I lördags hade vi trevligt besök av Andreas moster och hennes man. Ett dopp i älven och god mat blev det. Dock tog det oss samma kväll inte mindre än två timmar att få Isac att somna. Som jag skrev rätt så nyligt, läggningarna går inte särskilt enkelt just för tillfället. Så nu är vi där. Igen. De här faserna vi går igenom. Och då menar jag vi som i vi föräldrar. När det som tidgare har fungerat helt plötsligt inte gör det längre och rutinerna som tidigare suttit som ett smäck är som bortblåsta. Och så står vi här som frågetecken och prövar 20 olika metoder på en kväll. Typ. Men nu är det dags att bestämma oss för vilken väg vi vill gå och när vi ändå är i farten så passar vi på att justera matrutinerna och lägga till ett mål lagad mat på eftermiddagen. 

Vi är måna om att inte lägga till några yttre faktorer för att få Isac att somna. Inte behöva gå med vagnen, inte behöva en flaska ersättning, inte behöva vaggas i famnen eller dylikt. Det är lockande att ta till något av ovanstående när det krånglar, men som tur är så är både jag och Andreas fruktansvärt envisa, på gott och ont. Isac är också rätt så envis. Det visade han i lördags. Men så fort vi har hittat ett sätt som vi tycker känns rätt för vår familj så är vi konskventa. Men att hitta det "sättet" är inte alltid det lättaste.

Vad jag har insett nu är i alla fall att det inte är någon idé att lägga honom ner gång efter gång så fort han ställer sig. Det skapar bara en enorm frustration hos oss alla tre. Som jag känner nu så är nyckeln att lägga honom i sängen innan han är för trött. Mätt och nöjd och avslappnad. Låta honom leka i sängen och komma till ro på egen hand. Är vi kvar i rummet vill han bli upplockad och fokuserar på det och det kan då bli mer gnäll än om vi inte är hos honom. Det är också ett viktigt mål för oss att han ska kunna somna själv. Det har fungerat jättebra tidigare och det tror jag är en av förklaringarna till att han sedan länge har sovit hela nätterna igenom. När han vaknar till på natten så kan han somna om själv utan att vi behöver komma in och hjälpa honom.

Att komma till ro och somna är inte lätt när det finns så många intryck att smälta. Men det är rätt skönt när man väl har somnat.

Dit vill vi hitta tillbaka och det kommer vi att göra. Men vi kommer också att få det här problemet igen. Och igen. Det händer så mycket i Isacs liv och allt kommer att ändras tusen gånger om. Vi kommer att stå som frågetecken många gånger framöver och försöka hitta vårt sätt. Men det är ju också en av alla de fantastiska resor som ett barn innebär. Och sedan belöningen när det faktiskt fungerar och alla är nöjda.

Innan jag fick barn funderade jag såklart emellanåt på hur jag ska veta hur jag ska göra. Jag insåg dock tidigt hur instinktivt allting är. Hur naturligt det kommer. Hur vi känner vårt barn bäst. Det är häftigt. Riktigt häftigt.

Och genom att skriva detta inlägg känner jag mig genast lite klokare och lite säkrare på att vi är på rätt väg. Att få sätta ord på tankar och funderingar hjälper mig att se saker lite klarare. Skönt.

Ha en trevlig måndag! Här hemma räknar vi dagarna tills Andreas går på semester följt av föräldraledighet. Sista veckan nu!  

Igår fyllde vår lille ögonsten nio månader. Stora killen. Han är det bästa i vårt liv. Han förgyller varje dag på sitt alldeles egna vis. Blöta pussar, underbara skratt, höga tjut och vilda framfärder.

