Ikväll somnade Molly kl.22 Wow! Trodde jag. Tjugo minuter senare var hon pigg som en lärka och babblade utan dess like. Pust. Nu tre timmar senare håller hon precis på att somna igen. Dock på egen hand i sin säng! *tummen upp*

Även om kvällarna är fortsatt sena känns det ändå som att vi är på rätt väg och jag börjar kunna skönja lite rutiner vilket verkligen underlättar. Det blir lite lättare att planera dagarna och hitta på saker med de stora barnen när jag vet ungefär hur och när hon sover.

Jag har för övrigt tittat på två Wallanderfilmer i rad i väntan på att Molly skulle somna. Hörde en dov smäll när jag hade lagt mig här i sängen och tittade ut genom gardinen. Såg inget. Men inbillar mig nu att någon såg mig och tror att jag såg något och därför står med en pistol på gatan och vill ta död på vittnet. Alltså mig. Typ. Resonerar dock som så att när jag ligger i sängen så kan jag inte bli träffad eftersom den vinkeln är omöjlig (har sovrummet på plan 2). Vågar dock inte kika ut mellan gardinerna igen för att bevisa för mig själv att ingen är där.

För övrigt, nummer två, så har jag en ovana att vända bort ansiktet från brevlådan när jag öppnar den. Brevlådor kan explodera. Jag såg det på en film när jag var liten.

Och när vi ändå är inne på mina rädslor så är jag extremt rädd för personer som gömmer sig bakom masker. Tack "Juryn- A time to kill " för det. Och för den som får några idéer nu så kan jag lova att något hemskt kommer att hända er om ni dyker upp utanför mitt fönster med en mask. Det kan bli så illa att jag blockerar er på FB! Ja, det är nog det hemskaste som jag kan komma på.

Efter ytterligare en dov smäll och lite resonerande med mig själv har jag nu kommit fram till att det är kylan som är boven. Det kunde smälla som bara den i trädäcket i vårt gamla hus när temperaturen sjönk. Och nu är det kallt och det finns ett och annat trädäck här på området.

Bra. Nu har jag åter hopp om livet. Nattinatti

Klockan är halvett och Molly har precis somnat. Äntligen. Själv är jag trött, men inte fullt lika slut som igår kväll. Då hade jag varit uppe till tre natten dessförinnan för att Isac hade ont i örat, spelat 90 min bandymatch på eftermiddagen och burit skrikande bebis på kvällen lika länge som matchen var lång.

Idag har Molly haft en betydligt bättre kväll. Det är som att jag ibland måste tänka lite "back to basic". Mat och vila, men framför allt närhet och uppmärksamhet. Inse att jag helt enkelt inte kan göra så mycket annat när hon är vaken utan att jag behöver vara här och nu med henne. Likt Lovis i samma ålder är det inte många minuter som hon är nöjd på egen hand vilket är frustrerande när det finns så mycket att ta tag i. Men om en vecka lämnar vi ifrån oss vårt gamla hus och efter att ha packat upp de sista grejorna från det huset här hemma så borde det lugna ner sig. Lite grann i alla fall.

Nej, nu ska jag sova. Snart ringer klockan och då ska jag försöka få upp barnen ur deras sängar för att få iväg dem till förskolan. Sedan vankas det plock och städ i gamla huset. Hejaheja och nattinatti

På nyårsafton tog vi en sväng förbi Kartberget för att se vår tomt och området i vinterskrud. Plockade med min nya kamera och testade lite olika lägen. Är riktigt nöjd med kameran, men har mycket kvar att lära. Önskar att jag hade lite mer tid till att läsa och testa. Men det kommer väl någon gång det också.

Lite svårt att se, men ganska mitt i bilden kan ni hitta en svartstjärna. Det är vår tomt sedd från bryggan som jag står på.

Efter att ha känt oss lite uppgivna ett tag då vi inte kom någonstans med planlösningen så har det äntligen lossnat. Det känns som att vi närmar oss. Nu är det lite mer på detaljnivå. Vi ritar, funderar, ritar om och funderar lite till. Tur att båda är lika intresserade och att vi tycker rätt så lika!

Ni vet ibland, när de små, rara, söta juvelerna inte alls är särskilt rara, eller söta heller för den delen. När den som somnar först somnar kvart i elva, när den andra är okontrollerat övertrött och gråter och inte kan komma till ro och den tredje skriker sig blå för att jag la ner henne i sin säng för att jag skulle kunna borsta tänderna osv. Ja, då kan det hända att man blir lätt frustrerad. Och bankar i en vägg en gång. Eller två. Sedan kommer man på att man numera har grannar (parhus). Skäms och väntar väl på att polisen ska knacka på...

