Pappas lilla flicka har passerat två och ett halvt år och hon börjar bli en riktig liten stjärna. Hennes intensitet när hon berättar saker är så härlig. Hela hon lyser upp och hon fångar oss med blicken och berättar och spricker sedan upp i ett enda stort leende. Hon är tuff, men samtidigt blyg. Hon uttrycker känslor för oss, men håller tillbaka när hon inte känner sig lika hemma. Hon är, som många säger, redig. Hon fixar mycket själv och det är lätt att glömma bort att hon trots allt inte är så stor. Hon ligger långt fram i talet med långa meningar och stort ordförråd. Hon tar plats här hemma och står upp mot Isac, men på förskolan går hon hellre undan när det blir för mycket.

Som storasyster är hon kärleksfull, om än lite burdus. Hon hjälper gärna till när vi ska byta blöja och hejar på när Molly gör framsteg. Som lillasyster är hon en retsticka. Men också otroligt go. Hon ställer upp på Isacs påhitt och leker diverse rollekar med honom. Hon ser upp till honom och vill göra allt han gör. Hon kramar honom och frågar alltid efter honom när han inte är hemma. Hon trivs i lekparken och kan gunga ungefär hur länge som helst. Rutchkana är också toppen och hon tar sig numera uppför repstegarna. Inomhus kan hon sitta länge och leka på egen hand. Bädda ner gosedjur, leka med ett flygplan med tillhörande resväskor och passagerare och annat som man kan sitta och pyssla med.

Det är mycket bus i den här tjejen och en hel del "Jag bara skoja" när hon gjort eller sagt tokiga saker. Men för det mesta vet hon vad som är fel men kan ändå inte låta bli att fråga om hon får göra det ändå. Om det är lördag och vi berättar det spärrar hon upp ögonen och munnen blir alldeles rund och hon frågar med förväntan i rösten "Får man äta lördagsgodis då?". Inte för att hon är så mycket för godis egentligen, det är mer grejen som är spännande. Hon är också snabb på att anmärka när vi säger fel. Om vi säger Lovis till Molly till exempel så får vi snart höra: "Mamma, du sa feeel!"

Om det är någonting som är viktigt för Lovis så är det familjen. Hon blir så lycklig när alla är med. "Hela kallemiljen!" säger hon glatt. Men favoriten är pappa. Hon är verkligen pappas flicka och det är så fint att se. Hon är en solstråle som charmar alla när hon lägger huvudet på sned och lite blygt berättar något för att sedan spricka upp i ett stort leende. Hon har dock en riktig surläpp också, eller snarare en surhaka. Hela underläppen sticks fram och hakan rynklas när hon känner sig ledsen eller förolämpad. Det finns en del integritet i den tjejen, precis som hos storebror  och det märks när hon blir trampad på tårna.

Hon äter bra på förskolan. Här hemma är det lite blandat. Ibland vägrar hon smaka, ibland äter hon några skedar och ibland massor. Leverpastejssmörgåsar och frukt går alltid hem. Köttfärssås och spagetti är en favorit liksom korv och pannkaka. Yoghurt, flingor och russin skulle hon kunna leva på. Hon sover bra om nätterna, vaknar för det mesta någon gång på natten och kommer upp till oss eller så går Andreas ner till henne. Hon sover middag ganska ofta, men inte alla dagar.

Hon är än så länge ganska lugn och inte särskilt trotsig. Det är än så länge glimten i ögat när hon busar. Vi får väl se vad jag skriver om ett halvår när hon är tre.

Älskade lilla charmtroll. Så mycket bus och så mycket kärlek i dig. Du är en fantastisk liten person. <3

Vilka fantastiska dagar det har varit och är även idag. Önskar att jag hade kunnat njuta av dem lite mer. Men jag börjar sakta men säkert bli piggare och igår hängde vi utomhus lääänge efter hämtning på förskolan. Kameran åkte fram och jag förevigade mina små i lek och bus.

Nu ska jag passa på att vila lite. Molly var alldeles klarvaken i natt och låg och babblade och blåste bubblor och pruttade med munnen i en mindre evighet. Till slut skickade jag ner henne till Andreas som efter ett tag lyckades vagga henne till sömns.

Hajhaj

Nog för att jag har känt att jag har lite magmuskeldelning efter senaste graviditeten, men så mycket som tre fingrar och dessutom ganska djup? Nja, riktigt så illa hade jag inte trott.

Besökte MammaMage-montern på Barnmässan idag där de undersökte delningen och därefter hjälpte mig att hitta kontakten med rätt muskler och ge tips på övningar som passar mig. Riktigt tacksam för deras hjälp. Det här var helt klart en väckarklocka.

Jag behöver ta tag i detta. Som det är nu avrådde hon mig från löpning och alla typer av träning med högre belastning. Dags att börja i rätt ände och inte bara kasta mig ut som jag brukar. Jag känner att jag är svag i bålen och jag har haft mycket mer problem med ryggen senaste halvåret än tidigare, så det är inte mycket att vänta på. Tre täta graviditeter har satt sina spår och det är dags att ta hand om kroppen nu! Och som sagt- börja i rätt ände och bygga upp inifrån.