Förra veckan konstaterade Andreas hur duktiga vi är på att direkt ta reda på saker som vi inser kan vara farligt för Isac istället för att vi "tar det sen". Minuten senare hör jag en svordom och skyndar mig in i hallen för att se vad som hade hänt. Andreas hade hört Isacs glädjetjut och sedan hade han varit tyst ett tag. Inte konstigt. Isac stod med en brödbit i högsta hugg och hade stoppat in en annan i munnen. Vart hade han hittat dessa? Jo i kompostpåsen som min käre sambo ställt vid dörren för att ta ut. Sen. Ironi?

Och appropå ironi. Samma dag var jag och handlade. När jag stod i kassan härjade Isac som vanligt i kundvagnen. Kvinnan bakom mig sa då: "Stabil". Jag har ingen som helst aning om hon menade det eller inte, men det roliga är att hon sekundrarna senare lyckas välta sin korg med följden att äggen går sönder. Jag kunde inte låta bli att mumla "stadig?" för mig själv och fick sedan göra mitt bästa för att inte skratta.

Och när vi ändå är inne på temat mataffärer. Isac tycker det är roligt att handla. För det mesta. Igår testade han rösten om och om igen. Högre och högre. Ljusare och ljusare. Skulle gissa att några lämnade affären med huvudvärk. Men de övriga charmar han med leenden och förtjusta läten. Några skrämmer han halvt om halvt livet ur också när han plötsligt ger ifrån sig ett högt tjut. Det är effektivt om jag har med mig någon mer och handlar och kommer bort från dem. Då hör jag på lång väg Isac och det är bara att följa tjuten.

Avslutar med en liten bildserie från förra veckan. Någon är visst på rymmen.  

Tålamod. Tålamod. Tålamod. Ja, det måste jag ha i massor när det äts lunch här hemma. Det tar en mindre evighet. I mitt tycke. Isac tycker det är roligt att äta lite själv med händerna. Men det allra bästa är vattenflaskan. Den kan han aldrig få nog av. Särskilt inte nu när han verkligen har fått grepp om hur han ska göra för att få i sig vatten. En sked ska han också ha i handen. Gärna den mamma matar med också, utöver den han redan har. Och om jag väl lyckas avlägsna vattenflaskan utan allt för vilda protester och får in en sked mat i munnen så stoppar han genast in sin sked efteråt och all mat ramlar ut. Om jag inte låter honom ha varken sked eller vattenflaska i handen? Ja, då är det vilda protester och maten ramlar ur munnen lika fort som den kommit in. Slutsats? Tålamod. Tålamod. Tålamod.

Idag hade jag kokat en halv deciliter makaroner och till det fck han tre små köttbullar och lite majs och ärtor. Men när jag ser hur mycket som ligger på golvet, i hans stol, i haklappen och kvar på tallriken undrar jag hur mycket han egentligen får i sig??? En köttbulle? Några få makaroner? Jaja, alla barn tar igen dåliga dagar sägs det. Och får han Sempers pastasnäckor med skinka så hinner jag knappt blinka förrän maten är borta. Hmmm. Mammas mat är tydligen inte lika god! :)

Wild and crazy!  Han lyckas till och med få mat i håret.  

Nej, nu ligger min lille buse och sover och det finns massor att göra. Förbereda middagen till exempel. Det är inte mycket sitta still på dagarna nu inte med en liten kille som upptäcker och undersöker allt!

Isac och jag hade en mysig dag i Brunskog igår. Det fanns många fina hantverk kan jag lova. Men vi har en tight budget nu så det fick mest bli se men inte röra för min del. Dock var det en värmande mössa till Isac som ropade på mig och efter sponsring av Isacs mormor och gammelmormor så kunde mössan bli hans. Tack! En present till en av Isacs kusiner och lite god sylt blev det ocskå.

Mys och bus med mormors kusin.

Kanske lite stor, men lillkillen växer varje dag och än är det långt till vintern.

Isac verkar  i alla fall nöjd med köpet!  

Efter att ha suttit i vagnen ville Isac röra på sig. Han kröp av gräset för att kika närmre på stenarna. Dock var de inte så sköna att krypa på så då får man hitta på ett annat sätt att ta sig framåt.

