Ja, äntligen. Efter ett par veckor med trötthet, illamående, huvudvärk och allmän obalans känns det som att kroppen har börjat hitta tillbaka. Jag känner mig harmonisk. Redo. Igår kväll fick jag även känslan av att det har gått upp för Andreas att det inte är långt kvar. För nu kan det faktiskt hända när som helst. Och Vi är redo.

Harmoni i kroppen. 8 dagar kvar.

Att jag har världens goaste son bidrar också till den sköna känlan jag har just nu. Iklädd full regnmundering med regnkläder, regnmössa och regnvantar stod han redo på dagis och väntade på att de andra barnen skulle bli klara för att gå ut i rusket. Jag stod mest och väntade på ingenting. Då tittar Isac på mig och säger klart och tydligt "Hejdå". Typ- allt är lugnt mamma, gå nu. Underbara unge. Det kanske inte låter så speciellt, men det är faktiskt första gången som han faktiskt säger hejdå när jag lämnar honom. Annars springer han iväg och leker och jag får vinka hejdå till hans rygg.

För övrigt verkade hela familjen ha haft klockan ställd på halvsex i morse. När jag vaknar till ser jag att Andreas kollar på sin mobil. Jag frågar vad klockan är och han svarar halvsex. Sedan säger han "Lilleman" i ett konstaterande att han fortfarande är kvar i sin säng på sitt rum och alltså har sovit hela natten där. Men jag tror inte att det tar mer än två sekunder så hör vi honom klättra ur sin säng och vi skrattar lite tyst. Där var hela familjen vakna. Vi myser alla tre i sängen ett tag innan Andreas som är pigg bestämmer sig för att gå upp. Jag och Isac drar oss ett litet tag till innan vi tar morgon kvart över sex och vinkar hejdå till pappa. "Pappa jobba" säger Isac och räcker honom sedan en av sina möss och säger "Musen jobba". Godingen.

Nu ska jag hugga in på lite mellanmål. Mina älskade satsumas som kommer om hösten fyller kylskåpet. Är det någon tid på året som jag blir fruktoman är det när dessa gula favoriter dyker upp.

Hoppas ni får en toppenvecka!

I söndags hade vi släktkalas för vår då blivande tvååring. Det var en härligt solig höstdag och vi kunde duka upp i uterummet. Isac har väl inte riktigt fattat grejen med paket och tyckte att det räckte efter ett par stycken. :) Mer var han inte intresserad av att öppna.

Isac visar att han är sin mor upp i dagen och hugger genast in på en chokladbit! Nam.

Cake pops

Chokladstrutar fyllda med chokladkaka, hallon och mörk chokladganache.

Snyggaste gästerna. Kusin E matchade sin mamma.

Igår morse blev det självklart frukost på sängen, tända ljus och paket. Såsom en födelsedagsmorgon ska vara. Isac myste med välling i sängen medan kamerans blixtrar haglade. God morgon liksom! :)

Duplolego från farmor och farfar blev en klar favorit.

Idag har vår älskade unge fyllt två år. Tänk att han har funnits här så länge med oss. Att skriva att tiden går fort känns aningen uttjatat, men nog är det så. Den går i ett rasande tempo. Och likaså går utvecklingen. Det händer så mycket hela tiden och det är verkligen helt fantastisk att få följa hans utveckling.

Orden ramlar på plats ett efter ett och meningarna blir allt längre om än inte alltid tydbara. Han förstår så mycket och det märks att han liksom kan sätta ihop ett plus ett. Tänka lite längre och förstå vad en handling kan leda till. Han älskar att hjälpa till om man bara ger honom möjligheten och han har ett ordningssinne som visar sig på flera sätt. Han har stenkoll på var saker ska vara och han tycker att det är jätteroligt att städa (inte nedärvt från sin mamma således genen inte hoppade direkt från mormor).

Han trivs på dagis och bryr sig inte det minsta när jag lämnar honom utan börjar genast leka. Han äter bra och mycket för det mesta. Favoritmat just nu är risoni, gärna i form av krämig risoniotto. Sover? Somnar själv i sin säng efter sagoläsning och sång. Kommer oftast in till oss någon gång under natten. Han brukar sova middag ca två timmar efter lunch även fast det har varit lite si och så med det senaste tiden. Kanske håller på att ändras?

