Så har även Lovis fyllt år (igår). Två år gammal blir vårt lilla troll. Fast frågar man henne så fyller hon fem.

Hon var inte många veckor gammal förrän jag började kalla henne för mitt lilla minimonster. Och det lever hon upp till än idag. På sitt sätt. Det är inte så att hon får värsta utbrotten eller så. Det är nog mer det att hennes uttryck blir rätt intensiva. Det är liksom ingen tvekan när hon vill något, blir arg över något eller blir ledsen. Det hörs och märks. Här hemma i alla fall. På förskolan biter hon ihop i likhet med sin storebror. Precis som deras mamma gjorde när hon var liten.

Lovis är, som många säger, redig. Hon kan och vill klara mycket själv och nåde dig om du försöker hjälpa till! Då kommer det där minimonstret fram. Så fort vi nämner ordet clementin börjar hon vifta med armarna och halvt om halvt skrika "Kan, jag kan, jag kan!!" Och nog lyckas hon både skala och dela clementinen själv. Sen om hon äter upp den är en annan sak. I somras lärde sig Isac att knäppa bältet i bilen själv. Lovis tyckte då såklart att hon också skulle klara det. Redan när ordet bil nämndes så började det viftas med armarna. En gång hade vi verkligen inte tid att låta henne pilla med bältet själv i fem minuter innan hon accepterade hjälp utan Andreas knäppte bältet direkt mot hennes vilja. Upprört och ilsket skrek och grät hon "jag kan, jag kan, jag kan!!" om och om igen i tio minuter tills hon däckade. Strax därefter var vår bilresa slut och vi lyfte henne över i vagnen där hon fick fortsätta sova. Efter en halvtimme vaknade hon med att ryck, satte igång att vifta med armarna och ropa "jag kan!"... Och om ni undrar hur många gånger man hinner säga "jag kan" under tiden man får tänderna borstade!? Ärligt talat så vet jag inte. Jag brukar tappa räkningen. Ja, som ni förstår så är det inge fel på viljan hos denna tjej. Jösses. Men så lär hon sig också saker då hon absolut ska klara allt själv, även om det emellanåt är frustrerande för såväl henne som för oss. 

Lovis är en tuff solstråle med mycket vilja och en himlans massa bus i blicken. Samtidigt har hon ett stort närhetsbehov och behöver tanka mycket närhet med mamma och pappa på såväl dagen som natten. Hon har ett leende som sträcker sig över hela ansiktet och hon är oemotståndlig när hon lägger huvudet på sned och fyller blicken med bus. Hon pratar massor och meningarna blir allt längre och ordförrådet allt större. Hon berättar saker med en enorm inlevelse och gestikulerar och har sig.

Isac är hennes stora idol och hon härmar allt. ALLT. Hon tar efter ord, uttryck, rörelser och beteenden. Lilla ekot som mormor brukar kalla henne. Men hon blir också allt tuffare mot honom och hon låter sig inte köras över. Hon busar gärna med Isac och kittlar honom och emellanåt kan hon även vara en riktig liten retsticka. Mot Molly är hon hur go som helst. Hon pussar och kramar och pratar med Molly. Och nappen vill hon gärna hjälpa till med. Lite för mycket... Men hon är mån om henne och tycker om att vara där hon är och gosa och prata med henne.

Till skillnad mot sin djurtokiga mor är Lovis inte särkilt förtjust i djur, i alla fall inte på nära håll. Vi jobbar på det. Hon är även känslig mot höga och okända ljud och kan tycka det är otäckt att vara ute om hon hör till exempel en maskin jobba några tomter bort. 

Hon är envis och tar inte ett nej för ett nej. Hon testar och utmanar och kan inte bara låta bli att t.ex stoppa in Mollys napp i sin mun, trots att hon såväl vet att hon inte får.Hon börjar få koll på siffror och har räknat från 1-14. Hon spexar och busar när hon får besök- springer fram och tillbaka, slänger sig på knä på golvet och snurrar runt, runt, runt. Hon har precis börjat säga sitt namn "Ovsi". Tidigare har hon kallat sig själv för "minna". Hon tycker om att leka med lego och även fisher price-gubbar. Dockor är också populära. Bilar där man kan öppna och stänga dörrar är också roliga. Senast hon var hos kusin E fyllde hon en polisbil med russin. Inte jättepopulärt hos moster. Hehe.

