mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Familjen

Av Malin - 22 juni 2014 21:04

19 dagar kvar till beräknad förlossning, eller troligtvis 20. Jag gick över tre dagar med Isac, två dagar med Lovis så visst blir det väl bara en dag över den här gången!? Jag menar, någon logik måste det väl finnas i det hela? :)


Nåja, jag har gått på föräldraledighet och försöker ta in att nästa anhalt liksom är förlossningen. Vi har under helgen packat upp bebiskläder, köpt miniblöjor och diskuterat namn. Tänk att Kompis snart är här. Jag blir lite pirrig bara jag tänker på det. Med mindre än tre veckor kvar till beräknad förlossning borde väl BB-väskan var packad? Nja, jag ligger lite efter på den biten. Får ta tag i det under veckan när barnen är på förskolan. 


Jag har för övrigt inte hunnit med att berätta den underbara nyheten att lilla kusin J har tittat ut. Oj, så tårarna rann när jag fick reda på det. En liten minimini som är söt som socker. Två veckor blir hon på tisdag.


Fina, fina J!

 

"Mosters bebis vann!" konstaterade Isac. Jag visste inte att det var en tävling!? Men okej, grattis då kära syster. Du vann. 


Och annars då? Isac och Lovis är rätt harmoniska och leker bra tillsammans jsut nu. Mycket bus och skratt även om vi emellanåt får påminna dem om att leka tillsammans eller att turas om när de vill ha samma saker. Isac är väldigt hjälpsam och tar till exempel av Lovis skorna när vi kommer till förskolan. Han är mån om sin lillasyster och ser till att vi har koll på henne när vi går nära bilar. Han som kanske inte var jättetidig med att prata, pratar nu extremt tydligt och rent. Och hur mycket som helst. När vi åt lunch härom veckan babblade han så mycket att vi tillslut fick säga till honom att vara tyst och äta. "Men jag Måste prata" förklarade han. Han pratar med alla och berättar om det ena och det andra. Det är helt underbart.


För Lovis del har det också hänt mycket med pratet. Det kommer nya ord varje dag och det blir allt oftare två ord i följd. De två vanligast orden är "Kan" och "Min" tätt följda av Isa (Isac), mamma och pappa. Och just ordet "kan" lär vi få höra ett tag framöver för denna tjej på ett år och åtta månader kan  a l l t . Pust. Hon kan hälla upp mjölk själv. Hon kan borsta tänderna själv. Hon kan ta på sig kläderna själv. Hon kan klättra upp i bilstolen själv. "Kan" säger hon och viftar bort oss med armarna om vi försöker hjälpa till. Det gulligaste hon säger är "Aam" och "Mouss" Kram och puss. Älskade lilla du, som jag undrar hur du kommer att reagera när du blir storasyster. Hon är världens solstråle och charmar alla. Efter en timme eller två. För hon behöver tid innan hon känner sig bekväm. Innan dess är det kläng på mamma och pappa som gäller.


Det kommer att bli tuffare den här gången när vi får en bebis. Inte bara för att vi har två syskon som behöver oss. Och inte heller bara för att Lovis är yngre än vad Isac var när Lovis föddes. Utan snarare för att Lovis är Lovis. Isac är och har alltid varit rätt enkel, om man får säga så. Han lyssnar, hjälper till och är rätt så medgörlig även om det såklart kommer allt fler trotsiga infall. När Lovis föddes var det likom inga problem med Isac. Han var nöjd och lätt att ha att göra med. Lovis har sedan hon var nyfödd varit betydligt mer tydlig i vad hon vill och inte vill, på gott och ont. Och just det att hon har behov av närhet, att hon vill vara i famnen bra länge när hon är på nya ställen, eller till och med när hon träffar mormor och morfar gör att det kommer bli en större utmaning den här gången. Därför känns det extra skönt att Andreas kommer att vara hemma i sju veckor med oss så att allt hinner sätta sig lite. Det är väl den största fördelen med att få en sommarbebis den här gången. Semester, varmt väder och långa härliga dagar tillsammans.


