mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Jag

Av Malin - 8 mars 2011 12:38

16. En bild på mig själv.

 

Väljer denna gången en bild från en av alla fjällvandringar.

Jämtlandstriangeln, 2008 om jag minns rätt.


  


Har hittills haft enorm tur på mina fjällturer med mycket fint väder!

Av Malin - 21 februari 2011 21:27

Nu har Isac somnat och jag ska snart ta itu med disk och annat som väntar. Bland annat disk efter Isac och gröten. Ja, inte vet jag hur mycket gröt som faktiskt försvinner ner i magen, men lite, lite är det nog i alla fall. Dock är haklappen både intressantare och godare(?) än gröten, så det brukar sluta med att den åker av för att få Isac lite mer intresserad av gröten.


Men vi stressar inte, det får ta den tid det tar och vissa kvällar när han är för trött så struntar vi helt i det. Tänkte vänta med att gå vidare med potatis och palsternacka tills han har fattat grejen med gröt och att äta med sked.


Idag tog vi hur som helst en promenad fram och tillbaka till stan för att lämpa av en matlåda till pappa A. Om någon såg mig och tyckte att jag hade en bra speed så beror det enbart på att jag diggade till barnlåtar... Spotify krånglade och jag kunde inte byta spellista utan fick välja den befintliga, vilket inte helt oväntat var en med barnlåtar. Man får upp bra fart med hjälp av Sjörövarfabbe, Rövarnas visa och Rockspindeln! :)


Nu ska jag göra det jag egentligen borde göra och sedan hoppa i säng. Är gött mör efter långpromenad och bandyträning.


Nattinatti mina vänner

Allmänt · Isac · Jag
Av Malin - 15 februari 2011 16:45

En aning kanske. Idag skulle jag och Isac ta bussen in till stan för att gå på lite babymassage. Kantorn som spelade på dopet i lördags håller på att utbilda sig och frågade om vi ville delta när hon skulle hålla en kurs.


Som vanligt så rann tiden iväg snabbt och det blev lite bråttom så jag fick springa med Isac i vagnen till bussen. Kommer fram till hållplatsen i god tid och står och klurar på hur busschauffören ska kunna se mig bakom den gigantiska snöhögen när det kommer en buss från andra hållet.  Jag vet inte om jag hade fått för mig att vi har vänstertrafik i Sverige för jag undrade för en kort stund varför bussen stannade på min sida. Jag ska ju inte åt det hållet. Då inser jag att jag har ställt mig på fel sida vägen och hinner precis över på andra sidan innan min buss kommer. Vad tänkte jag på egentligen?? Väl inne i stan satt jag i andra tankar och håller sånär på att missa att kliva av bussen på rätt ställe!


När jag sedan skulle hem så var bussen sen. Alla andra bussars minuter tickade ner på tavlan utom min 2:a. Tillslut hann en annan 2:a före och jag skyndar mig mot det ställe den brukar stanna då det var fler barnvagnar som väntade. En buss kommer och det väller ut folk och när det väl är dags för mig att kliva på ser jag att det är 3:an som står framför mig! Den hann tydligen före min buss in på hållplatsen. Skyndar mig bort till 2:an, men den var givetvis redan fylld med barnvagnar så jag fick vackert stå kvar utanför. Bra jobbat. Som tur är så är den sena 2:an inte många minuter bort så jag är ganska snart på väg hem. Men ärligt talat? Hur disträ kan man vara? Får man skylla på en bebis som är lite förkyld och sovit dåligt i natt? Eller att samma lille bebis tycker att det är morgon när klockan står på 05:30? Eller är det helt enkelt så, att det bara är typiskt mig!?


Nåväl, nu är vi hemma i alla fall och ska inte ut på någon mer busstur idag!

