Jag är lite småtokig i pyjamasar. Nej, knappast till mig själv. Men till Isac. Nu när han har blivit lite större är tvådelade pyjamasar de allra bästa. Så skönt att slippa alla dessa knappar. Dock är Isacs garderob ganska välutrustad vad gäller just pyjamas, men de flesta har dock knappar. Därför fick jag godkänt av hushållskassan att investera i en ny tvådelad pyjamas. Efter en del letande föll jag och Isac för piratpyjamasen. "Papagoja" sa Isac direkt han fick se den.

Vår älskade lille pirat!

Igår när Andreas skulle gå till jobbet skickade Isac återigen med honom sin mus från IKEA. "Pappa jobba, musen jobba" sa han för att sedan fortsätta med "Hejdå pappa, hejdå mus". Under dagen berättar han då och då att pappa och musen jobbar. Söt. Vi får väl hoppas att musen gör lite nytta på kontoret.

Och hur var sängen då? Jätteskön. Inga bortdomnade höfter här inte. Och kudden är helt fantastisk. Kommer bära med mig den överallt! :) Och när Isac kom in i natt kunde alla tre ligga och sova helt ostört. SKönt. Helt plötsligt känns det inte omöjligt om vi ibland måste vara fyra i sängen. Hej småbarnsfamilj! :)

Nu är det ännu en dag mindre tills vi får träffa Krabaten. Men jag har ännu inte fått några tecken på att hen vill komma ut och visa sig. Nåja, det händer när det händer. :)

Idag möttes jag av en lapp på förskolan som jag gärna hade sluppit se just nu med bara några dagar till BF. Just det, en lapp om magsjuka som tydligen har bitit tag i några av barnen på avdelningen. Nu var det knappast någon epidemi än och det handlade mer om diarrér än spyor. Men jag har ett ganska starkt minne av i våras när Isac kom hem med diarré. Han var inte särskilt påverkad och spydde aldrig. Men det gjorde jag. Om och om igen. Blev frisk, åt mat ett par dagar och så började det om för att göra ytterligare ett tredje besök innan jag blev helt frisk. Detta var väl runt vecka 15-16 i graviditeten om jag inte missminner mig alldeles. Så lite som jag vägde efter de två veckorna har jag nog inte vägt sen högstadiet.

Så, att det "bara" är diarrér är ingen tröst för mig! Jag överväger starkt att låta Isac vara hemma på måndag. Om inte annat lär det bli ett samtal till förskolan för att kolla läget och se om det verkar spridas innan jag skickar iväg honom. Tycker att jag får vara lite nojjig nu när jag är så nära en förlossning som man kan bli. Just kombinationen magsjuka/föda barn känns mindre spännande!

Annars har vi en lugn fredagkväll framför oss. Lite favorit i repris för Isacs del som även denna fredag tillbringar kvällen och natten hos mormor och morfar. Överlycklig kille som glatt packade sina snuttisar och böcker. Jag är trötter idag och tänker inte röra mig värst mycket från soffan förutom då Andreas serverar middagen han just nu står och lagar. Gottgott. Sedan blir det Gino till efterrätt. Färsk frukt med ett täcke av vit choklad som grillas i ugnen och serveras med glass. Har köpt färsk ananas som är så gott i denna efterrätt. Att det dessutom finns en myt om att färsk ananas kan sätta igång en förlossning gör inte saken sämre! :) Håll tummarna!

Bjuder avslutningsvis på ett par bilder strax innan läggning igår. Så här kan det se ut hos oss då.

Mamma-Isac-mys. Läsa bok är en populär aktivitet.

Även Daisan ligger och myser.

Trevlig helg till er alla! Nu vankas det middag!

Idag hann jag knappt lyfta ur Isac ur vagnen förrän han sa "Hejdå mamma" och när jag inte genast avlägsnade mig så fick jag ett till hejdå. Någon talar tydligt om att han trivs och knappast behöver ha sin mamma i närheten när han är på dagis. Så det var bara för mig att knalla hemåt efter några ord med personalen. Godingen. Det gör att jag förlåter honom trots att han har legat hela natten på tvären mellan oss och att jag titt som tätt har vaknat av hans fötter på halsen, huvudet, kinden o.s.v. 

Läste just igenom min förlossningsberättelse från när Isac föddes och kan inte låta bli att undra hur det ska bli den här gången. Jag har bara goda minnen och ser tillbaka med glädje på dagen då Isac kom. Den var snabb, men därför också väldigt intensiv. Jag öppnade mig 6,5 cm på en timme! Jag är därför glad att jag inte har mer än tio minuter till sjukhuset. Vem vet hur fort det går den här gången!? Dessutom vill jag inte ens föreställa mig hur det måste vara att sitta stilla i en bil i en timme med värkar!! Hua.

Även om jag, betydligt mer än med Isac, längtar efter att graviditeten ska vara över så känns det lite sorgligt att det snart just är över. Det är något magiskt med att ha en liten växande varelse i sin kropp ändå. Man är aldrig ensam. Just nu bökar Krabaten runt och har dessutom hicka. Det känns helt overkligt att jag vilken dag som helst istället kommer att ha denna lilla människa i min famn. Tänk att vi snart är fyra i familjen. Längtar galet mycket!

