Pappas lilla flicka har passerat två och ett halvt år och hon börjar bli en riktig liten stjärna. Hennes intensitet när hon berättar saker är så härlig. Hela hon lyser upp och hon fångar oss med blicken och berättar och spricker sedan upp i ett enda stort leende. Hon är tuff, men samtidigt blyg. Hon uttrycker känslor för oss, men håller tillbaka när hon inte känner sig lika hemma. Hon är, som många säger, redig. Hon fixar mycket själv och det är lätt att glömma bort att hon trots allt inte är så stor. Hon ligger långt fram i talet med långa meningar och stort ordförråd. Hon tar plats här hemma och står upp mot Isac, men på förskolan går hon hellre undan när det blir för mycket.

Som storasyster är hon kärleksfull, om än lite burdus. Hon hjälper gärna till när vi ska byta blöja och hejar på när Molly gör framsteg. Som lillasyster är hon en retsticka. Men också otroligt go. Hon ställer upp på Isacs påhitt och leker diverse rollekar med honom. Hon ser upp till honom och vill göra allt han gör. Hon kramar honom och frågar alltid efter honom när han inte är hemma. Hon trivs i lekparken och kan gunga ungefär hur länge som helst. Rutchkana är också toppen och hon tar sig numera uppför repstegarna. Inomhus kan hon sitta länge och leka på egen hand. Bädda ner gosedjur, leka med ett flygplan med tillhörande resväskor och passagerare och annat som man kan sitta och pyssla med.

Det är mycket bus i den här tjejen och en hel del "Jag bara skoja" när hon gjort eller sagt tokiga saker. Men för det mesta vet hon vad som är fel men kan ändå inte låta bli att fråga om hon får göra det ändå. Om det är lördag och vi berättar det spärrar hon upp ögonen och munnen blir alldeles rund och hon frågar med förväntan i rösten "Får man äta lördagsgodis då?". Inte för att hon är så mycket för godis egentligen, det är mer grejen som är spännande. Hon är också snabb på att anmärka när vi säger fel. Om vi säger Lovis till Molly till exempel så får vi snart höra: "Mamma, du sa feeel!"

Om det är någonting som är viktigt för Lovis så är det familjen. Hon blir så lycklig när alla är med. "Hela kallemiljen!" säger hon glatt. Men favoriten är pappa. Hon är verkligen pappas flicka och det är så fint att se. Hon är en solstråle som charmar alla när hon lägger huvudet på sned och lite blygt berättar något för att sedan spricka upp i ett stort leende. Hon har dock en riktig surläpp också, eller snarare en surhaka. Hela underläppen sticks fram och hakan rynklas när hon känner sig ledsen eller förolämpad. Det finns en del integritet i den tjejen, precis som hos storebror  och det märks när hon blir trampad på tårna.

Hon äter bra på förskolan. Här hemma är det lite blandat. Ibland vägrar hon smaka, ibland äter hon några skedar och ibland massor. Leverpastejssmörgåsar och frukt går alltid hem. Köttfärssås och spagetti är en favorit liksom korv och pannkaka. Yoghurt, flingor och russin skulle hon kunna leva på. Hon sover bra om nätterna, vaknar för det mesta någon gång på natten och kommer upp till oss eller så går Andreas ner till henne. Hon sover middag ganska ofta, men inte alla dagar.

Hon är än så länge ganska lugn och inte särskilt trotsig. Det är än så länge glimten i ögat när hon busar. Vi får väl se vad jag skriver om ett halvår när hon är tre.

Älskade lilla charmtroll. Så mycket bus och så mycket kärlek i dig. Du är en fantastisk liten person. <3