Om några timmar blir vår finaste Lovis fyra dygn. Tänk vad snabbt livet kan förändras. Jag tyckte allt var bra innan. Nu är det ännu bättre. Nu är det helt fantastiskt. Isac verkar tycka om sin lillasyster och idag gav han henne till och med en puss. På något vis verkar han inte tycka att det är det minsta konstigt att hon är här hela tiden. <3

Vår lilla tjej vill vara nära, nära. Jag ska försöka njuta av den här tiden då hon sover på en mest hela tiden, för jag vet att jag om några månader kommer att sakna den. Precis som med Isac kretsar livet åter kring soffan med Iphone och TV som sällskap och amningskudde, filtar och handdukar som stöd, särskilt en dag som denna när det är ett fruktansvärt höstrusk utanför dörren. I morgon ser vädret bättre ut och vi lär ta åtminstone en promenad med Isac och pappa till någon lekpark.

Amningen har kommit igång bra även om Lovis njuter mer av den än mamma än så länge, men det rättar nog till sig snart. I övrigt mår jag oförskämt bra för att vara så kort tid efter förlossningen. Att jag slapp sy är en stor del i det hela. Inga skavande och obehagliga stygn. TACK. Vikt såhär några dagar efter förlossningen är 81 kg. 5 kg mindre än toppnoteringen än så länge med andra ord. Inte för att jag bryr mig just nu. Det är mest för att minnas.

Mamma och Isac tittar på Spöket Laban. Lovis sover. Lyx att ha två sånna godingar i famnen tycker mamma. <3

Sleeping beauty

Hej, här har ni mig.

Fick ett ryck i förmiddags och åkte in till stan med Isac. Ville höstpynta lite här hemma på byrån i hallen. Temat blev inte helt oväntat lite Halloween-inspirerat. Ännu bättre när en del av dekorationerna dessutom är ätbara! :)

Kan inte tro att det redan är torsdag igen. Det innebär Kockarnas kamp och Hela Sverige bakar! Bästa kvällen i veckan!

Jag är lite småtokig i pyjamasar. Nej, knappast till mig själv. Men till Isac. Nu när han har blivit lite större är tvådelade pyjamasar de allra bästa. Så skönt att slippa alla dessa knappar. Dock är Isacs garderob ganska välutrustad vad gäller just pyjamas, men de flesta har dock knappar. Därför fick jag godkänt av hushållskassan att investera i en ny tvådelad pyjamas. Efter en del letande föll jag och Isac för piratpyjamasen. "Papagoja" sa Isac direkt han fick se den.

Vår älskade lille pirat!

Igår när Andreas skulle gå till jobbet skickade Isac återigen med honom sin mus från IKEA. "Pappa jobba, musen jobba" sa han för att sedan fortsätta med "Hejdå pappa, hejdå mus". Under dagen berättar han då och då att pappa och musen jobbar. Söt. Vi får väl hoppas att musen gör lite nytta på kontoret.

Och hur var sängen då? Jätteskön. Inga bortdomnade höfter här inte. Och kudden är helt fantastisk. Kommer bära med mig den överallt! :) Och när Isac kom in i natt kunde alla tre ligga och sova helt ostört. SKönt. Helt plötsligt känns det inte omöjligt om vi ibland måste vara fyra i sängen. Hej småbarnsfamilj! :)

Nu är det ännu en dag mindre tills vi får träffa Krabaten. Men jag har ännu inte fått några tecken på att hen vill komma ut och visa sig. Nåja, det händer när det händer. :)

Definitionen av blå. Fina kusin E.

Kusin E tycker, precis som Isac, också om boken om Bamse. Men mest för att den är så god att tugga på.

Under eftermiddagen/kvällen har vi haft sällskap av kusin E med föräldrar. Köttfärssås på 1,7 kg tillagades så nog blev vi mätta. Lite rester av diverse efterrätter bjöds det på som pricken över i:et. Gottgott.

Isac pratar ofta om moster och kusin E. När de är här och leker och han vill ha med sig moster till sitt rum säger han också åt sin kusin att följa med. Men hon ska helst sitta stilla som en docka och inte röra hans leksaker. Vi får ofta påminna honom om att dela med sig. "Nejnejnej" är vanligt förekommande när E dyker ner i legolådan. Men ibland verkar han förstå att om hon bara får låna ett par saker är hon rätt nöjd och tar inte mer. De har också ett speciellt sätt att kommunicera med varandra. Höga, gälla skrik utbyter de med varandra för att sedan skratta nöjt. Godingarna.

Här är allt precis som vanligt. Krabaten bökar i magen och verkar inte bry sig det minsta om att hens födelsedag är planerad till i morgon. Men vem vet. Det är faktiskt 26,5 timmar till morgondagen är helt förbi. En dag i taget. En dag i taget.

Nattinatti

Idag möttes jag av en lapp på förskolan som jag gärna hade sluppit se just nu med bara några dagar till BF. Just det, en lapp om magsjuka som tydligen har bitit tag i några av barnen på avdelningen. Nu var det knappast någon epidemi än och det handlade mer om diarrér än spyor. Men jag har ett ganska starkt minne av i våras när Isac kom hem med diarré. Han var inte särskilt påverkad och spydde aldrig. Men det gjorde jag. Om och om igen. Blev frisk, åt mat ett par dagar och så började det om för att göra ytterligare ett tredje besök innan jag blev helt frisk. Detta var väl runt vecka 15-16 i graviditeten om jag inte missminner mig alldeles. Så lite som jag vägde efter de två veckorna har jag nog inte vägt sen högstadiet.