Älskade lilla solstråle och minimonster. Du är ett charmtroll utan dess like. Mitt hjärta smälter varje gång du lägger huvudet på sned med ett stort leende och busiga ögon. Du är vår lilla stjärna.

Alltså denna dagen. Fem stjärnor till den. Vi var helt klara när Isacs och Lovis kalas startade. Jag menar, hur ofta händer det!? Presenter, tårtor, fika och massa underbar släkt. Två överlyckliga barn. Take away från Spicy Hot till middag och sedan invigning av bastun. En varm och skön timme spenderade vi i relaxen med nöjda barn. Det bastades, duschades och badades åt alla håll och kanter. Och nu när alla barnen har somnat väntar Så mycket bättre och tårtrester. Som sagt. Fem stjärnor. Fem stora, lysande stjärnor till denna dag och min familj. Ni är bäst.

Andreas hade fullt upp med att bocka av punkter på vår att-göra-lista med huset så det var jag och mina små på egen hand igår. Vi åkte till Lillerudsdagarna och spenderade tre-fyra timmar där. I motsats till barnens djurokiga mamma så har både Isac och Lovis varit väldigt rädda när de möter fyrbenta varelser i verkliga livet (låtsasdjur däremot är toppen). Därför var jag väldigt glad när Isac klappade såväl kaniner som getter och sedan med glädje åkte vagn bakom hästen. Det tar sig! Lovis var också lugnare och även om hon inte klappade djuren så var hon intresserad och inte flyktbenägen som tidigare. Teater och traktorer lockade också mina små och timmarna rullade på ganska snabbt. Molly sov gott i vagnen och mot slutet i bärsjalen. 

Over and out.

Vad härligt med en solig dag. Lekparkshäng efter förskolan passade perfekt och kameran fick följa med. Det har varit lite väl lite fotograferande på sistone. Framförallt på vår lilla minsting. Och istället för att skriva om vår, för tillfället, rätt stressiga vardag så får ni kika på bilder från våra timmar på lekparken. Hej på er.

Denna vecka har vi haft huset fullt. Andreas kusin med familj hälsade på under måndagen och samma dag kom Andreas bror med familj och de stannade till igår. Mariebergsskogen, stan, båtbuss och Bomstad har avverkats. Dagarna har gått fort och kusinerna har lekt och härjat tillsammans. Sex små godingar! <3

Idag har jag varit ensam med mina tre små. Eller ja, utan Andreas i alla fall. Anna och kusin E och J hängde med oss och barnen lekte glatt. Även Isacs grannkompis kom över och lekte och vips var det sex barn i huset igen, precis som övriga dagar denna vecka då vi hade besök av Andreas bror med familj. Fördelen med att fylla huset med massa barn är att det känns så lugnt med att "bara" ha tre barn i huset sen! :)   

Och livet som trebarnsmamma då? Jodå, idag ammade jag Molly sittandes på golvet samtidigt som jag städade bilar och funderade över om jag möjligtvis skulle hinna med en dusch innan dagen var slut. Det hann jag, förvisso i sällskap av Isac och Lovis. Molly som inte ville ligga för sig själv var också anledningen till att jag fick städa leksaker med hjälp av tårna. Men det går bra, mycket tack vare att denna tjej skämmer bort mig med att sova ruggigt bra om nätterna. Nio-tio timmar i sträck är inte särskilt ovanligt. Hon kommer väl till ro runt midnatt och sover sen fram till nio. Helt galet och så fruktansvärt skönt. Det är så mycket enklare att hantera vardagen när man får sova. Men det kan vända fort, så jag njuter så länge det varar. Något annat jag njuter över är rörelsefriheten. Att kunna böja, mig, lyfta och härja runt. Det är till och med kul att städa och plocka just nu och det ger mig energi att kunna vara lite mer behjälplig här hemma än vad jag var sista månaderna.

Nej, nu är det dags att avrunda här! Nattinatti och trevlig helg!

Hej på er. Dagarna har rullat på här i värmen. Vi har mestadels flytt till vår nya fristad; mina föräldrars husvagn med en liten tomt på Bomstad. Skuggande tallar och fläktande brisar har gjort värmen mer uthärdlig för oss alla. 

