Så sitter den där så oskyldigt på väggen. Lappen som redan vid första anblicken orsakar kväljningar. Lappen som får mig att vilja ta Isac under armen och springa därifrån. Ändå står jag kvar, överväger alternativen. Inser att det planerade besöket till IKEA säkert inte heller är helt riskfritt för en lekfull tvååring som tar på det mesta. Om inte annat skulle det bli märkligt för Isac att liksom vända i dörren på dagis. Och egentligen är jag inte så nojjig för magsjuka. Jag hatar den, ja, men den går ju ändå över. Och det är ju inte ens säkert att Isac blir smittad. Men ändå, med bilden av den otäcka lappen på näthinnan mår jag fortfarande illa. Snälla, skona oss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...