Den här bilden är från första mötet mellan Isac och Lovis som då var ett halvt dygn gammal.

Just de här kläderna som Lovis har på sig på bilden var också kläderna som Lovis hade på sig på sitt första BVC-besök som hon var på idag. Vi stöter på barnmorskan som har följt mig under graviditeten och hon kommer fram och gratulerar och frågor något om hur stor "han" var. Jag bryr mig inte om att korrigera och samtalet är snart över. Mössan, säger jag till Andreas när bm har gått vidare, som en förklaring till varför hon så självklart sa "han".

Strax därefter kommer den andra barnmorskan förbi som vi hade lite kontakt med när vi gick i föräldragruppen med Isac. Hon frågar efter namnet men säger sedan också "han" när hon pratar om Lovis.

Och nej, jag bryr mig inte det minsta om någon tror att Lovis är en han istället för en hon. Jag tar inte illa vid mig. Det går ju liksom inte att se när de är så små. Det är först nu i Isacs ålder som det börjar bli lättare tycker jag. Men, det är så uppenbart att det är färgerna som styr. Hade jag satt en rosa mössa på Lovis hade det inte varit någon tvekan.

Nu är ju inte jag någon jätterosa tjej direkt, men jag har faktiskt redan några rosa favoriter i garderoben till Lovis. Dock kommer dem att blandas upp med alla andra härliga färger och även kläder som Isac har haft. Att ständigt klä henne i rosa för att ingen ska tro att hon är en kille är inget jag tänker göra. Hon får väl bli min finaste pojkflicka då. Isac går förövrigt i rosa stövlar varje dag och han bryr sig knappast. Men tänk va det är inprogrammerat med färger och kön. Det är ju lite galet ändå.

Besöket i övrigt gick jättebra. Vikten var 3805 gram. Hon har därmed passerat födelsevikten med råge på mindre än en vecka och ökat 400 gram på tre dagar. Så nog verkar hon få mat! Det är bara hennes mamma som får bita sig i fingret när hennes dotter suger tag. Såriga bröstvårtor är ingen höjdare, men nu verkar det tack och lov vara på väg bort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...