Dagarna rullar på allt snabbare. Det kan ju tyckas att jag borde ha mer tid över när vi båda är hemma, men det blir snarare tvärtom. :) Har nu en dryg månad innan det är dags att åter ta universitet i besittning och den månaden lär gå fort...

Igår körde vi ombytta roller och jag fick ta på mig arbetskläder och använda släggan medan Andreas tog hand om Isac. Skönt att växla emellanåt. Och vad använde jag släggan till då? Jo, i vårt förråd hade vi, i samband med att vi bytte ut en del gamla avlopp, upptäckt att det tycktes vara en "extravägg" på en av väggarna. Mycket riktigt. En av väggarna hade en luftspalt och sedan var det uppmurat med tegelsten och på det putsat. Varför? Jo för att bygga in ett avloppsrör som gick ner i ena hörnet.

Men vi tyckte att de 15 cm som väggen utgjorde är bättre att utnyttja för att få ännu mer förvaring. Så därför fick jag svettas rejält och måtta ett antal slag med släggan. I och med att det var en luftspalt bakom var det bara att slå för glatta livet. Sedan fick Andreas städa! Bra deal.

Annars har vi fortsatt med bärplockandet. 5 liter jordgubbar, 3-4 kg röda vinbär hos grannen och nästan 9 kg blåbär. Och utöver det en hel del hallon från vår trädgård. Mums.

Isac trivs i bärstolen som vi har fått låna. Daisan föredrar att äta blåbär ur Isacs gammelfarmors hand istället för att leta upp bären själv. Mysiga eftermiddagar har vi haft i skogen tillsammans.

Nu ska jag lägga mig i sängen med "Hundraåringen" som jag har börjat läsa.

Nattinatti mina vänner

Vi fortsätter med hallontema. Milkshakes som smakade så gott så att vi slogs om att få upp det sista ur mixern med slickepott. 115 g hallon, 3 dl vaniljglass med krossad choklad, 2 msk mjölk. Mixa och njuuuuut.

1286 g hallon. Kvällens skörd. Mmm, vi fyller upp frysen så gott det går. I morgon har vi tänkt ge oss ut i skogen på blåbärsjakt. Och när jag skriver vi så menar jag äntligen hela familjen. Andreas har nu påbörjat sin semester som senare kommer att övergå i föräldraledighet. Det innebär att mina dagar här hemma är räknade. Kan inte riktigt förstå det och tänker inte skriva så mycket om det nu heller för nu ska jag bara njuta av att ha hela familjen samlad! :)

Vi har under kvällen skrivit en lista på saker vi tycker behöver göras här hemma den närmsta tiden. Vi har lärt oss att det är så vi fungerar. Båda har idéer, planer och mål, men ser vi inte till att sammanfoga dem och se till att de blir gemensamma så brukar det sällan sluta bra. Nog har renoveringen gett oss en del kunskap om oss själva. Så som denna. Kommunikation är helt klart A och O.

Jag minns såväl vår första vinter i huset. Vi blåste i stort sett ut hela övervåningen. Grannarna trodde nästan vi var bortresta för det var så mörkt och tomt i vårt hus. Vi bodde i ett litet rum i källaren med en mikro i hallen och ett kylskåp i tvättstugan. Vi hade bara två tallrikar och två par bestick framme för att det inte skulle bli disk som samlades på hög. Känns nästan lite overkligt nu, men så levde vi.

Hur som helst. Jag hade som vanligt fullt upp med bandyn den tiden på året och hade träning måndag till torsdag medan Andreas var hemma och slet i huset. Så kom då äntligen fredagkvällen. För mig som har hållit på med tre sporter samtidigt och alltid haft mycket träningar så var lediga kvällar då att betrakta som heliga. Jag minns att jag på gymnasiet kunde kolla i kalendern och se att det var 30(!) dagar till nästa vilodag. Inte helt optimalt och kanske inte särskilt konstigt att korsbandet i knät rök till slut. Men lediga kvällar har därför alltid varit förknippade med soffmys, kanske något gott att tugga på och gärna en film. Särskilt om det var fredag eller lördag.

Så när denna träningsfria fredag uppenbarade sig så såg jag fram emot soffmys med min älskling. Han å andra sidan, arbetsnarkomanen själv, såg ju möjligheten att få arbeta hela kvällen med huset tillsammans med mig. Perfekt tyckte han.

