Slänger in ett gäng oredigerade bilder. Är nöjd med att överhuvud taget sitta vid datorn en kort, kort stund. Kvällarna består mest av att amma eller bära lite tjej så att pyssla med bilder prioriteras bort.

Lovis och Daisan för några dagar sedan. <3

Liten sover sött.

Fingerfärg...

...är roligt!

Och med lite hjälp av mamma blir det såhär fint!

Sen måste man bli ren också.

Så varför inte ta ett bad i diskhon!?

Besök av mormor där Lovis strålade glatt.

Ögonkontakt!

Ja, idag har det varit jag och de små hela dagen. Vi började med ett besök på Bergvik där vi strosade runt och inhandlade lite smått och gott till julbak. Efter lite lunch hängde vi i soffan framför filmen Bilar. I alla fall jag och Lovis. Isac lekte på golvet för sig själv och tittade upp på filmen emellanåt.

Klockan närmade sig eftermiddag och jag tänkte att jag skulle vara en sån där hurtig mamma och klä på mig och barnen regnkläder och masa oss ut i rusket. Men så kollade jag ut genom fönstret en gång till och tände istället en brasa och bakade ischoklad för att sedan måla och kladda med fingerfärg med Isac. Mormor och morfar kom och hängde med oss vid middagstid. Isac jagade morfar varv efter varv efter varv efter varv runt köksön tills morfar var alldeles yr. När Isac skulle gå till sängs (efter att återigen ha kissat på pottan!) så pussade han Lovis och krävde mormor som stod med Lovis i famnen på en puss som hon så gärna gav honom. Men sen begärde han att pappa skulle pussa mormor! Oj, vad jag skrattade. Andreas smet dock undan och fick med sig Isac in i sovrummet. Lilla godingen.

Men jag ska i alla fall ge pappa Andreas en puss. Han har varit så snäll och slängt ihop pepparkaksdeg såhär på kvällskvisten! Så i morgon blir det ett gäng pepparkakor som ska bakas. Några av dem ska smulas och garnera chokladtryfflarna jag har tänkt baka i morgon. Och så har jag tänkt mig att hinna med att baka saffransbullar också. Ruskigt överpretentiöst med tanke på att jag har fyra och en halv timme på mig medan Isac är på dagis. Och det är ju inte direkt så att jag har fria händer under den tiden... Men pepparkakorna kan jag ju vänta med till Isac kommer hem så har ju vi något att göra då också! :) 

Nej, nu ör det någon som vill ha mat!

Nattinatti

Två av ytterst få kort där hela familjen är med på samma bild. Får nog göra några fler försök. :)

Fler bilder från pepparkaksbaket. Isac assisteras av moster A.

Isa mysa Lovis. <3 Ja, det händer dagligen att Isac vill mysa med sin lillasyster. Våra små hjärtan!

Med Lovis på bröstet, datorn i knät, nykokt chokladkola i köket och Vänner på TV:n så känns livet ganska bra. Det gråaste novembervädret utanför till trots. Om dryga timmen ska vi hämta storebror och då blir det lite härj på någon lekplats innan hemfärd. Lika bra att passa på att vara ute när alla är påklädda. Sen är det helg. Andreas är ju som sagt ledig fredagar numera. Lovely. En rejäl storstädning väntar efterföljt av julpyntande.

Så trevlig helg säger jag till er därute!

Då så. Då var datorn på plats i knät igen. Isac är på dagis och Lovis sover bredvid mig. Just förmiddagarna sover hon ofta lite längre och lite djupare. Ju längre dagen lider desto mer vaken är hon. Mer mat och mer närhet vill hon ha för varje timme som går liksom.

Bröllopet som var i helgen var jättefint. Paret gifte sig i Örgryte gamla kyrka och Lovis höll sig tyst hela vigseln efter att ha blivit mutad med lite bröstmjölk. Efter vigseln bjöds det på pepparkakor och glögg i en hyrd gammeldags spårvagn som tog oss på en rundtur i Göteborg. Sedan var det dags att leta sig tillbaka till hotellet. Man kan väl säga som så att jag och Andreas inte riktigt tog närmaste vägen... Men vi hann i alla fall upp på rummet och amma och tvätta rent min klänning som hade två fina ringar av bröstmjölk efter min snabba manöver i kyrkan för att hålla Lovis på gott humör.