Tänk att snart ha en sån här i famnen igen. Och tänk att Isac för två år sedan var denna lilla varelse. Galet.

Idag har jag stirrat mycket på den här dumburken jag har framför mig. Tömt minneskort till kameran, sorterat bilder, tömt Iphonen på bilder och uppdaterat den samma samt kopierat över alla nya bilder till en extern hårddisk. Det tar sin lilla tid och är lite av en evighetsgöra det här med bilderna. Har fortfarande massor av bilder att sortera och få ordning på. Men det är skönt att såväl kameran som Iphonen är tom och redo för ett första möte med Krabaten!

Annars har det även idag varit en regnig dag. Men då vi har haft vovvsan här hemma har det bara varit att klä på oss diverse stövlar, regnhattar, paraplyn och regnkläder. Isac tycker bara att det är roligt att vara ute och plaska. Mamma och Daisy är inte lika förtjusta. :)

Jag har redan nämnt det tidigare, men vår grabb är galen i att städa. Nej, alltså inte så att han springer runt och dammsuger och skurar toaletten, men att plocka ihop sina leksaker. Stääääääda, stääääääda, stäääda säger han med passion i rösten och plockar ihop bilarna i den ena lådan och ställer den på sin plats. Plockar isär legobitarna (nej, de får absolut inte sitta ihop) och lägger ner dem i lådan innan han ber mamma eller pappa att sätta på locket och lyfter seadn lådan på plats. Det gäller att ha några minuter över när man ska gå ut eller gå till dagis, för först ska det städas! Vi uppmuntrar och hejjar på. Vi får väl se hur länge det håller i sig! :)

Nej, nu ska jag titta med båda ögonen på Hela Sverige bakar innan det blir sängen.

Nattinatti

Ja, äntligen. Efter ett par veckor med trötthet, illamående, huvudvärk och allmän obalans känns det som att kroppen har börjat hitta tillbaka. Jag känner mig harmonisk. Redo. Igår kväll fick jag även känslan av att det har gått upp för Andreas att det inte är långt kvar. För nu kan det faktiskt hända när som helst. Och Vi är redo.

Harmoni i kroppen. 8 dagar kvar.

Att jag har världens goaste son bidrar också till den sköna känlan jag har just nu. Iklädd full regnmundering med regnkläder, regnmössa och regnvantar stod han redo på dagis och väntade på att de andra barnen skulle bli klara för att gå ut i rusket. Jag stod mest och väntade på ingenting. Då tittar Isac på mig och säger klart och tydligt "Hejdå". Typ- allt är lugnt mamma, gå nu. Underbara unge. Det kanske inte låter så speciellt, men det är faktiskt första gången som han faktiskt säger hejdå när jag lämnar honom. Annars springer han iväg och leker och jag får vinka hejdå till hans rygg.

För övrigt verkade hela familjen ha haft klockan ställd på halvsex i morse. När jag vaknar till ser jag att Andreas kollar på sin mobil. Jag frågar vad klockan är och han svarar halvsex. Sedan säger han "Lilleman" i ett konstaterande att han fortfarande är kvar i sin säng på sitt rum och alltså har sovit hela natten där. Men jag tror inte att det tar mer än två sekunder så hör vi honom klättra ur sin säng och vi skrattar lite tyst. Där var hela familjen vakna. Vi myser alla tre i sängen ett tag innan Andreas som är pigg bestämmer sig för att gå upp. Jag och Isac drar oss ett litet tag till innan vi tar morgon kvart över sex och vinkar hejdå till pappa. "Pappa jobba" säger Isac och räcker honom sedan en av sina möss och säger "Musen jobba". Godingen.

Nu ska jag hugga in på lite mellanmål. Mina älskade satsumas som kommer om hösten fyller kylskåpet. Är det någon tid på året som jag blir fruktoman är det när dessa gula favoriter dyker upp.

Hoppas ni får en toppenvecka!

I söndags hade vi släktkalas för vår då blivande tvååring. Det var en härligt solig höstdag och vi kunde duka upp i uterummet. Isac har väl inte riktigt fattat grejen med paket och tyckte att det räckte efter ett par stycken. :) Mer var han inte intresserad av att öppna.

Isac visar att han är sin mor upp i dagen och hugger genast in på en chokladbit! Nam.

Cake pops

Chokladstrutar fyllda med chokladkaka, hallon och mörk chokladganache.

Snyggaste gästerna. Kusin E matchade sin mamma.

Igår morse blev det självklart frukost på sängen, tända ljus och paket. Såsom en födelsedagsmorgon ska vara. Isac myste med välling i sängen medan kamerans blixtrar haglade. God morgon liksom! :)

Duplolego från farmor och farfar blev en klar favorit.

Idag har vår älskade unge fyllt två år. Tänk att han har funnits här så länge med oss. Att skriva att tiden går fort känns aningen uttjatat, men nog är det så. Den går i ett rasande tempo. Och likaså går utvecklingen. Det händer så mycket hela tiden och det är verkligen helt fantastisk att få följa hans utveckling.

