Ja, så var klockan sen kväll och det är hög tid för mig att sova. Men ett litet kort inlägg ska jag allt hinna med. Det är lite sporadiskt med inlägg just nu och kommer nog att fortsätta så ett tag framöver. Man skulle väl kunna säga som så att bloggen har tagit lite semester. Så här dags på året har datorn helt enkelt inte högsta prioritet.

Idag har vi haft fullt upp med en massa fix. Men ett dopp i mormor och morfars pool hann vi med till Isacs stora förtjusning. Moster A var där och fick stora blöta pussar av Isac med sina numera fem(!) tänder som gärna vill vara lite delaktiga i pussarna.

Pusssssss moster. Två små  nya vita bissingar på väg neråt. Den femte har tittat fram nere till vänster. Godingen.

Eftersom det redan kommer vara torsdag när ni läser detta och jag inte vet när jag tittar in nästa gång så passar jag på att önska er en trevlig helg!

Nattinatti

Alldeles nyplockade, ljuvligt doftande hallon, banan, special-K och lite naturell yoghurt. Hej frukost. God morgon världen!  

Igår kväll var äntligen hela familjen samlad igen. Isacs pappa kom hem efter fyra dagar i Italien med sina föräldrar och bröder. De har tillsammans upplevt Cortina där brödernas farfar tog VM-guld i längdskidor 1927. Samme John Lindgren vann även den tredje upplagan av Vasaloppet. Så nog borde det finnas lite påbrå hos hans sonsonson, John Isac Lindgren. :)

Jag och Isac hade en trevlig kväll igår med girlsen från skolan. Alla med begynnelsebokstaven M. Lite småroligt ändå. Isac härjade som vanligt, men han var inte i närheten när jag på något sätt välte ner en tallrik med morotskaka och kladdkaka med blåbär- och hallonsås på. Den landade upp och ner. Och jag vågade knappt lyfta på tallriken för att se förödelsen. Lyckligtvis var mattan svart! Och hemska jag skrattade i flera minuter. Vad hände liksom?

Men Isac var inte sen att kladda han heller. Han hann med att doppa handen i bärsåsen i jakt efter en sked och även grabba tag i en bit morotskaka. Mmmmmmmm, konstaterade Isac. Gott. Det är verkligen full fart nu. Jag märker det mer när vi är någonstans. Här hemma vet jag lite mer när jag måste vara på vakt och när jag kan slappna av. Är man borta måste man vara på vakt heeela tiden. Blommor, dukar och allt som finns i greppvänlig nivå riskerar att dras ner.

Här hemma har han upptäckt hur man öppnar frysen. Lyckligtvis tycker han också om att stänga saker. Men det blir nog ett besök på IKEA för att köpa lite barnspärrar till vissa skåp, samt möblera om lite i skåpen.

Någon börjar lägga ihop ett plus ett. De höll på bra länge och jag fångade slutet på leken.

Ha en trevlig dag! 

Ja, det var vad vi gjorde den här helgen. Vi lämnade bort vår 9 månader gamla kille en hel helg. Två nätter och tre dagar. Och vet ni vad? Det gick hur bra som helst. Egentligen var jag inte orolig, inte förrän jag dumt nog googlade lite på det här med att lämna bort bebisar och som vanligt hamnade på en tråd på familjeliv där folk är fruktansvärt nitiska och allt är svart eller vitt. Och att lämna ens en natt innan barnet var ett år verkade näst intill oförsvarbart. Det skulle förstöra vår anknytning totalt.

Ajdå, Isac har fått sova kvar hos mormor och morfar ett flertal gånger när vi varit där och han har somnat gott i spjälsängen och sovit hela natten. Detta istället för att väcka honom, sätta honom i vagnen, gå hem och bära in honom och få honom att somna om. Isac har vaknat med ett stort leende alla gånger och glatt pussat mormor och morfar på morgonen och lika glatt pussat oss när vi sedan träffats.

På sådana här trådar verkar folk ha svårt att sätta sig in i andras situationer och är väldigt låsta vid deras egen åsikt. Det var en tjej som ville lämna bort sin son, som var i Isacs ålder, några nätter. Hon skrev att han var framåt och gick glatt till de flesta personer. Detta stämmer bra med Isac som hittills inte varit särskilt mammig eller pappig och verkar väldigt trygg. Än så länge är han inte särskilt blyg även om han kikar lite först på nya personer. Men vem gör inte det? :)

Hur som helst, killen i tråden hade precis som Isac mycket kontakt med de som skulle passa honom och hade inga problem att bli lämnad där och var inte ledsen när mamman eller pappan försvann. Trygg och glad med sina mor/farföräldrar helt enkelt. Vet ni vad hon fick för reaktion???

