Jo, vi lever och krabaten är fortfarande kvar i magen. Men då vi antingen är små barn, höggravida eller sjuka så faller den gemensamma nämnaren trötthet väl ut på oss varför vi alla tre ligger på plats i våra sängar tjugo i nio.

Där har ni vår status. Nu hoppas vi på en god natts sömn för oss alla tre så att vi är pigga på Isacs tvåårsdag!!

Nattinatti

Isacs födelsedagskalas närmar sig och jag har plöjt några böcker för inspiration. Ska dock försöka hålla det någorlunda enkelt och inte ha för höga ambitioner, då jag har för lite tid och för lite ork för att åstadkomma några värre stordåd just nu. Men det mest troliga är att jag ändå som alltid kommer ta mig vatten över huvudet och ha händerna mer än fulla på söndag förmiddag.

Egentligen hade jag tänkt baka lite nu när Isac sover. Men en rätt kraftig sömnbrist från i natt gör att soffan är betydligt attraktivare än röjning av kök efterföljt av bakning. Tröööööött med ett lite lätt illamående som jag känt de senaste dagarna gör att lite vila får gå före idag nytta idag.

Isac var av någon märklig anledning hur pigg som helst i natt. Nej, han hade ingen Alvedon i kroppen. Han vaknade precis när vi släckte lamporna runt elva och sen var det stört omöjligt att få honom att somna om. Han pratade, snurrade och hade sig. När vi väl började komma till ro så började en brandvarnare pipa för dåligt batteri. Andreas går upp, Isac kommer efter och karusellen är igång igen. Då ingen av oss kunde sova när alla tre låg i sängen försökte vi för tredje gången den natten få honom att somna om i sin säng. Efter att ha uttömt alla vaggvisor gick jag över på jullåtar, men hans ögon ville inte stängas. När klockan passerat halvtre och jag fortfarande inte hade sovit en blund gick jag ut ur hans rum med hopp om att han skulle stanna kvar. Det gjorde han, tills dess att jag precis höll på att somna. Då hörde jag tassande steg efterföljt av ett klarvaket "Hej".


Lyckligtvis somnade han dock hos oss därefter och låg rätt så stilla. Men lägg till lite halsbränna, visserligen självförvållad av för mycket choklad på kvällen, och återkommande toabesök för den höggravida och ni kanske kan förstå att vila får gå före bakande just nu.

Men han är ändå för go. När han kom in första gången pratade han och fick både mig och Andreas att skaka av skratt. Inte smart av oss att uppmuntra prat och skratt när det är natt, men det är inte lätt alla gånger.

Liten Isac sover sedan en halvtimme tillbaka i sängen. Han var på ett solstrålshumör när jag hämtade honom på dagis. Det kan ha berott på att vi mötte upp morbror A och Daisy vilket var ren lycka för Isac. Men ju längre eftermiddagen led desto mer gnäll och frustration från lillemans sida. En hand på pannan efterföljt av termometer i rumpan visade inte helt oväntat att han hade feber. Var länge sen sist. Han har varit väldigt förskonad från feber, även om förkylningar kommer med jämna mellanrum.

Med tanke på att han inte hade ätit någon lunch på dagis, hade feber och att jag starkt misstänkte att han inte skulle uppskatta Sjömansgrytan från Lina´s bestämde jag mig för att laga Isac-mat parallellt med sjömansgrytan.

Tyvärr snålade jag med storlek på kastrullen till Isacs risoni varpå vattnet ständigt hotade med att koka över trots att jag kokade på rekordlåg temperatur. Därför skyndade jag mig när jag tryckte in överbliven potatis i kylskåpet. Tjoff och plums. Där knuffade jag visst ut det öppnade gräddpaketet ut ur kylskåpet ner på govet i mitt försök att vara snabb. Fräs och bubbel. Där kokade vattnet över trots att jag var så snabb att grädden ramlade ut. Springa till spisen lyfta kastrullen och återigen banna mig själv för att ha valt den lilla kastrullen. Fast det var egentligen inte problemet. För lite vätska var anledningen. Vilket egentligen inte heller är sant när jag tänker efter. Beslutet att dubbla mängden pasta när det uppkokade vattnet var anpassat till en betydligt mindre mängd pasta var väl mindre smart såhär i efterhand. Hur kommer det sig att det blir så mycket bubbel när man kokar pasta med för lite vatten?

Hur som helst fick jag därför, precis som igår, ägna mig åt att städa golv. Härligt. Rinnande grädde längs den rostfria frysen var också kul. Behöver jag ens nämna att Isac inte var det minsta intresserad av att äta!?

En flaska välling och Bamse till vår lille sjukling fick det bli.

