Idag har vi tagit första doppet i vårt badkar i relaxen. Vi njöt alla tre och Isac låg och beundrade stjärnhimmeln. Det är så härligt att det börjar bli klart så att ni inte kan förstå! Så underbart!

Trappsteget ska givetvis vara mot badkarskanten, men vi ska till med en liten komplettering vid kranarna innan det skjuts in och mjukfog läggs.  

För två månader sen låg jag i en säng på bb med vårt lilla mirakel bredvid mig i sängen. Vi fick aldrig en sån där liten vagn till Isac vilket jag reflekterade över först morgonen efter då alla andra kom till frukosten med sina små bebisar i vagnar, medan vi gick och bar på vår goding. 

Det var så mycket som var nytt det där första dynget. Vi kom på mitt i natten att vi kanske skulle byta blöja. Inte för att vi trodde att det hade hänt nåt, med tanke på att han inte hade ätit så mycket. Så vi fick en smärre chock när vi upptäckte att blöjan var proppfull med något svart tjäraliknande klegg. Jag funderade helt ärligt på om saker hade kommit ut ur hans mage som inte borde ha kommit ut. Men det var inget annat än beck, helt normalt tydligen. Likaså fick Andreas springa ut och få tag på någon sköterska för att fråga om vi borde väcka honom och ge honom mat. Han hade ju inte ätit på jättelänge. Men vi fick då reda på att nyfödda sover i princip ett helt dygn efter förlossningen och inte behöver äta mer än vad de gör precis när de har fötts.

Under graviditeten är man så fokuserad på just själva graviditeten och förlossningen. Man läser på massa om båda delarna och förbereder sig mentalt för att klara av det. Men sen tar det liksom stopp. Jag tror helt enkelt inte att man orkar ta in mer just då. Fokuset ligger på att klara av förlossningen. Så var det i alla fall för mig.

Jag fick inga tårar i ögonen när Isac precis hade letat sig ut. Jag hamnade i en egen slags värld. Jag var nöjd, lättad och glad över att jag hade klarat av det. Jag minns att jag tittade på sköterskorna som torkade av Isac och klappade honom lite lätt på ryggen och undrade liksom vad som skulle hända härnäst. Vad är det vi väntar på. Just det, skriket. Det tog några sekunder till och så kom det. Skönt. Andreas har berättat i efterhand att han flera gånger sa hur söt och fin han var, men att han inte fick någon respons av mig. Jag minns inte det. Jag var nog mer omtöcknad än vad jag förstod då. Mer tagen av vad jag hade klarat av än av Isac. För det var ju det som jag hade fokuserat på i nio månader. Att klara av förlossningen. Det tog mig ett par timmar innan allt hade sjunkit in och jag kunde njuta till fullo av Isac och inse vad vi hade åstadkommit. Jag och Andreas.

För mig är förlossningen fortfarande ett positivt minne. Jag tycker det är så häftigt hur kroppen fungerar. Det är en riktig adrenalinkick att föda barn. Och redan ett par minuter efter att allt var över tänkte jag att jag skulle kunna göra om det här dagen efter (något jag inte riktigt kände att jag hade lust med 24 timmar senare när allt var ömt, svullet och svidande). Men fortfarande, jag är inte det minsta rädd att göra om det. Klart det gjorde ont, fruktansvärt ont. Sådär ont så att man inte vet vart man ska ta vägen. Men vad är dessa ynka timmar av smärta, jämfört med så många underbara timmar vi hittills har fått och kommer att få med Isac? Det finns inget bättre. Absolut ingenting!

Grattis på tvåmånadersdagen Isac. Vi älskar dig.

...i skogen gick, rosor på kind och solsken i blick. Läpparna små utav bär äro blå. Bara jag slapp att så ensam här gå. 

Brummelibrumm, vem lufsar där? Buskarna knaka. En hund visst det är. Lurvig är pälsen, men Olle blir glad: "Å, en kamrat, det var bra, se goddag!"

Klappar så björnen med händer små. Räcker fram korgen: "Se där smaka på!" Nalle, han slukar mest allt vad där är: "Hör du, jag tror, att du tycker om bär!"

Mor fick nu se dem, gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi. "Å, varför skrämde du undan min vän? Mor lilla, bed honom komma igen!" 

