Idag är jag inte stolt över mig själv. Inte ett dugg! Efter ett besök på Barnens hus lyckades jag låsa in Isac OCH bilnyckeln i bilen medan jag själv blev kvar utanför. Ringde i panik och med gråten i halsen till Andreas som fick slänga sig in i jobb-bilen och åka hem och hämta den andra nyckeln till bilen. Lyckligtvis sov Isac under de tjugo minutrarna som han var inlåst, annars vet jag inte vad jag hade gjort. Får tårar i ögonen bara jag skriver om det. Bläh!

Och hur lyckades jag med detta? Hade bilnyckeln i handen efter att ha låst upp bilen och lyfte in Isac. Där nånstans måste jag ha kommit åt låsknappen. Jag la ner nyckeln bredvid Isac medan jag knäppte fast honom och stängde sedan dörren. Pang. Låst. Den här gången hjälpte inte ens Mors lilla Olle för att lugna mig... Om jag har lärt mig en läxa? Ja... Tur att Isac slapp lida av den i alla fall...