- 4

Av Malin - 2 februari 2011 15:50

Hur kan jag fortfarande få skavsår av ett par kängor som jag köpte i höstas? Jag går i dem nästan dagligen, men det verkar inte spela någon roll... I dag har jag gått fram och tillbaka till Skåre och träffat mammorna och alla goa bebisar från föräldragruppen. Lika mysigt som vanligt, men en vattenblåsa som en tiokrona på ena hälen fick jag som tack för att jag var duktig och gick. Tycker liksom att jag efter tre månader borde få slipppa sånt!? Dumma skor...


Nåväl, 11,4 km har jag och Isac avverkat idag. Så nu kan jag åka till farmor och farfar ikväll och äta allt smaskens som det lär bjudas på där med gott samvete. Skrev ju för ca en månad sen om att jag skulle försöka gör nåt åt mina mammakilon som envist bitit sig fast. Och jag måste säga att det har gått riktigt bra. Jag har verkligen inte gjort några stora förändringar, men jag har ändå tappat kilon. Mer promenader, mindre godis och mer grönsaker och frukt. Jag gör även något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag räknar faktiskt lite kalorier. Och nej, jag har inte lagt mig på någon toklåg siffra. Jag lägger till några hundra kalorier extra för amnignen per dygn utöver vad en "normal kvinna" behöver och plussar på så fort jag tränar eller tar en promenad. Jag använder räkningen mer som en riktlinje och för att undvika de största fällorna. Och är jag godissugen så behöver jag bara ta en extra lång promenad så kan jag unna mig lite choklad. Det har fungerat jättebra för mig. Ännu lättare är det hela när man har en Iphone så man kan ladda hem massa appar som underlättar såväl kalorieräkning som förbränning. Hade som mål att tappa 0,5kg/vecka, vilket är en hälsosam viktminskning som inte är farlig för Isac. Men under januari månad har jag tappat 4kg! Även om det är skönt så har det ju alltså gått lite fort, men jag har svårt att tro att Isac har tagit någon skada. För er som inte läste det inlägget där jag skrev om det här förra gången så kan jag upprepa att det är i fettet som våra gifter i kroppen lagras. När man går ner i vikt frigörs dessa gifter och de riskerar att gå över till barnet via amningen och därför ska man inte gå ner i vikt för snabbt när man ammar.


Men just nu mår vi toppen båda två, eller ja, alla tre till och med. Ersättning till Isac och promenader för mig verkar göra susen för oss. Han går upp och jag går ner. Kan det bli bättre!?


I början av januari

Vikt: 80 kg

Midjemått: 103 cm

Stussmått: 111 cm


I slutet av januari

Vikt: 76

Midjemått: 96 cm

Stussmått. 109 cm

Av Malin - 10 januari 2011 12:49

...konstaterade Andreas brorson, 4,5 år när han hälsade på oss här i helgen. Av barn och alkoholister får man höra sanningen. Är det inte så? För nog har han rätt. Jag har kvar lite av min tjocka mage. Eller ganska mycket skulle jag vilja säga. Efter förlossningen gick jag ner 6-7kg ganska omedelbart och därefter 5-6 på några veckor. Men sen har det stått still. Ca 80kg har vågen så hjärtligt visat varenda gång jag vågat mig upp på den. Det känns som att de 10kg som är kvar efter graviditeten är allt gott som jag unnade mig i onödan i kombination med att det blev rätt så stor skillnad i träningsmängden. Det känns också som att de här 10kg inte kommer att ramla av hur som helst utan att jag nog kommer få kämpa lite för det! Men jag känner mig redo och motiverad. Nu är jul- och nyårshelgerna slut. Nu har jag inget att skylla på längre. Och nej, det handlar inte om att tokbanta och hoppa på någon hysterisk diet. Däremot plocka bort godis, fika och annat sött och stoppa in mer frukt och grönsaker i min vardag. Många promenader, bandyträning och mamma-barn-gympa-pass. En sund och långsam viktminskning helt enkelt.