Att sjunga igenom alla fyra verser tar drygt en minut, ungefär lika lång tid som det tar att långsamt vagga runt köksön två varv härhemma. Och ja, så har en hel del tid spenderats idag. Inte vår bästa dag direkt. Men det finns en plats som Isac alltid, märkligt nog, skiner upp på. I princip oavsett vilket humöret är innan. Det är på skötbordet! Kanske ska tillbringa hela dagen där i morgon om humöret blir det samma som dagens.

Har en hiskelig träningsvärk i mina lår sen gårdagens träning också. Gick ut jämt liite för hårt med djupa knäböj. Efter det var det inte mycket kvar av de stackars låren. Märker att jag ligger ett halvår efter mina lagkamrater. Bandyn har verkligen jordens längsta försäsongsträning, men den ger resultat!

Hade tänkt gå på mamma-gympan i morgon men är utan bil och det verkar som att temperaturen åter ska sjunka i natt och i morgon, så det är risk för att det är för kallt för att jag ska kunna gå dit med vagnen... Har jag dessutom samma träningsvärk i morgon som idag så är det nog inte ens lönt. Men den som lever får se!

Nej, nu ska jag krypa ner under täcket och hoppas på lite mer sammanhängande sömn än föregående nätter

Sitter och funderar på vart våra sex-timmar-i-sträck-nätter har tagit vägen. De senaste nätterna har Isac velat ha mat lite titt som tätt. Första gången i natt stod klockan på 01.10 när jag började amma och efter ett tag hade han ätit klart och somnade om. Klockan 02.50 var det dags igen och efter den måltiden ville han inte somna om, i alla fall inte i sin egen säng. Till slut la sig Andreas intill Isac och vi sov gott alla tre i knappt två och en halv timme och sen var det någon som var vaken och hungrig igen.

Jag tror han är lite lätt förkyld och att det kan vara det som spökar och i natt var det nog mer närhet än mat han eftersträvade. Jag minns att jag i natt sträckte mig efter nappen för att ge den till Isac, men efter ett tag när Isac fortfarande ligger och bökar inser jag att bara gjorde det i tanken/drömmen och får göra ett nytt försök för att få nappen från sänggaveln till Isacs mun. Trött eller?

Isac har idag varit på läkarbesök och allt var jättebra. Han är nu 60cm lång och väger 5,5kg. Träffade en fyraveckors-bebis igår och insåg hur mycket Isac har växt! Det går verkligen fort och det märks hur mycket han utvecklas vecka för vecka. Han kräver betydligt mycket mer stimulans nu. Det ska sjungas och gullas mest hela tiden tycker han. :) Det bästa är ändå mornarna. Efter frukost och blöjbyte är det verkligen en liten solstråle som lyser upp här hemma.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt detta idag, men det är så fint ute!!

Rimfrost på träden och den där rosablå himlen när solen går upp och ned som man bara kan se kalla, klara vinterdagar. Får sån lust att gå ut och fota. Dock fick jag igår lära mig på träffen med föräldragruppen att man helst inte ska vara ute med en liten knodd när det är under -10 grader... Men visst är det vackert? Tänk om hela vintern kunde vara full av sådana här dagar. Lite mildare kanske, men snö, sol vindstilla och några minusgrader. Det vore livet det!

Satt och bläddrade bland bilderna i min Iphone och upptäckte den här bilden.

Är det en liten rockkille vi har fått måntro?

Inledde dagen med det fruktade tandläkarbesöket. Efter lite diskussioner fram och tillbaka kom vi fram till att jag skulle pröva utan bedövning. Det var bara att säga till om det gjorde ont så skulle de avbryta och bedöva. Och vad glad jag är att jag prövade, för det gjorde inte det minsta ont! Det visade sig att hålet inte var särskilt stort och det gick fort att borra. Jag är himlans glad över att jag inte tog dessa hemska sprutor! Jag är som bekant inget big fan av sprutor så hellre prövade jag utan och det visade sig vara ett bra val! :)

Under tiden fick Isac vara själv hemma med pappa Andreas. Pumpade ur lite mat i morse i fall att besöket skulle dra ut på tiden, men det gick så fort så jag hann till och med handla lite innan jag åkte hem. Vi prövade ändå med nappflaskan när jag kom hem för att se vad han tyckte om den och Slurp sa det så var mjölken slut. Inga problem där inte!