Det är fascinerande hur olika personligheter de har Lovis och Isac. Just den här tydligenheten som Lovis har, som emellanåt är rätt utmattande då hon vill och INTE vill så många saker, är något jag har saknat hos Isac som hellre blir tyst och går undan, hopplös att förstå vad som är fel. Lik sin mamma. Hehe. Och Isac som alltid har varit så lätt att lämna och inte ens tittat åt oss när vi gått medan Lovis inte har velat släppa taget om oss. Jag har skrivt det tidigare. Jag trodde att jag var ödmjuk redan efter första barnet. Att jag förstod att barn var olika och att det många gånger faktiskt inte spelade någon roll hur vi föräldrar gör. Men ärligt talat. Jag förstod inte. Jag hade ingen aning. Men nu vet jag. Och det är häftigt!


Det ska bli så spännande att se vem Kompis blir. Blir hen lik Lovis eller Isac? Eller kommer det liksom bildas en triangel av olika egenskaper med syskonen i ett varsitt hörn? Jag längtar så efter att få lära känna vårt nya barn. En livlig liten sak är det i alla fall som bökar och har sig i magen. Snart ses vi! <3

Av Malin - 5 juni 2014 21:23

Då var vi inne i juni månad. Härligt. Riktigt härligt. Och om två veckor tar jag sommarlov! Ett lååååångt sommarlov som sträcker sig över denna sommar, hösten, vintern, nästa vår och ytterligare en sommar. Galet!!


För en knapp vecka sedan begav vi oss av till Falkenberg där dop väntade för lilla kusin E. Mysigt att samlas med släkten på Andreas sida. Riktigt roligt att träffa kusinerna tyckte Isac. Det blev några bilder under helgen och jag bjuder på några här.


                       


Trevlig helg till er alla!

Av Malin - 4 maj 2014 21:23

Då har vi hoppat in i maj månad och det är nu 10 veckor kvar till Kompis är beräknad. Ärligt talat hinner jag knappt med att tänka på att vi snart har en liten minimänniska hos oss igen. Som jag har berättat tidigare så är det många tankar kring hus och hem och andra praktiska ting som tar upp all tid som blir över efter det vardagliga göromålen. Dock kan vi bocka av en punkt. Familjesäng.

 

Familjesäng från Jysk. Fördelen med just den från Jysk är att underslafen är 120 bred och överslafen är 80 bred. Det i kombination med att den är låg gör stegen förhållandevis flak och lätt att klättra upp och ner på.


Och efter en och en halv vecka är jag så glad över denna investering. Isac verkar trivas som bara den där uppe och har helt plötsligt börjat sova hela nätterna igenom. Peppar peppar. När Lovis vaknar någon gång under natten går Andreas in och lägger sig bredvid henne och jag får vår säng för mig själv! Det är skönt att få lite utrymme och inte behöva trängas med hela familjen just nu. Jag sover allt sämre på grund av graviditeten och då är det skönt att få lite utrymme och inte väckas av barn som bökar bredvid mig i sängen titt som tätt.


För några veckor sedan fick vi möjlighet att träffa Isacs och Lovis nyaste kusin. Framför allt Isac tyckte att det var spännande och var nyfiken på lilla kusin E. Mycket lek och bus med kusin A och kusin O blev det förstås också.


     

       


Påskhelgen firade vi på hemmaplan efter att magsjukan hade härjat hos oss under veckan. På söndagen åkte vi dock till Bomstad och hängde där en stund. Detta efter att följande konversation hade ägt rum ett par veckor tidigare.


Isac: Jag vill till havet mamma.

Jag: Till havet?

Isac: Ja, jag vill leka med båten i havet. (En större leksaksbåt)

Jag: Men det är så långt dit.

Isac: Vi får åka bilen.

Jag: Men pappa har ju bilen.