Folk brukar säga att man inte får banta när man är gravid eller när man ammar. Men vad betyder egentligen "banta"? Att lägga om sin kost genom att skippa onyttigheter och ersätta dem med frukt och grönt anser jag inte är att banta i den bemärkelsen. Det jag får se upp med är om jag mot förmodan skulle "rasa" för snabbt i vikt då det är i fettet som gifterna sitter, vilka frigörs vid viktminskning och kan övergå i bröstmjölken. Men så drastiskt har jag som sagt inte tänkt lägga om min kost så att kilona kommer att rasa av mig.  


Dock är jag inte den enda i min släkt som inte är helt nöjd med sin kroppsform. Med mig på hälsotåget har jag också min ena syster och mamma och pappa. Så nu har vi gjort upp att träffas varje söndag för en gemensam långpromenad för tjejerna och springtur för grabbarna (syrrans kille och Andreas får liksom följa med som de är) Därefter hjälps vi åt att laga en god och hälsosam middag och avslutar kvällen med Solsidan som börjar på söndag! :) Me like!


Startvikt: 80 kg

Midjemått: 103 cm

Stussmått: 111 cm


För tillfället har jag ett BMI som klassas som övervikt. Ett midjemått som är ohälsosamt och en kvot mellan stuss- och midjemått som inte heller rekommenderas. Hälsotåget, du har en ny passagerare!

Av Malin - 3 januari 2011 11:27

God fortsättning alla läsare!


Vi har haft en rolig och mycket trevlig helg i Sälen. God mat, goda efterrätter, spel och trevligt sällskap. Och skidåkning förstås. Denna resa blev det bara längdskidåkning då det är lite svårt att vara i backen en hel dag med en liten Isac som behöver mig titt som tätt. Jag är egentligen uppväxt med utförsåkning. Vi har tillbringat många helger uppe i Hovfjället och åkt ner otaliga gånger för Nalletassen, Harsprånget, Lofallet, Vargstupet och alla andra backar. Jag älskar farten i backen, att äta stenhård marabouchoklad i sittliften, grillad korv, limpsmörgåsar med ost och varm choklad, äggsmörgåsar på vägen dit, de underbart snötyngda grenarna som kantar den branta vägen upp till fjället. Ja, det är många goda ting jag förknippar med utförsåkning.


Min minnesbild från längdskidåkning när jag var liten är dock inte lika underbar. De sista jag minns är hur jag åker på ett par helt felvallade skidor och endast med nöd och näppe och mycket vilja tar mig uppför backana. Mamma och pappa har satt på mig på tok för mycket kläder och svetten lackar under overallen. Efter det tar det, med ett undantag, åtminstonde åtta år innan jag ställer mig på ett par längdskidor igen. Då framför ögenen på längdskidåkningsfanatikern Andreas. "Åk före mig litegrann så jag får se hur du åker!" Jag stapplar iväg på skidorna och hinner inte mer än 15 meter förrän Andreas förtvivlat skriker: "Stopp, stopp, STOPP!!!" Vi upptäckte dock att fördelen med min totalt obefintliga teknik var att jag inte behövde lära om från en felaktig sådan utan relativt snabbt kunde inskolas i de rätta växlarna.


Nu har jag utvecklat en slags hatkärlek till längdskidåkning. De ser så härligt och harmoniskt ut när jag ser duktiga utövare. Men när jag själv ska ut och åka så blir inte känslan den samma. Skorna klämmer på mina fötter, (ledsen Isac, men med tanke på att både mamma och pappa har hemska KalleAnka-fötter så är inte dina odds särskilt goda...) tekniken försvinner när jag blir trött och det är så mycket jobbigare än vad det ser ut att vara! Men visst, de dagar allt stämmer är det riktigt härligt. Och vad jag har upptäckt som höjer skidåkningen ett snäpp är fristil. Det verkar passa mig bättre än klassiskt. Påminner väl lite om skridskoåkningen kanske.


Med tanke på att jag ännu inte är världens bästa på längdskidor är det kanske naturligt att det är Andreas som åker med Isac bakom sig. Vagnen fungerade jättebra. Precis som vi var förvarnade om så blev klassikt för ryckigt och det var fristil som gällde när vagnen var på.

