Hej hopp i detta snöiga vinterland. Äntligen. Helt underbart. Även om det är lite kämpigare, lite tyngre och lite mer tidskrävande att cykla fram och tillbaka till jobbet. Men ganska mysigt ända. Och bra motion.

Bjuder väl på en snöig selife efter en cykeltur till jobbet.

Isac har äntligen satt sig på boben också. Han kan ju vara rätt bestämd av sig, den där lille grabben. Tidigare har han totalvägrat att pröva, mjuka fällen på sitsen, ratt och lysen till trots. Men skam den som ger sig. När vi gick till mormor och morfar drog vi boben efter oss och Isac gick. Vi frågade ett par gånger om han ville åka, men tjatade inte. När vi sedan skulle gå hem ville han tända lysena på boben och precis när vi skulle börja gå sneglade han på den och kastade sig sedan plötsligt ner på sitsen och tjoade och skrattade och njöt hela vägen hem. Tänk att mamma och pappa hade rätt. Igen. Det var ju roligt att åka bob! Nåja, Isac behöver tid när det gäller nya saker. Det har vi fått lära oss. Fram till och med i somras(?) var nya skor en tuff utmaning. I skoaffärer var han hysterisk och vägrade mäta fötterna och för att få på nya skor var det mer eller mindre tvång som krävdes. Hemma fick vi locka och pocka och ge skon massa mysiga attribut. Varma, sköna, mjuka. Eller berätta att mormor så gärna vill se skorna. Vad som helst bara han tog på sig skon. För när skon väl har kommit på och använts en gång så var den sedan som vilken annan sko som helst. Tokunge.   

I förra inlägget skrev jag om våra stökiga nätter. Jag kan inte minnas när jag sov en hel natt senast. Kanske när jag var i Stockholm och sprang tjejmilen i höstas? Eller just det, en natt när jag flydde ner i källaren för att jag skulle upp så tidigt på morgonen. Jag kan inte heller minnas när vi sov en hel natt utan barn i sängen. Isac är en periodare. Det kan gå flera veckor utan att han kommer in och sedan kommer han in varje natt. Just nu kommer han oftast in tidig morgon och somnar om en liten stund. Dock kan han vakna och ropa/prata i sömnen och då behöver vi gå in till honom en liten stund. Lovis vaknar flera gånger redan under kvällen och det märks att hon vill ha oss nära. Med andra ord sover hon större delen av natten hos oss. Dock så ligger hon för tillfället relativt nöjt och stilla intill oss så vi sover mycket bättre nu än för ett par veckor sedan då hon var som en virvelvind natten igenom.

Ja, jag vet. Detta hör småbarnsåren till och jag skriver inte detta i klagande ton. Det är mer ett konstaterande och för framtida minne. Jag tror att det gäller att sänka kraven på sig själv när nätterna har varit extra jobbiga och påminna sig själv och varandra om att det är en övergående period. Sen hur lång perioden kommer att vara, det bör man nog inte spekulera i! ;) Jag tror dock att det är som min mamma brukar säga. Man förstår inte hur trött man är förrän man kommer ur det. Och så är det nog. 

Och appropå trött. Om mindre än åtta timmar ringer klockan. Dags att göra mig klar för sängen. Nattinatti.

Vi hade en alldeles jättetrevlig nyårsafton igår med goda vänner, lekar och massor av god mat. Lovis vaknade och hade svårt att somna om och var därför vaken och firade tolvslaget med oss medan Isac sov som en stock.

Våra tokiga små knattar.

Dagen innan nyårsafton spenderade vi i Mariebergsskogen med kusin E. Lite sol bröt av det annars så gråa vädret och vi hade en härlig stund med djur och korvgrillning.

God fortsättning till er alla!

Tog oss ut i det gråa vädret och hittade denna bana några minuters promenad hemifrån. Toppen tyckte Isac och grannen E. Hit kommer vi gå tillbaka!

Även Lovis var nöjd och knallade runt och undersökte hindren.

Är så sugen på att uppgradera min kamerautrustning, men vad mycket det finns att välja på! Jag och Andreas har suttit mer eller mindre hela eftermiddagen och googlat och jämfört och funderat och pratat med en duktig kille. Men ju mer vi läser ju svårare blir det! Gah!! Canon EOS 70D, Canon EOS 7D, Nikon D7100? Help!

Nåja, vi ska inte stressa fram beslutet. Nu ska jag lägga ner googlandet av kamera för ikväll och istället jaga rätt på en dessert för nyårsafton. Jag vill hitta något riktigt gott, snyggt och lagom utmanande. Självklart i chokladens tecken!

God fortsättning till er alla. Här njuter vi av ledighet och tid tillsammans.

