Nej, det var ju inte menat som ett självömkande inlägg igår. Även om det kanske lät så. Det är ju jag själv som har valt det här. Familj, jobb husbygge, bandy, med mera. Det är jag ytterst medveten om. Men ibland blir jag helt enkelt trött. Och ibland är det skönt att skriva av sig lite.

Och trött, det var väl bara förnamnet när jag joggade iväg till bandyträningen efter att ha lagat klart middagen utan att ha hunnit äta den. Först när jag hade sisådär tio meter kvar till omklädningsrummet började jag reflektera över varför jag hade bandystrumporna i handen. Jo, just det. För att jag hade tagit hem dem, skridskorna och hjälmen efter förra träningen för att åka skridskor med barnen. Så det var väl bara att kika in med huvudet och säga hej, jag blir visst sen idag, och sedan jogga hem och hämta skridskor och hjälm. Hade ju varit lite enklare om jag hade kommit ihåg det direkt... När jag väl var tillbaka i omklädningsrummet och skulle ta på mig övrig utrustning upptäckte jag att allt är helt genomblött. Knäskydd, benskydd, handskar och så vidare. Gissar att det var dumt att ställa korgen med grejorna under där vi har träningströjorna. Vatten (och svett?) från sisådär tio dyngsura träningströjor från onsdagens träning i spöregn hade landat i min utrustning. Nåja, vi skrattade gott i omklädningsrummet i alla fall och jag ställer numera korgen någon annan stans!

Och vet ni vad. Om jag somnar på fem minuter, hehe, så kanske jag kan skrapa ihop sju timmars sömn! Det ni. Det vore nåt. Nattinatti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...