Isac: Vi får ta xx:s bil (grannens bil)


Treåringen som har lösningar på allt. Men så åkte vi alltså till havet. Eller ja, Vänern i alla fall. En solig förmiddag och vi lekte i vattenbrynet en stund innan vi fikade för att sedan avsluta med lite lek.


     


Och så var det Kolmården förra helgen. Uppskattat som bara den av båda barnen. Soligt och härligt båda dagarna och lite folk. Toppen att åka innan högsäsong. Ifjol var vi där på midsommar och då var det också rätt lugnt.


           


En liten catch up på vad vi har pysslat med de senaste veckorna. Nu ska jag hoppa i säng och sova så gott jag kan. Det där med sömn är en ganska viktig pusselbit just nu. Nattinatti.

Av Malin - 27 april 2014 20:15

Sitter på tåget efter en underbar helg på Kolmården med min finaste trio. Dessa vinkade jag dock av i Norrköping för att på egen hand fara vidare mot Uppsala. Har möte där imorgon och då flyget var fullbokat kändes detta som en extremt smidig lösning. Jag kan sova till halvåtta istället för att kliva upp kvart i fem. Det är väl det allra bästa. Kanske jag till och med får en hel natts sömn på köpet.

Men fy vad jag är glad att ingen av oss veckopendlar eller nåt i den stilen. Det kändes så avigt att skiljas från dem för att åka åt olika håll. Och trots att jag är hemma om ett dygn igen så saknar jag dem massor. Så där så att det gör lite ont. Tur att jag har Kompis i magen att trösta mig med.

Fripassagerare på Tropicarium. Lovis var inte jättenöjd över att dessa små ockuperade hennes vagn. Isac tyckte att det var desto roligare och det var en skräckblandad förtjusning när en av aporna mellanlandade på hans axel som ni kan ana på bilden uppe till höger.

Hoppas ni har haft en solig och härlig helg! Tack och hej från mig.

Av Malin - 8 april 2014 21:21

Long time no see. Den lilla tiden jag har om kvällarna som jag brukade blogga på ägnar jag just nu åt ett annat projekt. Ett projekt som har stulit min energi och uppmärksamhet hela året. Det handlar om hus och hem. Inte helt oväntat börjar vi känna oss trångbodda när vi nu väntar vårt tredje barn, men hur vi ska lösa det??? Ja ni, som vi har klurat och fortfarande klurar på det. Men mer om det i ett annat inlägg. Nu ska jag släppa en bildbomb från förra veckans semester i Branäs. Vi var ett härligt gäng på 15 personer, varav sju barn mellan 1 och 5 år. I samma stuga. Men det gick hur bra som helst och var precis lika roligt som det alltid är när vi hittar på något tillsammans.


               

   



             

  

                       

Av Malin - 11 mars 2014 20:50

Har börjat andas igen efter en intensiv period fylld av för mycket jobb och inskolning av Lovis, vilket såklart har varit desto roligare. Lyckades dock verkligen tajma den mest hektiska veckan på jobbet med inskolningen vilket resulterade i en hel drös med övertid. Nu är det lugnare och jag känner mig mer harmonisk och är nog en trevligare sambo än förra veckan.


Inskolningen har egentligen gått precis som förväntat. Lovis har hängt mycket på mig och Andreas men tagit allt större lover varje dag. Hon grät och skrek mamma när jag lämnade henne för första gången i fredags. Hjärtskärande. Då fick hon vara själv en timme innan Andreas kom och åt lunch och vilade med henne på förskolan. Igår var jag med ett par timmar innan jag lämnade henne och då var det åter tårar och rop efter mig. Men det gav sig innan jag ens hade fått på skorna. Idag var hennes första riktiga dag. Hon klamrade sig vid mig vid lämningen och var ledsen, men det gav sig återigen snabbt. När Andreas hämtade henne berättade personalen att det hade gått över förväntan och hon hade varit som en liten solstråle. Så underbart att höra. Hon hade dessutom fått vara en sväng till Isacs avdelning och leka med honom och han hade tagit så väl hand om henne. Underbara godingar.


