Då har vi hoppat in i maj månad och det är nu 10 veckor kvar till Kompis är beräknad. Ärligt talat hinner jag knappt med att tänka på att vi snart har en liten minimänniska hos oss igen. Som jag har berättat tidigare så är det många tankar kring hus och hem och andra praktiska ting som tar upp all tid som blir över efter det vardagliga göromålen. Dock kan vi bocka av en punkt. Familjesäng.

Familjesäng från Jysk. Fördelen med just den från Jysk är att underslafen är 120 bred och överslafen är 80 bred. Det i kombination med att den är låg gör stegen förhållandevis flak och lätt att klättra upp och ner på.

Och efter en och en halv vecka är jag så glad över denna investering. Isac verkar trivas som bara den där uppe och har helt plötsligt börjat sova hela nätterna igenom. Peppar peppar. När Lovis vaknar någon gång under natten går Andreas in och lägger sig bredvid henne och jag får vår säng för mig själv! Det är skönt att få lite utrymme och inte behöva trängas med hela familjen just nu. Jag sover allt sämre på grund av graviditeten och då är det skönt att få lite utrymme och inte väckas av barn som bökar bredvid mig i sängen titt som tätt.

För några veckor sedan fick vi möjlighet att träffa Isacs och Lovis nyaste kusin. Framför allt Isac tyckte att det var spännande och var nyfiken på lilla kusin E. Mycket lek och bus med kusin A och kusin O blev det förstås också.

Påskhelgen firade vi på hemmaplan efter att magsjukan hade härjat hos oss under veckan. På söndagen åkte vi dock till Bomstad och hängde där en stund. Detta efter att följande konversation hade ägt rum ett par veckor tidigare.

Isac: Jag vill till havet mamma.

Jag: Till havet?

Isac: Ja, jag vill leka med båten i havet. (En större leksaksbåt)

Jag: Men det är så långt dit.

Isac: Vi får åka bilen.

Jag: Men pappa har ju bilen.

Isac: Vi får ta xx:s bil (grannens bil)

Treåringen som har lösningar på allt. Men så åkte vi alltså till havet. Eller ja, Vänern i alla fall. En solig förmiddag och vi lekte i vattenbrynet en stund innan vi fikade för att sedan avsluta med lite lek.

Och så var det Kolmården förra helgen. Uppskattat som bara den av båda barnen. Soligt och härligt båda dagarna och lite folk. Toppen att åka innan högsäsong. Ifjol var vi där på midsommar och då var det också rätt lugnt.

En liten catch up på vad vi har pysslat med de senaste veckorna. Nu ska jag hoppa i säng och sova så gott jag kan. Det där med sömn är en ganska viktig pusselbit just nu. Nattinatti.

Sitter på tåget efter en underbar helg på Kolmården med min finaste trio. Dessa vinkade jag dock av i Norrköping för att på egen hand fara vidare mot Uppsala. Har möte där imorgon och då flyget var fullbokat kändes detta som en extremt smidig lösning. Jag kan sova till halvåtta istället för att kliva upp kvart i fem. Det är väl det allra bästa. Kanske jag till och med får en hel natts sömn på köpet.

Men fy vad jag är glad att ingen av oss veckopendlar eller nåt i den stilen. Det kändes så avigt att skiljas från dem för att åka åt olika håll. Och trots att jag är hemma om ett dygn igen så saknar jag dem massor. Så där så att det gör lite ont. Tur att jag har Kompis i magen att trösta mig med.

Fripassagerare på Tropicarium. Lovis var inte jättenöjd över att dessa små ockuperade hennes vagn. Isac tyckte att det var desto roligare och det var en skräckblandad förtjusning när en av aporna mellanlandade på hans axel som ni kan ana på bilden uppe till höger.

Hoppas ni har haft en solig och härlig helg! Tack och hej från mig.

Long time no see. Den lilla tiden jag har om kvällarna som jag brukade blogga på ägnar jag just nu åt ett annat projekt. Ett projekt som har stulit min energi och uppmärksamhet hela året. Det handlar om hus och hem. Inte helt oväntat börjar vi känna oss trångbodda när vi nu väntar vårt tredje barn, men hur vi ska lösa det??? Ja ni, som vi har klurat och fortfarande klurar på det. Men mer om det i ett annat inlägg. Nu ska jag släppa en bildbomb från förra veckans semester i Branäs. Vi var ett härligt gäng på 15 personer, varav sju barn mellan 1 och 5 år. I samma stuga. Men det gick hur bra som helst och var precis lika roligt som det alltid är när vi hittar på något tillsammans.

