...i skogen gick, rosor på kind och solsken i blick. Läpparna små utav bär äro blå. Bara jag slapp att så ensam här gå. 

Brummelibrumm, vem lufsar där? Buskarna knaka. En hund visst det är. Lurvig är pälsen, men Olle blir glad: "Å, en kamrat, det var bra, se goddag!"

Klappar så björnen med händer små. Räcker fram korgen: "Se där smaka på!" Nalle, han slukar mest allt vad där är: "Hör du, jag tror, att du tycker om bär!"

Mor fick nu se dem, gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi. "Å, varför skrämde du undan min vän? Mor lilla, bed honom komma igen!" 

Att sjunga igenom alla fyra verser tar drygt en minut, ungefär lika lång tid som det tar att långsamt vagga runt köksön två varv härhemma. Och ja, så har en hel del tid spenderats idag. Inte vår bästa dag direkt. Men det finns en plats som Isac alltid, märkligt nog, skiner upp på. I princip oavsett vilket humöret är innan. Det är på skötbordet! Kanske ska tillbringa hela dagen där i morgon om humöret blir det samma som dagens.

Har en hiskelig träningsvärk i mina lår sen gårdagens träning också. Gick ut jämt liite för hårt med djupa knäböj. Efter det var det inte mycket kvar av de stackars låren. Märker att jag ligger ett halvår efter mina lagkamrater. Bandyn har verkligen jordens längsta försäsongsträning, men den ger resultat!

Hade tänkt gå på mamma-gympan i morgon men är utan bil och det verkar som att temperaturen åter ska sjunka i natt och i morgon, så det är risk för att det är för kallt för att jag ska kunna gå dit med vagnen... Har jag dessutom samma träningsvärk i morgon som idag så är det nog inte ens lönt. Men den som lever får se!

Nej, nu ska jag krypa ner under täcket och hoppas på lite mer sammanhängande sömn än föregående nätter

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...