K R O C K . Innan vi förstod varandras olika behov och var medvetna om vad den andra behövde och lärde oss kompromissa så kunde det vara lite jobbigt. Men när vi lärde oss planera kvällen/dagen så att vi båda var överens om vad som skulle göras och hur länge vi skulle hålla på så blev allt så mycket enklare. Då kunde vi helt plötsligt få lite av båda världarna. Båda blev nöjda och glada. Kommunikation, mina vänner. Kommunikation.

Puss och godnatt från oss.  

Alldeles nyplockade, ljuvligt doftande hallon, banan, special-K och lite naturell yoghurt. Hej frukost. God morgon världen!  

Igår kväll var äntligen hela familjen samlad igen. Isacs pappa kom hem efter fyra dagar i Italien med sina föräldrar och bröder. De har tillsammans upplevt Cortina där brödernas farfar tog VM-guld i längdskidor 1927. Samme John Lindgren vann även den tredje upplagan av Vasaloppet. Så nog borde det finnas lite påbrå hos hans sonsonson, John Isac Lindgren. :)

Jag och Isac hade en trevlig kväll igår med girlsen från skolan. Alla med begynnelsebokstaven M. Lite småroligt ändå. Isac härjade som vanligt, men han var inte i närheten när jag på något sätt välte ner en tallrik med morotskaka och kladdkaka med blåbär- och hallonsås på. Den landade upp och ner. Och jag vågade knappt lyfta på tallriken för att se förödelsen. Lyckligtvis var mattan svart! Och hemska jag skrattade i flera minuter. Vad hände liksom?

Men Isac var inte sen att kladda han heller. Han hann med att doppa handen i bärsåsen i jakt efter en sked och även grabba tag i en bit morotskaka. Mmmmmmmm, konstaterade Isac. Gott. Det är verkligen full fart nu. Jag märker det mer när vi är någonstans. Här hemma vet jag lite mer när jag måste vara på vakt och när jag kan slappna av. Är man borta måste man vara på vakt heeela tiden. Blommor, dukar och allt som finns i greppvänlig nivå riskerar att dras ner.

Här hemma har han upptäckt hur man öppnar frysen. Lyckligtvis tycker han också om att stänga saker. Men det blir nog ett besök på IKEA för att köpa lite barnspärrar till vissa skåp, samt möblera om lite i skåpen.

Någon börjar lägga ihop ett plus ett. De höll på bra länge och jag fångade slutet på leken.

Ha en trevlig dag! 

Hemma efter en underbar helg i Köpenhamn. Tänker för kvällen nöja mig med lite bilder och noteringar från de senaste dagarna.

Redo för Take That! Och ja, vi tillhörde den lyckliga skaran som hade biljett till fredagens konsert och fick därför se den magnifika showen. För er som missat; lördagens konsert blev inställd på grund av en magsjuk Robbie.   

Det här är vad jag har på mig när jag vill vara fin. Det här är det ENDA jag har att välja på när jag vill vara fin. Dags att fylla på garderoben?? 

Fina syster i en ännu finare(?) tröja! ;)

På den här bilden kan till och med jag se några gemensamma drag. Vi kanske är systrar trots allt!
 

Värt att notera:

• Det är inte alltid SJ:s fel. Konduktören lät, med rätta, aningen bitter när hon förklarade att anledningen till stoppet var att en resenär dragit i nödbromsen i en av vagnarna utan anledning.
• I Danmark måste bebisarna vara otroligt frusna då de flesta var nedbäddade under tjocka duntäcken och/eller med knäppta överdrag på vagnen. Jag gick i t-shirt i den härliga sommarvärmen.
• Jag är glad att vi inte satt några rader ner till vänster på konserten och därför slapp få ett helt glas öl kastat på oss från några roliga(?) personer högre upp.
• På vägen hem från konserten följde vi med strömmen bort från Parken i hopp om att såsmånigom hitta en buss. När vi efter att ha vandrat i regnet bra länge frågade vi en bredvid oss vart vi var på väg. Hon slog ut med armarna och svarade att hon inte hade en aning. En till som följde med strömmen.
• Jag har rejäl träningsvärk i vaderna. Varför? Jo, redan efter 50 meter i "finskorna" fick jag skavsår på båda hälarna som jag hade glömt att tejpa. Gick därför och krullade ihop tårna för att försöka minska kontakten mellan hälar och skor den timmen vi vandrade. Aj.
• Det kan aldrig bli för mycket ost. Trodde vi. Men efter middagen i Köpenhamn så får vi nog lov att ta tillbaka den åsikten. Jösses.
• Efter typ 20 år har jag och min syster insett att drys faktiskt betyder strössel. Vi har alltid trott att det var namnet för det oboyliknande pulvret som man kan få sin glass doppad i och blev därför duktigt förvånade när försäljaren upprepade gånger frågade vilken sort vi skulle ha och vi enformigt svarade drys.
• Andreas vill hemst gärna ha en vit pedalhink till relaxen. Jag hittade en fin inne på Magasin. Till den fanns en matchande toalettborste. Den kostade nästan 1300. Danska kronor. Jag brydde mig inte om att kolla priset på pedalhinken.
• Efter att ha klivit på tåget mot Malmö och det har börjat rulla blir Anna vit i ansiktet och konstaterar att vi sitter på FEL tåg. Vi var på stationen i god tid och beslutade att ta ett tidgare Öresundståg, vilket ska vara okej. Dock inte om den biljett man egentligen har köpt är en SJbiljett. Med tårar i ögonen förklarade vi vårt misstag för tågpersonalen och vi fick åka gratis till Malmo och slapp staffavgiften på 800 kronor var. TACK.

