En intensiv dag är till ända. Storhandling på Ica Maxi stod på schemat och innan det passade jag och Isac på att handla en pyjamas och och en body med tillhörande byxa och mössa. Vi fyllde kundvagnen rejät inne på Maxi som ni ser!

Kylskåpet som tidigare ekade tomt är nu proppfullt. Men det lär gå åt lite extra under helgen då vi får besök av Andreas ena bror med familj.

Väl hemma var det bara att mata hungrig Isac, packa upp matkassar, hänga tvätt, starta ny tvätt och till sist försöka få i mig själv lite mat! När Andreas kom hem var det dags för en välbehövlig städning och morfar kom hit och underhöll Isac och när Isac hade somnat gick han ut och skottade vår uppfart. Tack morfar!  

Isac prövar sina joggingskor som han fick av morfar i julklapp.

Isacs nya outfit. "Daddy´s No 1"

Nu ska jag hoppa i säng och hoppas på några timmars riktigt god sömn. Klockan står på 05.20 Bortamatch mot Sandviken väntar och med som hejarklack följer Isac och morfar! Mina bandygrejer är packade, grejer till Isac är packade, mat är ordnad. Jag tror faktiskt jag är förberedd och redo för morgondagen. Ska bli kul att få kliva in i Göranssons Arena! Särskilt med tanke på vädret som väntar. Skönt för min medföljande hejarklack också att få sitta i en uppvärmd hall! Om allt går som det ska så blir det fyra bandypass för min del den här veckan. Två träningar och två matcher. Inte så pjåkigt.

Nattinatti mina vänner

Det ska börjas i tid! Här sitter Isac på snällaste Anil på annandag jul.

En mycket trevlig tradition startades också denna dag. Korvgrillning i min morbrors mysiga grillkåta intill sjön. 17 släktingar lyckades vi få in i kåtan!     

Klockan är på tok för mycket och jag har varit jättetrött flera gånger, men har nog kommit in i andra andningen. Har precis duschat i vår underbara relax och blickat ut över ett badrum som bara blir snyggare och snyggare för varje dag. Vi är sååå nöjda! I dag har jag varit på ikea och shoppat lite dekoration. Det har jag längtat efter i flera månader och det blev verligen pricken över i:et! Några detaljer till och det blir perfekt. Dock ser fönstrerna fullständigt förskräckliga ut nu när allt är nytt, men det får vi ta till våren. Ska få trappsteget till badkaret på plats och fixa det allra sista med stjärnhimmeln innan jag bjuder er på en bild! :)

Nej nu ska jag hoppa i säng. Isac sover sedan två och en halv timme tillbaka och jag har under den tiden röjt i kök och vardagsrum. Det är inte KLOKT hur mycket grejer som kan hopa sig på så kort tid!

Nu håller jag tummarna för en god natts sömn. Igår vaknade Isac efter en timme och skrek och sen var det ett antal matningar under resten av natten. Dock så sov han bra tidig morgon och vi vaknade först klockan 10!

Nattinatti

Idag är det en trött mamma som bloggar. Två nätter i rad har varit lite kämpiga med en hungrig Isac var och varannan timme. Men jag hoppas på bättring i natt. Han har precis totaldäckat, så som bara bebisar kan. Han somnade nere i relaxen på skötbädden efter badet medan mamma och pappa stod och diskuterade höjd på spegelskåpet som förhoppningsvis ska monteras under kvällen. Antog att han skulle vakna när jag lyfte upp honom till sängen och att jag där skulle få sjunga vaggvisor, berätta sagor och styrka honom över huvudet i minst en trekvart och ge honom mat minst en gång. Men icke. Jag la ner honom i sängen drog över täcket och inte en min rörde han. När vi badade honom i stora badkaret i torsdags så sov han sedan hela 8(!) timmar i sträck. Blir det likadant i natt så tror jag minsann vi får tappa upp stora badet varje kväll! ;)

Nybadad goding

Nu när han ändå sover och jag har händerna fria så ska jag passa på att fortsätta med lite julpyssel. Jag vet att man ska passa på att sova när bebisen sover, men det är skönt ibland att få lite egen, sammanhängande tid. 

För två månader sen låg jag i en säng på bb med vårt lilla mirakel bredvid mig i sängen. Vi fick aldrig en sån där liten vagn till Isac vilket jag reflekterade över först morgonen efter då alla andra kom till frukosten med sina små bebisar i vagnar, medan vi gick och bar på vår goding. 

Det var så mycket som var nytt det där första dynget. Vi kom på mitt i natten att vi kanske skulle byta blöja. Inte för att vi trodde att det hade hänt nåt, med tanke på att han inte hade ätit så mycket. Så vi fick en smärre chock när vi upptäckte att blöjan var proppfull med något svart tjäraliknande klegg. Jag funderade helt ärligt på om saker hade kommit ut ur hans mage som inte borde ha kommit ut. Men det var inget annat än beck, helt normalt tydligen. Likaså fick Andreas springa ut och få tag på någon sköterska för att fråga om vi borde väcka honom och ge honom mat. Han hade ju inte ätit på jättelänge. Men vi fick då reda på att nyfödda sover i princip ett helt dygn efter förlossningen och inte behöver äta mer än vad de gör precis när de har fötts.

Under graviditeten är man så fokuserad på just själva graviditeten och förlossningen. Man läser på massa om båda delarna och förbereder sig mentalt för att klara av det. Men sen tar det liksom stopp. Jag tror helt enkelt inte att man orkar ta in mer just då. Fokuset ligger på att klara av förlossningen. Så var det i alla fall för mig.

