Efter en tur till plantagen tog vi tag i trädgården och med hjälp av barnens farmor och farfar hann vi få ner lite smått och gott i jorden. Hallonjordgubbar har vi bland annat sått i en kruka. Mina förväntningar är höga! Namnam.

När barnen tillslut somnade för kvällen kom ritblocket fram. Vi hittade några nya infallsvinklar på en av våra kärnfrågor vad gäller huset, men vi är inte i närheten av något beslut ännu. Det är så mycket vi vill, stort och smått. Ena kvällen googlar vi taklyft, nästa kväll lekstuga, sedan är det hammock och studsmatta, nästa kväll familjesäng, sedan är det träd som ger skugga och så lite taklyft igen. Men det stannar just där, vid googlandet. Vi landar inte riktigt någonstans, det är så många tankar som far runt i huvudet att jag knappt hinner tänka på att vi om mindre än tre månader kommer att ha en liten bebis hos oss! <3

Det är trots allt vår tredje graviditet men ändå så är det så svårt att ta in att Kompis som sparkar likt Ibrahimovic i magen faktiskt kommer att komma ut i form av en minimänniska. Det går inte riktigt att förstå. Inte den här gången heller.

Hoppas ni har haft en finfin påskafton! Nattinatti

Nej, det blev inget Kolmården. Isac blev dålig i onsdags och då beslutade vi oss för att ställa in. Han var dock pigg redan dagen efter då jag istället fick någon variant av denna sjuka. Matt, ont i kroppen och huvudet och illamående. Dock stannade det där och idag har det känts mycket bättre. Så tacksam över att det inte blev mer än så. Andreas klarar sig återigen igenom magsjukan utan minsta symptom. Plåtmage!?

Men tydligen var det inte meningen att vi skulle komma iväg denna helgen. När vi ringde för att avboka hotellrummet så hade vi inget rum att avboka!? De hade lyckats boka över vår bokning. Så nej, det var helt klart inte meningen att vi skulle komma iväg denna helgen. Men redan nästa vecka gör vi ett nytt försök!

Jag och Isac skapade lite påskstämning här hemma när vi nu inte kom iväg. Vårigt och härligt!

Glad Påsk till er!

En frisk, rastlös tre och ett halvt-åring, en magsjuk, klängig ett och ett halvt-åring och en rätt så gravid morsa. Vilken supertrio.

Omtag på Lovis i morse, vi som precis började tro på Kolmården igen. Inte kört än, bara resten av oss håller oss friska... Hehe. Kan ju alltid hoppas liksom...

Nåja vi sysselsätter oss så gott vi kan.

Idag tog jag mig iväg till badhuset. 40 minuter simning, bröstsim med armarna och crawl med benen för att skona fogarna. Jag känner mig mör i kroppen utan att ha ont. Underbart! Jag har varit iväg några gånger på vattengympa för gravida, men nja. Passen är lite för tama för min smak. De ska hålla på i en timme, men sista kvarten ägnas åt att dricka vatten, visserligen lite extra gott vatten med bär i, men ändå. Näst sista kvarten är det avslappning. Med andra ord är det bara en halvtimme kvar till att gympa på. Och på den halvtimmen ska det hinnas med uppvärmning och stretchning. Det är mycket armstyrka, vilket jag förvisso behöver. Men jag saknar kondition och benstyrka!

Nu menar jag inte att såga passet. Det är ett mysigt och trevligt pass och man får röra lite på sig på ett skonsamt sätt. Men för mig som förknippar träning med att ta i och få bli trött så blir det helt enkelt lite för mesigt.

Nu ska jag försöka koppla ur all tankeverksamhet och sova lite. Tankar på hus, barnens sovrum, sängar och ett ev. byte av bil snurrar ständigt i mitt huvud och det känns som att vi inte riktigt landar någonstans. Det är en process som vi måste igenom, men det tar energi och jag hinner knappt med att tänka på Konpis i magen.

En bit in i vecka 28. Kompis har gjort sitt bästa under kvällen för att påminna om hens existens och sparkat och snurrat och busat i magen. Jag kan inte förstå hur snabbt veckorna går just nu. Jag hinner inte med.

Nattinatti

I helgen kunde både jag och Andreas konstatera att vi båda hade en tuff jobbvecka framför oss. Jag sa det inte högt men tänkte att det verkligen inte var läge för VAB. Tydligen räckte det med att jag tänkte tanken då jag inte hann mer än hänga av mig kläderna på kontoret och starta datorn i morse förrän telefonen ringde. Lovis hade spytt. Jahapp. Efter en snabb överläggning blev det Andreas som fick åka hem.

Här lyser väl nackdelen med konsultjobb igenom. Jag tycker verkligen om friheten som konsultlivet medför. Flexibiliteten och förmågan att kunna styra över timmarna. Dock medför det ett ansvar. Deadlines. Handlingar som ska ut. Handlingar som inte kan vänta. Ingen av oss kan utan vidare stanna hemma och så blir jobbet gjort ändå. Lyckligtvis har vi den här veckan olika kritiska hållpunkter och verkar därför kunna lösa schemat någorlunda trots att vi båda har mykcet att göra. Tursamt för mig är dessutom att mina kollegor råkar ha det lite lugnare och kan avlasta mig. Därför kom jag undan(!) med bara fyra timmars övertid idag. Den värsta branden är släckt och jag känner mig inte stressad över att vara hemma i morgon. 

Nu är min desperata förhoppning att vi övriga håller oss friska då två hotellnätter och två dagar på Kolmården är inplanerat till helgen. Som tur är har Lovis inte spytt mer än ett par-tre gånger och har under eftermiddagen fått i sig lite ätbart som har fått stanna kvar, så det ser inte ut att det bli någon långdragen historia *knackar tre gånger i bordsskivan*. Så snälla, håll tummarna stenhårt för att vi andra klarar oss. Vi har längtat så efter denna helgen!