Sitter på Arlanda och har väl en dryg timme att spendera innan det bär av hemåt efter en heldag i Uppsala med projekteringsmöte. 04:40 stod klockan på imorse och det känns. Under den här graviditeten har jag liksom inga som helst reservlager att plocka av. Mitt humör följer väldigt tydligt hur jag tar hand om mig själv med sömn, mat och aktiviteter. Jag är väl lite dålig på att prioritera mig själv emellanåt. Igår var jag dock på väg i säng klockan nio, men kom då på att jag hade glömt att skriva ut flygbiljetten! Bra där. Så det var bara att kasta sig iväg till mina föräldrar och fixa med det, vilket såklart krånglade. Det roliga är att jag i fredags, när jag gick hem från jobbet sa till mina kollegor att det känns för bra. Jag hann liksom med allt och blev klar till dess att jag skulle iväg och hämta barnen. Det brukar inte hända. "Jag måste ha missat nånting" sa jag. Jodå, nog hade jag rätt i det. Men jag får väl vara glad över att polletten ramlade ner tillslut, om än i senaste laget.

Det var riktigt vackert imorse när vi passerade molntäcket på väg upp i luften samtidigt som solen letade sig fram. "Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå" nynnade jag länge för mig själv. Nog är det väl så ändå.

Vi har för övrigt haft en febrig tjej hos oss i helgen. Tycker ändå att det var bra gjort att hålla ut tre veckor på förskolan innan första sjukdomen kom. Inte ofta hon vill ligga och mysa på oss annars. <3 Idag har hon dock enligt rapporter hemifrån varit pigg och feberfri så det verkar inte bli någon utdragen historia. Skönt.

Tack och hej och ha en bra vecka!

Lovis och Isac närmar sig ett och ett halvt respektive tre och ett halvt år. För varje dag som går blir de allt tightare, men samtidigt blir det så tydligt att de är olika individer. Och det är häftigt! Jag trodde att jag var ödmjuk med vårt första barn och att jag förstod att barn är och förblir olika oavsett hur vi gör som föräldrar. Men efter att ha fått vårt andra barn får jag nog erkänna att jag hade en bit kvar. Vi kan inte göra på samma sätt med Lovis som vi gjorde med Isac. Det som var rätt för honom är sällan rätt för Lovis. Det ska bli så spännande att se vem Kompis blir lik. Eller kommer Kompis skapa tredje punkten i en triangel mellan syskonen vad gäller egenskaper. Jag kan knappt vänta på att lära känna Kompis.

Kommer Kompis bli en Lovis eller en Isac eller en mix av båda? Eller en tredje alldeles egen liten individ? Troligtvis det sistnämnda. Oavsett så längtar vi efter dig, Kompis.

Lovis närmar sig ett och ett halvt och det börjar komma ord. Mamma, pappa, hej och mea=mera är väl de mest frekventa. Och så "nej" förstås. Det får vi höra ofta samtidigt som hon skakar på huvudet. Annars märks det att hon härmar mycket nu. Mia=kusin E, bäbä=äpple, kätta=klättra, oppa=hoppa är väl en del av de ord hon brukar härma. Hon är så medveten om allt i sin omgivning och snappar upp det mesta. Det finns liksom inget som går henne obemärkt förbi. Hon ser allt och finns det något på bordet som hon vill ha så ser hon till att göra oss uppmärksamma på det med rejäla gester och massa prat/gap.

Hon ska göra som Isac och har ingen som helst förståelse för att det skiljer två år emellan dem. Hon har en stark vilja och talar om när det inte är något som passar eller om någon tar något ifrån henne som hon vill ha. Hon är kräsen i maten. Pasta, frukt, korv, blodpudding och smörgås är favoriterna. Pannkakor är ingen höjdare. Hon sover sådär om nätterna och nästan uteslutande hos oss. Det är inte så att hon är direkt vaken, men hon sover oroligt och kan gny och gnälla i sömnen, vilket väcker mig titt som tätt. Och om någon av oss går upp ur sängen för att till exempel gå in till Isac så blir hon vansinnig och gråtar högt. Mamma och pappa ska vara nära. Punkt.

