Ja, det kan man säga att jag var efter loppet. Första bästa gräsplätt efter målgång uppsöktes genast då ligga ner kändes som det enda alternativet. Jag tvingade mig upp efter några minuter för att gå till klassens uppsamlingsplats och knuffade mig genom folkmassan för att ta mig fram snabbast möjligast innan benen gav vika. Yr? Ja. Illamående? Ja. Jag påstod i fredagens inlägg att jag ofta har mycket kvar att ge, men igår hade jag defintivt inte det. Jag har aldrig mått så dåligt efter någon träning, tävling eller match. Så det måste betyda att jag gav mitt yttersta. Plus på tok för lite vätska i kroppen, uppenbarligen.

Och med det sagt låter det som att jag satte en riktig kanontid, men inte ens det. 52:44 tog jag mig runt på. Första halvan kändes verkligen jättebra! Möjligt att jag därför gick ut lite för hårt. Efter fem kilometer var det ren vilja som tvingade mig att hålla fötterna igång. Hua. Men med tanke på hur fruktansvärt sliten jag var efter loppet så är jag nöjd. Det gick helt enkelt inte att ge mer.

Och att vi elever sedan vann över lärarna gjorde inte saken sämre även om det knappast var mitt resultat som gav oss vinsten. Skulle snarare tro att det var duktiga D som sprang under 35 minuter och slutade på 14:e plats i loppet som föranledde till segern! Efter mysig picknick i solen vid Sundstatjärn bar det sedan av till mig för grillning och mys. Och så lite tårta. Hade bakat min moussetårta igen och den blev uppskattad.

Kladdkakeliknande botten, mörk chokladmousse, hallonmousse, passionsfruktsmousse och passionsfruktsgele.  

 

Pappa

22 juni 2011 08:07

Bra kämpat Malin men jag tror inte du nådde ditt mål ! Titta på VF:s bildspel, bild 4 så är du avslöjad.

 

Malin

22 juni 2011 17:03

Fast om man tittar riktigt noga på bilden så var det ju precis vad jag gjorde. Såsom jag ser det så är jag helt klart under 50! Om man tittar på ballongen i alla fall...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...