Julafton tillbringades med alla mina syskon och deras familjer. Tänk att ha alla så nära och att kunna träffas såhär. Det är verkligen helt fantastiskt. På juldagen tog vi en tur till min morbror och moster som bor utanför Ölme. Fiskdamm i stallet och korvgrillning i regnet. Lika härligt som alltid att vara där. Det är ett ställe som har en särskilt plats i mitt hjärta. Så många dagar jag tillbringade där på somrarna när jag var yngre. Hästar, hundar, katter, skog, vatten. Ett riktigt paradis. Och två underbara människor som alltid har tagit hand om mig.

Idag har jag tagit en tur till stan med min bästa E och fyndat lite på rean, både medvetet och omedvetet. Köpte två plagg till Lovis som det visade sig vara 40% rabatt på utan att jag hade förstått det. Sånt gillas. Väl hemma igen fyllde vi huset rejält. Tre ettåringar, tre treåringar, en fyra och ett halvtåring och en sjuåring. Och alla härliga föräldrar plus E och J. Forna VAIK som börjar ha som annandagstradition att träffas!? Andra året i rad vi får till det i alla fall. Mycket trevligt och så häftigt vad som har hänt i barnväg på bara några år. Vilket gäng.

Det har blivit väldigt lite foton de här dagarna tyvärr. Men två stycken bjuder jag på i alla fall! :)

Två små goa kusiner i väntan på julmat.

Samma kusiner hjälper till att fylla på hö till hästarna på juldagen. 

Isac tre år och två månader. Lovis ett år och en och en halv månad.

Helt plötsligt står vi här igen. Vi står här och ser hur även Lovis har blivit stor. Jag minns det med Isac. Hur vi plötsligt insåg hur mycket han förstod. Hur stort det passiva ordförrådet var. Och nu är det alltså Lovis tur. Och jag blir lika förundrad denna gång. När jag frågar om vi ska bada springer hon till trappan och slår på barngrinden. När jag säger att vi ska gå till sängen går hon genom hela huset till sin säng. Igår fick hon och Isac en varsin  pepparkaka. En kvart senare står hon på golvet och pekar mot köket och springer iväg. Hon kommer strax tillbaka och pekar återigen. Jag frågar om jag ska följa med och ställer mig upp. Hon springer än snabbare bort och ställer sig och pekar på pepparkaksburken. Älskade du, så mycket du förstår. Och så mycket du vill. Det är så underbart att se dig växa. 

Det känns som att hon är inne i en harmonisk period. Hon är så strålande glad. Hon skrattar och busar och härjar som aldrig förr. Hon och Isac har mer och mer glädje av varandra och det värmer så. Isac har också växt den senaste tiden. Det är flera som sagt att han har börjat pratat så mycket och det stämmer. Han pratar och han pratar och han pratar. Med allt och alla. Han pratade med tyskar på Teneriffa när han matade kaniner. Han pratade och log mot några av de som arbetade i restaurangen på hotellet när de busade med honom. Han som annars brukar vända bort blicken. Han har börjat uttrycka sina känslor mer. Han talar om när han tycker att saker är roliga som t.ex när planet landade och krängde till ett par gånger (till övriga resenärers fasa) ropade Isac klart och tyligt att det var "loligt flyga, en gång till!!" Han har uttryckt att han tycker om att göra saker. Som när vi bakade saffransbullar i helgen. "Jag tycker om och baka med dig mamma" sa han flera gånger. Så underbara små ord. Han hjälpte mig även att städa och dammtorka med våt trasa och sa "jag tycker om att städa med dig mamma." Man ska inte utgå från att barn tycker det är tråkigt med städning! :)

Jag har väntat på det här med känslor och jag är glad att han äntligen börjar dela med sig av vad han känner. Jag hoppas att han fortsätter att utveckla den biten och även säger ifrån åt andra hållet. Tidigare har han istället blivit tyst och det uppmärksammade personalen även på förskolan. De flesta andra barn kanske gråter och skriker när det händer något. Isac går undan och blir tyst. Jag upplever att det har blivit bättre och att han säger ifrån bättre. När jag berättade för mamma om att Isac gick undan nickade hon igenkännande. Tydligen var jag likadan när jag var liten. Sådan mor sådan son.

Våra fina tokstollar

Det vi väntar på nu är det här med att Isac ska bli blöjfri. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag tycker att det är lite jobbigt att han inte är blöjfri än. Det känns som att alla runt omkring blir blöjfria en efter en mellan två och tre års ålder. I somras gick han utan en hel del och kissade glatt i gräset om och om igen. Men det här med potta. Nja. Även nu under vintern går han utan blöja här hemma titt som tätt på egen begäran. Men när han blir kissnödig ser man hur han kämpar och trots att det börjar droppa vill han inte sätta sig på pottan. Ibland sätter han sig om vi sätter på en film eller ger honom en kaka (ja, en muta...) och då kan han sitta där. Men han slappnar inte av och kissar. Och det är så frustrerande när jag ser hur kissnödig han är och jag är dålig på att inte låta frustrationen lysa igenom. Alla säger att när han är redo så är han och då kommer han att ta initiativet. Jag önskar att jag hade bättre tålamod och jag får dåligt samvete när jag känner att jag försöker för mycket. Det måste komma från honom. Jag vet. Men när det börjar droppa och jag ser att han tycker det är jobbigt är det svårt att inte försöka övertala honom till att sätta sig på pottan. Blöjan har han heller ingen lust att ta på sig just då. Tips någon?