När vi åter var redo gick vi 100 meter bort från hotellet till vackra Sjömagasinet. Riktigt mysig lokal! Maten var utan att överdriva helt fantstisk. Inte konstigt kanske då maten var lagad av Ulf Wagner och Gustaf Trädgård (Årets kock 2010). Fina tal och trevliga bordsgrannar gjorde kvällen riktigt trevlig. Lovis skötte sig exemplariskt. Fick smyga ut under ett tal då hennes hunger gjorde sig påmind, men annars tror jag knappast att hon störde. Yngst på festen var hon i alla fall!

Några av gästerna på bröllopet.

Goaste storebror myser med lillasyster

Isac tycker helt klart om sin lillasyster. Han myser gärna med henne och ger henne pussar när det är dags att sova. Men lite frustrerande är det att hon tar uppmärksamhet från mamma och pappa. När Andreas höll Lovis i famnen samtidigt som han försökte leka med Isac sa Isac till mig: Mamma lyffa Lobis. Full fokus på lek ska det va och då kan man inte ha en bebis i famnen! Full fokus gäller överhuvud taget när Isac leker. Det går inte att föra en konversation med någon annan för då låter det såhär: Nejnej mamma skrika. Nejnej pappa skrika. Och så skakar han demonstrativt på huvudet. Fokus på leken.

Orden "NejNejNej" och "inte" förekommer väldigt mycket nu. Att byta blöja, ta på kläder, ta av kläder, torka kan mötas av just dessa ord och en sprattlande tvååring. Dock rinner det av lika fort. Det gäller att vara lite kreativ och låta det ta lite tid. Försöker vi skynda tar det oftast längre tid. Det gäller på något vis att mötas och att läsa av humör för att avväga hur man ska gå tillväga just den gången. Men protester, sprattel och tårar är numera en del av vardagen.

Jag vet inte hur ni andra småbarnsföräldrar pratar med era barn, men jag och Andreas har just insett hur ofta vi inleder en mening med: "Ska vi...". Isac, Ska vi byta blöjan? Ska vi ta på pyjamas? Ska vi göra si? Ska vi göra så? De allra flesta gångerna ska vi ju byta blöjan, ta på pyjamasen o.s.v oavsett vad Isac svarar. Då är det knappast som så att han har någon valmöjlighet. Men när vi pratar på det sättet så ger vi Isac en möjlighet att säga nej. Ska vi byta blöjan? Nej.

Vi försöker ändra på oss. Men det är nästan komiskt hur många gånger orden "ska vi" inleder en mening. Avvänjning pågår.

Många av dessa utbrott från Isacs sida har blivit betydligt starkare sedan Lovis kom. Det är på något sätt där som reaktionen på det nya livet kommer. Han är väldigt mån om att få följa med och verkar rädd för att vi ska glömma bort honom. Därför känns det lite jobbigt att lämna honom hemma i helgen när vi åker iväg på bröllop. Men han kommer troligtvis ha fullt upp hos mormor och morfar så att den som tycker att det är jobbigast är jag. Som vanligt. Men med två hotellnätter inbokade, hotellfrukost på lördagen och bröllopsbrunch på söndagen så tror jag att vi ska ha det rätt okej ändå. Ja, och så själva bröllopet då. Som pricken över i:et. Jo, det blir nog helt okej. Och som sagt, Isac får en hel helg med sina favoriter så han lär inte misstycka. Vår finaste älskling.

Nej, nu ska jag krypa ner under en filt med Lovis innan det blir sängen.

Nattinatti till er

Puss på dig.

Myyyyyys.

Tända ljus.

Dagen idag har som jag skrev nedan bestått av BVC-besök. Men städning i form av plock och piff har det också blivit, likaså en löprunda för Andreas del. Dagen avrundades med middagsbesök av mormor och morfar och med städat hus, tänd brasa, tända ljus och underbara barn var det en härlig stund.

Nu sitter jag i soffan med de få godisbitarna som häxorna och spökena har lämnat kvar. Isac blir inte det minsta rädd för spökena som ringer på dörren, men däremot väldigt avundsjuk på godiset dem får! :) Så han fick tillslut en liten geisha att smaska på i soffan. Det är ju lillördag trots allt.

Hoppas ni har en trevlig kväll därute!

