mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Malin - 2 februari 2016 21:50

Så har köksbeställningen gått iväg idag. Det blir ett vitt kök från Sentens, Electrolux Home. Rostfri bänkskiva på bänkskivan mot väggarna och en bänkskiva av betong på köksön. Den sistnämnda ska vi gjuta själva. Något måste vi ju få fixa med egna händer i huset! ;)

Kök och matplats.


Och här ska köket stå. Ni ser pelaren precis i utkanten av bilden på höger sida. Matplatsen syns alltså inte på den här bilden.


Här blir vårt sovrum.


Vyn när jag står framför fönstren i sovrummet.


 

Och här är vardagsrummet.


Bygget flyter på bra och det är så roligt att se det ta form. Det är väl fortsatt intensivt och det väntas många beslut kommande veckor. Vi ältar helt enkelt vidare. Jag och Andreas. Men nu kan vi som sagt bocka av köket. Alltid något!


Nu ska vi diskutera el här en sväng innan vi tar natten. Ha det gott!

ANNONS
Av Malin - 28 januari 2016 23:26

Nej, det var ju inte menat som ett självömkande inlägg igår. Även om det kanske lät så. Det är ju jag själv som har valt det här. Familj, jobb husbygge, bandy, med mera. Det är jag ytterst medveten om. Men ibland blir jag helt enkelt trött. Och ibland är det skönt att skriva av sig lite.

Och trött, det var väl bara förnamnet när jag joggade iväg till bandyträningen efter att ha lagat klart middagen utan att ha hunnit äta den. Först när jag hade sisådär tio meter kvar till omklädningsrummet började jag reflektera över varför jag hade bandystrumporna i handen. Jo, just det. För att jag hade tagit hem dem, skridskorna och hjälmen efter förra träningen för att åka skridskor med barnen. Så det var väl bara att kika in med huvudet och säga hej, jag blir visst sen idag, och sedan jogga hem och hämta skridskor och hjälm. Hade ju varit lite enklare om jag hade kommit ihåg det direkt... När jag väl var tillbaka i omklädningsrummet och skulle ta på mig övrig utrustning upptäckte jag att allt är helt genomblött. Knäskydd, benskydd, handskar och så vidare. Gissar att det var dumt att ställa korgen med grejorna under där vi har träningströjorna. Vatten (och svett?) från sisådär tio dyngsura träningströjor från onsdagens träning i spöregn hade landat i min utrustning. Nåja, vi skrattade gott i omklädningsrummet i alla fall och jag ställer numera korgen någon annan stans!

Och vet ni vad. Om jag somnar på fem minuter, hehe, så kanske jag kan skrapa ihop sju timmars sömn! Det ni. Det vore nåt. Nattinatti

ANNONS
Av Malin - 27 januari 2016 22:03

Vi har haft en fin men ledsam begravning av min farfar. Jag har fortfarande svårt att ta in att jag inte kommer att träffa honom igen. Min farfar. Men livet rullar vidare och ger inte så mycket tid för eftertanke och reflektion just nu. Det rullar på snabbt. Och intensivt. Jag är trött. Men jag tänker väl som med barnen när det kommer perioder med dålig sömn/trots/sjukdomar. Att det är en fas att ta sig igenom. Det är en tuff period just nu med mängder av beslut som ska tas och beställningar som ska göras så det är många sena kvällar med diskussioner och ritande. Det har dessutom blivit en hel del vab den senaste tiden och det i kombination med mycket att göra på jobbet har gjort att jag har skurit ner ytterligare på sömnen. Det är liksom det enda jag har att plocka timmar från. Får jag ihop sex timmar är jag nöjd. Det lugnar väl ner sig såsmåningom. Vi tar vecka för vecka och tragglar oss igenom.

Molly är nu inskolad. Det har blivit lite hackigt på grund av sjukdomar men nu har hon gått två hela dagar i sträck och det har gått bra. Hon har varit ledsen när vi har lämnat, men det har gått över snabbt och hon har varit trygg och har ätit och sovit bra. Lilla skruttan. Så stor!

Nu ska jag återgå till att gå igenom offerten på elen. Även om jag helst hade velat blunda för den. Belysning är inte gratis.

Av Malin - 10 januari 2016 00:23

Det är en vecka sen nu, farfar. Det är en vecka sen de fyra orden på min spruckna mobilskärm talade om att du inte längre fanns med oss. Allting stannade, farfar. Och jag grät mig till sömns. 