Jag fick inga tårar i ögonen när Isac precis hade letat sig ut. Jag hamnade i en egen slags värld. Jag var nöjd, lättad och glad över att jag hade klarat av det. Jag minns att jag tittade på sköterskorna som torkade av Isac och klappade honom lite lätt på ryggen och undrade liksom vad som skulle hända härnäst. Vad är det vi väntar på. Just det, skriket. Det tog några sekunder till och så kom det. Skönt. Andreas har berättat i efterhand att han flera gånger sa hur söt och fin han var, men att han inte fick någon respons av mig. Jag minns inte det. Jag var nog mer omtöcknad än vad jag förstod då. Mer tagen av vad jag hade klarat av än av Isac. För det var ju det som jag hade fokuserat på i nio månader. Att klara av förlossningen. Det tog mig ett par timmar innan allt hade sjunkit in och jag kunde njuta till fullo av Isac och inse vad vi hade åstadkommit. Jag och Andreas.

För mig är förlossningen fortfarande ett positivt minne. Jag tycker det är så häftigt hur kroppen fungerar. Det är en riktig adrenalinkick att föda barn. Och redan ett par minuter efter att allt var över tänkte jag att jag skulle kunna göra om det här dagen efter (något jag inte riktigt kände att jag hade lust med 24 timmar senare när allt var ömt, svullet och svidande). Men fortfarande, jag är inte det minsta rädd att göra om det. Klart det gjorde ont, fruktansvärt ont. Sådär ont så att man inte vet vart man ska ta vägen. Men vad är dessa ynka timmar av smärta, jämfört med så många underbara timmar vi hittills har fått och kommer att få med Isac? Det finns inget bättre. Absolut ingenting!

Grattis på tvåmånadersdagen Isac. Vi älskar dig.

...i skogen gick, rosor på kind och solsken i blick. Läpparna små utav bär äro blå. Bara jag slapp att så ensam här gå. 

Brummelibrumm, vem lufsar där? Buskarna knaka. En hund visst det är. Lurvig är pälsen, men Olle blir glad: "Å, en kamrat, det var bra, se goddag!"

Klappar så björnen med händer små. Räcker fram korgen: "Se där smaka på!" Nalle, han slukar mest allt vad där är: "Hör du, jag tror, att du tycker om bär!"

Mor fick nu se dem, gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi. "Å, varför skrämde du undan min vän? Mor lilla, bed honom komma igen!" 

Att sjunga igenom alla fyra verser tar drygt en minut, ungefär lika lång tid som det tar att långsamt vagga runt köksön två varv härhemma. Och ja, så har en hel del tid spenderats idag. Inte vår bästa dag direkt. Men det finns en plats som Isac alltid, märkligt nog, skiner upp på. I princip oavsett vilket humöret är innan. Det är på skötbordet! Kanske ska tillbringa hela dagen där i morgon om humöret blir det samma som dagens.

Har en hiskelig träningsvärk i mina lår sen gårdagens träning också. Gick ut jämt liite för hårt med djupa knäböj. Efter det var det inte mycket kvar av de stackars låren. Märker att jag ligger ett halvår efter mina lagkamrater. Bandyn har verkligen jordens längsta försäsongsträning, men den ger resultat!

Hade tänkt gå på mamma-gympan i morgon men är utan bil och det verkar som att temperaturen åter ska sjunka i natt och i morgon, så det är risk för att det är för kallt för att jag ska kunna gå dit med vagnen... Har jag dessutom samma träningsvärk i morgon som idag så är det nog inte ens lönt. Men den som lever får se!

Nej, nu ska jag krypa ner under täcket och hoppas på lite mer sammanhängande sömn än föregående nätter

Sitter och funderar på vart våra sex-timmar-i-sträck-nätter har tagit vägen. De senaste nätterna har Isac velat ha mat lite titt som tätt. Första gången i natt stod klockan på 01.10 när jag började amma och efter ett tag hade han ätit klart och somnade om. Klockan 02.50 var det dags igen och efter den måltiden ville han inte somna om, i alla fall inte i sin egen säng. Till slut la sig Andreas intill Isac och vi sov gott alla tre i knappt två och en halv timme och sen var det någon som var vaken och hungrig igen.

Jag tror han är lite lätt förkyld och att det kan vara det som spökar och i natt var det nog mer närhet än mat han eftersträvade. Jag minns att jag i natt sträckte mig efter nappen för att ge den till Isac, men efter ett tag när Isac fortfarande ligger och bökar inser jag att bara gjorde det i tanken/drömmen och får göra ett nytt försök för att få nappen från sänggaveln till Isacs mun. Trött eller?

Isac har idag varit på läkarbesök och allt var jättebra. Han är nu 60cm lång och väger 5,5kg. Träffade en fyraveckors-bebis igår och insåg hur mycket Isac har växt! Det går verkligen fort och det märks hur mycket han utvecklas vecka för vecka. Han kräver betydligt mycket mer stimulans nu. Det ska sjungas och gullas mest hela tiden tycker han. :) Det bästa är ändå mornarna. Efter frukost och blöjbyte är det verkligen en liten solstråle som lyser upp här hemma.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt detta idag, men det är så fint ute!!

Rimfrost på träden och den där rosablå himlen när solen går upp och ned som man bara kan se kalla, klara vinterdagar. Får sån lust att gå ut och fota. Dock fick jag igår lära mig på träffen med föräldragruppen att man helst inte ska vara ute med en liten knodd när det är under -10 grader... Men visst är det vackert? Tänk om hela vintern kunde vara full av sådana här dagar. Lite mildare kanske, men snö, sol vindstilla och några minusgrader. Det vore livet det!

Satt och bläddrade bland bilderna i min Iphone och upptäckte den här bilden.

Är det en liten rockkille vi har fått måntro?