Saknar mina pojkar. Ett ständigt litet sug i magen liksom. Ovant att vara åtskiljda. Men de verkar ha det toppen. Och på varenda bild jag får så ser jag hur det lyser i Isacs ögon. En så genuin lycka som inte går att ta miste på och jag är så glad för hans skull.

Tjejerna här hemma har det rätt bra också. Molly är nöjdare igen och har idag varit på ett strålande humör. Kört rally i huset med gåvagn och dockvagnen. Vandrat runt med händerna uppsträckta i luften för att hålla balansen genom hela huset. Klättrat upp i soffan och nöjt lutat sig tillbaka mot kuddarna. Babblat, skrattat och gosat. Lovis har lekt med kusin E. Kul att de får lite tid tillsammans på tu man hand. Isac och E är ju så tighta att Lovis inte riktigt får plats liksom.

Både Lovis och Molly har somnat före åtta de senaste kvällarna. Massor av tid för mig med andra ord och det har jag försökt utnyttja. Igår bjöd jag hem en barndomsvän och vi pratade konstant i fyra timmar. Trots att vi träffas alltför sällan så känns det som igår när vi väl sitter tillsammans. Vi avhandlade väl det mesta och det är en riktig energikick att få sitta ner och bara pratat, prata, prata om allt och ingenting. Ikväll var det min egen mamma som stod för sällskapet och vi höll väl igång lika länge. Tänk vad mycket det finns att prata om.

Nu ska jag sova. När barnen somnar tidigt så vaknar de också tidigt. Jag här en tendens att glömma bort det dumt nog. Hoppas ni har en trevlig helg och inte flyter bort alldeles i regnrusket. Nattinatti