Ibland måste till och med jag ge upp. Inse mina egna begränsnignar. Upptäcker man en stor miss i sin modell med endast två dagar till inlämning så får man helt enkelt blunda. Även om det tar emot. Mest irriterad är jag över att jag la ner sex timmar på att försöka rädda situationen. Mission Impossible. Skulle behöva ett flertal dagar på mig för att fixa till det och matematiken är ändå min vän så jag inser det hopplösa i den situationen. Bara att svälja och gå vidare. Fortsätta där jag var för sex timmar sen, när jag var lyckligt ovetande om misstaget.

Och med tanke på att det bär av till Södertälje i morgon så ska jag nu hoppa i säng. Ska krypa tätt intill mina pojkar och glömma allt vad växthus heter. Vad är ett påhittat, icke fungerande växthus jämfört med de två underbaraste varelserna av denna värld? Perspektiv kallas det. Perspektiv. 

Jaa. Suck. Det är vad jag håller på med. Har inte insett det förrän nu då tiden börjar bli knapp. Har inlämning måndag morgon och med tanke på att en bortamatch mot Telge väntar på lördag så är det lätt uträknat att dagarna två är vad som är kvar att plugga på. Dock är jag i min mest produktiva tid precis nu. Kvällstid. Gärna in mot midnatt. När jag blir trött släpper hämningarna och orden kan flöda fritt. Typ.

Fast just nu simulerar jag om och om igen. Finjusterar. Funderar. Klurar. Vad är det som har störst betydelse i min modell? Vad händer om jag ändrar på detta? Varför blir det så? Några lösa trådar som måste följas upp helt enkelt.

Gjorde för övrigt misstaget att åka till skolan och bli stressad över vad alla andra har gjort. Som vanligt har alla gjort olika och det är egentligen hopplöst att jämföra. Fast fick väl med mig vissa nyttiga bitar också.

Nåja, idag har jag i alla fall fått den där lilla paniken jag behöver för att prestera. Nu är det bara att tuta och köra. Gasen i bott! 

Sitter just nu med en enorm lättnad i kroppen. Märkligt. Trodde inte att jag brydde mig riktigt så mycket. Jag har precis spelat match. Oavgjort mot Mariestad/Lockerud. Började på bänken men fick hoppa in i andra perioden och sen spela matchen ut, även när vi gick ner på folk precis i slutet. Så skönt att det äntligen går åt rätt håll. Det ger mig välbehövlig motivation!

Men mitt i detta lilla lyckorus slår någonting tillbaka. Hårt och skoningslöst slår det tillbaka. Fick för två dagar sedan reda på att en vän har lämnat oss. Alldeles för tidigt. Det känns så tungt och mina tankar går till hennes närmaste. Att gå igenom sådant är det ingen som förtjänar.

Och det är väl tyvärr så, att ju äldre man blir desto fler omkring sig lär man mista. En del av livet. Visst. Men det är en klen tröst när det väl drabbar en. Jag klarar inte ens av att tänka tanken på att förlora någon i min närmaste omgivning. Nej, tårarna rinner och jag kan inte ens föreställa mig den smärta som de anhöriga tvingas gå igenom. Faan, varför kan inte alla leva för alltid? Varför kan inte alla få vara lyckliga och må bra?

Nej, ibland är livet tufft och ibland blir det tuffare. Mina varmaste kramar till er som behöver det.

Ni som läste mitt inlägg Skattjakt för en knapp månad sedan kommer kanske ihåg hur jag två dagar innan min födelsedag fick följa snören kors och tvärs genom huset, pussla och leta paket för att slutligen hitta mina pojkar i relaxen. Vad jag inte avslöjade var innehållen i paketen. Förutom en underbar jacka som jag suktat efter och presentkort på massage så fick jag också ett tredje paket.

Det jag har drömt om och längtat efter. Där i badkaret med tända ljus och familjen samlad. Kärleksfulla och fina ord från min älskling innan jag öppnade det tredje paketet. Fullständigt överraskad kunde jag inte ens få ur mig ett ja utan nickade bara om och om igen. Klart jag vill gifta mig med dig min älskade A! 