Som kompensation för mitt bristfälliga bloggande bjuder jag här på en hel drös med bilder från helgen. Vi hängde med kusin E och föräldrar i nästan ett dygn. Korvgrillning i Sannaskogen med efterföljande lek, middag och melodifestival, spel och ytterligar bus morgonen därpå. Trots att man bor i samma stad kan man faktiskt övernatta hos varandra. :)



Puss och hej från oss.

Av Malin - 23 februari 2014 20:01


Ett kort litet hej från oss efter en härlig helg i Långberget. Isac är ett litet snömonster som älskar att klättra i de stora snöhögarna, gömma sig i grottor, åka på rumpan ner för backar och göra snögubbar och snölyktor. Lovis kämpar på så gott det går och tar sig fram bra i snön för att vara så liten. Att åka pulka är annars favoriten för hennes del. Glada, nöjda barn, god mat och mysigt sällskap får sammanfatta helgen.  


I morgon väntar taxin utanför 05.25 En tur till Uppsala för jobbets räkning väntar än en gång. Och trött efter helgen som jag är så dröjer det inte länge innan jag hoppar ner i sängen bredvid Isac som inte vill sova i sin säng. Och inte sova själv heller för den delen. 


Nattinatti

Av Malin - 16 februari 2014 21:32

För en timme sedan vinkade jag av mina tre familjemedlemmar. De har packat in sig i bilen och är på väg till Långberget. Där väntar farmor och farfar och några dagars lek och skidåkning i snön. Själv ska jag jobba större delen av veckan innan jag åker upp och gör dem sällskap. Det kommer bli tomt här hemma utan dem. Men jag är ju inte helt ensam. Det blev jag påmind om för en knapp vecka sedan när jag flög till Stockholm för jobb. Jag insåg då att jag aldrig tidigare hade flugit själv och saknade någon att hålla handen vid starten. Jag tycker inte om start och landning och har sedan jag var liten hållt någon i handen i just dessa situationer. Det ligger väl någon form av skrockfullhet över det numera. Men just när jag satt där och kände mig lite ensam var det någon som började buffa och sparka i magen. Hen gjorde mig påmind om att jag minsann inte var ensam. Så jag la en hand på magen och kände Kompis röra sig under hela starten. Och helt plötsligt satt jag och log. Tack lilla älskling i magen. Det behövde jag.


Helgen har annars bjudit på ytterligheter. Begravning och tvåårskalas. En fin begravning för Andreas mormor som hann med att fylla 93 år och få inte mindre än nio barnbarnsbarn. Fantastiskt! Att ta adjö av någon är alltid jobbigt och mina tankar for dessutom tillbaka till den senaste begravningen jag var på. För sju-åtta år sedan rycktes min barndomskompis bort alldeles för tidigt. Vi var bästa vänner till och från under uppväxten, men hade tyvärr tappat kontakten de sista åren. Begravningen var nog en av de tuffaste upplevelserna som jag har varit med om och tankarna på den igår fick mina känslor att välla över både en och två gånger. Det är inte meningen att livet ska ta slut efter tjugo år. Det är verkligen inte meningen. Gammelmormor K och mina fina A: Jag hoppas ni har det bra där ni är nu. Ni saknas oss.


Och idag var det då alltså dags för kalas. Det var kusin E som hade fyllt två år och skulle firas. Isac hjälpte mig ivrigt att slå in paketen och var så glad över att få gå på kalas. Lovis var till en början blyg men följde sedan, i vanlig ordning, efter Isac och kusin E på deras upptåg.


Åh, ni underbara små. Ni har hela livet framför er. Som jag önskar att ni ska skonas från allt ont som finns i världen. Ni är det bästa som finns och jag älskar er över allt annat. Puss från mamma som redan saknar er.





Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards