Nu finns det ingen återvändo. Vi har skrivt under. Vi har nu sålt vårt hus och har lite drygt tre månader kvar innan vi lämnar det vidare. Det känns lite... vemodigt. En liten klump i magen. Ska vi lämna det här huset som vi har lagt så mycket hjärta och energi på!? Samtidigt är vi stolta och glada. Vårt hårda jobb verkar ha varit uppskattat. Inte mindre än 52 par/familjer var här på visningarna. Totalt fem visningar och sju budgivare senare var det avslutat och det gick helt klart bättre än vad vi hade vågat drömma om.

När den här biten är avklarad är det äntligen dags att blicka framåt. Att se nästa mål framför oss. Det kommer att bli en resa det också, precis som det här har varit. Lite annorlunda, men ändå lite lika.

Vi ska nämligen bygga nytt. Vi har köpt en tomt på Kartberget och ska bygga ett tvåplanshus där. Det ska bli så kul att nu äntligen få bita tag i projektet på riktigt. Vi är i startgroparna och håller fortfaradne på att forma vårt hem. Vi plöjer mängder med planlösningar och funderar på vad som är viktigt för oss. Om ett par-tre veckor ska vi få ett första utkast från arkitetkten och det väntar vi med spänning på.

Här är vi vid den lilla badviken (Klarälven) som ligger några hundra meter bort.

Isac, Lovis och pappa ligger på bryggan och spanar efter fiskar. Nästa sommar kommer bryggan att vara full av båtar. Ett par hundra meter härifrån bor vi och nog kommer vi att kunna se i alla fall en liten bit av älven från plan två.

Lekparken testas naturligtvis.

Länge trodde vi att vi skulle bli kvar på Råtorp, men ibland vill ödet annorlunda och som vanligt var det till sist slumpen som spelade en avgörande roll. Det känns inspirerande att flytta till ett område där alla kommer att vara nya och söka kontakt och det kommer dessutom att vara gott om barnfamiljer. 

Det är väl inte alltför svårt att räkna ut att det kommer att bli ett hyfsat glapp mellan våra boenden. Men som det ser ut nu så kommer vi ändå att bli kvar på Råtorp fram till dess att det är dags att flytta in i vårt nya hus. Mina helt fantastiska föräldrar lånar ut sitt hus till oss för att själva leva i en kappsäck under tiden. Men med hjälp av en bland annat fem månader lång säsong i deras nyfunna kärlek- husvagnen, en längre resa till Spanien, lån av barns lägenheter och diverse weekends hos släktingar så verkar det ändå som att det ska gå att sy ihop det, vilket vi är enormt tacksamma för. Toppen för barnen att kunna vara kvar på förskolan till och med nästa sommar.

Nej, nu är det dags att googla planlösningar igen. Följ oss här på bloggen för att hänga med på vår resa vettja!

Idag är det alltså fyra år sedan. Fyra år sedan vår Isac föddes. Det känns som igår, samtidigt som jag inte ens kan minnas livet innan. Och tänk att han dessutom har hunnit med att bli storebror både en och två gånger under sina fyra år.

Han börjar bli stor, vår lille kille. Och det blir roligare och roligare att konversera med honom för varje dag. Det är så fantastiskt att höra honom berätta så detaljerat om sina upplevelser och vi märker att han kommer ihåg så mycket och kan berätta om saker som har hänt för länge sedan. Isac som inte var jättetidig med talet har tagit igen det med råge och pratar väldigt rent. Han pratar mycket och gärna med de han känner och alltmer med okända, även om han fortfarande är rätt blyg. "Jag kan prata så mycket" var något han ofta sa till oss i somras. Glad och stolt.

Han är fortsatt intresserad av bokstäver och siffror. Alfabetet kan han utantill och han klarar av att skriva några bokstäver. Han kan läsa sitt namn och känner igen Lovis namn. Han kan alla färger, till och med på engelska. Han kan även räkna till tio på engelska och även några ord och uttryck (Dora och Diego är populärt här hemma). Han leker fortfarande mycket med sina djur och det är nu mycket rollekar såsom mamma, pappa, barn. Det märks att han tar in omgivningen allt mer och vi ser och hör hur han funderar över det han möter. Allt från filmer, böcker och saker som händer på förskolan brukar vi få prata om.

Han är en väldigt snäll storebror som delar med sig och tänker på sina syskon, mån om att ingen av dem ska glömmas. Han tycker om Molly och blir så glad när han märker att hon ger respons. Ibland tar han fram en docka, drar upp tröjan och låter dockan ammas. Han leker bra och gärna med Lovis och är duktig på att hjälpa henne.

Han äter det mesta. Ibland. I perioder äter han ungefär inget. Han är, precis som sin mamma, tokig i choklad. Han gillar att hjälpa till i köket, särskilt när det ska bakas.

Isac tillsammans med sin bästis tillika kusin.

Isac är stormförtjust i sin kusin E. Hon och mormor är väl de personer som Isac pratar allra mest om och längtar efter varje dag. Han berättar mycket vad han tycker om. Han kan även säga att "Mamma, det var en rolig idé!" "Nej, va tokigt". "Igår" är för Isac ett samlat uttryck för alla dagar som har passerat.

Isac är fortfarande lite av en ordningspolis och vet vilka regler som gäller och ser till att omgivningen följer dem. Han är känslig och det är inte ofta jag behöver höja rösten till honom. Om jag väl gör det får det liksom inte rätt effekt och han kryper in i någon form av skal och kläderna som jag har bett honom att ta på sig kommer definitivt inte på. Med honom får jag helt enkelt ta lite andra vägar.

Isac har fått sin pappas kropp och är väldigt atletisk. Han älskar att hoppa och gör det mest hela tiden. Han är duktig på att klättra och har bra koll på kroppen. Studsmattor är en stor favorit och han hoppar gärna med grannen E. Isacs favoritställen är badhuset, leklandet, Mariebergsskogen och mormor och morfars husvagn.

Underbara, söta lilla du. Som vi älskar dig lilla tokunge. Du gör oss lyckliga varje dag.