Annars har det faktiskt varit en väldigt bra dag. Av flera anledningar. En av anledningarna var att jag insisterade på att Andreas skulle ta den matlådan som fanns. Det gav mig möjlighet att köpa med en supergod Ceasarsallad från Klara´s på vägen hem från ett ärende i stan. Just ceasarsallad tycks ha blivit något av en craving såhär på slutet av graviditeten. En mer logisk förklaring kan också vara att krabaten fyller upp hela min mage och att just sallad inte känns lika mäktigt som annan mat. Samtidigt har jag ett fruktansvärt sug efter rödvinssås och typ oxfilé med potatisgratäng eller något liknande. Det har jag haft sedan jag såg Kockarnas kamp för ett par veckor sedan. Och när vi ändå är inne på saker jag är sugen på så skulle jag hemskt gärna hinna med ett besök på LLA för att heja på Färjestad innan krabaten tittar ut.

Ett restaurangbesök på någon fin restaurang med oxfilé och rödvinssås efterföljt av hockey alltså. Vem bjuder?

Nu? Nybyggarna på femman förhoppningsvis efterföljt av Grey´s så länge som Andreas inte kommer på att Dallas går samtidigt! ;)

Kram till er 

"Men va konstigt. Var inte det här flingpaketet öppnat?" tänker jag för mig själv när jag står med flingpaketet i handen. Helt riktigt. Det var öppnat. Och hade jag bara vänt rätt paketet i tid hade jag sluppit få halva förpackningen på golvet.

Att städa golv är verkligen min favoritsyssla som den flodhäst jag är just nu. Verkligen.

Ja, här har ni dagens mamma och Krabaten med 22 dagar kvar. Till höger ser ni Isac som tagit soffan till sin lekplats.

Annars väntar vi mest på att det ska plinga på dörren och att matkassen från Lina ska dyka upp. På pappa väntar vi också. Undrar vem som kommer först!?

Hoppas ni har haft en bra dag i höstrusket!

För första gången sedan Andreas och jag förlovade oss behöver jag inte oroa mig för att ringen ska ramla av. Ja, vattnet har börjat samla sig i händer och fötter. Härligt. Ett par kilon till har hittat hit och med tre veckor kvar står vågen på 84 kg. Jag undrar vart jag kommer att stanna?

På köksbordet har jag lagt fram diverse kläder och prylar. Det börjar bli dags att packa bb-väskan. Det kan ju ändå hända när som helst. Vilket det för min del gärna får göra. Vi är redo!

En bild från ultraljudet har jag läst att en del har med sig och tittar på när de behöver motivation. Kanske vore nåt!?

Matsäck: Digestive bars, choklad och lite chips. Mjukost plus bröd. Det sistnömnda var väl det bästa vid förra förlossningen egentligen. Dagen Isac föddes hade jag bara ätit frukost. Så de två smörgåsarna jag fick framåt kvällen efter att Isac var född räckte inte riktigt till för att mätta magen. Och med tanke på att pappan inte får frukost så är bröd och mjukost även väldigt bra på morgonen! Så bröd och mjukost är ett måste denna gången också.

Kläder till mig: Nya mjukisbyxor med bred och mjuk mudd. En ny lång top med knappar så att det går att amma. Amningsbh, amningslinne och amningstshirt. Favoritkoftan är med också. Ett par strumpor och ett par trosor. Ja, jag vet. Trosorna kommer jag knappast att behöva. Kommer åka hem i de fina nättrosorna med gigantisk binda. Jepp, det jag längtar mest efter... Men ändå, det känns liksom konstigt att packa ner massa ombyte utan att packa ner trosor så ett par fick följa med, mest för att liksom.

Kläder till krabaten: En nyinköpt body med tillhörande byxor, strumpor och mössa i älgtema. Favoritkläderna från när Isac var nyfödd - grön djurbody med ett par bruna byxor. Isacs första sparkdräkt med barbapappa. En djurpyjamas som också var en favorit med Isac. Går allt som det ska så lär väl varken jag eller krabaten behöva alla kläder jag har lagt fram, men lite vill man ju ha att välja på!

Necessär: Tandborste, tandkräm, hårband, hårsnodd, hårnålar, lypsyl, schampoo, tvål. Precis som förra gången har jag gått och luktat på alla tvålar på maxi för att hitta en som jag tycker riktigt mycket om som jag ska få tvåla in mig med efter förlossningen. Något att längta lite efter. När jag sedan använder den tvålen kommer jag att minnas dagen. Så var det förra gången i alla fall.

Så, vad har jag glömt? Förra gången hade jag packat ner såväl korsord som kortlek. Inte en enda gång slog mig tanken att plocka fram det. Det har väl att göra med att förlossningen var snabb och intensiv. Det fanns liksom inte tid. Och nu vet man ju aldrig hur nästa förlossning blir, men för det mesta brukar ju andra förlossningen gå snabbare än den första så än så länge har jag inte laddat med korsordstidningar.

Kamera, mobil, laddare och plånbok är också bra att ha, men lite svårt att packa nu.

Vad har ni haft med er och vad hade ni inte klarat er utan?