Orden ramlar på plats ett efter ett och meningarna blir allt längre om än inte alltid tydbara. Han förstår så mycket och det märks att han liksom kan sätta ihop ett plus ett. Tänka lite längre och förstå vad en handling kan leda till. Han älskar att hjälpa till om man bara ger honom möjligheten och han har ett ordningssinne som visar sig på flera sätt. Han har stenkoll på var saker ska vara och han tycker att det är jätteroligt att städa (inte nedärvt från sin mamma således genen inte hoppade direkt från mormor).

Han trivs på dagis och bryr sig inte det minsta när jag lämnar honom utan börjar genast leka. Han äter bra och mycket för det mesta. Favoritmat just nu är risoni, gärna i form av krämig risoniotto. Sover? Somnar själv i sin säng efter sagoläsning och sång. Kommer oftast in till oss någon gång under natten. Han brukar sova middag ca två timmar efter lunch även fast det har varit lite si och så med det senaste tiden. Kanske håller på att ändras?

Han älskar Bamse och bilar och tycker om att härma djur. Att läsa böcker är också roligt.

Han är en go och glad kille som än så länge är medgörlig, även om han gärna vill göra saker på sitt sätt. Han är ett charmtroll som är älskad av så många vilka gör oss så glada. Han blir överlycklig när släktingar kommer på besök och han tar dem i fingret och talar om för dem vad dem ska göra. Rita, bygga, leka o.s.v Ajjemommo (gammelmormor), Mosse (moster), Momo (mormor), Morsa (morfar), Mobo (morbror), Miiia (kusin Emilia) Mooga (kusin Morgan) är några av hans favoriter. Och så Dejs (Daisy) så klart.

Älskade unge. Du är helt enkelt underbar och det finaste vi har. Vi älskar dig Isac.

Liten Isac sover sedan en halvtimme tillbaka i sängen. Han var på ett solstrålshumör när jag hämtade honom på dagis. Det kan ha berott på att vi mötte upp morbror A och Daisy vilket var ren lycka för Isac. Men ju längre eftermiddagen led desto mer gnäll och frustration från lillemans sida. En hand på pannan efterföljt av termometer i rumpan visade inte helt oväntat att han hade feber. Var länge sen sist. Han har varit väldigt förskonad från feber, även om förkylningar kommer med jämna mellanrum.

Med tanke på att han inte hade ätit någon lunch på dagis, hade feber och att jag starkt misstänkte att han inte skulle uppskatta Sjömansgrytan från Lina´s bestämde jag mig för att laga Isac-mat parallellt med sjömansgrytan.

Tyvärr snålade jag med storlek på kastrullen till Isacs risoni varpå vattnet ständigt hotade med att koka över trots att jag kokade på rekordlåg temperatur. Därför skyndade jag mig när jag tryckte in överbliven potatis i kylskåpet. Tjoff och plums. Där knuffade jag visst ut det öppnade gräddpaketet ut ur kylskåpet ner på govet i mitt försök att vara snabb. Fräs och bubbel. Där kokade vattnet över trots att jag var så snabb att grädden ramlade ut. Springa till spisen lyfta kastrullen och återigen banna mig själv för att ha valt den lilla kastrullen. Fast det var egentligen inte problemet. För lite vätska var anledningen. Vilket egentligen inte heller är sant när jag tänker efter. Beslutet att dubbla mängden pasta när det uppkokade vattnet var anpassat till en betydligt mindre mängd pasta var väl mindre smart såhär i efterhand. Hur kommer det sig att det blir så mycket bubbel när man kokar pasta med för lite vatten?

Hur som helst fick jag därför, precis som igår, ägna mig åt att städa golv. Härligt. Rinnande grädde längs den rostfria frysen var också kul. Behöver jag ens nämna att Isac inte var det minsta intresserad av att äta!?

En flaska välling och Bamse till vår lille sjukling fick det bli.

Annars har det faktiskt varit en väldigt bra dag. Av flera anledningar. En av anledningarna var att jag insisterade på att Andreas skulle ta den matlådan som fanns. Det gav mig möjlighet att köpa med en supergod Ceasarsallad från Klara´s på vägen hem från ett ärende i stan. Just ceasarsallad tycks ha blivit något av en craving såhär på slutet av graviditeten. En mer logisk förklaring kan också vara att krabaten fyller upp hela min mage och att just sallad inte känns lika mäktigt som annan mat. Samtidigt har jag ett fruktansvärt sug efter rödvinssås och typ oxfilé med potatisgratäng eller något liknande. Det har jag haft sedan jag såg Kockarnas kamp för ett par veckor sedan. Och när vi ändå är inne på saker jag är sugen på så skulle jag hemskt gärna hinna med ett besök på LLA för att heja på Färjestad innan krabaten tittar ut.

Ett restaurangbesök på någon fin restaurang med oxfilé och rödvinssås efterföljt av hockey alltså. Vem bjuder?

Nu? Nybyggarna på femman förhoppningsvis efterföljt av Grey´s så länge som Andreas inte kommer på att Dallas går samtidigt! ;)

Kram till er