Okej. Jag får väl erkänna. Vår high five kom lite för tidigt. Den klassiska Lindgren-/Enarssonhandbromsen drogs åt. Tur att vi har vår renovering bakom oss. Jag VET ju att Andreas alltid säger stopp varje gång vi har blivit nöjda med något. Tidigare kunde jag bli riktigt arg. Frustrerande när jag tror att vi har en färdig lösning som då omkullkastas och vi får sätta oss vid ritbordet igen. Men oftast så kommer vi fram till något ännu bättre och vi får väl hoppas att det blir så nu också.

Men det här med fönster alltså... Måste man ha det...!? Och vad vill vi ha egentligen? Just nu drar vi inte ens åt samma håll. Vi googlar, ritar och funderar, men det är verkligen inte lätt. Ikväll fick jag gång på gång motstå impulsen att knyckla ihop alla papper på bordet och slänga iväg alla saker i min närhet. Impulsen att skälla ut min stackars sambo lyckades jag dock inte att motstå. Sorry älskling.

Nya tag imorgon. Funderar på en road trip med bilen för att spana på hus. Så ser ni en röd, lite större bil krypköra runt lite här och var behöver ni inte vara oroliga. Jag tänker inte göra inbrott. Jag tycker troligtvis bara att ni har snygga fönster.

Over and out.