Hon är oftast som en liten solstråle när vi lämnar henne hos nära och kära. Hon showar och charmar utan dess like, gärna i sällskap av Isac, men också på egen hand. Hemma i vardagen är det oftast lite mer kläng på mamma och pappa och det är ofta lite kämpigt och stressigt att föröka laga middag om bara en av oss föräldrar är hemma. Hon tycker om sånger och berättelser med rörelser och är riktigt duktig på att härma rörelserna. Hon är kärleksfull och tycker om att kramas och pussas. Närhet är och har alltid varit viktigt för henne

Älskade lillasyster, är en underbar liten tjej som förstår så mycket och vill så mycket. Du tar för dig så av omvärlden och det är häftigt att följa dina framsteg.

Isac närmar sig tre och ett halvt. Han är egentligen inte särskilt trotsig. Inte så som jag föreställer mig trots i alla fall. Han skriker inte och slänger sig inte på marken. Det är väl snarare surläpp och förorättad min och en spagettikropp som liksom inte bär honom om vi vill att han ska ta sig från A till B mot sin vilja. Han är ruggigt envis och det är noga när det t.ex gäller vilka tallrikar och glas som ska stå på bordet och han vet preciiiis vad Lovis ska ha. Lyckligtvis bryr sig inte Lovis om att Isac byter ut hennes blåa glas mot ett grönt mitt i måltiden. Appropå mat, det är inte dirket mycket som går hem hos herrn nu inte. "Rent" ska det vara. Ingen sås! Det mesta i kyckling-, fisk- och köttväg dissas. Korv går hem liksom gröt, frukt, yohurt, smörgås, pasta, ris, matlagningsyoghurt, creme fraiche, gurka, majs, pannkakor, blodpudding. På förskolan däremot äter han det mesta, så vi är inte direkt oroliga utan låter honom plocka av det han vill här hemma nu och hålla en god stämning istället för att tjafsa och tjata. Förhoppningsvis vänder det såsmåningom.

På förskolan trivs Isac riktigt bra. Från att tidigare ha varit lite av en ensamvarg är han nu med i ett gäng om fyra kompisar. De leker mycket med djuren tillsammans, vilket är Isacs favoritsyssla. Dinosaurier tar allt större plats såväl på förskolan som hemma och han har stenkoll på bland annat "triceratops". "Två horn mellan ögonen och ett på nosen" förklarar han ivrigt. Han räknar allt han kommer över såsom taggar på gaffeln, fingrar, mat och gatubelysning på vägen hem från förskolan. Han räknar upp till 30 och kan alla bokstöver, stora som små. Han vet vilka fyra bokstäver och i vilken ordning de sitter i namnet Isac. Idag hade han visat sin pedagog att hans smörgås såg ut som en triangel. Han jobbar med höger och vänster och har rätt 8 av 10 gånger.

Han vill gärna hjälpa när vi lagar mat och städar. Att få spraya rengörningsmedel i badrummet är nog bland de roligaste, men han är även en hejare på att dammtorka. Han är mån om sin syster, men blir också allt tuffare och mer hårdhänt och vi får säga ifrån titt som tätt. Han har börjat sjunga tillsammans med oss, vilket är helt underbart. Han är totalt fast för Diego och varvar emellanåt med Dora. Två väldigt pedagogiska barnprogram som varvar svenska och engelska, jobbar med färger, former och siffror och bygger in en hel del fakta om djur som Isac suger åt sig som en svamp av.

Han har koll på att jag har en bebis i magen och brukar visa mellan händerna hur stor (liten) den är. Han har fortfarande blöja, men det märks att han blir allt mer redo för att klara sig utan. Han måste bara välja det själv, annars kommer vi ingenstans. Tjatar vi går det åt fel håll. Han sover okej om nätterna, men vaknar väl oftast nån gång per natt och saknar ett gosedjur eller så kommer han in till oss. Han pratar så mycket nu och beskriver och återberättar. Ordförrådet är stort och det är så underbart att konversera med honom om stort och sått. Han frågar om lov på sitt eget lilla vis. "Får man göra det?" Svarar jag nej försöker han med: "Mamma säga jo istället".