På kvällen blev det grillning med grannarna och Isac höll låda. Ju mer folk, desto fler personer att överrösta!?

Idag har vi i alla fall en lugn dag. En promenad i förmiddags och nu fotboll på TV:n. Snart kommer moster A och då ska det göras fläderblomssaft! Gott.

So long.

När sommaren kommer blir bloggen lidande. Att njuta av härliga sommarkvällar prioriteras helt enkelt lite högre. Men i och med att regnet nu faller ner utanför hinner jag med ett kort inlägg innan jag ska packa i ordning för en utflykt till Brunskog. Jag och Isac ska följa med min mamma, mammas kusin och hennes mamma och min mormor på hantverkarmässa. Hoppas att regnet inte är alltför envist...

Stel i kroppen är vad jag är i dag och inte lär det bli bättre. Igår kväll spelade jag innebandy i en timme efterföljt med fys. Grodhopp, skridskohopp, enbenshopp, borzow. Jo, tack, det var ett tag sen. Gött att få lite annan träning i alla fall. Har som bekant varit mest löpning senaste tiden. 

Onsdag eftermiddag spenderade familjen på Orrleken. Mys på hög nivå. Vi hittade en skuggig plats under ett träd och bara njöt av sommaren.

Usch, så tiden rinner iväg! Nu måste jag skynda mig!

Ha en trevlig helg mina vänner!

En underbar eftermiddag och kväll har följt den härliga dagen. Seger i kubb mot lillebror, ett svalkande dopp i älven, god mat hos mamma och pappa och snart ytterligare en omgång jordgubbar. Sämre kan man ha det!

Pyjamaskille vid middagsbordet bredvid min älskling. Poolen i bakgrunden, middagen uppdukad. Som sagt, sämre kan man ha det! 

Under hemresan igår sken solen så fint och ett badstopp lockade starkt. Så i Ursand, strax utanför Vänersborg parkerade vi bilen, tog en promenad genom skogen och kom fram till en jättefin badstrand. Erfarna badare som vi är kunde vi dock snabbt konstatera att här var det INTE varmt i vattnet och vi fick i efterhand höra att det här var Vänerns kallaste fläck. Jo, jag tackar. Men svalkande och uppfriskande var det.

Då det ändå var så varmt och härligt i luften trots att klockan passerat fem så fick Isac också känna på vattnet. Vi satte honom på strandkanten och lät honom krypa i själv och temperaturen verkade inte bekomma honom det minsta. Vatten är ju vatten, konstaterade han och plaskade med handen.

Isac tittar förväntansfullt ut över vattnet.

På väg ner i Vänern för första gången.  

Fast lite kallt om magen var det allt!

Sand var också en spännande nyhet.

Kallt, men härligt.

Vi längtar alla tre efter nästa dopp. Värme och sol verkar vara på ingång, så en tur till Bomstad någon eftermiddag skulle inte sitta helt fel!

Hej alla!

Hoppas ni har haft en trevlig midsommarhelg! Det har vi haft nere hos Andreas bror med familj i Falkenberg. Tyvärr bjöd inte självaste midsommarafton på något vidare sommarväder men vad gjorde det när vi istället hade trevligt sällskap. Isac har jagat sina kusiner, framför allt A som är dryga året gammal. Och en och annan puss har hon också fått. Hon har nog även inspirerat Isac vad gäller krypandet då det har utvecklats rejält under helgen. Ålandet på magen har har försvunnit under de här dagarna och nu är det krypa på alla fyra som gäller!

Kusin A har också gjort framsteg under helgen och tagit många steg helt på egen hand!  

Isac är fast besluten om att kusinen ska få en puss!  

Väskerna är uppackade, huset städade vi i torsdags, dagen innan vi åkte, mat åt vi hos mamma och pappa när vi kom hem. Vad som väntar nu? Sängen!!

Nattinatti