Det här med att vila går sådär. Jag blir lite lätt rastlös, minst sagt. Men att gå runt och plocka och städa på golvnivå är inte särskilt aktuellet. Det är sååå långt ner till golvet och det är helt klart någonting i vägen när jag böjer mig ner. Att baka däremot, den arbetshöjden är betydligt bättre! :) Därför har det blivit en hel del bakande. Typ fyra dagar i rad. Idag gjorde jag Salted Caramel and Nutella Chocolate Chip Cookies. Japp, så hette dem tydligen. För att kunna baka dem var jag först "tvungen" att göra en kolasås. Första gången, men definitivt inte sista. Det blev en hel del över vilket jag tänker avnjuta med lite glass någon dag snart! 

Salt kolasås. Nu fegade jag förvisso lite med saltet så den blev inte särskilt salt. Men den var riktigt god ändå!

Hade det inte varit för att kakan hade tillbringat några timmar i kylskåpet så hade nutellan hängt ut sådär vackert som den såklart ska göra. Kolasåsen hamnade dock lite i skym undan. Någon hade kanske liiite mer nutella i kakan än vad det stod i receptet. Hehe.

Världens underbaste busunge som härjar för fullt i storebrors keps på kvällskvisten.

Lilla toka, tänk att du snart ska bli storasyster!!

Och här har vi mina fina pojkar. Vad skulle jag göra utan er!?

Idag har jag och barnen hunnit med ett besök hos M med barn. Isac lekte och hade så roligt med L. Lovis klängde mest på mig, med betoning på klängde. Väldigt smidigt med bebisen i magen en sån här gång. Jag tänker inte ens försöka fundera ut hur jag hade löst situationen om jag dessutom hade haft en liten bebis att bära på. Men idag var det mer kläng än vanligt. Anledning? Fina lilla vovven Novia. Det är lite jobbigt för denna djurtokiga mamma att båda barnen är rädda för framför allt hundar och hästar. Men vi gör ingen större grej av det utan försöker agera så normalt som möjligt kring djuren och få barnen att känna sig trygga. Det ger väl med sig.

Nu ska jag avnjuta en kaka! Tack och hej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...