Jo, att barnet redan hade fått en otrygg anknytning. Att barnet betedde sig så var osunt. En bebis i den åldern ska uppenbarligen vara fruktansvärt mammig. Annars har den en otrygg anknytning. Då har man redan skapat en osäkerhet i relationen genom att bebisen inte kan lita på att föräldrarna finns där. Och nej, det var inte bara en, utan flera som var av den åsikten

Så med andra ord har vi redan förstört vår son. För han skriker inte när jag lämnar rummet. Han tycker det är jättekul att vara hos mormor och morfar och sover där utan att visa minsta tecken på att han är ledsen. Han kryper gärna fram till främlingar och undersöker dem. Men han återvänder också till oss när han behöver oss. Det har hänt ett flertal gånger att vi har fått spontana kommentarer om att Isac verkar så trygg i sig själv.

Otrygg anknytning? Kiss my ass.  

Efter lunch tog jag och Isac en cykeltur till Örsholmsbadet. Isac hade somnat på vägen dit och jag fick lite egentid i solen. Skönt, men saknade ganska snart Isacs sällskap! När han vaknade blev det bad och bus i vattnet och på stranden.

Min älskade underbare goding.

De två små tänderna kommer snart få sällskao av två däruppe. Känner nånting hårt där som är på gång. 

Väl hemma fortsatte eftermiddagen och kvällen i samma härliga anda. Moster A kom och sällskapade över middagen och Isac var på ett strålande humör. Efter ett bad och lite mys var det läggdags och hör och häpna: Lika besvärlig som läggningen var i lördags, lika enkel var läggningen i kväll. Jag la honom i sängen, gav honom en puss och gick ut. Ett litet gnäll precis när jag gick ut, men sen ingenting. Inte ett knyst! När jag kikade in efter tio minuter så satt han lugnt och pillade med någon leksak. När jag kikade in tio minuter senare hittade jag honom som bilderna nedan.

Kunde verkligen inte låta bli att fota lite med blixt och allt innan jag varsamt la honom till rätta. Det ser ut som att han somnade sittandes. Älsklingen.

För att fira den lyckade läggningen, eller ja, bara för att vi tyckte att vi förtjänade det så gjorde jag och moster lite marängsviss med daimglass, maränger och nyplockade hallon. Lyx.

Somrigt värre.      

Här hemma används allt möjligt som gåvagn. Pallar, stolar och borgen!

I lördags hade vi trevligt besök av Andreas moster och hennes man. Ett dopp i älven och god mat blev det. Dock tog det oss samma kväll inte mindre än två timmar att få Isac att somna. Som jag skrev rätt så nyligt, läggningarna går inte särskilt enkelt just för tillfället. Så nu är vi där. Igen. De här faserna vi går igenom. Och då menar jag vi som i vi föräldrar. När det som tidgare har fungerat helt plötsligt inte gör det längre och rutinerna som tidigare suttit som ett smäck är som bortblåsta. Och så står vi här som frågetecken och prövar 20 olika metoder på en kväll. Typ. Men nu är det dags att bestämma oss för vilken väg vi vill gå och när vi ändå är i farten så passar vi på att justera matrutinerna och lägga till ett mål lagad mat på eftermiddagen. 

Vi är måna om att inte lägga till några yttre faktorer för att få Isac att somna. Inte behöva gå med vagnen, inte behöva en flaska ersättning, inte behöva vaggas i famnen eller dylikt. Det är lockande att ta till något av ovanstående när det krånglar, men som tur är så är både jag och Andreas fruktansvärt envisa, på gott och ont. Isac är också rätt så envis. Det visade han i lördags. Men så fort vi har hittat ett sätt som vi tycker känns rätt för vår familj så är vi konskventa. Men att hitta det "sättet" är inte alltid det lättaste.

Vad jag har insett nu är i alla fall att det inte är någon idé att lägga honom ner gång efter gång så fort han ställer sig. Det skapar bara en enorm frustration hos oss alla tre. Som jag känner nu så är nyckeln att lägga honom i sängen innan han är för trött. Mätt och nöjd och avslappnad. Låta honom leka i sängen och komma till ro på egen hand. Är vi kvar i rummet vill han bli upplockad och fokuserar på det och det kan då bli mer gnäll än om vi inte är hos honom. Det är också ett viktigt mål för oss att han ska kunna somna själv. Det har fungerat jättebra tidigare och det tror jag är en av förklaringarna till att han sedan länge har sovit hela nätterna igenom. När han vaknar till på natten så kan han somna om själv utan att vi behöver komma in och hjälpa honom.