Men för all del, god fortsättning till er andra. Imorgon drar jag upp familjen vid halvåtta. Lite rutiner tack. Vända tillbaka dygnet så att åtminstone två av barnen sover före nio och inte tio-halvelva. Hade tänkt duscha och rita lite på huset ikväll, men det blev liksom ingen tid över till det. Inte denna kvällen heller. Nu ligger Mollibollen bredvid mig och babblar högt samt drar i mitt hår. Andreas har Lovis klistrad på sig och så fort han ändrar ställning så vaknar hon och gråter. Härlig start på 2015. Jag tror att vi får göra så att vi börjar det nya året imorgon istället. Just saying.

Tack och hej

Kikar in för ett snabbt hej såhär på årets sista dygn. Flytt, magsjuka, julafton och förkylningar har vi fyllt dagarna med sen senast. Blandad kompott med andra ord. Vad gäller flytten har det gått ganska bra, men vi har en del kvar att hämta i gamla huset innan vi är färdiga.

Lilla julafton hos barnens farmor och farfar dagen före julafton.

Pappor och döttrar på julafton

Två väldans goa kusiner

Som sagt, ett snabbt litet hej från oss. Passar väl på att dessutom önska er ett riktigt Gott Nytt År!

Karusellen är igång. Bollen är i rullning. Vi ska ut ur huset. Vi planerar att dra igång till helgen, men har inte packat en pryl. Vi har ingen som helst plan. Jag antar att vi bara kör. Börjar flytta över så att vi kan bo i mina föräldrars hus och plockar med oss grejer allteftersom. Det är trots allt bara fem hundra meter husen emellan. Jag gissar dock att vi gör en rejäl underskattning om vad det egentligen innebär att flytta, men jag väljer att inte tänka på den biten.

Det är redan så mycket annat att tänka på. Nytt hus, gammalt hus, tillfälligt hus. Tre barn, julafton, en vecka i Åre. Jag är trött, ryggen värker och jag och Andreas har inte sovit bredvid varandra på hur länge som helst. Eller nåja, för tre-fyra dagar senast hann vi väl åtminstone somna i samma säng innan någon av våra små vaknade och ville ha sällskap.

Det är lite av en berg- och dalbana just nu. Det är kämpigt. Det är så mycket som ska hinnas med, men så lite tid. Samtidigt är det roligt. Vi håller på att utforma vårt egna hem. Den möjligheten vill vi verkligen ta till vara på. Men just nu har jag lite ångest över att lämna vårt gamla, fina hus. Får liksom en klump i magen så fort jag bara öppnar en låda i köket. Som vi har slitit. Så mycket tid vi har lagt ner på det här huset. Allra mest kommer jag att sakna att gå ner i relaxen, sätta på musiken på högsta volym och leka popstjärna medan vattnet strilar från den härliga takduschen. Det finns nog lite mer än så som jag kommer att sakna. Men just det rummet, är vi så glada i.

Nej, nu ska jag sluta svamla och sova. Det behöver jag. Det här med sömn är rätt viktigt ändå.

Nattinatti

Jahapp, då har jag hunnit med att fylla 28 år. Och det här med önskelista var bra grejer det. Inte mindre än tre chokladaskar från bästa Carli choklad inbringade jag. Och på självaste födelsedagen tog mina föräldrar barnen och jag och Andreas fick åka ner på stan och sitta ner och äta en middag tillsammans. Riktigt underbart. Och en tokfin present fick jag just av Andreas och jag längtar så efter att få lära känna den bättre och lära mig ännu mer. Nu har jag ingenting att skylla på. En riktigt bra kamera som jag ska kunna föreviga mina små och allt runtomkring med. Wow!

Det är väl ungefär den tråkigaste tiden på året att fota inomhus på just nu, dessa gråa och mörka dagar och vi har dessutom varit dåliga på att ta oss ut. Men jag bjuder väl på några av de första bilderna tagna med min nya kompis. De två goa systrarna.

Ha det gott!

Det har varit några sämre nätter. Inte jättedåliga, men ändå så att jag märker av att jag är tröttare. Lite mer disträ. Det tar liksom längre tid att bearbeta och ta in information av olika slag. Amningshjärna, kan man väl oockså kalla det. Ni vet när man ska hämta något i kylskåpet, går dit, öppnar dörren och stirrar i en halv minut utan att ha en aning om vad det var man skulle hämta. Det hände väl ett flertal gånger igår. Jag skulle också skiva gurka, men hackade den. Jag skulle äta hamburgare och undrade varför jag aldrig kom till själva hamburgaren hur mycket jag än åt av brödet, den hackade gurkan, tzatsikin och tomaten. När jag hade ätit halva insåg jag att jag inte ens hade lagt på någon hamburgare. Alltså, kom igen. Kom in i matchen.

Nåja, nu ska jag och Molly springa iväg och hömta två tokiga ungar. Julpyssel och middag med två andra tokiga ungar väntar. Jag och min syster A är gräsänklingar ikväll och tänker reda ut det tillsammans.

Hej så länge