 

Isac verkade trivas i vagnen och sov nöjt under turerna.


Vi firade även nyår på fredagkvällen. Mycket och riktigt god mat serverades!

Gänget samlat, sånär som Isac som ligger i babygymmet och P bakom kameran.


I väntan på tolvslaget


    

Utslagen hjälte på nyårsdagen.            

Av Malin - 16 december 2010 15:17

Idag är jag inte stolt över mig själv. Inte ett dugg! Efter ett besök på Barnens hus lyckades jag låsa in Isac OCH bilnyckeln i bilen medan jag själv blev kvar utanför. Ringde i panik och med gråten i halsen till Andreas som fick slänga sig in i jobb-bilen och åka hem och hämta den andra nyckeln till bilen. Lyckligtvis sov Isac under de tjugo minutrarna som han var inlåst, annars vet jag inte vad jag hade gjort. Får tårar i ögonen bara jag skriver om det. Bläh!


Och hur lyckades jag med detta? Hade bilnyckeln i handen efter att ha låst upp bilen och lyfte in Isac. Där nånstans måste jag ha kommit åt låsknappen. Jag la ner nyckeln bredvid Isac medan jag knäppte fast honom och stängde sedan dörren. Pang. Låst. Den här gången hjälpte inte ens Mors lilla Olle för att lugna mig... Om jag har lärt mig en läxa? Ja... Tur att Isac slapp lida av den i alla fall... 

Av Malin - 15 december 2010 18:00

Ibland kanske jag tar mig vatten över huvudet, är lite väl spontan och inte tänker igenom allt så noga, men min inställning är att saker och ting löser sig. Man måste inte alltid veta och planera allt. Och det brukar faktiskt lösa sig. Eller så har jag bara haft tur hittills! :)


I går lyckades jag få tag på en klipptid, vilket jag knappt trodde var möjligt innan jul, så den tog jag. Jag tänkte att om Isac får långtråkigt så har ju både pappa Andreas och moster Anna inte ens hundra meter från sina jobb till frisörsalongen om Isac behöver ha lite underhållning. Dock var Andreas i Örebro och Anna fick jag inte tag på, så det var med lite oro som jag klev in för att tillbringa två timmar hos frissan, särskilt då Isac inte var på sitt allra bästa humör. Det blev inte bättre av att Isac började gnälla så fort jag satt mig i stolen. Hur ska detta sluta tänkte jag. Får väl amma medan färgen verkar eller nåt. Men efter att ha stoppat tillbaka nappen några gånger och vaggat bilstolen med foten ett antal minuter så slocknade han tillslut och sov sedan som en stock under hela besöket och en timme till därefter. Nemas problemas. Det löste sig! Eller så hade jag bara tur! :)


För övrigt har jag märkt att "Mors lilla Olle" har blivit min låt för att lugna ner, nej inte Isac, utan mig själv. Eller rättare sagt, jag tror att jag lugnar ner Isac men i själva verket är den till för att lugna ner mig själv ner vi båda är stressade. Som till exempel i bilen på väg hem från affären när Isac blir sådär panikhungrig som bara bebisar kan bli. I hopp om att försöka trösta och lugna honom sjunger jag desperat Mors lilla Olle. Inte för att han blir mindre hungrig av det och knappast slutar han skrika, men det lugnar mig såpass mycket att jag inte kör rally hem. Det roligaste är dock att jag numera även nynnar Mors lilla Olle tyst i huvudet när jag blir stressad. Till exempel när frisören skulle skölja håret och jag lämnade Isac för några minuter och tyckte att han började blinka med ögonen för att vakna precis när jag gick. Då ville att jag tiden skulle gå lite snabbare. Men när min frisör, från sin utsiktsplats, berättade att Isac sov förnöjt så slappnade jag av igen och Mors lilla Olle kunde vandra ut ur mitt huvud och in i skogen. 

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards