Just som jag äntligen fick tid att sätta mig här försvann det jag hade tänkt skriva från mitt huvud. Det kan med andra ord inte ha varit särskilt viktigt!?

Dagarna rullar på snabbt. Känns som jag har skrivit det förut? Och inte bara en gång... Men det är så det är. Kan inte tro att vi är halvvägs in i maj. Slutet närmar sig för den här terminen och jag längtar såå tills jag är klar. Läget är, tror det eller ej, under kontroll. Men det har varit en berg-och-dal-bana de sista veckorna och jag lär säkert hinna med några ytterligare svängar ner i dalen innan slutdatumet är här. Slutet av terminen skrev jag. Men det är faktiskt slutet av min utbildning. Snart kan jag titulera mig ingenjör! Längtar. Bara härda ut några veckor till.

Trevlig långhelg till er som har ledigt! Själv ska jag sitta och klappra på tangenterna medan Isac roar sig med mormor, morfarmor, moster och kusin på Väsemarten i morgon. That´s life. Men bara för några veckor till. Några veckor till.

Törs knappt skriva det, men jag är pigg och hungrig! Snälla, låt det förbli så!

Sitter hemma och pluggar, men får lite lätt panik av det fina vädret utanför. Det riktigt skriiiiiker på mig. Vetskapen om det ruggiga väder som är på ingång känns mindre spännande och jag vill passa på att vara ute. Men med tanke på hur lite plugg det blivit sista tiden så borde jag verkligen sitta där jag sitter. Och göra rätt saker förstås. Inte blogga. Inte läsa andras bloggar. Inte spela spindelharpan.

Men jag vill helt enkelt ut. Jag vill ut. Jag vill ut. Jag vill uuuuuuuuuut! Är less på att vara hemma. Är less på att sitta här i soffan. Release me. Inbillar mig på något vis att jag är den enda i hela Karlstad som sitter inne en sån här dag!? Jag ser människor i shorts och linne. Jag hör fiskmåsarna sjunga. Ja, sitter man instängd så låter till och med fiskmåsarna ljuvligt. Så är det faktiskt käre lillebror.

Min motivation har en tendens att minska kraftigt vid soligt väder. Det kanske inte har undgått någon efter detta inlägg?

Nåja, gjorde en positiv upptäckt i morse när jag kikade till mina små majsfrön. Jajjemen, i sommar ska det odlas majs. Jag stoppade ner tolv små majskorn i lördags och nu minsann händer det grejer.

Ser ni!? Det kommer faktiskt upp något litet grönt där! I morse såg jag tre. Nu kan jag skymta nio av tolv. Heja mina små majsar!

Återhämtad och hungrigare än någonsin! Isac är också pigg och åter på förskolan. Skönt. För både jag och Andreas har tokmycket att göra i skolan/på jobbet just nu så att vara hemma är inte riktigt vad vi önskar. Och det har varit en del av den varan den senaste tiden. Och nej, vi hade väl inte räknat med något annat. Men vi önskar oss en riktigt frisk maj nu så att vi kan klara av den här månaden utan att behöva använda nattens timmar till att få saker gjorda.

Ja, där märker jag en stor skillnad efter att ha fått barn. Den där extra tiden man hade när man kom hem på eftermiddagen. Den är helt väck. Det ska lagas mat och tas hand om Isac och badas och läggas och röjas. Vips är klockan nio, minst. Just nu, när det är mycket i skolan, lite småprojekt vid sidan om som t.ex jobbansökningar med mera så saknar jag den extra tiden lite grann. Och mitt stora odlingsmål för sommaren ligger och gnager i bakhuvudet. Hög tid att komma igång nu. Och träning? Vart har den tagit vägen? Tid. Någon, ge mig tid!

I morgon ska vår älskling på 1,5-årskontroll. Det tycker vi båda är spännande så Isac får båda sina föräldrar med sig. Appropå tidsnöd liksom. Men Isac är ju faktiskt viktigast. Vårt finaste hjärta!

Skönt. Riktigt skönt. En hel helg utan att ha särskilt mycket inbokat.

Igår var jag till Tanumshede där jag och R har vårt exjobb. Knappt tre timmar bil enkel väg och sedan vandra runt i lokalerna och titta, förstå, ta kort, fundera, undersöka. Tre timmar bil hem och sedan kasta sig i väg till träning. Ja, det var min torsdag det. Väl hemma från exjobb och träning väntade dock besök av Andreas bror med familj. En mycket trevlig avslutning på en intensiv dag!