Vår nya familjemedlem mår toppen och så gör även mamman. Den första tiden med eftervärkar och onda bröstvårtor har passerat. Att vår lilla tjej dessutom sover 6-8 timmar i sträck(!) på natten gör knappast saken värre. Det kan ändras snabbt så jag är tacksam för varje natt!

Isac och Lovis är stolta och glada över deras lillasyster. Lovis skiner som en sol när hon får ha sin "bäse" i knäet och Isac gör sitt bästa för att tyda lillasysters signaler och tala om för oss vad hon behöver.

Nedan följer en bildbomb från senaste veckan.

Ebba MOLLY Lindgren

Ett andra försök till familjebild. På det första försöket lyckades vi inte ens få alla på plats. Jag tror att vi får göra fler försök framöver! :)

Isacs första möte med Molly.

"Känna Bäse" Det betyder att Lovis vill ha bebis i knäet vilket händer flera gånger om dagen.

Farmor och farfar och Molly.

Mormor med 6 veckor äldre kusinen J och morfar med Molly.

Morfar med kusin J och gammelfarmor med Molly.

Tre busiga och smutsiga kusiner på väg ner mot stranden för ett kvällsdopp.

Tokungar

Lovis åker traktor

Bad, bad och åter bad.

Mor och dotter

Mormor och Lovis

Kusin J.

Småkusinerna.

Busiga kusin E.

Vi trotsade de mörka molnen och tog en sväng ut i skogen till hinderbanan. Trots några regndroppar och desto fler mygg hade vi två nöjda barn som klättrade och balanserade. Nu sover Lovis, Isac har fått fram något ryskt barnprogram på Ipaden som han tittar på och jag sitter bredvid med datorn i knäet. Andreas härjar i garaget och är väl nöjd över att få pyssla lite på egen hand när vi andra för en gångs skull inte behöver honom. Han drar ett tungt lass här hemma nu med två småttingar och en höggravid sambo som sällskap.

I eftermiddag har jag tid hos barnmorskan. Hrmmmpf. Trodde inte att det besöket skulle bli av, men tji fick jag. Fyra dagar över. Hur många dagar till? Jag får erkänna att jag igår kväll googlade följande fråga: "När kommer bebisen?" Fick tyvärr inga vettiga svar. Attans också. :)

Det här hade jag inte riktigt väntat mig. Att jag skulle gå längre med trean än både ettan och tvåan. Men det sägs ju att trean kan vara en liten luring så då stämmer väl det. Tre dagar över idag och inga tydliga tecken på att Kompis är på väg ut just nu direkt.

I väntans tider. Jodå, det är väl nu om någon gång som jag förstår det uttrycket. När jag tar den kalla duschen på kvällarna tittar jag på magen i spegeln och tänker att det kanske är sista gången jag ser den spegelbilden. Men jag lär allt få se den ikväll igen. Och vem vet hur många kvällar till!? Nåja, Kompis verkar ha det bra och bökar och har sig i magen så det står härliga till. Det är väl det viktigaste. 

Idag tog vi en sväng till Mariebergsskogen. En tur med tåget, lunch, lek, glass på Glasserian och lite tittande på djuren hann vi med idag. Skönt att komma ut och göra något även om det är lite kämpigt att ta sig fram just nu. I perioder ilar det i ljumskarna så att jag får stanna upp i var och varannat steg. Utöver det så är det sammandragningar och Kompisens bökande som gör det rätt så obekvämt emellanåt och halvjobbigt att både gå och stå. Så jag sitter väl mest och tittar på medan Andreas får hålla koll på våra två små tokar. 

Nyvaken Lovis som snart ställer sig bredvid Isac och kollar på de små kycklingarna.

Igår var det VM-final, om någon nu skulle ha missat det!? Då våra barn har vänt lite på dygnet så insåg vi det omöjliga i att få dem att sova innan avspark och ingen av oss hade lust att missa matchen. Lösning? Se nedan. 

Efter lite om och men och sällskap av oss på golvet så sov de tio minuter in i andra halvlek. Inte illa.  

Jahapp, så mycket mer än såhär blir det inte skrivet ikväll. 

Ha det gott!