En tuff dag är till ända. Vi struntade i att det var måndag och avslutade dagen med popcorn och choklad framför Spöket Laban. Vi behövde det.

Ikväll vill jag skicka en stor eloge till ensamstående föräldrar. Gah! Hur gör ni!? Jag har varit själv i tre dagar och jag är redan slut. En trotsig tvåochetthalvtåring och en klängig sexmånadersbebis. Jag är helt slut. Och jag är definitivt inte nöjd med mig själv som mamma idag.

Nej Isac. Försiktigt Isac. Inte så. Mat först, frukt sen. Mamma vill att du smakar en majs i alla fall. Ärtor då? Pasta? AJ Lovis, inte dra mamma i håret. Okej, men om du inte ens smakar får du inte leka med sopbilen... Nu börjar mamma bli arg Isac. Men Lovis, mamma kan väl få kissa i alla fall utan att du skriker!

Ja, jag är rätt trött på att höra min röst. Den har varit allt för gnällig och tråkig idag. Och har jag inte pratat, eller snarare tillrättavisat(...) mina barn idag har rösten malt inne i mitt huvud. En mental förberedelse inför en händelse imorgon som jag kanske återkommer till vid tillfälle.

Dagen har egentligen varit tuff redan från början då Isac gråtandes klamrade sig fast runt halsen vid lämningen. Aj i mammahjärtar. Ajajaj. Även om Isac snart var i gång och lekte så var det på något sätt det som satte tonen på dagen och liksom fick min energi att sjunka. Och utan energi blir jag ingen rolig mamma.

Ja, jag vet. Ingen är perfekt. Men jag tycker inte om när jag tappar tålamodet och agerar utanför mina värderingar. Jag kan bättre och mina barn förtjänar det bästa!

Nåja, nu ska jag sova och ladda för morgondagen. Prata lite med mig själv och förbereda mig. Äh, ni kan säkert gissa vad det handlar om trots mina kryptiska meningar. Snälla ni, håll tummarna!!

Nattinatti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...