Den här bilden är från första mötet mellan Isac och Lovis som då var ett halvt dygn gammal.

Just de här kläderna som Lovis har på sig på bilden var också kläderna som Lovis hade på sig på sitt första BVC-besök som hon var på idag. Vi stöter på barnmorskan som har följt mig under graviditeten och hon kommer fram och gratulerar och frågor något om hur stor "han" var. Jag bryr mig inte om att korrigera och samtalet är snart över. Mössan, säger jag till Andreas när bm har gått vidare, som en förklaring till varför hon så självklart sa "han".

Strax därefter kommer den andra barnmorskan förbi som vi hade lite kontakt med när vi gick i föräldragruppen med Isac. Hon frågar efter namnet men säger sedan också "han" när hon pratar om Lovis.

Och nej, jag bryr mig inte det minsta om någon tror att Lovis är en han istället för en hon. Jag tar inte illa vid mig. Det går ju liksom inte att se när de är så små. Det är först nu i Isacs ålder som det börjar bli lättare tycker jag. Men, det är så uppenbart att det är färgerna som styr. Hade jag satt en rosa mössa på Lovis hade det inte varit någon tvekan.

Nu är ju inte jag någon jätterosa tjej direkt, men jag har faktiskt redan några rosa favoriter i garderoben till Lovis. Dock kommer dem att blandas upp med alla andra härliga färger och även kläder som Isac har haft. Att ständigt klä henne i rosa för att ingen ska tro att hon är en kille är inget jag tänker göra. Hon får väl bli min finaste pojkflicka då. Isac går förövrigt i rosa stövlar varje dag och han bryr sig knappast. Men tänk va det är inprogrammerat med färger och kön. Det är ju lite galet ändå.

Besöket i övrigt gick jättebra. Vikten var 3805 gram. Hon har därmed passerat födelsevikten med råge på mindre än en vecka och ökat 400 gram på tre dagar. Så nog verkar hon få mat! Det är bara hennes mamma som får bita sig i fingret när hennes dotter suger tag. Såriga bröstvårtor är ingen höjdare, men nu verkar det tack och lov vara på väg bort.

Dessa härliga bilder kom till efter att jag la ner Lovis på golvet varpå hennes storebror snabbt la sig bredvid. "Mysa" sa han. Om hjärtat smälte. Jag trodde inte att jag skulle hinna ta fram kameran innan ögonblicket var förbi. Men där hade jag fel. Det hann bli en hel serie med bilder och såväl mamma som pappa hann med att mysa med dem båda.

När det var dags för Isac att sova bad jag om en puss. "Lovis" sa Isac och gav istället henne två pussar. Mamma fick ingen. Men vad gör det? Älskade fina storebror och älskade underbara lillasyster.

Life is good.

Om några timmar blir vår finaste Lovis fyra dygn. Tänk vad snabbt livet kan förändras. Jag tyckte allt var bra innan. Nu är det ännu bättre. Nu är det helt fantastiskt. Isac verkar tycka om sin lillasyster och idag gav han henne till och med en puss. På något vis verkar han inte tycka att det är det minsta konstigt att hon är här hela tiden. <3

Vår lilla tjej vill vara nära, nära. Jag ska försöka njuta av den här tiden då hon sover på en mest hela tiden, för jag vet att jag om några månader kommer att sakna den. Precis som med Isac kretsar livet åter kring soffan med Iphone och TV som sällskap och amningskudde, filtar och handdukar som stöd, särskilt en dag som denna när det är ett fruktansvärt höstrusk utanför dörren. I morgon ser vädret bättre ut och vi lär ta åtminstone en promenad med Isac och pappa till någon lekpark.

Amningen har kommit igång bra även om Lovis njuter mer av den än mamma än så länge, men det rättar nog till sig snart. I övrigt mår jag oförskämt bra för att vara så kort tid efter förlossningen. Att jag slapp sy är en stor del i det hela. Inga skavande och obehagliga stygn. TACK. Vikt såhär några dagar efter förlossningen är 81 kg. 5 kg mindre än toppnoteringen än så länge med andra ord. Inte för att jag bryr mig just nu. Det är mest för att minnas.

Mamma och Isac tittar på Spöket Laban. Lovis sover. Lyx att ha två sånna godingar i famnen tycker mamma. <3

Sleeping beauty

Hej, här har ni mig.