Älskade storebror, du är en underbar kille med ett stort hjärta och det är så härligt att ha dig vid vår sida.

Har börjat andas igen efter en intensiv period fylld av för mycket jobb och inskolning av Lovis, vilket såklart har varit desto roligare. Lyckades dock verkligen tajma den mest hektiska veckan på jobbet med inskolningen vilket resulterade i en hel drös med övertid. Nu är det lugnare och jag känner mig mer harmonisk och är nog en trevligare sambo än förra veckan.

Inskolningen har egentligen gått precis som förväntat. Lovis har hängt mycket på mig och Andreas men tagit allt större lover varje dag. Hon grät och skrek mamma när jag lämnade henne för första gången i fredags. Hjärtskärande. Då fick hon vara själv en timme innan Andreas kom och åt lunch och vilade med henne på förskolan. Igår var jag med ett par timmar innan jag lämnade henne och då var det åter tårar och rop efter mig. Men det gav sig innan jag ens hade fått på skorna. Idag var hennes första riktiga dag. Hon klamrade sig vid mig vid lämningen och var ledsen, men det gav sig återigen snabbt. När Andreas hämtade henne berättade personalen att det hade gått över förväntan och hon hade varit som en liten solstråle. Så underbart att höra. Hon hade dessutom fått vara en sväng till Isacs avdelning och leka med honom och han hade tagit så väl hand om henne. Underbara godingar.

Som kompensation för mitt bristfälliga bloggande bjuder jag här på en hel drös med bilder från helgen. Vi hängde med kusin E och föräldrar i nästan ett dygn. Korvgrillning i Sannaskogen med efterföljande lek, middag och melodifestival, spel och ytterligar bus morgonen därpå. Trots att man bor i samma stad kan man faktiskt övernatta hos varandra. :)

Puss och hej från oss.

Ett kort litet hej från oss efter en härlig helg i Långberget. Isac är ett litet snömonster som älskar att klättra i de stora snöhögarna, gömma sig i grottor, åka på rumpan ner för backar och göra snögubbar och snölyktor. Lovis kämpar på så gott det går och tar sig fram bra i snön för att vara så liten. Att åka pulka är annars favoriten för hennes del. Glada, nöjda barn, god mat och mysigt sällskap får sammanfatta helgen.  

I morgon väntar taxin utanför 05.25 En tur till Uppsala för jobbets räkning väntar än en gång. Och trött efter helgen som jag är så dröjer det inte länge innan jag hoppar ner i sängen bredvid Isac som inte vill sova i sin säng. Och inte sova själv heller för den delen. 

Nattinatti

Dryga två timmar spenderade vi ute i snön idag. Isac och Lovis lekte och busade i snön och efter halva tiden dök kusin E upp. Trädäcket skottades vilket gjorde det enklare för Lovis att knalla runt och alla var därmed nöjda!

Jag visade Isac att man kunde hoppa från trappan ner i snön. Isac valde självklart att hoppa från högsta trappsteget...

Lovis nöjde sig med att kika ner.

Kusin E dök upp och Isac drog runt med henne på boben. <3

Stjärtlapp ner för kullen.

Rutschkanor är sällan fel tycker Isac.

Och Lovis håller med.

Efter lunch fikade vi på Café Råtorp. Jag tror att jag kan räkna antalet gånger vi har fikat där på en hand under de snart fem åren vi har bott här och då ligger alltså detta café ett par-tre hundra meter bort och har gott och prisvärt fika. Dock köper vi färskt bröd med oss hem flera gånger i månaden och en och annan gång följder det också med lite fika. Men det är ju rätt mysigt att fika där också, särskilt på sommaren då man kan sitta ute alldeles intill älven. Det ska vi se till att bli lite bättre på! :)

Dagen avslutades med middagsgäster i form av våra grannar och det åts oxfilépasta och key lime pie. Härlig avslutning på en underbar dag. Det är dagar som dessa som ger energi. Och appropå energi. Lovis sov till 06.10 i sin säng. Det ni. Jag sov en hel natt utan att vakna. Så. Himla. Skönt. Wow!

Tänk om det blir en repris på det i natt igen!? One can only hope! Nattinatti