Ikväll får Isac följa med mig till Tingvalla. Det är lite fysträning inomhus som jag tänkte hänga med på så gott det går. Det blir intressant att se om han tycker att det är stimulerande nog att titta på en svettandes mamma och annat folk och kan vara relativt nöjd, då jag har tänkt komma igång med mammagympa på KMTI nu. Det är så skönt att äntligen kunna börja röra på sig!

Sitter för övrigt och letar efter en mapp med bilder som verkar vara spårlöst försvunnen. Jag har lagt upp några av de bilderna på bloggen för knappt ett år sen, men kan inte hitta bilderna vare sig på hårddisken eller datorn. SUCK! Nu ger jag upp och fortsätter med julklappen medan Isac ligger och snarkar bredvid mig.

Jag vet inte om det finns något som är mer irriterande än datorer som hänger sig... Särskilt när man har ett par timmars osparat arbete som ligger där... Och inte är det någon idé att jag går in och gnäller hos Andreas för där lär jag inte få något gehör. Han påminner mig gång på gång om att spara. Tänk att jag aldrig lär mig! Sitter och skriver på min Iphone medan jag envist väntar på att datorn ska sluta hänga sig, men jag borde nog ge upp, dra ur sladd och batteri och ta natten. Men jag var mitt inne i en julklapp som jag jobbar på och hade tänkt fortsätta när jag för en gångs skull hade lite sammanhängande tid (läs: Isac sover) men jag antar att jag får stå mitt kast och börja om en annan dag!

Nattinatti mina vänner

Givetvis ska ni få recepten till dessa läckerheter!

Nutellagodisarna som egentligen heter

 Leilas Cornflakes Crisps

Innehåll

100 g ljus mjölkchoklad
1 block (250 g) nougat 

1 burk (350 g) nutella
1 l cornflakes

300 g mörk kvalitetschoklad 70 %

Gör så här
1. Hacka den ljusa mjölkchokladen och smält den tillsammans med tärnad nougat och nutella i ett vattenbad (i en stor skål över en kastrull med kokande vatten). Ta av skålen från värmen.

2. Vänd försiktigt ner cornflakes i chokladblandningen.

3. Häll ut detta i en liten rektangulär form, 26 x 13 cm klädd med bakplåtspapper. Packa försiktigt ihop smeten så att inga lufthål uppstår.

4. Låt stelna i kylen och skär kakan i 2 x 4 cm breda bars/bitar.

5. Finhacka den mörka chokladen. Smält 1/3 av den i ett vattenbad, tag av skålen från värmen och rör i resten av chokladen tills allt smält. Låt svalna under omrörning till cirka 28 grader.

6. Doppa bitarna i choklad, gärna med hjälp av en gaffel. Låt dem rinna av på ett galler (med bakplåtspapper under).

Wienernougat

Innehåll

250 g nougat
125 g mörk choklad
100 g flagad mandel

Gör så här

1. Rosta den flagande mandeln i en torr stekpanna så att den får lite färg med akta så att den inte bränns.

2. Smält nougaten i ett vattenbad och häll sedan ner chokladen i små bitar.

3. När allt har smält och blivit en jämn smet så häll ner mandelen och blanda ordentligt.

4. Klä en form med bakplåtspapper och häll ner smeten.

5. Vik runt bakplåtspapperet över nougaten och ställ in den i kylskåpet över natten.

6. Skär upp i lagomt stora bitar och förvara kallt.

Snickerskakor

 Innehåll

Jordnötssmör

2 dl ljus sirap

1 dl socker

1 tsk vaniljsocker

8-10 dl kellogs special k

1 dl kokos

250g blockchoklad

Gör så här

1. Blanda allt utom special k, kokos och blockchoklad i en kastrull.

2. Värm upp på svag värme, och låt ingredienserna smälta ihop

3. Rör ned krossad cornflakes och kokos.

4. Bred ut "smeten" i en bakplåtspapperklädd form. (Smeten är tjock och formbar, så du behöver inte ha någon speciell storlek på formen.) Det ska vara ca 2-2,5 cm tjockt

5. Smält blockchokladen i micron.

6. Bred ut den smälta chokladen på kaksmeten. Låt stelna något i kyl.

7. Skär kakan i små fyrkantiga bitar, lagom stora att stoppa i munnen. 2x2 cm brukar bli lagom.