Nu blev det visst en mindre uppsats här och har ni nått ända ner hit är jag imponerad. Men som ni kanske har märkt så duggar inte inlägget särskilt tätt så när jag ändå satte mig här med datorn så var det lika bra att passa på. Livet tar tid just nu och då får jag prioritera så gott det går. Det är inte så mycket mer att välja på.

Kram och godnatt

Ja, så är vi då hemma efter en härlig vecka på Teneriffa. En ganska mulig, men varm vecka. Barnen har njutit och vi också. Vi har tagit det lugnt och hängt vid poolen och vid stranden. Ett besök till en liten djurpark var väl egentligen den enda avstickaren vi gjorde. Tid att bara vara. Med varandra.

Vi börjar med några bilder från poolhänget.

Jajjemen, ni ser rätt. Ett av poolområdena var omgivet av sand!! Grovkornig sådan som rann av lätt.

Lite småkallt i vattnet, men det hindrar inte Isac.

Rutschkanor

Hela familjen åker tåg.

På anläggningen fanns ett minizoo bestående av ett flertal olika fåglar (bland annat tre papegojor), stora fiskar i dammar och små och stor kaniner som Isac ivrigt matade. Toppen!

På stranden hängde vi de flesta eftermiddagarna. Isac älskade det som väntat. Lovis tyckte att det var lite halvläskigt att gå på sanden i början. Hon har ju bara gått inomhus. Men när hon väl kom igång fanns det ingen hejd. Hon rullade sig i sanden som en hund och undersökte den på alla sätt och vis.

Sandmonstret.

Hopphopp och hejhej!

Sand från topp till to.

Pappa och farfar upp i dagen. En riktig Lindgren-min.

Var är Isacs ben?

En delvis gömd Isac och en nyligen hittad mamma.

Stå på huvudet i sanden kan man också göra.

Och Lovis vill inte vara sämre. Jag tror till och med att det var hon som började.

Våra godingar som busar tillsammans.

Ingen resa utan släkt. Farmor, fastrar och kusin hade bokat in sig på samma flyg och besökte oss en av dagarna. Toppenmysigt tyckte vi och Isac njöt av gammelfarmors sällskap. På flygplanet hem satt han bredvid gammelfarmor både vid start och landning och pratade ivrigt.

Jag och farmor har tagit oss ett dopp i havet.

Och jag och Isac badar. Såå roligt tyckte Isac om att bada i havet. Så länge som vi var ett par meter från stranden. Det här med vågor som bryter, om än jättesmå, är riktigt läskiga enligt Isac.

Solnedgång på Playa de las Americas-

Mina finaste!

Och så en blandad bild. Lovis på stranden. Isac på djurparken och Isac i poolen.

Nu ska det bli riktigt skönt att sova i våra egna sängar. Alldeles underbart att komma hem till första advent. I morgon ska det pyntas och pysslas (och packas upp och tvättas...).

Ha en riktigt trevlig helg!

I-landsproblem så det skriker om det. Men måste det gå tre program som jag vill se samtidigt!? Beslutsångest... Kommer väl zappa mellan alla tre och inte hänga med någonstans.

Har busat och härjat och skrattat med mina familj hela eftermiddagen/kvällen. Isac värmde mitt hjärta när han sa "Hålla handen, vännen" till Lovis och tog hennes hand. Underbara små.

Bild från i somras på oss alla fyra. We are family. 

Ja, idag har vi firat en nybliven treåring och en blivande ettåring med tjocka släkten. En härlig eftermiddag med tårta, presenter och glada barn. Tack för idag fina ni.

Gräddig frukttårta med kokos. Tro det eller ej, men denna tårta vann enligt mig över nedanstående tårta trots att den inte innehåll en endast bit choklad. Oväntat.

En galet mäktig chokladskapelse som hade behövt innehålla lite mer grädde för att lätta upp.

Hallongrottor, kolakakor och cake pops.

Mormorsmor, morfarsmor och moster var tre av gästerna.

Goaste kusinerna F och E som är födda samma år som Lovis.

Oooooo grävmaskin! utbrast denna nyklippta kille. Jag tog fram saxen i fredags och vips var han inte bara en treåring utan såg ut som en också.

En för dagen mammig dotter. Jag fick henne aldrig tillräckligt långt ifrån mig för att kunna ta kort så jag fick istället lämna ifrån mig kameran för att fånga vår ettåring.

Det är en kramig liten tjej vi har.

Men när hon är hos mamma går det bra att busa och le mot gästerna.