Hipp hipp hurra! Den här lilla tjejen fyller en månad idag. Älskade lillasyster.

Dagen till ära får hon göra ett första besök i huvudstaden. Hon ska få följa med mamma som har konferens ute på Djurönäset i morgon. Det ska bli väldans trevligt tycker mamman.

Hej från oss

Njuter av stunden och ligger och myser med min yngsta dotter i sängen som nyss firade av en rad med leenden. Så många att jag till och med hann få igång kameran på min fyra år gamla iPhone och fånga några av dem.

Mitt hjärta smälter. Jag älskar dig och dina syskon så att det gör ont. Ni förgyller våra liv. Varje dag.

Regnet faller ner utanför och Andreas sitter och bygger lego med Isac och Lovis. Lugnt. Harmoniskt. En liten andningspaus för oss alla. Det har varit en intensiv vecka där vi återigen har dragits in i hur-ska-vi-göra-med-huset-bubblan. Det har tagit, en för oss, oväntad vändning och vi har en än mer intensiv period framför oss. När vi har hunnit landa lite själva ska jag berätta mer. Det kan bli en spännande resa! :)

Nu ska jag försöka få lillasyster att sova så att jag och Isac kan göra tårta inför kvällens middagsbesök.

Ha det gott!

Denna vecka har vi haft huset fullt. Andreas kusin med familj hälsade på under måndagen och samma dag kom Andreas bror med familj och de stannade till igår. Mariebergsskogen, stan, båtbuss och Bomstad har avverkats. Dagarna har gått fort och kusinerna har lekt och härjat tillsammans. Sex små godingar! <3

Idag har jag varit ensam med mina tre små. Eller ja, utan Andreas i alla fall. Anna och kusin E och J hängde med oss och barnen lekte glatt. Även Isacs grannkompis kom över och lekte och vips var det sex barn i huset igen, precis som övriga dagar denna vecka då vi hade besök av Andreas bror med familj. Fördelen med att fylla huset med massa barn är att det känns så lugnt med att "bara" ha tre barn i huset sen! :)   

Och livet som trebarnsmamma då? Jodå, idag ammade jag Molly sittandes på golvet samtidigt som jag städade bilar och funderade över om jag möjligtvis skulle hinna med en dusch innan dagen var slut. Det hann jag, förvisso i sällskap av Isac och Lovis. Molly som inte ville ligga för sig själv var också anledningen till att jag fick städa leksaker med hjälp av tårna. Men det går bra, mycket tack vare att denna tjej skämmer bort mig med att sova ruggigt bra om nätterna. Nio-tio timmar i sträck är inte särskilt ovanligt. Hon kommer väl till ro runt midnatt och sover sen fram till nio. Helt galet och så fruktansvärt skönt. Det är så mycket enklare att hantera vardagen när man får sova. Men det kan vända fort, så jag njuter så länge det varar. Något annat jag njuter över är rörelsefriheten. Att kunna böja, mig, lyfta och härja runt. Det är till och med kul att städa och plocka just nu och det ger mig energi att kunna vara lite mer behjälplig här hemma än vad jag var sista månaderna.

Nej, nu är det dags att avrunda här! Nattinatti och trevlig helg!

Jag hade både hört och läst att trean kunde vara en liten luring när det kommer till förlossningen och Kompis var minsann inget undantag. Det insåg jag rätt snart. Dessutom gick jag över åtta dagar till skillnad mot tre och två dagar som jag gick över med mina första två.

Jag vaknade av värkar tre på natten tidig fredag morgon och var väl nere på åtta minuter mellan värkarna mellan fyra och sex. Jag åt lite frukost och kollade på tv. Runt sex kröp jag ner bredvid Andreas och berättade att hans planerade löptur på morgonen nog inte skulle bli av. Då klingade det plötsligt av och värkarna kom alltmer sällan. Tillslut var det dryga timmen mellan värkarna. Efter lunch trappades det snabbt upp igen. Jag sprang runt och packade grejer till barnen som skulle följa med mormor och morfar till husvagnen. Helt plötsligt var det tre minuter mellan värkarna och alla var stressade utom jag. Värkarna var korta och inte särskilt kraftiga. Och precis som jag misstänkte så lugnade det ner sig rejält när jag väl la mig ner och tog det lite lugnt.

Klockan två hade vi en sedan tidigare inbokad tid hos barnmorskan på mvc. Efter koll av blodtryck och hjärtljud så åkte vi hem igen. Jag passade på att vila i soffan och plöjde en säsong av Solsidan och hade en kvart mellan värkarna. Jag märkte att värkarna kom när jag ställde mig upp, så när jag tyckte att det hade gått lite för lång tid sen senaste värken så ställde jag mig helt enkelt upp och vips så kom den.

Jag började här inse att denna förlossning måste nog ha lite hjälp av gravitationen och att jag behöver stå och röra mig. En och en halv timme i duschen med musiken på högsta volym och duschstrålen riktad mot magen under värkarna. Det kom ungefär en värk i varje låt men jag kunde utan vidare sjunga med i låtarna under varje värk så de var inte så kraftiga. 

Klockan var nu runt sju och det kändes inte som att det gick framåt. Jag klev ur duschen och upp till soffan. Ju tätare värkarna kom desto lindrigare var dem. När de kom mer sällan så var dem kraftigare. Jag växlade mellan att stå och sitta och värkarna varierade i både tid och styrka.

