Klockan närmar sig midnatt. Både jag och Isac har lagt oss till med senare vanor den sista tiden. Den sistnämnde sover dock gott sedan två timmar tillbaka efter att mamman läst Tomtebobarnen om och om och om igen. I en timme ungefär tills Isac äntligen kom till ro. Om några dagar kommer jag att kunna boken utantill. Jag är redan på god väg.

Vi får ofta höra vilken go kille Isac är. Och nog är han en charmig liten kille när vi är ute bland folk, om än lite blyg. Ett nöjt litet charmtroll som busar och ler. Men hemma med sin mamma och pappa kan han allt visa upp helt andra sidor. När det inträffar lutar jag mig dock tillbaka på det påstående jag minns att jag läste någonstans någongång. Trygga barn trotsar hemma. Det stämmer så väl på Isac och hans utbrott här hemma är knappast något vi är oroliga eller upprörda över. Det kan dock vara aningen tålamodskrävande.

Vår lille kille har en vilja som är helt enorm. Troligtvis inget unikt. och han är såå envis när han har bestämt sig. Idag protesterade han hej vilt när jag serverade gårdagens stuvade makaroner och falukorv. Han pekade och skrek och grät och sköt tallriken i från sig. I flera minuter försökte jag med uteslutningemetoden komma fram till vad som var fel. Skulle han ha sitt mjölkglas? Nej. Ville han ha min gaffel? Nej. Ville han ha min tallrik? Nej. Ville han ha ketchup? Nej. Var maten för varm? Nej. Efter mycket om och men lyckades jag förstå vad det var han ville. Han skulle absolut ha mjölk. I tallriken. När jag höll i mjölklitern pekade han tydligt mitt på sin tallrik. Däää.

Hur lätt tror ni att det är att förklara för en kille på 1,5-2 år att mjölk det har man bara i tallriken när man äter gröt. Annars har man den i glaset. Även om han skulle förstå är han inte särskilt mottaglig mitt i sin ilska och frustration. Isac åt självklart inget den lunchen. Jag å andra sidan fick äta min portion lyssnandes till en arg och frustrerad Isac. Det är vad jag kallar matro det. Not.

Jo, det är klart att det är svårt för honom att förstå att man får ha mjölk i tallriken när man äter gröt, men inte annars. Men det blir bara mer och mer vilja i grabben och någonstans måste vi dra en gräns. Han kan inte få alltid få som han vill. Det är liksom en del av livet. Men OJ så envis och stönig han är när han har bestämt sig.

Undrar förresten var han har fått den egenskapen ifrån. Jag var nästan på väg till IKEA ensam med Isac och släp för att inhandla diverse garderober och lådor från STUVAserien som jag skrev om igår. Ja, för har jag bestämt mig så har jag. Klokt nog inväntade jag systeryster. Två fulla vagnar med platta paket och en barnvagn med en uttråkad unge hade varit en syn. Gravid med foglossning som pricken över i:et. Nu blev vi i alla fall två på två vagnar och en barnvagn med två kusiner i.

Men att fundera över var Isacs stönighet och envishet kommer ifrån behövs knappt... Backade för övrigt ner släpet för vår uppfart på egen hand idag. Nåja. Pappa dirigerade hej vilt och grannens båda bilar var borta så jag hade gott om plats. Men ändå. Jag gjorde det. Andreas konstaterade att det var nyttigt för mig att han var borta. Jag kör runt och backar med släp, letar upp skruvmaskin och bitsar och skruvar och har mig. Får se om jag hinner plocka fram borrmaskinen innan han är hemma också. Då blir jag stolt över mig själv!

Nu ska jag hoppa i säng. Har skruvat ihop några av delarna till Isacs rum. Bilder på mitt upptåg kommer när det mesta är på plats. :)

Nattinatti

Idag lånade jag och Isac kusin E för ett provåk med den nya delen till vagnen som Andreas köpte i USA. Till hösten är det krabaten som ska ligga där. Nog längtar vi lite.

Annars har dagen helhjärtat ägnats åt tårtbak. Vet inte om jag har skrivit det? Men jag har fått äran att baka bröllopstårtan till syster ysters bröllop som äger rum på midsommardagen. Jag hade tänkt att jag skulle provbaka och öva massor under våren. Men icke. Lediga dagar har det varit ont om. Men efter idag har vi i alla fall enhälligt fastnat för en av de tre tårtbottnar vi bakat och likaså fyllningen är bestämd. Nu ska jag öva mig på att täcka tårta! Vi har varit lite snåla med marsipan de gånger vi har bakat så resultatet har varit lite halvdåligt.

