Frukost på sängen innan klockan hade slagit sex. Det är kärlek det. Tack älskling. Dock fick jag en oväntad present(?) på väg till jobbet. Punktering. Fick således en halvtimmes promenad tidig morgon.

Tårta och presenter avrundade dagen. Andreas hade klurat länge och väl och en ny ridhjälm väntade innanför paketet. Mycket välbehövligt. Min gamla är läskigt sunkig och fruktansvärt gammal. Och jag har liksom inte kommit mig för att unna mig en ny. Så tack älskling!

Imorgon väntar luciafirande på förskolan. Det ska bli mysigt. Även om Isac har gått och nynnat på några låtar här hemma så skulle jag tro att han hellre sätter sig hos oss än står framme bland de andra och sjunger. Idag när de hade övat hade han varken sjungit eller gjort rörelser, men när han satt ensam kvar vid matbordet, då minsann. Då kunde han alltihopa!

Det är många som tycker att Isac är lik mig, men i det här fallet är det nog lite gener från Andreas som har fallit igenom. Jag har alltid tyckt om att uppträda i alla dess former. Isac däremot, får vi ibland pusha lite och inte bara i dessa situationer. Men vi märker snabbt var gränsen går och då får vi stanna. Tänja gränserna lite, lite i taget. Så om han i alla fall står med de andra i morgon, om än på ett litet hörn med mig eller Andreas alldeles i närheten så är jag nöjd. Små steg.

Nattinatti från födelsedagsbarnet