…sätter jag mig framför datorn och skriver detta inlägg. Inte för att jag är stolt. Utan för att jag är glad. Så glad att det nästan gör ont i magen.

Att en av förskolepersonalen är lite extra förtjust i Isac har vi inte kunnat undgå. När jag lämnade Isac idag tog hon genast honom i famnen och kramade honom medan han vinkade hejdå till mig- ”Gå nu mamma”. Hon berättade att Isac är avdelningens vitamininjektion. Att han alltid är go och glad. Att han springer runt till båda avdelningarnas personal när de är ute och leker och han vill något. Och på uppföljningssamtalet förra veckan sa en annan av personalen att han är så trygg i sig själv. Att han aldrig är ledsen.

Och nej, det är inte för att skryta jag skriver detta. Inte på något sätt. Det är liksom inte det det handlar om. Det är helt enkelt så att jag är så himla glad. Jag är glad för att han trivs så bra på sin förskola och att han har så bra personal. Jag är glad för att jag inte behöver bekymra mig det minsta när jag lämnar honom på dagarna om han har det bra eller inte. Jag är så glad för att han är trygg. Jag märker det på honom och jag förstår det när personalen pratar om honom.

Han är den viktigaste personen i mitt liv. Att han är glad och nöjd betyder allt.

Puss på dig goding. Om du visste hur älskad du är.

 

Ulrika

19 maj 2012 23:59

Det är klart att du ska vara stolt!! Jag tycker att det är så synd att man inte ska få skriva nåt bra om sina barn, utan det ska anses som skryt??!! Ska vi inte få vara stolta (och förstås jätteglada) över våra barn, över allt underbart dom tar sig för med?? Våra barn är ju det bästa som hänt oss och vi älskar dom högre än allt annat i världen... Så fram för att skriva MASSOR av positivt om våra barn och dom som tar det som skryt kan väl helt enkelt låta bli att läsa!! Och det är klart att du ska vara SUPERSTOLT över din solstråle, för han ÄR verkligen en sann sådan och det har jag ju talat om för dig förut!! Kram till er ;)

http://livetpalovberga.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...