Jamen, då ligger vi här igen. Jag agerar napp. Lovis ligger bredvid och snuttar lite då och då.

Hmmm. Jag börjar inse att lilla damen snart blir ett halvår och att det här inte är hållbart i längden. Jag inser också hur olika barn är och att det mer är deras egenskaper som styr vilka metoder som används än föräldrarna. När Isac var som Lovis sov han hela natten i egen säng. Vi tog två jobbiga nätter då han fick somna om utan bröst/flaska och i sin spjälsäng istället för sin minisäng som stod intill vår säng. Vad jag vill minnas var det inte särskilt starka protester från hans sida och avvänjningen gick väldigt smidigt.

Att göra samma sak med Lovis nu? Nej, det skulle aldrig falla mig in. Hon skulle inte sluta skrika. Hon skulle inte komma till ro. Jag måste hitta en annan väg. Lovis väg.

Det är nästan med lite spänning som jag ger mig in i jakten på att hitta Lovis väg. Jag tyckte att det var jobbigt när Isac var liten och jag inte visste hur jag skulle göra vid sådana här tillfällen. Men numera vet jag att allt kommer att falla på plats. Såsmåningom.

Jag kommer att googla, fastna i trådar på Familjeliv, prata med vänner och bekanta. Jag kommer få höra och läsa massa olika idéer. Jag och Andreas kommer att diskutera tillvägagångssätt. Jag kommer att testa lite olika saker och inte veta varken ut eller in. Men helt plötsligt, bara sådär, kommer jag att känna vad som är rätt för oss. Jag kommer att hitta Lovis väg.

Ja, för jag måste helt enkelt hitta ett sätt där Lovis lär sig att komma till ro på egen hand. Nu är det bara bröst och rullande vagn som fungerar. På dagarna innebär det att hon somnar vid amning i famnen. Om jag överhuvud taget ens tänker tanken på att lägga mig ifrån henne vaknar hon på en grisblink. Går jag ut med henne i vagnen vaknar hon ganska snart efter att vagnen har slutat rulla. När hon är vaken kan jag lägga henne ifrån mig henne fem minuter på sin höjd innan hon blir missnöjd. Gissa hur mycket jag får gjort här hemma om dagarna?

Nåja, det kommer inte att vara såhär för alltid. Men om ni har tips på hur jag ska få min snuttiga, närhetsberoende dotter att kunna komma till ro utan mina bröst så är de varmt välkomna!

Nattinatti från mig och snuttan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...