För alltid M&A 9/12-2011

Jullovet är nära. Bara en tenta bort. Eller ja. Lov och lov. Vi har självklart ett projekt hängandes över oss. Men ett flertal lediga dagar tänker jag unna mig! Så det så.

I morgon väntar Hagfors på bortaplan innan det även blir en dryg veckas jullov där. Det är lite kämpigt med innebandyn just nu för egen del och jag får det inte alls att fungera. Jag som egentligen hade tänkt en säsong där jag bara skulle slappna av och ha kul. Det blev inte riktigt så. Hej och välkommen tillbaka prestationsångest! Det sägs att motgångar gör en starkare. Men är det värt det?

Nåja, i morgon är en ny dag och när tentan är gjord har jag ett bekymmer mindre och får jag chansen att hoppa in i matchen så gäller det att kriga och visa att jag har så mycket mer att ge än det jag visat upp hittills!

Nu ska jag gå igenom mina anteckningar en sista gång och sedan får det bli sängen!

Nattinatti

Är lite allmänt nere. Ni vet så där som det blir ibland när allt inte riktigt går som man vill. Bristen på snö och en kommande tenta gör kanske sitt till. Men då kollar jag på klippet nedanför och vips så har jag ett leende på läpparna. Finns det något härligare än bebisskratt? Särskilt inte när det är min lille älskling som bjuder på det.

Tänker nu ta en paus i pluggandet, äta lunch, ta bussen in till stan och köpa mina två små julklappar och frimärken! Julkort ska i lådan snarast! :)

Hoppas ni har en bra dag!

Det närmar sig slutet av min födelsedag och jag har nyss tagit omtag av tårtan.

Improviserade hej vilt. Vanliga ljusa tårtbottnar. Första lagret bestod av en vit choklad- och passionsfruktsmousse och i det andra lagret blandade jag grädde med kesella med hallonsmak. På har jag sedan spritsat en grymt god, men hyfsat mäktig chokladfrosting och dekorerat med hallon. Vart inte så tokigt.

Idag blev det favorit i repris från förra helgen då mina syskon återigen fick fira mig, fast på rätt dag! Mysigt att ha dem här! Även om inte alla kunde just idag.

TV: Isac visar morbror M hur man drar bort knapplåset på Iphonen. TH: Världens sötaste Isac.

Den bästa delen av den här helgen var annars i fredags då jag kom hem och möttes av följande:

Min älskade hade satt upp snören kors och tvärs över hela lägenheten med små meddelanden här och var. Dokumenterade jakten med min iphone.

Såsmånigom kom jag fram till ett paket under granen i uterummet. Där i fanns ett pussel.

På baksidan av pusslet fanns en skattkarta!

Med pannlampa, hörselkåpor och stövlar (enligt anvisningar) så gick jag på jakt efter paket. Riktigt snygg!

När paketen var hittade i grillen, under verandan och i bilen fick jag följa ett nytt snöre tills jag hittade mina killar i relaxen med varmt bad, frukt och choklad. Myyyyys.

Tack min käraste! Det var en alldeles underbar överraskning! <3 Älskar dig!

Tack för alla grattis via telefon, sms och facebook!

Jag har haft en toppendag!

Heldag i skolan, som vanligt nu för tiden. Spenderar dagarna i en varm, proppfull datasal med så gott som obefintlig ventilation från morgon till eftermiddag. Avbrott endast för lunch. Men det går framåt. Sakta men säkert? Tror jag.

Kvällen har varit lugn. En förkylning hindrar mig från att träna. Istället blev det påfyllning av julgodis. Denna gången i form av chokladkolor. Perfekta! Vi kokade dem alldeles lagom!

En god middag med tända ljus dagen till ära blev det också. Ja, för idag är det fyra år sen jag och min älskade sambo tog den där promenaden. Milen på Skutberget. Det var inte helt lätt att hålla koll på var spåret gick utan belysning och utan snö. Becksvart. En god middag senare var det han och jag. Då och nu och för alltid.

Älskar dig!