 

Jag tänker på dig, farfar. Jag ser dig sittandes vid kortändan av bordet i köket. Jag hör hur du ber oss att skicka sylten till våfflorna. Jag hör ditt skratt och jag ser ditt leende. Jag tänker på dina skämt, ditt genuina intresse för bandyn och jag känner dina kramar som jag fick varenda gång vi möttes. Jag ser hur du sitter på den uppochnervända gamla ekan nere vid sjön i Gäddede. Jag minns dina berättelser från förr. 

 

Jag vet att du har det bra nu, farfar. Att du är fri. Men du saknas oss. Jag önskar att mina barn hade fått mer tid med dig. Att Isac hade fått dela sitt stora intresse för matte med dig. Ni räknade tillsammans i somras och det var så fint att se. 

 

Minns du somrarna när jag var liten, farfar? Minns du de varma sommardagarna när vi, alla dina barnbarn, sprang runt barfota på gräsmattan och spelade fotboll. Minns du hur vi gungade i gungorna? Hur vi gick runt i ditt hus med speglar för att låtsas att vi gick på taket? Jag minns, farfar. Jag minns. 

 

Du fanns alltid där. Med en varm, trygg famn och ett leende. Det är så jag minns dig, farfar. Det är så jag minns dig. Det gör bara så himla ont att du inte längre finns med oss. Att jag inte kommer att få någon mer kram. Att jag inte får skicka sylten till dig. Det gör ont. Du var den bästa farfarn som jag kunde ha fått.


Du har en plats i mitt hjärta, älskade farfar. Och jag ska alltid bevara dig där. 



Av Malin - 8 januari 2016 01:44

Jag har sagt det förr. Men det är tur att det är just jag och Andreas som bygger det här huset tillsammans. Jag tror inte att någon annan skulle stå ut med någon av oss i mer än ett par dagar. Vi är så uppslukade av detta bygge och ältar allt. Allt! Och när vi tror att vi äntligen har bestämt oss så är det alltid någon av oss, gärna sådär precis innan vi somnar, som ställer den där återkommande frågan: Men hur blir det egentligen? Ska vi verkligen ha det där? Blir det verkligen bra? Och så är diskussionen igång. Telefonerna åker fram och vi googlar, ritar och funderar. Vi har vår trygghet i att vi vet att vi landar någonstans på andra sidan. Vi vet att det så småningom kommer att säga klick, men att det är rätt kämpigt på vägen med många svängar. Riktigt stora u-svängar till och med.

Det här med golv är väl den här veckans stora ältande. Precis i början av projektet var vi inne på ett mörkt golv, men sedan under hösten lyckades jag få med mig Andreas till den ljusa sidan. Ljusare blev nästan vitt, närmre bestämt Kährs Nouveau Snow. Och sedan har vi varit nöjda med det.

Bild lånad från kahrs.se

Men så, i början av veckan lånade vi hem golvprovet för att börja titta på vad vi skulle ha för klinker till och då började jag vackla. Var det såhär det såg ut? Vill vi verkligen ha det här? Så sprang vi över ett prov av ett nyoljat ekgolv med brun infärgning (Kährs Ek Sevede) och kärade ner oss. Fullständigt.

Bild lånad från kahrs.se

När vi skulle kolla klinker idag fick vi dock syn på ett äldre golvprov av samma golv och stod väl mest och gapade. Sedan la vi oss ner på golvet och grät och sparkade med fötterna. Eller ja, det var vad vi ville göra. Det gyllenbruna, vackra golvet med en fantastiskt tredimensionell effekt var aprikosfärgad, platt och livlöst. Vi vet att alla trägolv förändras, men nej, den förändringen var vi inte beredda på. Så ikväll står vi här hemma med Kährs Ek Ulf, ett mörkt, gråbrunt golv som vi föll pladask för när vi var på visning i början av projektet och som vi aldrig helt har kunnat släppa. Ska vi landa här till slut? Har vi verkligen svängt klart? Jag vågar inte tro det, även om jag hoppas.

Bild lånad från kahrs.se

På ett vis var det lättare när vi renoverade. Då hade vi allt som oftast något att förhålla oss till, något att rätta oss efter. Nu kan vi välja fritt, vilket är en både roligt, men också tidskrävande och påfrestande. Att få ihop en helhet med parkett, klinker, kök och trappa med mera är en riktig utmaning och att hitta oss själva i alla val är inte helt lätt. Samtidigt är det en rolig process och det kommer att bli en spännande vår när vi får se vårt hus växa fram.

Och växer, det gör även Molly. Imorgon ska vår minsting börja skolas in på förskolan. När blev hon så stor!?