Att komma till ro och somna är inte lätt när det finns så många intryck att smälta. Men det är rätt skönt när man väl har somnat.

Dit vill vi hitta tillbaka och det kommer vi att göra. Men vi kommer också att få det här problemet igen. Och igen. Det händer så mycket i Isacs liv och allt kommer att ändras tusen gånger om. Vi kommer att stå som frågetecken många gånger framöver och försöka hitta vårt sätt. Men det är ju också en av alla de fantastiska resor som ett barn innebär. Och sedan belöningen när det faktiskt fungerar och alla är nöjda.

Innan jag fick barn funderade jag såklart emellanåt på hur jag ska veta hur jag ska göra. Jag insåg dock tidigt hur instinktivt allting är. Hur naturligt det kommer. Hur vi känner vårt barn bäst. Det är häftigt. Riktigt häftigt.

Och genom att skriva detta inlägg känner jag mig genast lite klokare och lite säkrare på att vi är på rätt väg. Att få sätta ord på tankar och funderingar hjälper mig att se saker lite klarare. Skönt.

Ha en trevlig måndag! Här hemma räknar vi dagarna tills Andreas går på semester följt av föräldraledighet. Sista veckan nu!  

Igår fyllde vår lille ögonsten nio månader. Stora killen. Han är det bästa i vårt liv. Han förgyller varje dag på sitt alldeles egna vis. Blöta pussar, underbara skratt, höga tjut och vilda framfärder.

Förra veckan konstaterade Andreas hur duktiga vi är på att direkt ta reda på saker som vi inser kan vara farligt för Isac istället för att vi "tar det sen". Minuten senare hör jag en svordom och skyndar mig in i hallen för att se vad som hade hänt. Andreas hade hört Isacs glädjetjut och sedan hade han varit tyst ett tag. Inte konstigt. Isac stod med en brödbit i högsta hugg och hade stoppat in en annan i munnen. Vart hade han hittat dessa? Jo i kompostpåsen som min käre sambo ställt vid dörren för att ta ut. Sen. Ironi?

Och appropå ironi. Samma dag var jag och handlade. När jag stod i kassan härjade Isac som vanligt i kundvagnen. Kvinnan bakom mig sa då: "Stabil". Jag har ingen som helst aning om hon menade det eller inte, men det roliga är att hon sekundrarna senare lyckas välta sin korg med följden att äggen går sönder. Jag kunde inte låta bli att mumla "stadig?" för mig själv och fick sedan göra mitt bästa för att inte skratta.

Och när vi ändå är inne på temat mataffärer. Isac tycker det är roligt att handla. För det mesta. Igår testade han rösten om och om igen. Högre och högre. Ljusare och ljusare. Skulle gissa att några lämnade affären med huvudvärk. Men de övriga charmar han med leenden och förtjusta läten. Några skrämmer han halvt om halvt livet ur också när han plötsligt ger ifrån sig ett högt tjut. Det är effektivt om jag har med mig någon mer och handlar och kommer bort från dem. Då hör jag på lång väg Isac och det är bara att följa tjuten.

Avslutar med en liten bildserie från förra veckan. Någon är visst på rymmen.  

Trött mamma idag. Någon övar på att stå så fort tillfälle ges. Om det så är mitt i natten och han knappt ens är vaken. Vi vaknade ett antal gånger i natt av att Isac stod upp och grät i sängen. Jag och Andreas turades om att lägga ner honom och han somnar så fort han får huvudet på kudden, för det mesta. Iband får proceduren upprepas. Även läggningarna har blivit besvärliga och han ställer sig upp så fort han hamnar i sängen. I förmiddags när jag skulle lägga honom som vanligt så försökte jag på alla sätt att få honom att komma till ro, men efter en timme gav jag upp. 

Nu efter lunch somnade han ganska enkelt. Efter att ha varit inne och läst och sjungit lite gick jag ut. Han var inte i närheten av att sova stod och satte sig om vartannat och jag väntade på att gråten skulle komma. Men endast lite gnäll och bök och efter ett tag var det tyst. Han sover nu gott med sin snuttis och med huvudet på kudden! :) Tack.

Det kan inte vara lätt att vara liten bebis alla gånger. En gång till. Bara pröva en gång till. Öva, öva, öva. Det är nästan så att han ställer sig upp i sömnen. Tänk om vi hade samma motivation när vi håller på att lära oss nya saker!

Nåja, nu är det back to basic som gäller. Det känns som att vi har halkat ur rutinerna som vi har haft. Skyller det på sommaren med bad och varma kvällar. Dags att skärpa till oss lite och göra det enklare för Isac att veta vad som väntar. Se om det hjälper.

Trevlig helg till er alla!