Runt halvnio började värkarna bli relativt kraftiga, men fortfarande svängde tiden kraftigt. Allt mellan tre minuter och tolv minuter. Andreas började bli rastlös och ville in till sjukhuset. Jag kände att det inte är direkt nära men att det skulle vara skönt med en lägesrapport så vi åkte in. 

Tre centimeter. Japp, tre centimeter. Så mycket var jag öppen nån gång därefter nio. Happ. Liiite mer hade jag ändå hoppats på såklart. Barnmorskan drog lite i livmodertappen och menade att det borde sätta lite fart på det hela. Vi gick ut och gick en halvtimme och värkarna kom tätt och var ganska kraftiga. Jag hängde på Andreas och gjorde mitt bästa för att andas igenom dem. 

Klockan tio gick vi in igen och träffade nya barnmorskan efter skiftbytet. Jag fick lägga mig på britsen medan hon tog CTG-kurvan på bebisen. Värkarna klingade av när jag låg där. Hon kollade sedan hur öppen jag var, men hade svårt att göra en bra bedömning då jag var så mjuk. Det i sig förklarade både första barnmorskan och även denna att det var mycket positivt för att då skulle det gå fort när det väl tog fart. Men som sagt, det var svårt att känna och hon gissade mellan 3-6 cm. Rätt stort spann med andra ord.

Upp och vagga igen. Värkarna tog återigen fart och jag hängde på Andreas och försökte att andas. Tillslut bad jag om lustgas och när jag fick den så la jag mig rätt snart ner. Var så trött på att stå och gå och det var skönt att få ligga ner och vila mellan värkarna. Äntligen fortsatte dessutom värkarna med samma kraft och intensitet när jag låg ner och det märktes att det började ta fart. Jag skulle gissa att klockan nu var runt elva-halvtolv. 

Jag kämpade på med lustgasen, andades, kved och skrek lite i den där masken. Men den kombinationen hjälpte och det gick att hantera värkarna. Tjugo över tolv gick äntligen vattnet. Barnmorskan konstaterade nu att jag var öppen sex centimeter. Lite besviken, men kände ändå att det var en sådan kraft i värkarna så att det skulle kunna gå fort. Och det dröjde inte så länge förrän jag mycket riktigt började känna inslag av krystvärkar även om jag ännu inte var där riktigt än. Men tillslut var jag helt öppen och fick börja krysta. 

Som tidigare gånger så var det en tuff minut när huvudet var så gott som ute men i väntan på värk så fick jag inget göra trots att allt jag ville var att trycka. När nästa värk så kom så kom huvudet ut och i nästa värk resten av kroppen. Klockan var nu 01:09 den 19 juli och vi hade fött en dotter. Jag tror inte att det finns något mer fantastiskt än att få träffa sitt barn för första gången. Det är helt magiskt.

En alldeles nyfödd Molly

Nu sitter jag här, knappt två veckor senare, med tre helt fantastistka barn och en underbar sambo. Life is good.

Puss på er

Hej på er. Dagarna har rullat på här i värmen. Vi har mestadels flytt till vår nya fristad; mina föräldrars husvagn med en liten tomt på Bomstad. Skuggande tallar och fläktande brisar har gjort värmen mer uthärdlig för oss alla. 

Vår nya familjemedlem mår toppen och så gör även mamman. Den första tiden med eftervärkar och onda bröstvårtor har passerat. Att vår lilla tjej dessutom sover 6-8 timmar i sträck(!) på natten gör knappast saken värre. Det kan ändras snabbt så jag är tacksam för varje natt!

Isac och Lovis är stolta och glada över deras lillasyster. Lovis skiner som en sol när hon får ha sin "bäse" i knäet och Isac gör sitt bästa för att tyda lillasysters signaler och tala om för oss vad hon behöver.

Nedan följer en bildbomb från senaste veckan.

Ebba MOLLY Lindgren

Ett andra försök till familjebild. På det första försöket lyckades vi inte ens få alla på plats. Jag tror att vi får göra fler försök framöver! :)

Isacs första möte med Molly.

"Känna Bäse" Det betyder att Lovis vill ha bebis i knäet vilket händer flera gånger om dagen.

Farmor och farfar och Molly.

Mormor med 6 veckor äldre kusinen J och morfar med Molly.

Morfar med kusin J och gammelfarmor med Molly.

Tre busiga och smutsiga kusiner på väg ner mot stranden för ett kvällsdopp.

Tokungar

Lovis åker traktor

Bad, bad och åter bad.

Mor och dotter

Mormor och Lovis

Kusin J.

Småkusinerna.

Busiga kusin E.

Det är så märkligt att tänka sig tillbaka ett dygn i tiden. Hur vi då kämpade för att äntligen få träffa vår dotter. Och tanken på att det faktiskt är idag som jag födde henne är nästan overklig. Hon är inte ens ett dygn vår dotter, men ändå så självklar.

Fina, fina lillasyster.

Så i natt, 01:09 kom äntligen Kompis ut. En lillasyster till Isac och Lovis, 3970 gram och 52 cm lång. Vi mår toppen allihopa, om än lite trötta. Vi njuter av stunden och längtar just nu efter att få hem storebror och storasyster för ett första möte.

Kramar från oss

Om man inte föder barn får man väl baka och äta lyxig kladdkaka med grädde och bär istället.

Nattinatti