Och som ett ganska stort P.S: Mycket trevlig Barnmässa i år! Har ni inte gått dit än så har ni chansen imorgon! Andreas som var lätt motsträvig till att följa med tyckte att det var bra. Vi lyckades tajma vårt besök när den stora massan var på väg hemåt. Barnen var nöjda efter att ha fått hamrat, spikat, sågat, klättrat i hinderbana med mera. Och som sig bör så fick lite mössor, solhattar och annat smått och gott följa med hem.

Två godingar i hinderbanan.

Nej, nu ska jag sova. Lilltjejen här bredvid har de senaste dagarna tyckt att klockan fem är en bra tid att vakna på... Jag håller inte led. Zzzzz

Nattinatti

Då slår vi väl rekord i natt. Husprat och ritande till 01:15. Annars har väl klockan "bara" landat på 00:30 de två senaste kvällarna innan. Vilken berg- och dalbana det är. Husritandet. När vi tror att vi har en bra idé så kommer vi snart därpå något som gör att det inte fungerar. Balkongräcken som är i vägen, till exempel. Men efter mycket grubblande ikväll tror vi att vi har en lösning på fönstersättningen (igen, för kanske tredje eller fjärde gången). Snälla, låt oss inte hitta något som hindrar detta nu. Stuvat om lite i köket. Bytt plats på ett par grejer i badrummet. Små detaljer som får en stor betydelse.

Vi är nära. Jag längtar tills vi trycker på startknappen och sätter igång processen. Det ska bli så roligt!

Nu ska jag sova. Jag hoppas så på att Molly inte tänker vara klarvaken i en halvtimme eller missnöjd i tjugo minuter mitt i natten. Jag hoppas att jag slipper vakna av att Isac vrider sig och behöver upp och kissa, eller än värre; vakna av att det blir blött. Det har helt enkelt varit lite för mycket av ovanstående senaste nätterna och de i kombination med vår oförmåga att lägga oss i tid... Zzzzzz... Ja, ni fattar.

Och från det ena till det andra, innan jag avslutar passar jag på att lägga upp lite bilder från lekparken häromdagen.

Nattinatti

På nyårsafton tog vi en sväng förbi Kartberget för att se vår tomt och området i vinterskrud. Plockade med min nya kamera och testade lite olika lägen. Är riktigt nöjd med kameran, men har mycket kvar att lära. Önskar att jag hade lite mer tid till att läsa och testa. Men det kommer väl någon gång det också.

Lite svårt att se, men ganska mitt i bilden kan ni hitta en svartstjärna. Det är vår tomt sedd från bryggan som jag står på.

Efter att ha känt oss lite uppgivna ett tag då vi inte kom någonstans med planlösningen så har det äntligen lossnat. Det känns som att vi närmar oss. Nu är det lite mer på detaljnivå. Vi ritar, funderar, ritar om och funderar lite till. Tur att båda är lika intresserade och att vi tycker rätt så lika!

Ni vet ibland, när de små, rara, söta juvelerna inte alls är särskilt rara, eller söta heller för den delen. När den som somnar först somnar kvart i elva, när den andra är okontrollerat övertrött och gråter och inte kan komma till ro och den tredje skriker sig blå för att jag la ner henne i sin säng för att jag skulle kunna borsta tänderna osv. Ja, då kan det hända att man blir lätt frustrerad. Och bankar i en vägg en gång. Eller två. Sedan kommer man på att man numera har grannar (parhus). Skäms och väntar väl på att polisen ska knacka på...

Men för all del, god fortsättning till er andra. Imorgon drar jag upp familjen vid halvåtta. Lite rutiner tack. Vända tillbaka dygnet så att åtminstone två av barnen sover före nio och inte tio-halvelva. Hade tänkt duscha och rita lite på huset ikväll, men det blev liksom ingen tid över till det. Inte denna kvällen heller. Nu ligger Mollibollen bredvid mig och babblar högt samt drar i mitt hår. Andreas har Lovis klistrad på sig och så fort han ändrar ställning så vaknar hon och gråter. Härlig start på 2015. Jag tror att vi får göra så att vi börjar det nya året imorgon istället. Just saying.

Tack och hej

Kikar in för ett snabbt hej såhär på årets sista dygn. Flytt, magsjuka, julafton och förkylningar har vi fyllt dagarna med sen senast. Blandad kompott med andra ord. Vad gäller flytten har det gått ganska bra, men vi har en del kvar att hämta i gamla huset innan vi är färdiga.

Lilla julafton hos barnens farmor och farfar dagen före julafton.

Pappor och döttrar på julafton

Två väldans goa kusiner

Som sagt, ett snabbt litet hej från oss. Passar väl på att dessutom önska er ett riktigt Gott Nytt År!

Så har veckorna sprunigt iväg rejält. Men födelsedagar, dop och semester har kommit emellan. Och alla timmar däremellan ägnas uteslutande åt jakten på det perfekta huset. Hehe. Det går sådär. #kräsnastistan

Hur som helst, vi har haft en härlig vecka på Teneriffa och njutit av sol, bad, mat och mycket trevligt sällskap. Det har varit allt annat än avkopplande att resa med tre småttingar, men jag känner mig ändå laddad med ny energi här på hemmaplan. Det har varit härligt att se barnen bada, plaska och njuta, men när de har somnat för kvällen så har vi stupat i säng kort därefter. Att hålla tre barn nöjda, mätta och glada är ett heltidsjobb. Även på semestern! :)

Jag skulle kunna skriva mycket mer om resan, men nöjer mig med att visa upp ett gäng bilder. I alla fall för i kväll. Times up. Liksom.