Han älskar Bamse och bilar och tycker om att härma djur. Att läsa böcker är också roligt.

Han är en go och glad kille som än så länge är medgörlig, även om han gärna vill göra saker på sitt sätt. Han är ett charmtroll som är älskad av så många vilka gör oss så glada. Han blir överlycklig när släktingar kommer på besök och han tar dem i fingret och talar om för dem vad dem ska göra. Rita, bygga, leka o.s.v Ajjemommo (gammelmormor), Mosse (moster), Momo (mormor), Morsa (morfar), Mobo (morbror), Miiia (kusin Emilia) Mooga (kusin Morgan) är några av hans favoriter. Och så Dejs (Daisy) så klart.

Älskade unge. Du är helt enkelt underbar och det finaste vi har. Vi älskar dig Isac.

För ganska precis två år sedan var jag en vecka från beräknad födsel med knodden som visade sig vara Isac. Jag minns att jag i början av den graviditeten fick nöjet att hålla i en bebis som var runt en vecka gammal. "Oj, nu måste du längta!" konstaterade en av de andra besökarna.  Då fick jag lite panik. För känslan när jag höll i denna underbara lilla varelse var inte direkt längtan. Inte just då. Mer en massa frågor, känslor, tankar. Ska jag ha en sån här? Hur gör jag? Vill jag? Kan jag? Nej, inte så att jag ångrade graviditeten. Inte det minsta. Men helt enkelt lite panik för alla tankar som vällde fram. Lite panik för att jag inte genast kände en stark längtan. Såhär i efterhand tycker jag inte att det var särskilt konstigt. Att få barn är stort. Det är en förändring. Det är klart att man får ha blandade känslor inför den omställningen som det innebär.

Igår fick jag träffa en två veckor gammal bebis. Och den här gången kändes det annorlunda. Trots att jag bara är några veckor från beräknad födsel av krabaten känns det förvisso fortfarande ogreppbart att vi snart har en sådan liten varelse här med oss. Men nu jag känner en enorm längtan. Nu vet jag vad som väntar. Att den här bebisen som kommer att komma ut faktiskt är en egen liten individ. En helt egen person.

Vid förra förlossningen var jag så fokuserad på att klara av förlossningen. När knodden väl var ute tog det därför ett bra tag innan jag faktiskt förstod att det var Isac. En alldeles egen person. Halva mig och halva Andreas. Jag var så nöjd att jag hade klarat av förlossningen att det tog ett tag innan jag på riktigt tog till mig Isac.

Den här gången närmar jag mig förlossningen med en helt annan känsla. En stark känsla av längtan. Att få följa Isacs två år har varit magiskt och att snart få äran att följa ytterligare en individs utveckling känns underbart. Jag längtar. Andreas längtar.

Den här gången har jag inte som mål att klara av förlossningen. Den här gången har jag som mål att få träffa krabaten som huserar i min mage. När jag ligger där med värkar är det längtan efter krabaten som kommer att ge mig styrka. Mötet. Att få upp krabaten på bröstet och se vem det är. Lillasyster eller lillebror. Längtan. En jättestark längtan.

Vår lilla krabat. Som vi läntgtar efter dig!

Stolta faddrar.

E stortrivs i moster C:s famn.

En strålande glad E. E tillsammans med sina föräldrar.

Fina sånger från morfar och från mamma A och L.

En klassisk E-pose. Nyfiken liten tjej håller koll på sina släktingar i bänkraderna.

Fyra generationer.

Mormor har famnen full under dopet.

Mormor med sötaste F.

E i sin morfarmors knä och leker med favoritleksaken. Presentsnören.

M med busmorbror.

Dukningen gick i höstens färger.

Klassiska Enarssonstårtor samt gammelfarmors älskade stubbe.

Och som vanligt när Enarssons är i farten är det ingen brist på fika. Spana in detta bordet.

Vilken alldeles fantastisk dag det har varit idag. Strålande sol och varmt och härligt. En riktigt fin dag för dop med andra ord. Idag har det varit kusin E:s dag och allt var så fint. Men bilder kommer vid ett annat tillfälle. Ikväll får ni nöja er med tre av gästerna (eller ska vi kanske säga fyra ;) ).