Skickade förövrigt iväg Andreas till plantagen för att köpa solstolar som de hade tokrea på mellan klockan 22 och 23 ikväll. Men då kön var, jag skojar inte, ett par hundra meter lång åkte Andreas hem med oförrättat ärende. Enligt personalen hade folk köat sen sju i morse!? Och stolarna skulle inte räcka till alla i kön. Så Andreas val var rätt självklart om man säger så.

Och nu kanske inte jag är rätt person att säga det här, jag som höggravid köade mitt i natten för min Iphone. Men att köa i 15 timmar för att kunna köpa två solstolar för 200 kr istället för 600 kr känns väl lite ovärt. Men det är jag det. Uppenbarligen var runt hundra personer av annan åsikt.

Nu ropar sängen hööögt på mig.

Nattinatti

Rapport till opponent. Check.

Ännu är det några steg kvar innan jag är klar. Men det där var ett stort steg. På måndag väntar redovisning och dagen efter är det opponering, sedan är det en knapp vecka till den slutgiltiga inlämningen. Och så ska det redovisas nere hos företaget förstås.

Men det har varit många sena kvällar sista veckan av flera orsaker och därför är det en trött Malin som sitter i soffan och skriver. Ska passa på att vila lite innan det är dags att hämta busfröet på dagis. Är det något jag har märkt under den här graviditeten så är det att sömn är viktigt. Jag märker snabbt av (Andreas också skulle jag gissa) när det blivit för lite av den varan. Som nu. Se om lite ryggläge i soffan framför vänner kan hjälpa.

Var dålig på att ta magbilder under förra graviditeten och har inte varit bättre den här gången. Hittills. Här är dagens jag och krabaten i vecka 19+1.

Trevlig onsdagkväll gott folk.

Igår lämnade jag alla tankar på plugg för att ägna hela dagen åt min syster. Möhippa stod på schemat. Riktigt lyckat och en toppendag hade vi allihopa. Vädret gjorde inte direkt dagen sämre. Nu längtar vi efter bröllopet!

...för Isac ska bli storebror!

Någonstans runt den 23 oktober ska denna lilla krabat titta ut. Vi längtar. <3

De två senaste dagarna har varit tårfyllda. Vi är många som har gråtit. Mycket. Vår finaste lurv blir inte yngre. Damen är 14 år och det är klart vi vet att hon inte kan finnas hos oss för alltid. Men hon är ju en del av oss. Hon har funnits med sedan jag var tolv år. Hon är den snällaste, fyrbenta varelse man kan tänka sig och hon har fångat så många hjärtan under dessa år.

Nu ska vi inte dra förhastade slutsatser. Det kan vara en elak magsjuka eller nåt i den stilen, men det kan också vara tecken på att kroppen börjar ge vika. Hon är sig inte lik just nu. Och det gör ont att se. I morgon bitti ska vi till veterinären och jag hoppas innerligt att vår älskade vovve får följa med oss tillbaka med lugnande ord från veterinären.

Men ändå. Hon blir inte yngre.

Ingen av oss trodde att det skulle göra såhär ont. Och än så länge är det bara en tanke. Men insikten om att det kanske inte är så länge kvar skrämmer oss. Men hon ska aldrig behöva lida. Det är vi överrens om. Håll tummarna för att detta bara är en svacka. Att hon snart blir pigg igen.

Vår alldeles fantastiska lurv. Som vi älskar dig.

Mina finaste killar på semester i fjällen.

Förra veckan tillbringade vi i Tännäs för att få en sista dos av vintern. Trodde vi. Vem kunde ana att snön skulle falla tungt här i solstan i morse?Jag gick ute i tio minuter och såg ut som ett snömonster med hela håret täckt av ett par centimeter snö. Men jag gick mest runt och smålog. Det var rätt kul att beskåda alla andra snömonster som precis som jag var ute. Många obetalbara miner på cyklisterna som försökte ta sig fram. Nu är snön i alla fall borta igen.

Och fjällsemstern då? Riktigt mysigt. Isacs kusin E med hennes föräldrar och Isacs och E:s mormor och morfar och vi åt gott, tränade och hade det allmänt bra. Bilder kommer dyka upp inom några dagar.

Nu ska jag alldeles strax hämta min goding på dagis. Idag är första riktiga dagen som han har varit helt själv den tiden han ska vara där. Han fick vara hemma i måndags då han var lite ur form och igår var jag med en halvtimme eftersom det var några dagar sen sist som han var där. Men han verkar trivas. Igår när vi kom pekade han om och om mot dörren. Dä, dä, dä, sa han medan jag parkerade vagnen. Mitt lilla hjärta.

När Isac är upplockad åker vi och hämtar upp Isacs mormormor för att sedan styra kosan mot Isacs kusin! <3 Vi väntar för övrigt fortfarande på Isacs andra kusin som uppenbarligen trivs väldigt bra i min systers mage. Vi längtar efter dig. Kom ut!

Hoppas ni har en bra onsdag.

Kram