Nu ska jag se förlängningen i VM-finalen. Min sötaste som fått sin tredje tand under helgen ligger och sover sött. Min andra älskling är i Italien. Isac har med andra ord tillbringat hela helgen med mormor och morfar. Och som han har busat. Från morgon till kväll. Mormor och morfar har haft fullt upp och somnar nog gott ikväll. Men mer om det i morgon.

Nattinatti

Jag har fullständigt glömt bort att berätta hur det går med vårt uterumsprojekt! Inte för att det finns så mycket att skriva. Det står nämligen stilla. Som fastfruset. Ingenting har hänt sen vi grävde plinthålen och ingenting kommer att hända förrän den 15:e augusti. Då kör vi! Möjligen kommer vi att rensa undan allt ogräs som har brett ut sig och växt sig vilt på den plats där vi ska bygga.

Och annars då? Jo, till helgen lämnar jag familjen och tar med mig systeryster till Köpenhamn. Take That med vår favorit Robbie Williams väntar på fredagkvällen! Då hemfärden är först på söndagen så har vi hela lördagen att tillbringa i staden. Tips på aktiviteter? Gärna budgetvänliga sådana...

Den här gången har vi sittplatser. Jag är fortfarande aningen bitter sen Robbies konsert på Ullevi där jag och Anna köade hela långa dagen för att få bra platser. Först och främst var det en himla massa människor som trängde sig före i kön då de inte uppfattade vad mannen i mikrofonen sa och trodde att det var dags för insläpp. När det i själva verket handlade om att de som hade stolar, paraplyn och dylikt skulle lägga det på andra sidan vägen och därför reste sig från marken för att göra så. Vi hade ingenting att lämna och satt därför lugnt kvar medan de längre bak som inte uppfattat vad som sades stormade förbi oss för att komma längre fram...    

Nåväl, när vi väl var insläppta skulle min syster absolut kissa!!! Hur många hann inte före oss under den tiden tror ni? Okej, vi fick faktiskt hyfsade platser. Tredje raden från scen. Det var häftigt. Men jag kan inte låta bli att undra om vi inte hade blivit omsprungna i kön och om A inte hade kissat. Kanske hade vi varit allra längst fram då!?

Men nu har vi köat en gång och stått nästan längst fram och hoppat. Gamla som vi är ska det nu bli rätt skönt att gå dit lagom till konserten börjar och sedan få sitta ner och klappa lite lagom med händerna.    

Efter lunch tog jag och Isac en cykeltur till Örsholmsbadet. Isac hade somnat på vägen dit och jag fick lite egentid i solen. Skönt, men saknade ganska snart Isacs sällskap! När han vaknade blev det bad och bus i vattnet och på stranden.

Min älskade underbare goding.

De två små tänderna kommer snart få sällskao av två däruppe. Känner nånting hårt där som är på gång. 

Väl hemma fortsatte eftermiddagen och kvällen i samma härliga anda. Moster A kom och sällskapade över middagen och Isac var på ett strålande humör. Efter ett bad och lite mys var det läggdags och hör och häpna: Lika besvärlig som läggningen var i lördags, lika enkel var läggningen i kväll. Jag la honom i sängen, gav honom en puss och gick ut. Ett litet gnäll precis när jag gick ut, men sen ingenting. Inte ett knyst! När jag kikade in efter tio minuter så satt han lugnt och pillade med någon leksak. När jag kikade in tio minuter senare hittade jag honom som bilderna nedan.