Av Malin - 30 december 2015 00:01

Och så kom till slut vintern. Så himla härligt. Under förmiddagen hängde vi med goda vänner i pulkabacken. Lovis åkte och åkte. Molly knallade nöjt runt i snön och Isac lekte i snöhögarna. Lagom kallt och fantastiskt vackert. Det är så här det ska vara.

Av Malin - 21 december 2015 00:42

Väskorna är packade, barnen sover och det är nu dags att sova. En tidig morgon väntar. Vi har haft en helt fantastisk vecka med toppenväder. Vi har struntat i alla utflykter, bara varit och låtit barnen styra tempot. Pool- och strandhäng och så lite lek inne på hotellrummet för att komma undan från solen då och då.

Det ska dock bli otroligt spännande att komma hem och få se huset på plats! Det milda vädret där hemma har gjort att Andreas och svärfar har kunnat måla delar av fasaden! Så smidigt när byggställningen är uppe runt huset. Knappast något vi hade räknat med när vi insåg att stomresningen skulle bli i december. Men skönt att få målat det som är lite högre upp på huset!


Det har blivit många bilder under veckan och jag avslutar med några till.

Av Malin - 20 december 2015 08:50

Vår lilla mini blir allt större. Hon närmar sig ett och ett halvt och det är full fart. Konstant. Hon klättrar och röjer vart hon än är. Och hon babblar. Som hon babblar. Hon är aldrig tyst. Det börjar även komma en del riktiga ord nu.

- Mamma
- Pappa
- "Ida" (Isac)
- "Ackack" (tacktack)
- "Agoo" (varsågod)
- "Bapp" (napp)
- "Dää" (där)
- "Opp" (hopp)

- "Dappa" (tappa)

- "Ussi" (russin) vilket för övrigt var hennes första ord.


Hon kan peka på oss i familjen när vi säger namnen och även på sin näsa och mage. Hon går och går och går, men helst drar hon med sig någon dit hon ska och då helst mamma. Hon är kramig och kommer gärna och kramas då och då. Hon tycker om att gunga och att åka rutschkana.

Hon äter sådär och är tyvärr ingen fruktoman som hennes syskon. Får hon smörgås äter hon bara pålägget. Korv är favorit, men också blodpudding och pannkaka. Hon skulle kunna leva på mjölk. Smoothie och välling går också hem. Och lite havregrynsgröt på morgnarna. Och när det kommer till choklad? Ja, då är hon mammas tjej. När man är tredje barnet så har man hunnit med att smaka på en och annan chokladbit vid ett och ett halvt års ålder.

Molly är bestämd, envis och har en vilja utan dess like. Ingen kan surna till så som Molly när hon inte får som hon vill. Det syns i hela hennes ansikte. Och när hon bli arg vill hon vara i fred. Då får vi inte ta upp henne. Men när hon är ledsen vill hon kramas. Hon är framåt, men tycker att det är lite läskigt med nya miljöer, som att sätta sig i kaninbåten på Liseberg och att kliva in i ett trångt flygplan. Då kravlar hon upp så långt hon kan i famnen och gråter och vill därifrån.

Hon tar efter sina syskon och deltar allt mer i deras lek. När vi leker en lek där Isac och Lovis ska ta sig till mig i form av olika djur gör Molly likadant, eller ja, försöker i alla fall. Hon härmar dem så gott det går i det mesta och tycker att det är så roligt när de leker med henne, på hennes villkor. Hon tycker även att det är kul med ramsor/sånger som Fader Abraham och Prästens lilla kråka.

Kläder är roligt och hon går ofta i sina syskons byråer och hämtar kläder som hon vill ta på sig. Skor brukar hamna ungefär överallt efter att Molly har varit framme. Likaså mössor.

Hon sover i regel bra om nätterna i sin säng. De nätter det strular och vi tar upp henne till oss är hopplösa. Hon snurrar, snurrar och snurrar och tycks aldrig komma riktigt till ro. På dagarna sover hon en gång i en till två timmar.

Hon kan bli rätt så fysisk och försöka knuffa undan de stora. Det gäller särskilt när de tar plats i mitt knä, för mamma vill Molly ha för sig själv. Och är de stora ivägen så knuffas det hej vilt från Mollts sida. Men hon delar också ut kramar till sina syskon, framför allt till Lovis.

Älskade lilla tokunge. Som du tar för dig av livet. Du är så rolig och härlig. Det är helt underbart att få följa dig genom stort och smått.

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ mochamanda med Blogkeen
Följ mochamanda med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se