Isac sover gott i sin säng efter att ha varit vaken hela dagen. Vi fick honom inte att somna innan dopet så Andreas hade det lite svettigt i kyrkan. Tvååringar vill inte sitta stilla!

Igår kväll däremot hade vi fredagsmys i soffan med morot- och gurkstavar, chips och dip och chokladbollar. Och det var så härligt. För några månader senare när samma godsaker framdukades var Isac överallt. Tog en tugga på gurkan och la tillbaka den i skålen och tog en ny och tuggade lite på den och sedan en annan och la tillbaka dem. Alternativt matade han oss i en rasande takt.

Igår satt han lugnt och stilla och åt några chips från en egen skål. Åt upp de stavar han tog och mumsade gladeligen i sig en chokladboll. Stillasittande mellan mamma och pappa. Fredagsmys i dubbel bemärkelse. Vår underbara grabb.

Hoppas ni har haft en härlig dag ni också!

Idag när jag skulle laga en av rätterna från Linas matkasse så upptäckte jag att zucchinin som följde med var dålig. Halva delen var alldeles svampig. Men vad gjorde det när jag hade en zucchini som var alldeles redo att skördas i lannet!?

Annars har dagen återigen bjudit på ett badhusbesök efterföljt av en sväng på stan. Badet var även denna gång mycket uppskattat av Isac. Men att tro att han skulle somna snabbt efter lunch var rent önsketänkande. En trekvart knallade vi runt på Råtorp med Daisy som sällskap. Sen sov Isac gott i vagnen, Daisy/gammeltanten låg utslagen på golvet och mamman halvsov i soffan framför Vänner. Någon med lite energi över till mig? En timmes badande och sedan presentjakt på stan, mer behövs inte för att jag ska vara helt slut. Hoppas järntabletterna snart gör lite nytta!

Nåväl, kvällen avslutades mycket trevligt med ett kalas för Isacs kusin C som fyllt nio år. Stora tjejen nu!

Nattinatti mina vänner

Isac sover sött i sin säng. Sedan ett par dagar tillbaka har han somnat själv efter att vi har läst saga, släckt lampan och pussat godnatt. Lovely. Vi har i en veckas tid succesivt flyttat oss längre ut ur rummet för varje kväll och den metoden verkar ha fungerat och han ligger kvar i sängen. Fast i och med att jag skriver detta här så lär det väl det förändras i morgon.

Är det något jag har lärt mig under de här två åren så är det att så fort jag säger eller skriver att något går bra så ändras det direkt. Säger jag att Isac har sovit bra under en period så kommer en dålig period. Säger jag om någon frågar att; "nej, halsbrännan har inte varit så farlig än" då kommer den dagen efter o.s.v

Hmmm, undrar om det omvända fungerar. Isac har inte sovit en hel natt utan att komma in till oss på flera veckor. Kanske sover han hela natten nu då!? Det gjorde han i alla fall när moster A och hennes T och E sov här medan jag och Andreas istället intog deras lya och fick en kväll på tu man hand plus sovmorgon. Tack och bock i massor! Nu vaknade vi förvisso tio över sju, men lyckades dra oss i sängen i en timme. Men bara att få sitta och äta frukost i lugn och ro är lite lyxigt. Sedan längtade jag järnet efter vår gullunge.

Lördagkvällen hade vi över grannarna på middag efter att barnen somnat. Kvällen mörknade fort, men med tända ljus i uterummet blev det höstigt och mysigt.

Ljusen dekorerades med rönnbär. Passade till vår höstiga maträtt. Renskavsgryta med ris och äppelpaj till efterrätt.

Tunnbrödchips. Riktigt, riktigt gott.

Dagen idag har bjudit på lite shopping och familjehäng. Skönt med en lugn dag utan så mycket inplanerat.

Mina allra finaste pojkar. Älskar er. <3

Stolt liten kille.

Får lite hjälp av morbror.

Mellanmålet övervakas av Daisan.

Det kan ju hända att han tappar en bit...

Jag o vovvsan satt mest still och tittade på.

Ny vecka på ingång och ett besök hos barnmorskan väntar i morgon. Tre veckor sedan jag var där senast men det känns som i förrgår. Galet vad fort det går! Snart är det dags.

Hoppas ni har haft en härlig helg!