Kunde verkligen inte låta bli att fota lite med blixt och allt innan jag varsamt la honom till rätta. Det ser ut som att han somnade sittandes. Älsklingen.

För att fira den lyckade läggningen, eller ja, bara för att vi tyckte att vi förtjänade det så gjorde jag och moster lite marängsviss med daimglass, maränger och nyplockade hallon. Lyx.

Somrigt värre.      

I lördags hade vi trevligt besök av Andreas moster och hennes man. Ett dopp i älven och god mat blev det. Dock tog det oss samma kväll inte mindre än två timmar att få Isac att somna. Som jag skrev rätt så nyligt, läggningarna går inte särskilt enkelt just för tillfället. Så nu är vi där. Igen. De här faserna vi går igenom. Och då menar jag vi som i vi föräldrar. När det som tidgare har fungerat helt plötsligt inte gör det längre och rutinerna som tidigare suttit som ett smäck är som bortblåsta. Och så står vi här som frågetecken och prövar 20 olika metoder på en kväll. Typ. Men nu är det dags att bestämma oss för vilken väg vi vill gå och när vi ändå är i farten så passar vi på att justera matrutinerna och lägga till ett mål lagad mat på eftermiddagen. 

Vi är måna om att inte lägga till några yttre faktorer för att få Isac att somna. Inte behöva gå med vagnen, inte behöva en flaska ersättning, inte behöva vaggas i famnen eller dylikt. Det är lockande att ta till något av ovanstående när det krånglar, men som tur är så är både jag och Andreas fruktansvärt envisa, på gott och ont. Isac är också rätt så envis. Det visade han i lördags. Men så fort vi har hittat ett sätt som vi tycker känns rätt för vår familj så är vi konskventa. Men att hitta det "sättet" är inte alltid det lättaste.

Vad jag har insett nu är i alla fall att det inte är någon idé att lägga honom ner gång efter gång så fort han ställer sig. Det skapar bara en enorm frustration hos oss alla tre. Som jag känner nu så är nyckeln att lägga honom i sängen innan han är för trött. Mätt och nöjd och avslappnad. Låta honom leka i sängen och komma till ro på egen hand. Är vi kvar i rummet vill han bli upplockad och fokuserar på det och det kan då bli mer gnäll än om vi inte är hos honom. Det är också ett viktigt mål för oss att han ska kunna somna själv. Det har fungerat jättebra tidigare och det tror jag är en av förklaringarna till att han sedan länge har sovit hela nätterna igenom. När han vaknar till på natten så kan han somna om själv utan att vi behöver komma in och hjälpa honom.

Att komma till ro och somna är inte lätt när det finns så många intryck att smälta. Men det är rätt skönt när man väl har somnat.

Dit vill vi hitta tillbaka och det kommer vi att göra. Men vi kommer också att få det här problemet igen. Och igen. Det händer så mycket i Isacs liv och allt kommer att ändras tusen gånger om. Vi kommer att stå som frågetecken många gånger framöver och försöka hitta vårt sätt. Men det är ju också en av alla de fantastiska resor som ett barn innebär. Och sedan belöningen när det faktiskt fungerar och alla är nöjda.

Innan jag fick barn funderade jag såklart emellanåt på hur jag ska veta hur jag ska göra. Jag insåg dock tidigt hur instinktivt allting är. Hur naturligt det kommer. Hur vi känner vårt barn bäst. Det är häftigt. Riktigt häftigt.

Och genom att skriva detta inlägg känner jag mig genast lite klokare och lite säkrare på att vi är på rätt väg. Att få sätta ord på tankar och funderingar hjälper mig att se saker lite klarare. Skönt.

Ha en trevlig måndag! Här hemma räknar vi dagarna tills Andreas går på semester följt av föräldraledighet. Sista veckan nu!  

Somrig jordgubbstårta dekorerad med Daimrocks. Den gick åt.

Ja idag fyller min älskade sambo år och det har vi firat med en god middag på tu man hand och sedan en smarrig jordgubbstårta tillsammans med mina syskon o föräldrar. Inte så tokigt en måndag som denna. 

Grattis älskling.