Klockan är halvett och Molly har precis somnat. Äntligen. Själv är jag trött, men inte fullt lika slut som igår kväll. Då hade jag varit uppe till tre natten dessförinnan för att Isac hade ont i örat, spelat 90 min bandymatch på eftermiddagen och burit skrikande bebis på kvällen lika länge som matchen var lång.

Idag har Molly haft en betydligt bättre kväll. Det är som att jag ibland måste tänka lite "back to basic". Mat och vila, men framför allt närhet och uppmärksamhet. Inse att jag helt enkelt inte kan göra så mycket annat när hon är vaken utan att jag behöver vara här och nu med henne. Likt Lovis i samma ålder är det inte många minuter som hon är nöjd på egen hand vilket är frustrerande när det finns så mycket att ta tag i. Men om en vecka lämnar vi ifrån oss vårt gamla hus och efter att ha packat upp de sista grejorna från det huset här hemma så borde det lugna ner sig. Lite grann i alla fall.

Nej, nu ska jag sova. Snart ringer klockan och då ska jag försöka få upp barnen ur deras sängar för att få iväg dem till förskolan. Sedan vankas det plock och städ i gamla huset. Hejaheja och nattinatti

På nyårsafton tog vi en sväng förbi Kartberget för att se vår tomt och området i vinterskrud. Plockade med min nya kamera och testade lite olika lägen. Är riktigt nöjd med kameran, men har mycket kvar att lära. Önskar att jag hade lite mer tid till att läsa och testa. Men det kommer väl någon gång det också.

Lite svårt att se, men ganska mitt i bilden kan ni hitta en svartstjärna. Det är vår tomt sedd från bryggan som jag står på.

Efter att ha känt oss lite uppgivna ett tag då vi inte kom någonstans med planlösningen så har det äntligen lossnat. Det känns som att vi närmar oss. Nu är det lite mer på detaljnivå. Vi ritar, funderar, ritar om och funderar lite till. Tur att båda är lika intresserade och att vi tycker rätt så lika!

Ni vet ibland, när de små, rara, söta juvelerna inte alls är särskilt rara, eller söta heller för den delen. När den som somnar först somnar kvart i elva, när den andra är okontrollerat övertrött och gråter och inte kan komma till ro och den tredje skriker sig blå för att jag la ner henne i sin säng för att jag skulle kunna borsta tänderna osv. Ja, då kan det hända att man blir lätt frustrerad. Och bankar i en vägg en gång. Eller två. Sedan kommer man på att man numera har grannar (parhus). Skäms och väntar väl på att polisen ska knacka på...

Men för all del, god fortsättning till er andra. Imorgon drar jag upp familjen vid halvåtta. Lite rutiner tack. Vända tillbaka dygnet så att åtminstone två av barnen sover före nio och inte tio-halvelva. Hade tänkt duscha och rita lite på huset ikväll, men det blev liksom ingen tid över till det. Inte denna kvällen heller. Nu ligger Mollibollen bredvid mig och babblar högt samt drar i mitt hår. Andreas har Lovis klistrad på sig och så fort han ändrar ställning så vaknar hon och gråter. Härlig start på 2015. Jag tror att vi får göra så att vi börjar det nya året imorgon istället. Just saying.

Tack och hej