Så, att det "bara" är diarrér är ingen tröst för mig! Jag överväger starkt att låta Isac vara hemma på måndag. Om inte annat lär det bli ett samtal till förskolan för att kolla läget och se om det verkar spridas innan jag skickar iväg honom. Tycker att jag får vara lite nojjig nu när jag är så nära en förlossning som man kan bli. Just kombinationen magsjuka/föda barn känns mindre spännande!

Annars har vi en lugn fredagkväll framför oss. Lite favorit i repris för Isacs del som även denna fredag tillbringar kvällen och natten hos mormor och morfar. Överlycklig kille som glatt packade sina snuttisar och böcker. Jag är trötter idag och tänker inte röra mig värst mycket från soffan förutom då Andreas serverar middagen han just nu står och lagar. Gottgott. Sedan blir det Gino till efterrätt. Färsk frukt med ett täcke av vit choklad som grillas i ugnen och serveras med glass. Har köpt färsk ananas som är så gott i denna efterrätt. Att det dessutom finns en myt om att färsk ananas kan sätta igång en förlossning gör inte saken sämre! :) Håll tummarna!

Bjuder avslutningsvis på ett par bilder strax innan läggning igår. Så här kan det se ut hos oss då.

Mamma-Isac-mys. Läsa bok är en populär aktivitet.

Även Daisan ligger och myser.

Trevlig helg till er alla! Nu vankas det middag!

I brist på passande regnkläder för den höggravida mamman blir det mycket inne dessa regniga dagar. Rastlösheten är stor som den är och därför fick det idag bli ett besök på Leklandet. Planen var att Isac skulle busa med moster och mamma med kusin E. Men den sistnämnda tyckte inte att det var kul när hennes mamma sprang runt och inte fanns i hennes närhet. Därför har Isac fått härja runt med sin tjocka mamma i såväl rutschkana som diverse hinderbanor. Jag får väl erkänna att jag har känt mig smidigare. Krypa genom spindelnät, klättra upp och ner och hit och dit och åka rutschkana är lite mer av en utmaning när man är gravid i vecka 40. Tycker därför att jag är välförtjänt av chokladkakan som ligger bredvid mig och en lugn kväll i soffan.

Kusinerna bus på leklandet.

Huset är städat, diverse ljus och brasan är tända. Mat är lagad och intagen. Nu tar jag kvällen.

Kram till er

Ja, som jag skrev i förra inlägget känner jag mig piggare än på länge. När jag hängde tvätten och sneglade in  i relaxen började det därför krypa i fingrarna. Det är tyvärr så att källarplanet sällan ingår i den allmänna städningen liksom. Det är en bonus om den hinns med. Behovet av en insats fanns därför i relaxen.

Så på med handskarna för här skulle det rensas avlopp. Jag vet storasyster, jag skulle överlåta det till Andreas, men då skulle det ta ett bra tag innan det blev prioriterat. :)

Avloppet är rensat, fogarna i och kring duschen är skrubbade. Toa, handfat och dusch är skinande rent och golvet är knäskurat. Bra jobbat till mig! Nu har jag intagit en sen lunch och en liiiten stund liggandes i soffan hade suttit fint, men det börjar bli hög tid att hämta Isac. Får slappa med honom istället. Vädret bjuder inte upp till utelek direkt.

Några Iphonebilder från det nystädade badrummet som vi älskar.

Resultat från gårdagen. Se vad som numera gömmer sig bakom dörren!? Tidigare stod det mest skurhinkar och trasor där. Nu finns det äntligen en plats att hänga svettiga träningskläder och blöta skor på. Toppen. Bortse från det gråa fläckarna (spackel) som någon gång ska målas vita...

Ja, äntligen. Efter ett par veckor med trötthet, illamående, huvudvärk och allmän obalans känns det som att kroppen har börjat hitta tillbaka. Jag känner mig harmonisk. Redo. Igår kväll fick jag även känslan av att det har gått upp för Andreas att det inte är långt kvar. För nu kan det faktiskt hända när som helst. Och Vi är redo.

Harmoni i kroppen. 8 dagar kvar.

Att jag har världens goaste son bidrar också till den sköna känlan jag har just nu. Iklädd full regnmundering med regnkläder, regnmössa och regnvantar stod han redo på dagis och väntade på att de andra barnen skulle bli klara för att gå ut i rusket. Jag stod mest och väntade på ingenting. Då tittar Isac på mig och säger klart och tydligt "Hejdå". Typ- allt är lugnt mamma, gå nu. Underbara unge. Det kanske inte låter så speciellt, men det är faktiskt första gången som han faktiskt säger hejdå när jag lämnar honom. Annars springer han iväg och leker och jag får vinka hejdå till hans rygg.

För övrigt verkade hela familjen ha haft klockan ställd på halvsex i morse. När jag vaknar till ser jag att Andreas kollar på sin mobil. Jag frågar vad klockan är och han svarar halvsex. Sedan säger han "Lilleman" i ett konstaterande att han fortfarande är kvar i sin säng på sitt rum och alltså har sovit hela natten där. Men jag tror inte att det tar mer än två sekunder så hör vi honom klättra ur sin säng och vi skrattar lite tyst. Där var hela familjen vakna. Vi myser alla tre i sängen ett tag innan Andreas som är pigg bestämmer sig för att gå upp. Jag och Isac drar oss ett litet tag till innan vi tar morgon kvart över sex och vinkar hejdå till pappa. "Pappa jobba" säger Isac och räcker honom sedan en av sina möss och säger "Musen jobba". Godingen.

Nu ska jag hugga in på lite mellanmål. Mina älskade satsumas som kommer om hösten fyller kylskåpet. Är det någon tid på året som jag blir fruktoman är det när dessa gula favoriter dyker upp.

Hoppas ni får en toppenvecka!