På nyårsafton tog vi en sväng förbi Kartberget för att se vår tomt och området i vinterskrud. Plockade med min nya kamera och testade lite olika lägen. Är riktigt nöjd med kameran, men har mycket kvar att lära. Önskar att jag hade lite mer tid till att läsa och testa. Men det kommer väl någon gång det också.

Lite svårt att se, men ganska mitt i bilden kan ni hitta en svartstjärna. Det är vår tomt sedd från bryggan som jag står på.

Efter att ha känt oss lite uppgivna ett tag då vi inte kom någonstans med planlösningen så har det äntligen lossnat. Det känns som att vi närmar oss. Nu är det lite mer på detaljnivå. Vi ritar, funderar, ritar om och funderar lite till. Tur att båda är lika intresserade och att vi tycker rätt så lika!

Molly har somnat i min famn. Huskatalogen ligger bredvid mig och jag stirrar på ett hus och hoppas att den perfekta planlösningen ska uppenbara sig. Dagen innan vi åkte till Teneriffa träffade vi en arkitekt i Korsberga där Trivselhus har sitt huvudkontor. Vi försökte förmedla våra tankar och idéer, men hon såg väl mer och mer förskräckt ut för varje minut som gick och undrade nog hur hon skulle få ihop ett hus till oss. Det är väl som så att jag och Andreas inte riktigt har landat i hur vi vill ha det och har än så länge inget huvudspår utan bara massa sidospår. Dock har arkitekten vi träffade blivit sjuk och om vi har tolkat det rätt kommer hon inte tillbaka på ett tag. Gissar att vi får ta kontakt med hennes kollega istället. På sätt och vis ser jag det som positivt. Ju fler gånger vi försöker förmedla vad vi vill ha, desto snabbare kommer vi att hitta rätt. Hoppas jag.

Vi är snart inne i december och det är lite lugnet före stormen just nu. Det vankas födelsedag, lucia, jul, en vecka i Åre och sedan ska vi flytta. Jag inser att jag borde börja rensa och packa, men jag vet inte vart jag ska börja!? Samtidigt vill jag skapa julstämning här hemma så trots att vi flyttar i januari så åker julgrejerna fram. Och trots att jag saknar tid så ska det bakas julgodis! Det kan vi ju inte vara utan. Jag tänker inte ens försöka klura ut hur jag ska få ihop de kommande 6-7 veckorna. Jag tänker bara förlita mig på att det på något vis alltid löser sig. Eller hur!?

Nu finns det ingen återvändo. Vi har skrivt under. Vi har nu sålt vårt hus och har lite drygt tre månader kvar innan vi lämnar det vidare. Det känns lite... vemodigt. En liten klump i magen. Ska vi lämna det här huset som vi har lagt så mycket hjärta och energi på!? Samtidigt är vi stolta och glada. Vårt hårda jobb verkar ha varit uppskattat. Inte mindre än 52 par/familjer var här på visningarna. Totalt fem visningar och sju budgivare senare var det avslutat och det gick helt klart bättre än vad vi hade vågat drömma om.

När den här biten är avklarad är det äntligen dags att blicka framåt. Att se nästa mål framför oss. Det kommer att bli en resa det också, precis som det här har varit. Lite annorlunda, men ändå lite lika.

Vi ska nämligen bygga nytt. Vi har köpt en tomt på Kartberget och ska bygga ett tvåplanshus där. Det ska bli så kul att nu äntligen få bita tag i projektet på riktigt. Vi är i startgroparna och håller fortfaradne på att forma vårt hem. Vi plöjer mängder med planlösningar och funderar på vad som är viktigt för oss. Om ett par-tre veckor ska vi få ett första utkast från arkitetkten och det väntar vi med spänning på.

Här är vi vid den lilla badviken (Klarälven) som ligger några hundra meter bort.

Isac, Lovis och pappa ligger på bryggan och spanar efter fiskar. Nästa sommar kommer bryggan att vara full av båtar. Ett par hundra meter härifrån bor vi och nog kommer vi att kunna se i alla fall en liten bit av älven från plan två.

Lekparken testas naturligtvis.

Länge trodde vi att vi skulle bli kvar på Råtorp, men ibland vill ödet annorlunda och som vanligt var det till sist slumpen som spelade en avgörande roll. Det känns inspirerande att flytta till ett område där alla kommer att vara nya och söka kontakt och det kommer dessutom att vara gott om barnfamiljer. 

Det är väl inte alltför svårt att räkna ut att det kommer att bli ett hyfsat glapp mellan våra boenden. Men som det ser ut nu så kommer vi ändå att bli kvar på Råtorp fram till dess att det är dags att flytta in i vårt nya hus. Mina helt fantastiska föräldrar lånar ut sitt hus till oss för att själva leva i en kappsäck under tiden. Men med hjälp av en bland annat fem månader lång säsong i deras nyfunna kärlek- husvagnen, en längre resa till Spanien, lån av barns lägenheter och diverse weekends hos släktingar så verkar det ändå som att det ska gå att sy ihop det, vilket vi är enormt tacksamma för. Toppen för barnen att kunna vara kvar på förskolan till och med nästa sommar.

Nej, nu är det dags att googla planlösningar igen. Följ oss här på bloggen för att hänga med på vår resa vettja!