I kväll väntar match borta mot Kristinehamn. Ladda, ladda, ladda!

Något annat vi väntar på är Isacs kusiner! Kom ut nuuuuu! Mina två systrar har BF om endast ett par dagar. En aning spännande! Hejar på er.

...var rapporten inlämnad!

Inlämning för opponering. Check. Opponera på en annan rapport. Check. Redovisning. Check. Inlämning av slutgiltig rapport drygt två dygn för tidigt. Check!!!

En suck av lättnad och en glimt av livet som snart ska börja levas igen. I morgon kväll ska jag slappa järnet i soffan med det senaste numret av Vi föräldrar, sällskap av TV:n och något gott tilltugg när Isac sover och Andreas är på möte. En brasa i kaminen och ett nystädat hus vill jag ha också.

Och då jag antar att huset inte lär städa sig själv den här gången heller så väntar imorgon ett riktigt städryck. Andreas har lyckats hålla oss över vattenytan den senaste veckan genom matlagning och plock efter Isac som hivar ut grejer snabbare än vad vi hinner ställa tillbaka det. Men det är ett enomt berg med tvätt som väntar, badrummen ska vi inte tala om och dammsugaren kommer få sig en rejäl måltid.

Men med min slapparkväll som målbild ska jag virvla runt som en duracellkanin här i morgon. Det är nästan så att jag längtar! Hör på den ni!

Puss och godnatt

Ibland måste till och med jag ge upp. Inse mina egna begränsnignar. Upptäcker man en stor miss i sin modell med endast två dagar till inlämning så får man helt enkelt blunda. Även om det tar emot. Mest irriterad är jag över att jag la ner sex timmar på att försöka rädda situationen. Mission Impossible. Skulle behöva ett flertal dagar på mig för att fixa till det och matematiken är ändå min vän så jag inser det hopplösa i den situationen. Bara att svälja och gå vidare. Fortsätta där jag var för sex timmar sen, när jag var lyckligt ovetande om misstaget.

Och med tanke på att det bär av till Södertälje i morgon så ska jag nu hoppa i säng. Ska krypa tätt intill mina pojkar och glömma allt vad växthus heter. Vad är ett påhittat, icke fungerande växthus jämfört med de två underbaraste varelserna av denna värld? Perspektiv kallas det. Perspektiv. 

Jaa. Suck. Det är vad jag håller på med. Har inte insett det förrän nu då tiden börjar bli knapp. Har inlämning måndag morgon och med tanke på att en bortamatch mot Telge väntar på lördag så är det lätt uträknat att dagarna två är vad som är kvar att plugga på. Dock är jag i min mest produktiva tid precis nu. Kvällstid. Gärna in mot midnatt. När jag blir trött släpper hämningarna och orden kan flöda fritt. Typ.

Fast just nu simulerar jag om och om igen. Finjusterar. Funderar. Klurar. Vad är det som har störst betydelse i min modell? Vad händer om jag ändrar på detta? Varför blir det så? Några lösa trådar som måste följas upp helt enkelt.

Gjorde för övrigt misstaget att åka till skolan och bli stressad över vad alla andra har gjort. Som vanligt har alla gjort olika och det är egentligen hopplöst att jämföra. Fast fick väl med mig vissa nyttiga bitar också.

Nåja, idag har jag i alla fall fått den där lilla paniken jag behöver för att prestera. Nu är det bara att tuta och köra. Gasen i bott! 

Den här veckan har jag och Andreas höga förväntningar på någon. Just det, Lina. Då "årets" julklapp var en matkasse så borde hon se till att leverera extra smarriga kassar de närmsta veckorna för att övertyga nya kunder. Och den här veckan ser onekligen lovande ut. Alltid lika härligt att packa upp de hemlevererade kassarna, särskilt grönsakskassen.

Idag tillagade vi Ugnsrostade rot- och grönsaker med fetaost och kronärtskockssallad. Så gott! Jag längtar till lunchlådan i morgon. Inte kunde jag tro för ett år sedan att jag skulle längta efter bönor, kålrot och kronärtskocka!?

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan direkt vidare i sängen och ladda för en ny dag. Firar mitt godkända resultat på tentan som hälften kuggade på med en chokladmuffins. Det var med stor sannolikhet min sista salstenta! Gött eller gött!?

Nattinatti mina vänner